Två samtida kompositörer
Är det nån som är intresserad av att börja lyssna på modern klassisk musik? Om du har tröttnat på det gamla vanliga och vill pröva något nytt så är det inte alls fel ställe att leta på.
Många tycker att det tar emot väldigt i början, men minst hälften av motståndet beror på att du är ovan att lyssna på det här, och inte alls på att det skulle vara för svårt eller komplicerat.
De flesta som inte är så insatta tänker nog på den atonala perioden i mitten av 1900-talet, men det har varit en hel generation av samtida klassiska kompositörer sen dess. Efter de atonala kompositörerna så har vi haft en period med "minimalister". Som alltid så kan namnet ifrågasättas. Det enda som dessa minimalister tycks ha gemensamt tycks vara att de upplevs som mer lättlyssnade och behagfulla än de atonala.
De som är lättast att börja med är nog Philip Glass och Steve Reich. Dessa känns som om de har hämtat en hel del inspiration från pop, rock och filmmusik. Tydligen kände de även varandra som unga och hade en kort tid en flyttfirma tillsammans, innan de kunde försörja sej på musiken.
Glass har ju även gjort en del filmmusik, t.ex till "Koyaanisqatsi". Ska man nämna en enskild platta av honom som är bra att börja med så är nog "Glassworks" den bästa. Den blev också hans genombrott för en större publik. "Einstein on the beach" är populär men jag tycker att den är överskattad.
Glass är egentligen inte någon personlig favorit för mej men min favoritlåt med honom, "Changing opinion", är faktiskt en riktigt bra liten poplåt.
Steve Reich slog igenom stort med "Music for 18 musicians" 1974. När sampling och loopar kom under 80-talet så hade Reich redan byggt sin karriär på sånt, ett decennium före hip-hoppare och techno-dj´s. Oftast är det dock klassiska instrument som han låter spela samma slinga om och om igen, med små variationer. Hans ursprungliga inspiration att börja komponera upprepande material kom nog inte minst från Rileys "In C" från mitten av 60-talet.
"Music for 18 musicians" tillhör hans mer symfoniska kompositioner, liksom "Drumming" från åren innan och "Desert music" från åren efter. De där tillhör hans bästa kompositioner. Hans fåtal stråkkvarteter är också populära men jag gillar dem inte. Annars brukar jag gilla stråkkvartetter. Däremot älskar jag "You are (variations)" och "Daniel variations" från 00-talet. Musicalen "The cave" från 90-talet är också ett intressant experiment, men kanske ingenting som man vill höra många gånger. Reich har ofta judiska teman i sina texter, till skillnad från t.ex Glass, som också är judisk.
Om du utforskar och gillar dessa herrar så kanske du är beredd att pröva något mer utmanande?