Rationalismen idag
1600-tals-metafysikerna kritiserades under 1700-talet för att vara rationalister istället för empirister. Descartes, Spinoza, Leibniz och Malebranche, ibland nämns Berkeley, lustigt nog eftersom han snarare tillhör empirikerna, men hans "subjektiva idealism" brukar ofta uppfattas som en sorts metafysik, vilket kan diskuteras.
Snarare vill jag se den som en föregångare till fenomenologin. (Däremot så blev Berkeley snart platonist i stället men det brukar man sällan ta upp.) Kant försökte sedan att förena både rationalismen och empirismen med sin "transcendentala idealism".
Rationalister har dock ibland kommit med slående insikter och förutsägelser. Trots att kvantfysiken ännu låg över ett sekel in i framtiden så bekymrade sej Hume och Kant över kausalitetens godtyckliga status. Detta gjorde Hume knappast på empirisk grund. Folk som Malebranche och Boyle var occationalister på rationalistisk grund
Och matematikerna har ända sedan antiken anat att parallellaxiomet inte var lika självklart som den övriga euklidiska matematiken. Och idag så anses det att ickeeuklidisk geometri är viktig t.ex inom kosmologin.
Wikipedia nämner Descartes, Leibniz och Spinoza som de tre främsta av 1600-tals-rationalisterna. Man kan konstatera att både Leibniz och Spinoza är aktuella även 400 år efter sin tid.
Man kan även konstatera att man antagligen måste vara ett übergeni för att vara en riktigt framgångsrik rationalist. Alla de som nämns kan misstänkas ha haft högt IQ. Så för flertalet är detta ingen bra inriktning. Kanske ser det ut såhär:
Lägre IQ - empirism (bollen är röd)
vanligt IQ - common sense (för mycket och för litet skämmer allt)
högre IQ - rationalism (det finns inget högsta primtal)
Fast de med högre IQ har naturligtvis också tillgång till empiri och common sense.
"we are all mere Empirics in three fourths of our actions."
-Monadologin, Leibniz.
Jag tycker t.o.m. att man kan försöka att se likheter mellan 1600-tals-rationalisterna och dagens filosofiska tolkningar av kvantfysiken.
Biskop Berkeley tycker jag påminner om dagens Köpenhamnstolkning inom kvantfilosofin.
Många-Världar-Teorin är också populär bland kvantfysiker och bland 1600-tals-rationalisterna så är det främst Leibniz som är föregångaren till den. Hans efterföljare Swedenborg tycks rentav ha förespråkat någon form av MVT.
Bohms kausala tolkning påminner mest om Spinozas deterministiska materialism. Spinoza sägs ju ha utgått från Descartes metafysik och gjort den mer sammanhängande, när han skapade sin egen filosofi. En annan som också vidareutvecklar Descartes kan sägas vara Kant.
Kant har nämnts som en föregångare till dagens Relativistic Quantum Mechanics, men även Leibniz kan sägas vara en föregångare. Det finns ju även vissa likheter mellan vissa former av MVT och vissa former av RQM.
Även Malebranche brukar ibland nämnas som en 1600-tals-rationalist och han påminner mest om Whitehead, inte om någon kvantfysiktolkning alltså. Whitehead ville ju bland annat inarbeta relativitetsteorin i sin filosofi och verkar ha beröringspunkter med t.ex RQM.
Jag har tidigare konstaterat att RQM och Bohmmekaniken närmast tycks vara varandras komplementära motsatser, och dessa kan jämföras med Kant och Spinoza som kan ses som vidareutvecklingar av Descartes.
I slutet av 1700-talet så var det dessa två som Schelling försökte att förena. Jag har som hastigast nämnt att det kan vara någon form av kvantfilosofisk komplementaritetsprincip i görningen här. Annars är det nog lättare att kombinera RQM och Whitehead.
Så det krävs inte alltför grovt våld för att se 1600-tals-rationalismen och dagens kvantfilosofi spegla sej i varandra. Det ser ut som att det är besläktade åskådningar som återkommer.
Det naturliga urvalet och du
I Schopenhauer och Darwins efterföljd så kan högerspöken säga att allt handlar om naturlig och sexuell selektion, eller med andra ord utslagning. Naturen handlar bara om utslagning så därför så måste kulturen också göra det. I sista hand handlar det om artens överlevnad, säger vinnarna för att förklara varför de ska ha allt och förlorarna ingenting.
Åsikter som kan kombineras både med extrem kapitalism och mera fascistiska tankar. Vänsterns svar på mycket av detta har varit att bli mera vetenskapsfientliga, vilket enligt mej är en verkligt vek reaktion, en riktigt patetisk taktik. Det går tillbaks ända till Marx och Engels:
”It is remarkable how Darwin rediscovers, among the beasts and plants, the society of England with its division of labour, competition, opening up of new markets, 'inventions' and Malthusian 'struggle for existence'. It is Hobbes' bellum omnium contra omnes and is reminiscent of Hegel's Phenomenology, in which civil society figures as an 'intellectual animal kingdom', whereas, in Darwin, the animal kingdom figures as civil society.”
-Marx
”When this conjurer's trick has been performed.. .the same theories are transferred back again from organic nature into history and it is now claimed that their validity as eternal laws of human society has been proved. The puerility of this procedure is so obvious that not a word need be said about it.”
-Engels
Är detta en rimlig tolkning av Darwin? Finns det ingen alternativ tolkning av evolutionsteorin och ekologin, mer influerad av Hegel kanske? Försök har onekligen gjorts, nu senast av Tim Morton. Marx skrev ju även:
”Darwin’s work is most important and suits my purpose in that it provides a basis in natural science for the historical class struggle.”
— Marx
Hur han egentligen tänkte sej det är väl en aning oklart. Vi får nog skapa oss en egen bild. Så vi kan titta lite på egoism, utslagning, individualism och gener. Är allt så självklart egentligen?
Egoism är inte en så effektiv förklaring som man tror: läs om den fria viljan och den själviska genen.
Läs lite om utslagning.
Det är inte alldeles självklart var som utgör en individ. Läs om superorganismer.
Allt handlar inte bara om gener: läs lite om evo devo och epigenetik.
En annan poäng: lamarckismen är bara motbevisad på individnivå. På kollektiv nivå så är det fortfarande fullt rimligt att säga att en art anpassar sej till sin omgivning.
(dessutom : förfäders kost)
Samarbete är ganska vanligt i naturen och inte bara inom samma art.
Moral och empati är inga sentida lögner för att få dej att göra andras jobb utan har rötter ända ner i evolutionen.
Så det är inte bara allas krig mot alla. Det är mycket mer komplicerat än så.
Du kan inte ens göra säkerhetskopior av dej själv utan att blanda dina anlag med en annan människas.
Det finns även två andra aspekter av evolutionen som kan ändra bilden; konvergent evolution och långsiktig ökning av komplexiteten.
Konvergent evolution betyder att olika livsformer som inte är släkt med varandra börjar likna varandra för att de möter liknande utmaningar på olika tider och platser.
Det finns vissa "problemlösningar" (som platonska former) som återupptäcks om och om igen.
Man kan även tala om en långsiktig ökning av komplexiteten. Idag finns det mer komplicerade djur än vad det fanns för en miljon år sen. Och då fanns det mer komplicerade djur än vad det fanns för en miljard år sen.
”Although there has been an increase in the maximum level of complexity over the history of life, there has always been a large majority of small and simple organisms and the most common level of complexity (the mode) appears to have remained relatively constant.”
-Wikipedia, evolution of biological complexity
vi tar det igen:
"… there has been an increase in the maximum level of complexity over the history of life …"
”The idea of the Great Chain as well as the derived "missing link" was abandoned in early 20th century science, as the notion of modern animals representing ancestors of other modern animals was abandoned in modern biology. The idea of a certain sequence is valid so it lingers in practice, as entry level textbooks and courses in general biology teach plants before starting on animals, and go through the invertebrates before starting on vertebrates, typically finishing with mammals.”
-Wikipedia, great chain of being
Visst det finns fortfarande fler enkla livsformer än komplicerade men de komplicerade tycks långsamt bli mer komplicerade med tiden.
Liksom det är oklart vart evolutionen är på väg om nånstans alls så är det lite oklart vart jag vill komma med det här resonemanget. Kanske handlar det bara om att vidga möjligheterna.
Är naturligt urval det enda sättet att förklara högre komplexitet? Ett mera ontologiskt resonemang.
Den ryska kosmismen menade att evolutionen startade som en rent mekanisk process men att ju längre den fortskred desto mer teleologisk blev den.
It is better to be a human being dissatisfied than a pig satisfied; better to be Socrates dissatisfied than a fool satisfied. And if the fool, or the pig, is of a different opinion, it is only because they only know their own side of the question.”
― John Stuart Mill, Utilitarianism
Livet handlar inte bara om att överleva till vilket pris som helst.
Hegelianer vs. schopenhauerianer
Man kan kanske lättast beskriva Nietzsches filosofi som en slags filosofisk darwinism. Men Nietzsche var inte speciellt inläst på eller intresserad av naturvetenskap. Hans kunskapsområde var litteratur och filosofi. Däremot så finns det en föregångare som både Darwin och Nietzsche påminner om.
Darwin, Freud och Nietzsche påminner alla om Schopenhauer, som levde och verkade innan dem. Detta betyder bl.a. att dessa fyra vore rätt lätta att förena i någon övergripande filosofi eller teori. Detta har dock inte skett. Speciellt Darwins anhängare vill inte ha något med de övriga tre att göra.
Schopenhauer såg sig själv som antitesen till Hegel. Finns det några intellektuella som påminner om Hegel på samma sätt som Darwin, Freud och Nietzsche påminner om Schopenhauer?
Hegels mest kände efterföljare är ju Marx även om de känns rätt osäkert att Hegel själv skulle ha gillat honom.
Freud hade ju mycket höga tankar om Jung, som freudianer och andra dock inte gillar lika mycket. Jag tycker nog att Hegel och Jung känns som ett inte alltför krystat par.
Men har Hegel nånting liknande Darwin? Någon naturvetare, helst framgångsrik?
Nja, Bohm, Gödel, William Lawvere, Ernst Mayr och Piaget är alla positivt intresserade av Hegel, även om ingen direkt är hegelian. Så svaret är nej, Hegel är ingen dold föregångare på samma sätt som Schopenhauer är det. (Däremot är ju Leibniz det.) Speciellt likheten mellan Schopenhauer och Darwin är ju imponerande. (Även om jag tror att Freud är underskattad idag.)
"All the great philosophical ideas of the past century – the philosophies of Marx and Nietzsche, phenomenology, German existentialism, and psychoanalysis – had their beginnings in Hegel"
- Maurice Merleau-Ponty
Däremot så hittar man inga spår av darwinism, relativitetsteori eller kvantfysik hos Hegel. Naturligtvis vore det mycket begärt, men för mej så ingår dessa i ”All the great philosophical ideas of the past century” (skrivet på 1950-talet).
Han lägger mycket krut på juridik och religion och estetik medan naturfilosofin verkar nedprioriteras. Det är också där som han begår de pinsammaste misstagen. Han ”bevisade” t.ex att det nödvändigtvis måste finnas exakt sju planeter ungefär en vecka innan den åttonde hittades. Och då hade ändå andra filosofer trott på ett evigt universum fullt av solar och planeter århundraden före honom.
Hegel förnekade också uttryckligen att djur och natur kunde utvecklas och förändras, trots att hela hans filosofi handlar om utveckling och förändring.
Foucault skrev att filosofer är ”doomed to find Hegel waiting patiently at the end of whatever road [they] travel", men det gäller nog i mindre grad för filosofer intresserade av naturvetenskap.
Nämnas kan att Piaget bl.a var intresserad av Hegel, bland andra filosofer, och att Piagets kognitiva utvecklingsmodell kan tolkas som att den delvis var inspirerad av Hegels utvecklingsmässiga syn på filosofin (som han hade fått från Fichte och Schelling).
William Lawvere har skapat en matematisk teori med "cohesive topos" som delvis verkar vara inspirerad av Hegels "logik". Han skapar en "category of being" med "subtoposes" som kallas "pure becoming" och "non-becoming". Lawvere nämnde bl.a detta i talet "Some Thoughts on the Future of Category Theory" från 1991.
Resonemanget i början av Hegels Logik, med ”varat”, ”intet” och ”blivandet”, har även av Heidegger kallats något av det bästa som västerländsk filosofi har åstadkommit.
Det är inte heller bara kontinentala filosofer (och pragmatister) som har tagit upp Hegel utan även vissa analytiska filosofer har tagit upp honom.
Hegels vackra sida
Every philosophy is complete in itself and, like a genuine work of art, contains the totality.
-Hegel
Hegels fascination för triader är välkänd, även om han aldrig kallade dessa ”tes-antites-syntes” och inte heller kallade sin egen filosofi för ”dialektisk” utan för ”spekulativ”. Både Fichte och Schelling hjälpte till att utveckla dialektiken och den kan delvis spåras tillbaka till Kant.
Inte lika uppmärksammat är däremot Hegels cirkel-liknelser. (Inom trigonometri så finns det ett samband mellan trianglar och cirklar.)
Varje del innehåller helheten, men i ofullständig form. (Litegrann som hos Leibniz.) Hegels olika texter är som facetter i en kristall. ”Logiken” är inte en metod som tillämpas på natur och kultur, utan snarare ett program, ett paradigm eller en matris. Varje bok är oberoende av de andra, fast de har likheter i uppbyggnad. Varje begrepp kan utvecklas dialektiskt i en ”cirkel” vilket ung. betyder att begreppets sanna potential förverkligas.
”Each of the parts of philosophy is a philosophical whole, a circle rounded and complete in itself. In each of these parts, however, the philosophical Idea is found in a particular specificality or medium. The single circle, because it is a real totality, bursts through the limits imposed by its special medium, and gives rise to a wider circle. The whole of philosophy in this way resembles a circle of circles. The Idea appears in each single circle, but, at the same time, the whole Idea is constituted by the system of these peculiar phases, and each is a necessary member of the organisation.”
-Hegel
Trigonometri kan ju också användas för att beskriva periodiska funktioner, som flera cirklar i en följd.
Ungefär som en pokemon så utvecklas vissa begrepp filosofiskt tills de får sin slutgiltiga form. Begreppet ”varat” kan utvecklas filosofiskt till begreppet ”(det filosofiska) begreppet” vilket då visar sej vara det som egentligen existerar. (Lite grann som platonska idéer) Däremot är inte ”förändring” den slutliga utvecklingen av ”varat” utan det är bara första steget. Cirkeln är inte fullbordad förrän i slutet av ”Logiken.” Begrepp utvecklas filosofiskt genom att man undersöker interna motsättningar inom ett begrepp och försöker att lösa dessa motsättningar spekulativt tills man får ett nytt begrepp.
Detta går att göra med vissa begrepp men inte med alla och när man gör det så visar sej vissa likheter mellan de olika ”cirklar” som skapas av olika begrepp.
Spirit is knowledge; but in order that knowledge should exist; it is necessary that the content of that which it knows should have attained to this ideal form, and should in this way have been negated. What Spirit is must in that way have become its own, it must have described this circle; then these forms, differences, determinations finite qualities, must have existed in order that it should make them its own. This represents both the way and the goal-that Spirit should have attained to its own notion or conception, to that which it implicitly is, and in this way only, the way which has been indicated in its abstract moments, does it attain it.
-Hegel
Anden är Kunskapen och Anden är Naturen. Anden är också Gud, men liksom Spinozas gud så är Hegels gud identisk med naturen. Det finns inget liv efter döden enligt Hegel. Det förnuftiga är verkligt och det verkliga är förnuftigt. Det som verkligen existerar är också idén. Helheten är konkret och delen är abstrakt. Allting bär på interna motsättningar som kan upplösas genom att ingå i större helheter. Varken varat eller intet existerar iochförsej utom som abstrakta sidor av den ständiga förändringen i världen, som är en högre och mer konkret nivå av förståelse.
Om Heidegger har baksmälla så är Hegel närmast berusad.
Men Hegel menar på något sätt att individens filosoferande är identiskt med världshistoriens rationella utveckling eftersom bägge är instanser av samma idé eller nått sånt. Om man till sist lyckas tänka helheten av allting så är man i mål och för världshistorien så är det rättsstaten som är den slutgiltiga produkten. Naturen tycks för honom vara statisk men samhället och kulturen är däremot statt i en dynamisk utvecklig till det bättre. Hur det hänger ihop är jag inte riktigt säker på. Han betraktar även ”orienten” som statisk till skillnad från västerlandet. Såväl konsten som religionen är egentligen bara steg på vägen mot filosofin. Den bästa religionen är kristendomen eftersom den är analog med den bästa filosofin, hegelianismen.
1806 publicerar Fichte ”The characteristics of the present age” som innehåller en historiefilosofi. Mänskligheten utvecklas historiskt genom fem olika stadier, från instinkter till förnuft, och vi befinner oss nu i det tredje stadiet. Detta var långt innan Hegel presenterade sin historiefilosofi, från 1822 och frammåt.
Hegel har ofta tolkats som en auktoritär politisk filosof, både av anhängare och motståndare, men som vanligt så kan han tolkas på motstridiga sätt eftersom han alltid försöker att förena motsatserna. I Hegels idealsamhälle så är individen helt klart underordnad staten men det är också statens uppgift att upprätthålla individens rättigheter. Individen är statens ansvar.
Kapitalismens inre konflikter upplöses genom uppkomsten av en välfärdsstat.
Världshistorien går för honom från auktorianism och kollektivism mot legalism och individualism. Detta var framsteg och rationalisering och andens förverkligande. Däremot så ökade inte lyckan i världen. Världshistorien var nödvändigtvis blodig och våldsam.
Det ryktas även att han pga sin politiska omgivning helt enkelt inte var fri att skriva vad han ville i politiska frågor. Han ska egentligen ha varit konstitutionalist men pga att han levde i ett arvsfurstendöme som inte fick kritiseras så fick det bli den högsta politiska formen i hans filosofi.
(s.26-27)
”The History of the world is none other than the progress of the consciousness of Freedom”
-Hegel