Tempus Fugit

Hegels fascination för triader är välkänd, även om han aldrig kallade dessa ”tes-antites-syntes” och inte heller kallade sin egen filosofi för ”dialektisk” utan för ”spekulativ”. Både Fichte och Schelling hjälpte till att utveckla dialektiken och den kan delvis spåras tillbaka till Kant.

Inte lika uppmärksammat är däremot Hegels cirkel-liknelser. (Inom trigonometri så finns det ett samband mellan trianglar och cirklar.)

Varje del innehåller helheten, men i ofullständig form. (Litegrann som hos Leibniz.) Hegels olika texter är som facetter i en kristall. ”Logiken” är inte en metod som tillämpas på natur och kultur, utan snarare ett program, ett paradigm eller en matris. Varje bok är oberoende av de andra, fast de har likheter i uppbyggnad. Varje begrepp kan utvecklas dialektiskt i en ”cirkel” vilket ung. betyder att begreppets sanna potential förverkligas.

”Each of the parts of philosophy is a philosophical whole, a circle rounded and complete in itself. In each of these parts, however, the philosophical Idea is found in a particular specificality or medium. The single circle, because it is a real totality, bursts through the limits imposed by its special medium, and gives rise to a wider circle. The whole of philosophy in this way resembles a circle of circles. The Idea appears in each single circle, but, at the same time, the whole Idea is constituted by the system of these peculiar phases, and each is a necessary member of the organisation.”

-Hegel

Trigonometri kan ju också användas för att beskriva periodiska funktioner, som flera cirklar i en följd.

Ungefär som en pokemon så utvecklas vissa begrepp filosofiskt tills de får sin slutgiltiga form. Begreppet ”varat” kan utvecklas filosofiskt till begreppet ”(det filosofiska) begreppet” vilket då visar sej vara det som egentligen existerar. (Lite grann som platonska idéer) Däremot är inte ”förändring” den slutliga utvecklingen av ”varat” utan det är bara första steget. Cirkeln är inte fullbordad förrän i slutet av ”Logiken.” Begrepp utvecklas filosofiskt genom att man undersöker interna motsättningar inom ett begrepp och försöker att lösa dessa motsättningar spekulativt tills man får ett nytt begrepp.

Detta går att göra med vissa begrepp men inte med alla och när man gör det så visar sej vissa likheter mellan de olika ”cirklar” som skapas av olika begrepp.

Spirit is knowledge; but in order that knowledge should exist; it is necessary that the content of that which it knows should have attained to this ideal form, and should in this way have been negated. What Spirit is must in that way have become its own, it must have described this circle; then these forms, differences, determinations finite qualities, must have existed in order that it should make them its own. This represents both the way and the goal-that Spirit should have attained to its own notion or conception, to that which it implicitly is, and in this way only, the way which has been indicated in its abstract moments, does it attain it.

-Hegel

Anden är Kunskapen och Anden är Naturen. Anden är också Gud, men liksom Spinozas gud så är Hegels gud identisk med naturen. Det finns inget liv efter döden enligt Hegel. Det förnuftiga är verkligt och det verkliga är förnuftigt. Det som verkligen existerar är också idén. Helheten är konkret och delen är abstrakt. Allting bär på interna motsättningar som kan upplösas genom att ingå i större helheter. Varken varat eller intet existerar iochförsej utom som abstrakta sidor av den ständiga förändringen i världen, som är en högre och mer konkret nivå av förståelse.

Om Heidegger har baksmälla så är Hegel närmast berusad.

Men Hegel menar på något sätt att individens filosoferande är identiskt med världshistoriens rationella utveckling eftersom bägge är instanser av samma idé eller nått sånt. Om man till sist lyckas tänka helheten av allting så är man i mål och för världshistorien så är det rättsstaten som är den slutgiltiga produkten. Naturen tycks för honom vara statisk men samhället och kulturen är däremot statt i en dynamisk utvecklig till det bättre. Hur det hänger ihop är jag inte riktigt säker på. Han betraktar även ”orienten” som statisk till skillnad från västerlandet. Såväl konsten som religionen är egentligen bara steg på vägen mot filosofin. Den bästa religionen är kristendomen eftersom den är analog med den bästa filosofin, hegelianismen.

1806 publicerar Fichte ”The characteristics of the present age” som innehåller en historiefilosofi. Mänskligheten utvecklas historiskt genom fem olika stadier, från instinkter till förnuft, och vi befinner oss nu i det tredje stadiet. Detta var långt innan Hegel presenterade sin historiefilosofi, från 1822 och frammåt.

Hegel har ofta tolkats som en auktoritär politisk filosof, både av anhängare och motståndare, men som vanligt så kan han tolkas på motstridiga sätt eftersom han alltid försöker att förena motsatserna. I Hegels idealsamhälle så är individen helt klart underordnad staten men det är också statens uppgift att upprätthålla individens rättigheter. Individen är statens ansvar.

Kapitalismens inre konflikter upplöses genom uppkomsten av en välfärdsstat.

Världshistorien går för honom från auktorianism och kollektivism mot legalism och individualism. Detta var framsteg och rationalisering och andens förverkligande. Däremot så ökade inte lyckan i världen. Världshistorien var nödvändigtvis blodig och våldsam.

Det ryktas även att han pga sin politiska omgivning helt enkelt inte var fri att skriva vad han ville i politiska frågor. Han ska egentligen ha varit konstitutionalist men pga att han levde i ett arvsfurstendöme som inte fick kritiseras så fick det bli den högsta politiska formen i hans filosofi. 

(s.26-27)

”The History of the world is none other than the progress of the consciousness of Freedom”

-Hegel