Charles S Peirce
“Modern definitions of truth, such as those of pragmatism and instrumentalism, which are practical rather than contemplative, are inspired by industrialism as opposed to aristocracy”
-Bertrand Russell
Currently, considerable interest is being taken in Peirce's ideas by researchers wholly outside the arena of academic philosophy. The interest comes from industry, business, technology, intelligence organizations, and the military; and it has resulted in the existence of a substantial number of agencies, institutes, businesses, and laboratories in which ongoing research into and development of Peircean concepts are being vigorously undertaken.
—Robert Burch, 2001, updated 2010
Inom social teori har the linguistic turn och Saussures semiologi varit grundläggande. Enl. Saussure är tecknet fullständigt godtyckligt och konventionellt. Det är ett av antagandena som den sociala konstruktionismen förutsätter.
På wikipedia så hänvisas man dock vidare från "semiologi" till uppslagsordet "semiotik" och läser man där får man reda på att de används synonymt.
Men semiotiken, som skapades av Peirce, har tidigare haft viktiga skillnader gentemot semiologin. Inte minst har det funnits en naturlig semiotik, ett utforskande av tecken i naturen, som fullständigt går utanför Saussures rent humanistiska teori. T.ex så kan växter överföra information till varandra genom kemiska signaler och en hund kan t.ex tolka mörka moln som tecken på regn. Läser man under "semiotik" på wikipedia så hittar man Peirces teori uppdaterad till idag, medan Saussures semiologi tycks vara en mindre bidragsgivare. Så semiotiken tycks ha ätit upp semiologin, åtminstone på wikipedia.
Semiotiken fungerar för Peirce som en grund för hans pragmatiska filosofi. Eftersom semiotik ska vara en vetenskap så blir det för honom den grundläggande vetenskapen. Tankar är tecken. Kunskap är minnen. Identitet och personlighet är endast minnen. Trots att han skriver under sent 1800-tal så verkar kan beskriva en robotfilosofi.
Peirce är både antisubjektivist och antirealist. Den inre världen har vi ingen direkt tillgång till och den yttre världen når oss bara som tecken. Naturens bok blir bara en bok bland andra. Sanning är något som leder oss vidare, som ett lösenord ungefär. Peirce poängterar även att hans semiotik inte är begränsad till den mänskliga kulturen.
Om Descartes beskrev fysiken som mekanisk så beskrev Peirce intelligens artificiellt. En slags avmystifiering eller denaturalisering av såna saker som språk, teori och sanning.
På 1890-talet grundades behaviourismen av Watson, som är en psykologisk riktning som ignorerar att människan har ett subjekt (till skillnad från ex. kbt). Detta blir den första typiskt amerikanska psykologiska riktiningen.
Houellebecq närmer Peirce flera gånger i On the possibility of an Island som en filosof som gick att använda i framtiden. Peirces pragmatiska grundprinciper tycks i framtiden tolkas cybernetiskt.
"all this universe is perfused with signs, if it is not composed exclusively of signs"
-Peirce (man skulle annars kunna tro att det var Derrida)
Hans första filosofiska artikel publicerades 1877 och var inspirerad av diskussioner i The Metapfysical Club som bildades 1871 och som från början bestod av ett litet gäng kompisar.
William James skulle senare hävda att Peirce med sina artiklar under 1870-talet grundade den filosofiska pragmatiskmen som är den typiskt amerikanska filosofiska traditionen. Som sanna opportunister så har amerikanerna gärna tagit intryck av brittisk analytisk filosofi och kontinental poststrukturalism, men de har förblivit pragmatister i grunden.
Peirce var son till en matematikprofessor och tog en examen i kemi och verkade som forskare och vetenskapsman i över trettio år. När han i sin ungdom var vid en internatskola så blev han intresserad av tyska filosofer som Schiller och Kant, och han hävdade senare att Kant var en viktigt inspiration för hans filosofi. Andra inspirationskällor tycks Aristoteles och skolastikerna ha varit.
Trots att han var högutbildad och hade rika föräldrar så levde Peirce stora delar av sitt liv i relativ fattigdom. Dels var han antagligen före sin tid och har uppskattats mycket mer efter sin död, och dels så var han en sjukling med ojämnt humör som levde ett relativt tillbakadraget liv. Uppskattningen av hans verk har vuxit under större delen av 1900-talet, men medan han levde så verkade ibland William James vara hans enda vän. Trots att Peirce var ganska kritisk mot James filosofi. Såväl Bertrand Russell som Whitehead kom att hylla Peirce först efter hans död. (Russell verkar dock ha känt till Peirce redan tidigare och kan ha tagit delar av hans logiska forskning för egen del.) Han tycks även ha haft akademiska fiender, t.ex Simon "We are probably nearing the limit of all we can know about astronomy" Newcomb. Att Peirce gifte sej med en romsk kvinna kan ocskå ha påverkat hans karriär negativt.
Peirce pragmatism är radikalt empiricistisk men samtidigt antirealistisk och instrumentalistisk. Både subjektet och objektet blir på sätt och vis sekundära abstraktioner medan det som vi har direkt tillgång till är tecken i samspel med varandra. Pragmatismen stod i opposition till både idealismen och nyrealismen under sent 1800-tal. Kunskapsteorin skulle vara ickefundamentalistisk, experimentell, och evolutionär, ungefär som vetenskapen. Peirce myntade begreppet "fallibilism" och förebådade det mesta inom Poppers vetenskapsteori. Peirce ifrågasatte även distinktionen mellan fakta och värdering.
Peirce var ju son till en matematikprofessor och skulle även göra insater inom logik och matematik. Peirce ansåg matematiken som mer grundläggande än både filosofi och specialvetenskaper. Logiken är för honom en del av filosofin som använder sej av matematiska metoder. Tydligen så gjorde han i sin ensamhet flera matematiska upptäckte som senare skulle komma att göras av andra. Peirce ska t.ex ha skapat en kardinal aritmetik före Cantor, skapade en primitiv axiomatisk mängdlära före Zermelo och upptäckte före Shannon att elektriska växlar kunde utföra boolesk algebra, med mera. Han studerade även flera matematiska områden där han inte gjorde grundläggande upptäckter. Han var mycket produktiv inom matematisk logik och konstruerade ett flertal logiska språk, varav flera skulle visa sej vara före sin tid. Vissa logikhistoriker anser honom vara en av de främsta logikerna genom tiderna.
Peirce gjorde en hel del indelningar och systematiseringar, byggde t.ex ett system av olika vetenskaper, skiljde t.ex mellan olika sorters tecken, hittade på en del nya ord för sina begrepp. En indelning av tecken var: ikon, tecken och symbol.
Hans tre vetenskapliga metoder: abduktion, deduktion, induktion
I sina tidigaste artiklar så tar han upp fyra oförmågor som vi har och kriticerar utifrån detta cartesianismen:
Vi har egentligen ingen förmåga till introspektion. All kunskap om den inre världen är hypotetiska slutsatser utifrån betraktande av den ytre världen.
Vi har egentligen ingen fömåga till intuition. Intuitioner vore kognitioner utan föregående kognitioner och sådana kognitioner finns inte.
Vi kan inte tänka utan tecken. Varje kognition måste tolkas av en följande kognition för att vara en kognition.
Vi har egentligen ingen begrepp om det ovetbara.
Utifrån detta så hade han följande invändningar mot cartesianismen:
Vi kan egentligen inte betvivla allting. Vi måste börja där vi är.
Det enskilda individen kan aldrig ensam fälla avgörandet i grundläggande frågor, utan det är en kollektiv process.
Filosofen bör inte förlita sej på en ensam resonemangskedja utan på ett flertal resonemang som tycks peka i samma riktning. Teorier samverkar.
Filosofer bör försöka att undvika att förklara saker med något Absolut som i sej inte kan förklaras.
I denna kritik så har han vissa likheter med common-sense-filosofi.
För Peirce så tillhörde logiken de normativa vetenskaperna, brevid etik och estetik. Logiken är mer grundläggande än specialvetenskaperna, och eftersom fallibilismen är en del av den vetenskapliga metodiken så kan slump antas vara en objektiv del av världen.
Fallibilismen och pragmatismen ska tydligen ses som ett kompleterande par, lite likt skepticism och positivism. Fallibilism är dock för honom associerat till slump och evolution och pragmatism till begreppsrealism
Att begrepp och teorier fungerade i praktiken tycks ha varit tecken inte bara på att de var sanna utan även på att de ägde en egen existens.
En kontroveriell punkt har sanningsteorin varit: Sanning är det som fungerar i praktiken. Att det kan vara en heuristisk metod att se vad som fungerar i praktiken betvivlar få, men att försöka göra detta till själva definitionen av sanning är något annat. Innebär det t.ex att det inte finns någon sanning oberoende av oss? Peirce förnekar tinget-i-sej som nånting principiellt ovetbart för oss. Den kunskap vi har, hur begränsad och ofullständig den än är, gäller verkligheten i-sej. i fråga om sanningsteorin och the pragmatic maxim så omformulerade sej Peirce flera gånger och kände sej notoriskt missförstådd. Även W James skulle ibland häcklas på denna punkt.
Peirce såg fenomenvärden som logiska processer i utveckling. Detta kan i dag ses som besläktat med komputationalism, men var på hans tid inte helt obesläktat med hegelianism. Hela världen var stadd i utveckling och även naturlagarna var föränderliga över tid. De var en lags vanor som världen la sej till med. Äkta laglös slump förekom rent objektivt i världen. Peirce tolkade samband i världen som något statistiskt och var en frekventialist som förkastade bayesisk analys. Världens utveckling gick från medvetande/frihet mot materia/lagbundenhet och materia för honom var koagulerat medvetande. Någon grad av mental kvalitet finns hos stora delar av naturen, och Peirce har kallats panpsykist.
"The one intelligible theory of the universe is that of objective idealism, that matter is effete mind, inveterate habits becoming physical laws" -Peirce
"Three modes of evolution have thus been brought before us: evolution by fortuitous variation, evolution by mechanical necessity, and evolution by creative love." -Peirce
Peirce läste Aristoteles, Kant och Hegel som är de tre främsta filosoferna som har varsin kategorilära, och han skapade utifrån dem sin egen kategorilära, men med bara tre kategorier.
hans kategorilära där han skiljer mellan firstness, secondness and thirdness. Det är inte helt lätt att få en känsla för dem, men de påminner kanske lite om tes, antites och syntes.
Detta kan kopplas till hans reduktionshypotes.
Peirce reduktionshypotes säger att inom matematik och logik kan alla relationer reduceras till tre primära fall - monad, dyad och triad.
Även om allt var tecken och alla tecken är distinkta från varandra så finns det en underliggande kontinuitet som håller ihop världen. Peirce skrev att det var kontinuiteten som var filosofins egentliga forskningsobjekt, och i anslutning till kontinuitetstanken så försvarade han både oändliga matematiska mängder och det infinitesimala. Han menade även att det fanns grader av existens så att existens/ickeexistens inte var en skarp dikotomi. Han knöt även kontinuitetstanken till odödlighet.
Även om Peirce framstår som mycket logisk, skeptisk och praktiskt användbar så argumenterade han både för Guds existens och själens odödlighet. (Vilket råkar vara två frågor som Kant argumenterar för i sin andra kritik om det praktiska förnuftet, som saker man måste anta utan att kunna bevisa.)
Vissa samtida såg likheter mellan Peirces filosofi och Henri Bergsons filosofi, men det förnekade Peirce bestämt. Inte minst så var Bergson starkt för intuition medan Peirce var starkt emot. William James däremot erkände vissa likheter med Bergson.
Människor som stödde honom och förde hans ideer vidare var bl.a William James, John Dewey, Thorstein Veblen och Josiah Royce. T.ex Dewey och Veblen var elever till honom. Även George Santayana blev influerad av honom. Hans fru överlevde honom med tjugo år och försökte tala för hans arbete.
Flera forskningsinstitut har öppnats i Europa och även Brazilien, ägnade åt Peirce och pragmatism. Finska pierceforskare har börjat att utforska hans "spekulativa retorik" som kan ha likheter med Wittgensteins språkspel.
Det stora intresset för Peirce utanför filsofiska cirklar tycks cirkla kring utvecklandet av bättre självstyrande och självreglerande system, på väg mot en artificiell intelligens någon gång i framtiden. Bevisligen är dessa delar av hans arbete mycket tillämpbara i praktiken, vilket kanske inte skulle ha överraskat den gamle pragmatikern.
andra bloggar om
Virtual economy gets real
Three-dimensional printing makes it as cheap to create single items as it is to produce thousands and thus undermines economies of scale. It may have as profound an impact on the world as the coming of the factory did....Just as nobody could have predicted the impact of the steam engine in 1750—or the printing press in 1450, or the transistor in 1950—it is impossible to foresee the long-term impact of 3D printing. But the technology is coming, and it is likely to disrupt every field it touches. ”
—The Economist, in a February 10, 2011 leader
3D-printing har varit på uppgående ett tag nu och det är väl på tiden att även jag skriver något om det.
Även om det blir mest en länksamling.
Begreppet "postindustrialism" får en ny innebörd.
Piratpartister är som vanligt i framkant.
Den här tekniken öppnar helt nya Do It Yourself möjligheter, men ännu mer hardcore är det naturligtvis att bygga din egen 3D-skrivare!
andra bloggar om
Panvaccin
Det här är en intressant nyhet som borde uppmärksammas mera.
Det kan vara en mirakelkur mot all influensa på väg.
Vi får hoppas att nyheten inte försvinner alldeles.
andra bloggar om
BRIC
Det är i år tio år sen som begreppet BRIC myntades, som står för Brasilien, Ryssland, Indien och Kina. Inte bara utgör dessa länder 25% av allt land på planeten och 40% av befolkningen, utan de är också i snabb ekonomisk tillväxt och spås senast 2050 ha gått om G7-gruppen i ekonomiskt inflytande.
Detta var påsättochvis ännu sämre nyheter för pax americana än vad 9/11 var, som inträffade samma år och som i hög grad har format de senaste tio åren.
BRIC-länderna kompleterar varandra i tillgångar och kompetens och kan bli relativt oberoende av andra aktörer om de vill.
Ibland räknas Sydafrika in i BRICS-gruppen. Även Mexico och Sydkorea kan vara intressanta i sammanhanget. Liksom flera andra länder.
BRIC-länderna har var för sej ett intresse av att göra den nuvarande världsordningen lite svagare vilket kan göra dem mer intresserade av varandra, trots att de är olika både kulturellt och politiskt. Det är knappast säkert att länder som Kina och Ryssland när de får mer globalt inflytande kommer att leda till en rättvisare värld.
andra bloggar om
BRIC,
Fication
Kristian Stålne som driver bloggen Fication har i snart två år skrivit mycket om utvecklingspsykologi och speciellt då vuxenutvecklingspsykologi.
Det är ett ämne som jag tycker är mycket intressant så därför är jag glad att han fördjupar sej på ett föredömligt sätt i det så att jag kan fortsätta att flumma runt.
Jag saknar en lista över fler inlägg än de senaste fem men han ger en hyfsad ämnesöversikt på sidan "Om bloggen".
I största allmänhet så är vuxenutveckling något som jag gärna skulle se mer medvetenhet om. Allt är inte lika bra eller dåligt. Personlig utveckling är ingenting mindre än en livsuppgift och ingenting som man har avklarat på en weekendkurs.
andra bloggar om
Like sands through the hourglass, so are the days of our lives
Beroende lite på hur man räknar så har den här bloggen ungefär idag funnits i fem år. Den här posten publicerades ung. en halvtimme efter den här posten. Det känns inte så lätt att sammanfatta. Jag hoppas att ni har haft roligt och har lärt er något. Jag har iallafall det.
Tempus Fugit har varit en blogg för att påskynda utvecklingen, få tiden att gå fortare, utan att för den skull missa att fånga dagen. "Och under tiden flyr den oersättliga tiden." Just tidsfilosofin är något intressant som jag ännu inte har skrivit så mycket om. Däremot så har jag postat den här låten. Den kommer från ett Yesalbum där låten I am a camera är en referens till Christoffer Isherwood som även kände Ray Bradbury. Mina dystopiposter känns alltför aktuella.
Jag valde namnet pga kopplingen mellan tiden och den fria viljan. Det förflutna är det som vi kan känna till och framtiden är det som vi kan påverka. Två ljuskoner möts likt ett kosmiskt timglas. I boken Baklängesklockornas värld av Philip K Dick så har (en del) fysiska processer börjat gå baklänges men människorna kommer fortfarande ihåg det förflutna och kan påverka framtiden. Fysiken i den boken är bedrövlig men den har stora poetiska kvaliteer. Alla PKDs böcker är bra.
Tempus Fugit handlar om samtiden och att vi alltid måste välja framtiden.
Så tycker ni att det börjar bli dags för mej att avsluta projeket? Eller tror ni ännu att jag har mer att ge?