Sjostakovitj och Pärt: Isn´t it ironic?
Op 96, festlig ouvertyr, blir jag alltid glad när jag hör, en riktigt lyckad komposition, men kompositören kände sej antagligen inte så festlig själv när han skrev den. Troligtvis staplade Sjostakovitj klicheer och pasticher och kände sej pressad och stressad för detta var ett beställningsverk av en blodig regim till dess egen ära. Två av hans andra mest populära verk skrev han kort därefter; Gadly, romance (op 97) och andra valsen (op 99).
Hans åttonde strängkvartet (op 110) sägs han ha varit suicidal när han skrev. Även den är mycket känd. Ryktet säger att den närmast är menad som ett självmordsbrev men att regimen istället fick honom att officiellt tillägna den till fascismens offer. Detta är en modernare, mer disharmonisk och kanske även ärligare Sjostakovitj än i de andra verken som jag nämnde.
Regimen krävde vackra, glada, folkliga verk av honom och han återföll hela tiden i det svåra och komplexa. Ironiskt nog så har hans enklare verk vara minst lika populära som hans svårare verk, både i öst och väst. Obildad pöbel som jag faller alltid för de enkla trixen.
Hans mer modernistiska verk anklagades för att vara formalistiska och meningslösa men väcker hos lyssnare i väst idag kanske känslor av hur otäckt det var att leva i Sovjet, där flera av hans närmaste vänner avrättades och han själv sov i trapphuset för att inte väcka barnen ifall han skulle bli bortförd nattetid.
Kanske är bägge tolkningarna giltiga trots att de verkar utesluta varandra. Kanske fann han i modernismens formella disharmonier ett sätt att uttrycka sitt missnöje om disharmonierna inte tolkades formellt, utan som om de betydde och beskrev något.
Så det finns tre poler i hans kompositionsrymd: Proagandistiska beställningsverk, l'art pour l'art och plågad musik som beskriver ett plågat liv.
Kanske fann han där att han kunde uttrycka sej, om han budskap inte bara var dolt utan dubbelt dolt. Folk är ännu oense idag om vad han egentligen tyckte. Officiellt så underkastade han sej makten. Han tycks ha varit vänstervriden på riktigt, till skillnad från t.ex Stravinsky, vilket kanske gjorde att väst inte heller verkade vara något paradis för honom.
Han var elva år när ryska revolutionen inträffade och dog femton år innan Sovjetmakten föll. Till skillnad från andra kompositörer och intellektuella så försökte han aldrig att hoppa av till väst från sitt moderland. Det sägs att han dog bruten och knäckt vilket jag också tycker hörs i hans senare kompositioner.
Sjostakovitj dog först 1975 och Arvo Pärt hittade först sitt nya sound 1976.
Arvo Pärt skrev först modernistiska disharmoniska verk, delvis i opposition till den officiella politiska linjen i Sovjet-Estland där han levde och bl.a influerad av Sjostakovitj, men var missnöjd med detta och efter en tystnad på fem år så hittade han ett nytt uttryck.
Han blandar medeltida kyrkomusik, barock, klassicism och romantik på ett eklektiskt sätt och kombinerar stilgrepp från olika århundraden, både troget och otroget till traditionen på ett postmodernt sätt.
Om Schostakovitch är den moderne ironikern så kanske Pärt är den postmoderne ironikern?
Så på ett sätt så verkar han vara en ganska typisk postmodernist, men postmodernister anses oftast ha en ironisk attityd i det dom gör och kan man säga det om Pärt, han som är känd för sin enkelhet, äkthet och innerlighet?
Samtidigt som hans musik började uppvisa en ny andlighet så konverterade han också till öst-ortodoxa kyrkan, vilket verkligen var ett sätt att vara upprorisk mot systemet.
Hans opposition till Sovjetväldet tog sej ett religiöst uttryck. Hans musik känns ofta andlig och religiös, ärlig och orginell fastän det är ett hopplock från århundraderna.
Han visar i intervjuer att han är fullt kapabel att ha både humor och självdistans, men det är ju inte samma sak som att vara ironisk.
På ett sätt är det ironiskt att han närmast gör uppror mot hela modernismen men att han gör det på ett sätt som är ännu modernare än modernismen - postmodernismen.
På ett ställe beskrivs han som antiintellektuell, på ett annat sägs han vara mycket matematisk i sitt komponerande, influerad av den seriella kompositionsteknik som han övergav.
Kanske är det också ironiskt att hans religiositet som betraktades som subversiv av sovjetmakten kanske gör honom mer villig att ge Gud det som tillkommer Gud och kejsaren det som tillkommer kejsaren.
It would not have been difficult for the Apostles to have lived in the Soviet Union.
-Arvo Pärt
Hans mest kända verk är bl.a Frates, Cantus, Tabula Rasa, Summa och Spiegel im Spiegel.