Etik i ett vetenskapligt sammanhang

Strikt rationellt så är utillitarismen den enda rationella moralen, men är moralen strikt rationell? Strikt rationalism är en psykisk sjukdom som brukar få människor att bete sig omoraliskt. Människor har ett moraliskt centra i hjärnan som står för det moraliska tänkandet och kännandet. Denna situation beskrivs hyfsat av den metaetiska intuitionismen.

Detta centra har utvecklats evolutionärt eftersom mänskligheten kollektivt har nytta av moral även om kanske inte varje individ har det. Beslutsteori har kommit fram till en tydlig logisk skillnad mellan individuellt och kollektivt nyttomaximerande strategier. Människan är således skapad av en kollektiv biologisk process för att fylla en kollektivt biologisk funktion.

Utillitarism fungerar sämre i praktiken om det t.ex inte finns någon tid alls att tänka efter och jämföra olika alternativ med varandra. Vi brukar också vara sämre på att tänka klart när vi är starkt känslomässigt engagerade i något. Utilitarism kan alltså inte vara en etik för alla människor i alla situationer. I många situationer kan det vara bra att ha en etisk intuition färdig i det etiska hjärncentrat.

J.S. Mill konstaterade att vanlig utillitarism var opraktisk i många situationer och utvecklade därför regelutillitarismen - om man vill en kombination av utillitarism och deontologi.

Den enskilda individens moral utvecklas utvecklingspsykologiskt under barndomen från egocentrism till universalism. Inom andra kognitiva utvecklingsprocesser så anses psykologisk utveckling göra människor mera verklighetsanpassade - de får en större insikt i verklighetens natur. Detta brukar inte lika ofta påpekas om den moraliska utvecklingen. Om moralisk utveckling innebär en större insikt i moralens natur så talar det för någon form av metaetisk realism.

Om man kunde designa ett experiment för att utforska den objektiva moralen så skulle det kunna se ut som mänsklighetens (biologiska) historia. Vår hjärna är en avbild av vår historia, ett fotografi av vår omvärld.

Läs även
Philippa Foot,
Från Weber till Habermas,

andra bloggar om
etik, moral, utillitarism, hjärnan,


Socialdarwinism

Socialdarwinism är tanken att det finns en social evolution som drivs av konkurrens mellan individer eller kollektiv ungefär som att den biologiska evolutionen drivs av konkurrens mellan individuella organismer.

Man brukar säga att socialdarwinismen uppfanns av Herbert Spencer som förespråkade en långtgående laissez-faire politik med den uttryckliga avsikten att detta gynnar den mänskliga biologiska evolutionen. Mindervärdiga individer slogs helt enkelt ut och förökade sej inte.

Spencers teori om en naturlig "kosmisk evolution" påminner kanske mera om Lamarck och Comte än Darwin. Darwin har egentligen inget begrepp om en utveckling till det bättre. Evolutionen har inget mål som ska uppnås annat än fortsatt överlevnad på alla sätt till varje pris.

För Spencer så sker inte bara evolutionen till det bättre utan detta är också oundvikligt och förutbestämt. Därmed så introducerar Spencer också idén om progressivitet och sociala framsteg.

Det var få socialdarwinister efter 1880-talet som förespråkade kapitalism och laissez-faire. De flesta krävde en stark stat som skulle ingripa i ekonomin eller samhället för att oskadliggöra mindervärdiga människor som hotade samhället. De litade inte på att en fri marknad kunde anförtros denna uppgift.

Exempelvis så skrev liberalen Ludwig von Mises att socialdarwinismen stred mot liberalismens principer. I slutändan så leder statlig socialdarwinism till arbetsläger och koncentrationsläger, som har förekommit på fler ställen än nazityskland.

Till socialdarwinsiterna kan även eugeniker räknas, men flera som kan kallas socialdarwinister var motsåndare till eugenik, som t.ex Thorstein Veblen och Lester Frank Ward.

En socialdarwinistisk hållning kräver inte i sej en viss politisk position. En del socialdarwinister anser att utveckling är oundvikligt medan andra varnar för risken för degeneration av befolkningen eller mänskligheten.

Vissa har t.o.m. velat förena socialdarwinism med vissa vänsterattityder. I Fröken Julie så beskriver Strindberg hur en hälsosam arbetarklass konkurrerar med en inavlad, anemisk överklass. Så "socialdarwinism" är en ganska spretig bukett.

Det är lite oklart vem som kan kallas socialdarwinist. Nämnas kan Petr Kropotkin, David Ritchie, Herbert Spencer, Thomas Malthus, Francis Galton, Lamarck, August Comtes positivism, Ernst Haeckel och the Monist League, Wilhelm Ostwald, Thomas Henry Huxley, William McDougall, Lothrop Stoddard, Charles Lindbergh, Edward Youmans, William Graham Sumner, John Fiske, John W. Burgess, HG Wells, Jack London och George Bernard Shaw.

Nämnas kan också att Friedrich Nietzsche var motståndare både till socialdarwinism och eugenik.

Jag tror att både kapitaldarwinisterna och statsdarwinisterna har fel.

Ju mer lika och jämlika människors samhälleliga förutsättningar är, desto mer avgörande kommer deras medfödda naturliga skillnader att bli. Ju mer socialt "rättvist" ett samhälle blir, desto mer märks medfödda egenskaper.

(Även t.ex virus och annan miljöpåverkan testar individerna men jag antar att detta sker oberoende av samhällssystem.)

Individer testas evolutionärt genom de val som de gör och ju fler fria val som de kan göra desto säkrare blir testet. Att auktoritärt bestämma över individer snedvrider alltså evolutionen.

Angående marknadsdarwinismen så gäller att, liksom evolutionen, så förutsätter en fri marknad fria individer. I en kapitalistisk marknadsekonomi är det alltid så att vissa föds till fler valmöjligheter medan andra föds till färre. Detta innebär ett artificiellt, snedvridet urvalskriterium för evolutionen och för att säkra en naturlig, individbaserad evolution så bör människor försäkras nya valmöjligheter hela livet.

En sund evolution sker bäst genom enskilda individers val och individers val kräver både frihet och jämlikhet. Inte bara en auktoritär stat utan även en auktoritär marknad motverkar individers fria val och därmed den naturliga evolutionen av mänskligheten.

För att få fram en så naturlig evolution av mänskligheten som möjlig så bör ett så jämlikt och fritt samhälle som möjligt eftersträvas. Vi har inte en biologistisk höger som offrar mänsklig värdighet för artens biologiska sundhet kontra en kulturistisk väster som offrar genpoolen för de mänskliga rättigheterna utan de mänskliga rättigheterna stärker med tiden genpoolen.

Visst är det kul att knulla men vi tycker det för att det främjar artens reproduktion och visst är det kul att kunna bestämma själv över sitt eget liv men det främjar också artens evolution.

Fria individer innebär en decentraliserad informationshantering. När människor är fria så processas en sjudjävla massa information hela deras liv för att försöka förbättra villkåren för dem och deras avkomma. När nån flintskallig diktator bestämmer att alla rödhåriga ska skjutas så processas nästan ingen information alls.

Här nånstans har jag chans att komma med förtydliganden, nån brasklapp eller avbön, men vem orkar.
Läs gärna även
Jämlikhetens återkomst.
En kämpande liberal.

andra bloggar om
socialdarwinism, politik, biologism, mänskliga rättigheter,


Alla floder leder till havet

Det råder inom forskarvärlden nästan total konsensus att den moderna människans förfäder inte utvandrade ut ur Afrika förrän för ca 60.000 år sen. Denna konsensus har dock inte uppstått förrän på senare tid. Så sent som 1988 så lanserades en alternativ teori som gick ut på att människan utvandrade ur Afrika för miljontals år sen och sedan har utvecklats på flera olika ställen sedan dess.

Den multiregionala teorin kan ses som en sentida variant av äldre polygenesisteorier.

Även tidigare hade äldre typer av människor utvandrat från Afrika men de har med tiden dött ut. I Europa levde en stor population med neandertalare länge parallellt med homo sapiens sapiens men dog sedan ut. Det tycks inte finnas några spår av neandertalgener i dagens människor.

Det finns både en Adam och en Eva som utgör två flaskhalsar för det mänskliga genomet. De levde inte samtidigt och hade alltså avkomma med flera olika partners bägge två. Kanske har det varit rätt vanligt i mänsklighetens historia. Adam levde för ca 60.000 år sen och Eva för ca 160.000 år sen.

Kanske så få som 150 individer korsade Bab-El-Mandeb för ca 50-60.000 år sen när vattennivån var 70 meter lägre än idag. Antagligen var det fler män än kvinnor i gruppen. Under tusentals år spred sej deras ättlingar längs kusten bort mot Indien och Australien.

Afrika har mest genetisk variation av alla kontinenter, eftersom den ursprungliga befolkningen på de andra kontinenterna är närmare släkt med varandra än med sub-sahara-afrikaner. De har ett gemensamt genetiskt ursprung för bara 60.000 år sedan och den genetiska variationen utanför Afrika har uppkommit sen dess. Europa har minst genetisk variation av alla kontinenter.

Delvis så har den genetiska variationen uppkommit genom anpassning till olika miljöer, men människans främsta drag har varit hennes intelligens som har minskat hennes behov av miljöanpassning. Istället har mycket av variationen uppkommit genom sexuellt urval och genetisk drift. Genetisk drift är vanligast i mindre populationer.

Det finns en föreställning om att den biologiska evolutionen tog slut när den kulturella historien började, men det är inte sant. Människans genetiska utveckling tycks snarare öka med tiden. En första ökning började för ca 10.000 år sen, ungefär när jordbruket utvecklades och befolkningsmängden ökade. Men de senaste tusentals åren tycks ökningen ha gått fortare.

Från 1500-talet och frammåt så har de internationella och globala resorna blivit mycket lättare och fler olika typer har börjat att blanda sej med varandra i snabbare takt. Hade olika populationer fortsatt att vara relativt isolerade från varandra så kunde mänskligheten så småningom har utvecklats till olika raser och arter, men den utvecklingen har nu hejdats.

Människans genetiska mångfald har ökat på senare tid. Detta främst genom att nya genkombinationer har uppkommit genom blandningar av genpooler som tidigare har varit isolerade från varandra. Ett mindre antal skillnader mellan kollektiv blir ett större antal skillnader mellan individer. Tänk dej två färger, som vitt och svart t.ex. Genom att blanda dom kan man skapa ett mycket stort antal gråtoner varav det mänskliga ögat kan urskilja 28 nyanser. Paradoxen här är att ju mer diversifierad mänskligheten blir, desto mer enhetlig blir den. Monism = pluralism.

Det har förutsagts att varianterna kommer att vara helt sammanblandade om ca tusen år. Själv tror jag snarare på en asymptotisk minskning med en halveringstid på t.ex 500 år. Denna spontana, globala, långsiktiga utveckling är antagligen omöjlig att vända med politiska medel inom enskilda länder, även om de kanske kan hejda utvecklingen tillfälligt och lokalt. Uppdelningen i olika "raser" blir då bara en epok i mänsklighetens historia. Finland och Japan är två exempel på länder med rätt restriktiv invandringspolitik.

Eftersom etniciteter fortsätter att finnas kvar i generationer efter generationer så har teorin om the melting pot kritiserats, t.ex i USA, men eftersom det är en process som ska ta minst tusen år så tycker jag att det är för tidigt att summera utvecklingen ännu.





andra bloggar om
mänskligheten, raser, rasism, humangenetik, ras, vetenskap, framtiden, historia,