Tempus Fugit

Neuroetikerna har använt sej av dilemmat med ett tåg som man bestämmer om det ska köra över få eller många. Det låter som ett exempel från spelteori eller nått sånt, men det är faktiskt en moralfilosof som har uppfunnit det dilemmat.

Philippa Foot har i många år varit en av de mest särpräglade och inflytelserika teoretikerna inom moralfilosofi.

Hon var länge missnöjd med de samtida moralteorierna och har gradvis kommit att utveckla sina egna alternativ som inte bara är alternativ till emotivism och preskriptivism utan till hela den subjektivistiska, anti-naturalistiska traditionen sedan David Hume.

Hennes essäer "Moral Arguments" och "Moral Beliefs," var särskilt viktiga när hon bidrog till att stjälpa nonkognitivismens ledande ställning inom analytisk filosofis hantering av etisk teori de föregående decennierna.

En del av hennes verk var avgörande i återkomsten av normativ etik inom analytisk filosofi, speciellt hennes kritik av konsekvensialismen, där tågproblemet har diskuterats länge. Hon förespråkar i Moral arguments även metaetisk naturalism.

I sin teoretiska utveckling så kan man se hur hon förhåller sej på olika sätt till tre humeska eller neohumeska ortodoxier: Distinktionen mellan faktum och värdering, moralens praktiskhet, och det praktiska förnuftets mål-inriktade fokus.

Från början förkastade hon distinktionen mellan faktum och värdering. Nu senast så tar hon avstånd från det praktiska förnuftets målinriktade fokus för ett mera aristoteliskt influerat praktiskt resonerande.

Hennes senare arbete, t.ex "Natural Goodness"(2001), kan ses som ett försök att modernisera aristotelisk etisk teori, att visa att den är anpassningsbar till en samtida världsbild, och att den alltså skulle kunna konkurrera med populära teorier som deontologi och utillitarism.

Hon är en av grundarna av samtida dygdeetik (virtue ethics).

En av den antika filosofins idéer, att det är en nära relation mellan mänsklig lycka och moralisk dygd, har huvudsakligen negligerats inom modern filosofi.

Både Nietzsche (i Bortom gott och ont) och Alasdair MacIntyre (i After Virtue) har påpekat att de antika grekerna inte associerade moral med altruism på det sätt som den postkristna västerländska civilisationen har gjort.

Aristoteles åsikt är att vi har plikter till oss själva såväl som till andra människor (vänner) och till samhället (polis) i stort. Även Christian Wolff och Immanuel Kant, hävdar att vi även har plikter gentemot oss själva.

I Natural Goodness så återupplivar Foot denna idé, och förklarar mänsklig dygd som sprungen ur vår arts natur.

Missnöjd med både kantiansk och utillitaristisk etik, säger hon sig ha isolerat en speciell form av värdering som bara bedömmer levande väsen som sådana, och den speciella formen av värdering är moraliska omdömen.

Hon tar upp saker som praktisk rationalitet, samvetskval, och relationen mellan dygd och lycka, och slutar med en kritik av Nietzsches immoralism.

Idag är utillitarism, deontologi och dygdeetik de tre huvudsakliga alternativen inom samtida normativ etik. Jag tycker att de verkar svara på delvis olika frågor och alltså kan ses som komplementära snarare än konkurrerande.

andra bloggar om

moral, etik, metaetik, filosofi,

Archbishop Desmond Tutu further explained Ubuntu as follows (2008):

andra bloggar om
ubuntu,

Det finns vissa gemensamma drag hos 1984, Farenheit 451 och Du sköna nya värld. Alla tre betonar att människan är en kulturell varelse och det dystopiska i deras spådomar går mycket ut på att samtidigt som teknik och vetenskap fortsätter att utvecklas till det bättre så riskerar den mänskliga kulturen tvärtom att urarta.

Det är, tycks dessa böcker hävda, inte tekniken utan kulturen som skiljer oss från djuren. Läs gärna någon annan dystopi själv eller se en film och se efter om inte samma tanke återkommer. Vad gott gör all världens rikedomar en människa om han förlorar sin själ?

Houllebecqs senaste roman bygger vidare på denna tanke. Houllebecq är en dialektisk tänkare som har utvecklats i det öppna genom att gång på gång ta avstamp bort från sin senaste ståndpunkt.

Houellebecq har erkänt att han ibland har perioder av klinisk depression. Hans föräldrar överöste tydligen inte honom med kärlek och han uppfostrades av sin farmor vars efternamn han tog.

"Perhaps he should be dead," says his friend, the novelist Frédéric Beigbeder. "If I had had a childhood like him I would have killed myself. He is a zombie back from the dead and telling us what it is like."

Han tog en examen som jordbruksingenjör (agricultural engineering) vid 22 års ålder och jobbade en tid med att debugga datorer på myndigheter. Han skrev poesi och hans första poesisamling La poursuite du bonheur (The Pursuit of Happiness) från 1992 (34 år gammal) vann ett pris. Han har fortsatt att vinna mängder av franska litterära priser för poesi och romaner.

Intellektuellt börjar han inom en kulturradikal vänster som ung men kritiserar den senare. Att lösa upp konservativa ideal leder inte till ett idealsamhälle. Snarare än socialism så är det en sorts liberalism.

"Man ska inte leka med urgamla krafter" citerar han Lovecraft i sin bok om honom (Lovecraft, 1991).

Först kritiserar han moralupplösningen för att föra in konkurrens och utslagning på de privata känslornas område. (En utvidgning av spelet, 1994) En kritik av socialism och liberalism som snarast lutar åt kulturkonservatism. Senare antar han att om en liberal moral ändå fungerar tillfälligtvis så är vi ändå dömda att bli sjuka, gamla och dö. (Elementarpartiklarna, 1998)

Även detta finner han en lösning på i naturvetenskapen och transhumanismen och även den lösningen leder till nya problem. I "Refug" (2005) visar han de nya problemen i ett transhumanistiskt idealsamhälle.

Han visar en romantisk sida när han tror att vissa upplevelser som romantisk kärlek och religiös mystik kommer att utplånas i ett framtida genomartificiellt samhälle där all fortplantning sker genom kloning och ingen dör på det gamla vanliga viset. Som om kärlek och mystik ägde en speciellt sorts genuinitet omöjlig att kopiera artificiellt.

Han verkar luta åt att om man utplånar det sämsta i livet så utplånar man även det bästa. Men så är han ju en känd pessimist.

Jag tycker att elementarpartiklarna och Refug är intressantast men han har rönt mest uppmärksamhet med "Plattform" (2002) som tycks försvara sexturism och för vilken han även åtalades för hets mot islam, men friades. Platform vidareutvecklar antagandet att liberal etik och hedonism faktiskt kan (tillfälligt) göra människor lyckligare och leda till en (något) bättre värld.

Ett stort problem blir då fundamentalistiska konservativa och religiösa grupper, inte minst islamistiska, som kommer att göra allt för att motverka en sån utveckling. Han ser inte att liberaler och vänsterradikaler har någon bra lösning på det problemet. Istället kommer konservatism att ställas mot konservatism.

Sen lämnar han alltså den liberala världen med Refug och ansluter sig till Raelismen, en transhumanistisk religiös sekt. I Refug så parodiseras dock även den. Egentligen är jag lite besviken på Refug, som jag inte tycker ger transhumanismen en rättvis bedömning. Då är han bättre som bitter samtidskritiker. Det finns många vassa iaktagelser i boken.

Han har alltså betat av de olika idealen för framtida samhällsutveckling som erbjuds av de samtida ideologierna. Han har utforskat begränsningarna för socialismen, liberalismen och konservatismen och funnit att det antagligen är transhumanismen som kan lova mest om framtiden, men i Refug så verkar han överge även det hoppet.

Transhumanismen skulle bara göra hela tillvaron genomartificiell ända ner i köttet. Det verkar inte finnas så många möjligheter kvar att utforska. Det ska bli spännande att se om han hittar någon väg vidare in i framtiden.

andra bloggar om

litteratur, böcker, Houellebecq, utopier, pessimism, bok, författare, läsning, boktips, ideologier, transhumanism,

För ett tag sedan så kom frågan om panteism och panenteism upp här på bloggen. Jag tänkte skriva något om det och det kommer inte minst att handla om arvet efter Spinoza.

Det finns vissa drag av stoicism hos Spinoza, både i hans etik och hos hans person. Han sökte inga stora världsliga framgångar och fick heller inga. Att vara glad och förnöjsam var en dygd som var sin egen belöning. Hans filosofi gav honom inte många vänner medan han ännu levde. Hans magnum opus Etiken publicerades först efter hans död. "Deus sive Natura", Gud eller Naturen, var utbytbara begrepp i hans naturalistiska panteism.

Spinoza gjorde folk upprörda. Många tog avstånd men om det var några som gillade honom så vågade de inte säga det alltför öppet. Problemet var att Spinoza tolkades som ateist. Hans åsikter var ganska nya i västerländsk filosofi. Begreppet panteism var inte ens uppfunnet ännu. (Inom hindusimen hade man dock diskuterat liknande problem länge.) Leibniz besökte Spinoza en gång i livet , men ställde sej huvudsakligen avvisande och även Christian von Wolffs angrep honom i "Theologia naturalis" .

1705 så lär irländaren John Toland ha myntat begreppet "panteist" i sitt verk Socinianism Truly Stated, by a pantheist.

Mot slutet av 1700-talet började den begynnande romantiken att svärma för saker som Upplysningen och Klassicismen hade förraktat; Medeltiden, ruiner, Tyskhet, Nationalkaraktärer, och lite annat. De grävde fram den bortglömde Shakespear igen och utnämnde honom till ett bortglömt geni. Ett liknande öde drabbade Bach. Han hade varit rätt bortglömd under större delen av 1700-talet men fick på nytt vissa anhängare, inte minst Mozart.

Under slutet av 1700-talet fick även Spinoza en renässans. Man tolkade honom romantiskt som en naturlighetens filosof och hade en debatt om hans filosofi var ateistisk eller inte. Det började 1785 när Friedrich Jacobi publicerade Über die lehre des Spinoza in briefen an Moses Mendelssohn (1785), vari Jacobi hävdade att Gotthold Lessing i förtroliga samtal mot slutet av sitt liv hade bekänt sej till spinozismen. Jacobi tyckte inte alls om spinozismen som han tolkade som en ateism.

Mendelssohn försvarade sin bortgågne vän Lessing i "An die freunde Lessings" (1786) och hävdade att panteismen inte var mer ateistisk än teismen var. Jacobi svarade med Wider Mendelssohns beschuldigungen. Jacobi attackerade med en bred slagsida all förnuftsmässig filosofi (och kabbalah) som materialistisk. Utan en trosgrund så kan vetenskapen varken erkänna en gud eller erbjuda akademisk frihet. "Det finns ingen annan filosofi än Spinozas" hävdade han.

Den gamle Mendelssohn gick nu ur tiden och andra fortsatte debatten som mer kom att handla om panteismens egenskaper och mindre om Lessing. Många av tidens intellektuella hade en åsikt i frågan och Herder och Göthe blev Spinoza-fantaster. Spinoza blev en viktig influens för den tyska idealismen och Schleiermacher, Schelling och Hegel tog intryck av honom. Senare har Spinoza även gjort intryck på Fechner, Paulsen och monister som Haeckel.

En viss ironi ligger det i att Spinoza, noga räknat, var panenteist snarare än panteist eftersom själen och materian bara var två av Guds oändligt många attribut. 1828 myntades begreppet "panenteism" av Karl Christian Friedrich Krause (1781-1832) i ett försök att förena monoteism och panteism.

Med tiden kom vissa att plocka upp hans idé. Mot slutet av 1800-talet fanns det en filosofisk riktning i New England som kallades transcendentalisterna, med t.ex Ralph Waldo Emerson, som var influerade av panenteism-begreppet.

Begreppet populariserades sedan av Hartshorne som utvecklade en processteologi, inte minst influerad av processfilosofin som skapats av Whitehead (en av mina idoler). Processfilosofin är huvudsakligen utforskad av Whitehead men även t.ex Deleuze har skrivit en del därom.

Deleuze och Whitehead står för två närmast konkurrerande flödesontologiska filosofier. Själv har jag alltid föredragit Whitehead utan att ha något principiellt emot Deleuze. Den senare tycks vara bättre på att aktivera folk politiskt än den förre.

Deleuze har även repopulariserat Spinoza i vår samtid, och därmed är en sorts cirkel sluten. Under andra hälften av 1900-talet var Spinoza aktuell både för miljörörelsen och för deleuzianismen. Även hjärnforskaren Damasio hänvisar till Spinoza.

andra bloggar om

filosofi, Spinoza, panteism, panenteism,

Likaså är övervakning på internet verklig övervakning, inte virtuell.
Osv...

Alla ni som läser detta på internet förstår säkert det riktiga i resonemanget, men ett stort problem tycks vara att många äldre än ca 35 ser internet som en "fluga" "för ungdomar" och tycker åtminstone ibland att det verkar vara till mer besvär än nytta. Jag antar att attackerna mot internet kommer att fortsätta tills de äldre generationerna har dött av. En ganska pessimistisk prognos alltså.

andra bloggar om
internet, politik, samhälle, hadopi,