Philippa Foot
Neuroetikerna har använt sej av dilemmat med ett tåg som man bestämmer om det ska köra över få eller många. Det låter som ett exempel från spelteori eller nått sånt, men det är faktiskt en moralfilosof som har uppfunnit det dilemmat.
Philippa Foot har i många år varit en av de mest särpräglade och inflytelserika teoretikerna inom moralfilosofi.
Hon var länge missnöjd med de samtida moralteorierna och har gradvis kommit att utveckla sina egna alternativ som inte bara är alternativ till emotivism och preskriptivism utan till hela den subjektivistiska, anti-naturalistiska traditionen sedan David Hume.
Hennes essäer "Moral Arguments" och "Moral Beliefs," var särskilt viktiga när hon bidrog till att stjälpa nonkognitivismens ledande ställning inom analytisk filosofis hantering av etisk teori de föregående decennierna.
En del av hennes verk var avgörande i återkomsten av normativ etik inom analytisk filosofi, speciellt hennes kritik av konsekvensialismen, där tågproblemet har diskuterats länge. Hon förespråkar i Moral arguments även metaetisk naturalism.
I sin teoretiska utveckling så kan man se hur hon förhåller sej på olika sätt till tre humeska eller neohumeska ortodoxier: Distinktionen mellan faktum och värdering, moralens praktiskhet, och det praktiska förnuftets mål-inriktade fokus.
Från början förkastade hon distinktionen mellan faktum och värdering. Nu senast så tar hon avstånd från det praktiska förnuftets målinriktade fokus för ett mera aristoteliskt influerat praktiskt resonerande.
Hennes senare arbete, t.ex "Natural Goodness"(2001), kan ses som ett försök att modernisera aristotelisk etisk teori, att visa att den är anpassningsbar till en samtida världsbild, och att den alltså skulle kunna konkurrera med populära teorier som deontologi och utillitarism.
Hon är en av grundarna av samtida dygdeetik (virtue ethics).
En av den antika filosofins idéer, att det är en nära relation mellan mänsklig lycka och moralisk dygd, har huvudsakligen negligerats inom modern filosofi.
Både Nietzsche (i Bortom gott och ont) och Alasdair MacIntyre (i After Virtue) har påpekat att de antika grekerna inte associerade moral med altruism på det sätt som den postkristna västerländska civilisationen har gjort.
Aristoteles åsikt är att vi har plikter till oss själva såväl som till andra människor (vänner) och till samhället (polis) i stort. Även Christian Wolff och Immanuel Kant, hävdar att vi även har plikter gentemot oss själva.
I Natural Goodness så återupplivar Foot denna idé, och förklarar mänsklig dygd som sprungen ur vår arts natur.
Missnöjd med både kantiansk och utillitaristisk etik, säger hon sig ha isolerat en speciell form av värdering som bara bedömmer levande väsen som sådana, och den speciella formen av värdering är moraliska omdömen.
Hon tar upp saker som praktisk rationalitet, samvetskval, och relationen mellan dygd och lycka, och slutar med en kritik av Nietzsches immoralism.
Idag är utillitarism, deontologi och dygdeetik de tre huvudsakliga alternativen inom samtida normativ etik. Jag tycker att de verkar svara på delvis olika frågor och alltså kan ses som komplementära snarare än konkurrerande.
andra bloggar om