Dance on a volcano
Ändring: Haiti, inte Tahiti! Att aldrig någon påpekar mina slarvfel! Jag ser dock i google att det är fler som har gjort det felet.
Musik för det cardio-vaskulära systemet
Nessun dorma - Manowar
Warning: I got a brain and I´m not afraid to use it!
Den här länken hade egentligen varit rolig att posta igår:
RIAA Declares Using Brain to Remember Songs is Criminal Copyright Infringement
Oliver Sacks har mycket intressant att säga om musik och neurologi:
"Does that suggest that music is somehow essential to human survival, or at least to social survival?
This is a big question. I can only say that there is no culture without music. There are almost no individuals without music. The lady in the Bronx is a one-in-a-million sort of exception. And in every culture, music forms a social cement for dancing, for singing. It's invariably part of ritual and religion, and then there are things like work songs and martial music. Steven Pinker said, "Music could vanish from our species and the rest of our lifestyle would be virtually unchanged." I strongly disagree with that and I think no anthropologist in the world would agree with that."
andra bloggar om
musik, hjärnan, neurologi,
Blüë Öÿstër Cült (cover)
Vicarious
Umeå Jazzfestival 40 år
I fjol missade jag hela UmeåJazzfestival men i år på 40-års-jubileet så hann jag åtminstone vara med på fredagen. Jag avnjöt Dave Holland Quintet, Swedish Azz, Chromosomos, Cleo med Syster Sol och Spiderdogs, Joshua Redman och till sist Guru´s Jazzmatazz feat. Solar. Bra grejjer, alltihopa. Lite kul att Mats Gustafsson hade en Bombettes-tisha, jag som är vagt bekant med trummissen. Nu reser jag bort en dryg vecka så det blir inget mer jazz för mej och jag kommer inte att mobilblogga heller.
andra bloggar om
Umeå,
jazz,
EST
Youtube har kallats ett mirakel och en revolution. Äntligen kan man visa sina barn klipp ur alla fåniga barnprogram som man själv växte upp med, eller fylla sin tidigare så renomerade blogg med lowbrowpopvideor. Men Youtube har en mörk sida också. Inte bara vägrar vissa artister som Prince t.ex att finnas där, utan dessutom så riskerar dina länkar att ruttna när som helst eftersom de flesta filmerna ligger där på privat initiativ. Ta t.ex den här postningen av mej med tre stycker stoneslåtar från det glada sextiotalet. Alla är no longer available. Man kan bli tyken för mindre. Nåväl, här kommer ännu ett försök:
Udda fakta: Samma måndag som det blev allmänt känt att Esbjörn Svensson hade förolyckats så övernattade jag i Västerås, hans hemstad, för första gången.
for what it´s worth
Jag köpte Cardigans best of. Jajamensan, jag köpte en liten plastbit för dyra pengar av vilka många går till att urholka rättsväsendet i Sverige, men så är jag en gammal gubbe också. Den var kanonbra iallafall. Alla de stora hitsen. Jag saknade dock en del som t.ex. någon Black Sabbath-cover. Inga covrar Black Sabbath som The Cardigans.
Det finns tydligen en version med extramaterial, men den fick jag inte.
andra bloggar om
CD,
Time to kill
The Fibonacci in Lateralus
Hendrix på tub
Jag vill egentligen blogga, men jag råkade tappa hälften av mina IQ-poäng för ett tag sedan och jag har ännu inte fått tillbaks dom. Så jag irrar mest omkring om dagarna och nynnar på fåniga poplåtar, och det finns många. Jimi Hendrix är dock en annan femma. När han är som bäst så är han på samma nivå som klassiska kompositörer. Visst är han bra när han rockar tungt men jag föredrar faktiskt hans känsliga och nyanserade sida. Det finns över 53000 träffar på "Hendrix" på Youtube. Några kul grejer är t.ex den här filmen med Hendrix och Stones backstage, the wind cries mary i stockholm -67, en ofärdig låt som jag inte alls kände till (börjar efter tre och en halv minut), nån sorts video till låter Angel, och mycket mer. Botanisera själva.
andra bloggar om
musik,
youtube,
Hendrix,
Jimi Hendrix
Cello Song - Nick Drake
I år är det 60 år sen Nick Drake föddes i Ragoon i Burma. Han blev 26 år. Sena tjugo-nånting-åldern verkar livsfarlig. Man kanske ska vara glad att man har klarat sej.
Mary J. Blige - No more drama
Adagio i g-moll för orgel och stråkar av Albinoni
Tool
En blekt blondins låtskrivare
Vi har fortfarande en jobbig förkylning som cirkulerar mellan oss i familjen. Jag kan inte skriva nåt vettigt så jag publicerar det här gamla utkastet som det aldrig kommer att bli nåt av:
Linda Perry hade fem bröder och en lillasyster. Hennes mamma hade brasilianskt påbrå och hennes pappa portugisikt. Hennes mamma hade bl.a jobbat som modell, designer och detektiv och hennes pappa hade bl.a varit ingenjör och musiker.
Som ung i Springfield och San Diego hade Linda både njurbesvär och drogproblem. Hon kom till San Franscisco som 21 åring rekryterades till ett band som hon snart tog över och vars första skivsläpp blev en stor framgång. När de framträdde hos Letterman hade Linda en stor "dyke"-sticker på gitarren.
Hon lämnade bandet när de kämpade med andra albumet och släppte några soloplattor, startade eget skivbolag och sålde låtar till mer kända artister som Christina Aguilera, Pink, Courtney Love, Sugababes, Robbie Williams, Kelly Osbourne, Enrique Iglesias, James Blunt och Gwen Stefani m.fl. Under grammygalan 2003 så hoppade Linda på Gwen Stefani, kopplade ett strypgrepp och krävde att de skulle skrivs låtar ihop.
"VH1: So what happened?
GS: She came up to me at the Grammys right when Pink and Christina [were happening] and she was getting of her rewards of all her hard work. I was so happy for her, because I know her whole story. We were the first two girls signed to Interscope. She put me in a choke hold and said, "We're gonna write songs together!" I was kind of like, "Okay." And then, when I came off the tour, that's when the label called and said, "She's ready to go." And I'm like, "I'm not ready to go yet. I've been sleeping. I'm tired and I'm not ready." "
Gwen hade skrivkramp och var motvillig att sätta igång. Linda utnyttjade detta så att singeln de gjorde ihop kom att handla om att få tummen ur och fånga tillfället (bl.a). Videon illustrerade även processen bakom låten. Tidigare hade bägge kvinnorna låtit mera rockiga och detta var bägges första mera electro/dance-liknande låt. Som soloartist så har Gwen fortsatt på 80-tals spåret med electro och dancemusic influenser.
No doubt började som ett ska- och dancehallband som blev populära när de blandade in new wave i ljudbilden. Kanske hade Linda fastnat för Gwens tidigare hit Just a girl med dess tonårsfeministiska tema. Annars verkar Gwen inte vara någon extrem radikalfeminist. Läser man om henne så är det hår, makeup, kärlek och barn som hon tänker på. Bland annat. Men begåvad och framgångsrik är hon naturligtvis.
Linda har flera gånger covrat Zeppelinlåtar. Hennes band hette 4 non blondes och Gwen är inte heller naturlig blondin.
andra bloggar om
Linda Perry,
Gwen Stefani,
No doubt,
Vanessa Benelli Mosell
Maharishi Mahesh Yogi
På Beatles White Album så har snart sagt varje låt en historia. "Everybody got something to hide exept for me and my monkey" bygger på citat från Beatles guru Maharishi Mahesh Yogi, som bl.a brukade säga "everybodys got something to hide except me". "and my monkey"var ett tillägg av Lennon när han skrev låten.
Låten efter, "Sexy Sadie" handlar om hur Lennon och de andra blev besvikna på Maharishi när han raggade på brudarna som Beatles hade med sej. Maharishi å andra sidan sägs ha skällt ut Beatles för att de använde droger i hans ashram. Det kan ha varit Magic Alex som försökte så split mellan gurun och beatlarna.
Tack vare Beatles uppmärksamhet så blev Maharishis rörelse TM mycket framgångsrik. Maharishi Mahesh Yogi dog i sitt hem i Nederländerna igår tisdagen 5/2 -08.
andra bloggar om
Under my thumb
Stones är bäst när Brian Jones spelar xylofon. Eller något annat.
andra bloggar om
The Rolling Stones,
musik
Sinéad O'Connor
Jag såg Sinead O'connor hos Oprah appropå att hon släpper en ny cd, Theology. Sinead gled vid sidan av topplistorna i början av 90-talet. Hon har dock fortsatt en ostadig karriär och även fått fyra barn. Hon har också diagnosticerats med bipolärt syndrom och käkar piller varje dag , vilket kan förklara en del av hennes fantastiska vackra sorg och ilska som gjorde henne till en av de bästa inom musikbranschen på sin tid. Hon har t.ex gjort de bästa versionerna av Don't cry for me Argentina och Nothing compares to you, brevid mycket eget material.
Jag älskar psykobabes. I can relate.
andra bloggar om
bipolärt syndrom,
Sinéad O'Connor,