Moralens neurologi
"Any animal whatever, endowed with well-marked social instincts, the parental and filial affections being here included, would inevitably acquire a moral sense or conscience, as soon as its intellectual powers had become as well developed, or nearly as well developed, as in man" - Charles Darwin
Det kan ju låta rätt vettigt att moralen borde utvecklas naturligt eftersom den ökar överlevnadschanserna för människan kollektivt. Men enbart en fråga om ökad intelligens verkar det inte vara. Hos människans hjärna verkar det finnas speciella områden som sysslar mer med moral än vad andra områden gör. En viss neurologisk specialisering verkar kanske underlätta utvecklingen av ett moraliskt sinne.
Hos apor, människor och åtminstone vissa fåglar finns sk. spegelneuron. Dessa har rätt nyligen upptäckts och har rönt en hel del uppmärksamhet. Nu börjar forskarna anse att spegelneuron är basen för både empati, imitation och språk. De verkar vara mer mångsidiga hos människor än hos apor och fåglar men grundfunktionen är att kopiera observerat beteende hos andra, och därmed även att härma andras upplevelser.
"Även om vi inte utåt speglar andras rörelser, använder vi bokstavligt talat hela kroppen, när vi observerar andra. Detta kan vara en av förklaringarna till att människan har en enastående förmåga att visa medkänsla. Ser vi en annan person som gnisslar tänder av raseri, känner vi rent fysiskt den tandgnisslande rörelsen och kan därmed sätta oss in den personens situation. Detta har fått psykologerna att fundera på om empati inte är en inlärd egenskap, som vi förvärvar genom uppfostran eller social kontakt, utan snarare en fysisk konsekvens av spegel-neuronens aktivitet i hjärnan."
Autister misstänks kunna ha problem med sina spegelneuroner, vilket bl.a annat gör dem dåliga på eller fullständigt oförmögna att förstå andra människor. I autisternas fall så leder detta till omfattande asocialitet, men inte specifikt omoraliskt beteende.
En annan diagnos som leder till sänkt etisk och social kompetens är frontallobsdemens.
Till skillnad från annan demens så brukar den här demensformen börja tidigare, typiskt i 50-års-åldern, och ha ett ganska snabbt förlopp, redan vid 60 kan man vara gravt dement, och slutar till sist med döden. Demens innebär med tiden ju en omfattande förstöring av hjärnvävnad och i fallet med frontalloberna så är det inte minnet utan personligheten, ansvarsförmågan och planeringsförmågan som förändras, medan övriga förmågor fungerar som förut.
Traumatiska (våldsamma) skador i frontalloberna har också visat sej leda till personlighetsförändringar, brister i långsiktig planering och bristande etiskt beteende.
Talar man om psykologi och etik så måste man ju nämna de ökända begreppen psykopati och sociopati. Dessa begrepp har länge varit omstridda, t.ex vad som är orsaken. Bägge diagnoserna är antagligen resultatet av en samverkan mellan genetiska och miljömässiga faktorer, men ibland används psykopati på en mer genetisk diagnos medans sociopati har mer miljömässiga orsaker. Ofta används dock termerna som synonymer.
En psykopat har kort sagt låg sympati med andra människor och ingen förmåga att utveckla ett samvete. Han kan mycket väl ha ett högt EQ men använder det isåfall för att manipulera människor på ett själviskt sätt. Psykopater anses så gott som omöjliga att bota, vilket antyder en biologisk orsak. Detta om något visar att enbart intelligens inte är tillräckligt för att utveckla en moral.
Ungefär som människor, till skillnad från djur, har en medfödd biologisk förmåga att lära sej språk så har vi en medfödd biologisk förmåga att lära oss moral, vilket dock inte leder till mycket om vi aldrig får chansen att lära oss moral. Vi är mest formbara som unga och saker vi lär oss som äldre blir inte på samma sätt en del av personligheten. Dessutom så kan vissa människor vara okänsliga för att lära sej moral ung. som vissa kan vara dyslektiska eller tondöva.
andra bloggar om