Tempus Fugit

Men det känns som om saker hänger lite grann i luften.

Årssammanfattningar kan ni läsa någon annanstans.

Det här har nog varit ett prövningarnas år för fler än mej.

Jag hade till sist genom twinglyhorande och genom att få en del piratrelaterade länkar lyckats få ett besöksgenomsnitt på ca 100 unika ip-adresser om dan i skiftet februari/mars och strax därefter hände både det ena och det andra som satte bloggen i andra rummet och sakta fick besöksstatistiken att dala.

För tillfället pendlar det mellan 40+ om jag skriver nått och 20+ om jag inte skriver nått.

Kanske är det mina hardcorefans som är kvar där ute?

Tills vidare är läget oförändrat.

Jag kommer att fortsätta att blogga.

Ibland.

Och få dåligt med feedback.

Säg vad ni vill ha; det var t.ex länge sen jag skrev om vetenskap?

Hm, det här låter inte som min muntraste postning nånsin, men det ljusnar nog.

andra bloggar om

2008, 2009, nyår, nyårsafton, nyårsfest, nyårsfirande, gott nytt år, blogg, blogga,

filosofi, idéhistoria, futurologi

Den ofta intressanta bloggen Skiften har haft en temavecka om morgondagens idéströmningar:

"Jag älskar män som har en framtid och kvinnor som har ett förflutet."
Oscar Wilde.

I början av december så var den gröna ideologin på tapeten och nu mot slutet av december så har piratideologin varit aktuell. I bägge fallen så har man ifrågasatt om det finns någon grön ideologi respektive någon piratideologi.

Falkvinge har en intressant postning här. Det är ungefär min inställning; att alla ideologier har ett bästföredatum och att eftersom samhället utvecklas och förändras så uppkommer behov av nya ideologier.

Om det är just denna indelning av ideologier i förstioårsperioder som är den rätta låter jag vara osagt. (Men jag kan inte låta bli att undra vilken politisk fråga som kommer att vara den mest centrala ca 2040.)

Ordet ideologi går att spåra till Destutt de Tracy i Frankrike under 1700-talet som på ett protosociologiskt sätt ville studera hur olika samhällsgrupper hade olika föreställningar om saker och ting. Han ville skapa en "-logi" om idéer, en "ideologi".

Under 1900-talet så har bl.a sociologer sysslat med snarlika projekt. En primitiv sociologisk teori är ju att koppla socialism till arbetarklassen, liberalism till medelklassen och konservatism till överklassen. Fast då skulle man antagligen bli utskrattad av samtida sociologer.

Det får mig att tänka på att idé- och lärdomshistorian fortfarande har ordet "historia" i namnet. Innan 1960-talet så var det vanligt att olika vetenskaper hade ordet "historia" i namnet. Naturhistoriska muséet är ju inte specifikt inriktat på utdöda djurarter precis. Ordet betyder ursprungligen bara att man berättar om något.

Under 1960-talet så gick det dock en förnyelsevåg genom svenska universitetsväsendet och de flesta ämnen som hetat "-historia" bytte nu namn till "-vetenskap". Men inte idé- och lärdomshistorian. De kände inte att det som de sysslade med var "idévetenskap" eller "lärdomsvetenskap". Idéhistorians idéhistoria är intressant.

Angående den gröna ideologin så tror jag att det mycket handlar om att ha en långsiktig helhetssyn i en närsynt tid, utan att för den skull vara konservativ.

Angående piratideologin så vill jag påpeka att även om man inte vill ta ställning i höger och vänsterfrågor så har nog pirater en tendens att befinna sej långt ner i den politiska kompassen, i fler frågor än pps kärnfrågor.

Här kommer jag med en säck copyrightade produkter pirattillverkade på nordpolen av lågavlönad inhemsk arbetskraft.

andra bloggar om

ideologi, sociologi, piratpartiet, miljöpartiet, piratideologi, grön ideologi, idé- och lärdomshistoria,

Under 1900-talet har Upplysningstidens framstegsoptimism delvis kompleterats med utvecklingsskepticism. Efter utopierna så har dystopierna blivit en framgångsrik gengre.
Det är tre dystopier som räknas som de främsta klassiskerna. Förutom 1984 och Farenheit 451 så är det Aldous Huxleys Brave new world, som jag tänkte skriva en liten bloggpost om även den.
Den är den av de tre böckerna som är mest spekulativ i sin annorlunda teknik och samhälle. Det är en bok med många inspirationskällor. I vissa delar är den fångad i sin tid, och det framtida samhället kan delvis sägas vara en parodi på vissa drag hos det dåvarande USA, sett ur en europeisk intellektuells perspektiv.
Givetvis handlar den även om de framväxande totalitära samhällena i dåtidens Europa. Snarare än ett litterärt mästerverk är det en mycket intressant filosofisk text som radikalt säller frågor om frihet, rättvisa och det goda samhället.

"Within the next generation I believe that the world's leaders will discover that infant conditioning and narco-hypnosis are more efficient, as instruments of government, than clubs and prisons, and that the lust for power can be just as completely satisfied by suggesting people into loving their servitude as by flogging them and kicking them into obedience".

I ett samhälle med perfektion som ideal och som noga designar sina medborgare redan före deras födsel, så råkar vid något tillfälle av någon anledning en medborgare skapas som inte riktigt når upp till sitt ideal. Bernard tillhör det hösta kastet, alfa plus, men råkar vara något kortare än vad alfa plus män är, vilket även lägre kast är. Detta ger Bernard ett mindervärdighetskomplex som sätter händelserna i rullning i en värld där annars inget ska hända.
Han lyckas uppnå en kortvarig status genom att introducera en "vilde" från ett "reservat", John, som ur vår synvinkel är en något mer normal människa. John och Bernard blir en kort tid ett populärt inslag på fester och dylikt men John förkastar snabbt hela det artificiella samhället och Bernards popularitet är då förbi.
Pga ihållande störande av den allmänna ordningen, vilket till sist leder till ett upplopp, så fångas Bernard och även hans vän, den perfekte Helmholtz, och de förvisas till de avlägsna kolonierna Island och Falklandsöarna, respektive. De får dock reda på att snarare än ett straff eller ett sätt att återanpassa dem till samhället, så kommer öarna att vara ställen där de kan få vara sej själva utan att påverka samhället alltför negativt.
John sänds inte till någon avlägsen ö utan isolerar sej i en fyr utanför London där han dock inte alls får vara ifred. Störd av tilltagande uppmärksamhet och utan att höra hemma i någon värld så hänger han sej.

Senare skrev Aldous "If I were now to rewrite the book, I would offer the Savage a third alternative. Between the Utopian and primitive horns of his dilemma would lie the possibility of sanity."

Folk som Orwell och Foucault fördjupade maktkritiken när de analyserade makten som någon produktivt och inte enbart repressivt, något med en morot och inte bara med en piska. Men den makt som de beskrev var fortfarande behaviouristisk.
Aldous Huxley tar i sin kritik av den transhumanistiska utopin maktkritiken ett steg längre och beskriver en biologisk manipulation av oss innan vi ens är födda. Visserligen påpekar Matt Ridley i Genom att Huxley inte skriver om genetisk manipulering utan om in vitro miljöpåverkan, men resonemanget är i stort sett identiskt för genetisk manipulering. Brave new world skrevs ju innan dna hade upptäckts.
Habermas skrev 2003 The future of human nature där han kritiserade idén om genetisk påverkan av ofödda människor. Fullständigt oacceptabelt tyckte han. Huxley skulle nog tycka något snarlikt. Själv tycker jag att det är en komplicerad fråga, men det tar vi i ett annat inlägg.

"In short, Orwell feared that what we fear will ruin us. Huxley feared that what we desire will ruin us." Neil Postman
Tilläggas kan att en liter heroin kostar ca en tia att tillverka.

Det är nog vanligt att man tolkar boken som en kritik av den nya teknologins möjligheter och det samhälle som beskrivs i boken. Jag tänker vara lite mer besvärlig än så och hävda att problemet som Aldous lyckas att peka på är att referensramarna för värden och moral undermineras. Det går alltså inte att säga om samhället som beskrivs är önskvärt, oönskvärt, eller något annat. När människans själva biologi blir en variabel så urholkas mångmiljonåriga beslutsgrunder och preferenshierarkier.

I sin sista bok, Island, från 1962 så beskriver Aldous Huxley ett slags idealsamhälle på en ö som använder en del av samma tekniker som användes i Brave new world men som här används på ett bättre (?) sätt.

Man skulle kunna säga att Aldous Huxley skrev Brave New World som en kritik av ett transhumanistiskt ideal. Själva termen "transhumanism" myntades faktiskt av Aldous bror Julian Huxley 1957. Julian var en mycket framgångsrik internationell biolog och forskare som även var med och grundade UNESCO och WWF. Han bildade även IHEU som har bevakningsstatus i UNESCO och flera andra av FN:s församlingar.

Vetenskaplig och teknisk utveckling kan öka vår lycka och öka våra valmöjligheter men kan den öka vår valförmåga? Är det inte redan givet att vi kan välja?

Vad som är intressant här är frågan om frihet. Friheten är hotad på nya och tidigare okända sätt. Allteftersom vetenskapen tränger ner igenom strukturnivåerna i din fysiska uppenbarelse så utökas också den politiska makten. Kan friheten försvaras? Det är i sista hand en filosofisk fråga.
Enligt en reduktiv materialistisk världsbild så kan friheten inte försvaras, i sista hand därför att den egentligen aldrig har funnits.
Människan är en naturlig robot, fången mellan kausalitet och slump. "Fri vilja" är en del av ett förlegat komplex av religiositet och vidskepelse. I längden så kan man bara hitta någon grund för att försvara något begrepp om någon fri vilja utifrån en idealistisk eller mystisk världsbild.

Kanske en sång på det?

andra bloggar om

Brave new world, Du sköna nya värld, dystopi, dystopier, utopi, utopier, Aldous Huxley, Huxley, transhumanism, posthumanism, humanism, frihet, framtid, framtiden, klassiker, filosofi, science fiction, böcker, litteratur,

Kanske är reinkarnationstanken inte speciellt sökt alls. Kanske är den barnsligt självklar och naiv istället. Minst alla buddhister och hinduer tror på reinkarnation. Både Gandhi och Dalai Lama. Tanken finns i alla större religioner även om den har motabetats inom de abrahamitiska religionerna. Det är ganska vanligt bland västerlänningar att åtminstone inte avfärda reinkarnation, trots att detta strider mot traditionell kristendom. Det finns en del oväntade moderna exempel på personer som trott på reinkarnation, som Pansargeneralen Patton och Henry Ford.

Av de antika filosoferna så tycks Sokrates, Pythagoras, och Platon antagligen ha trott på reinkarnation. Tanken tycks även ha funnits hos vissa tidiga kristna. Folk som Giordano Bruno, Goethe, Lessing, Charles Bonnet, Herder, Hume, Schopenhauer och William Butler Yeats har varit övertygade om reinkarnation eller har som Thomas Huxley åtminstone inte avfärdat möjligheten helt. Många har forskat mer systematiskt kring reinkarnation och Professor Ian Stevenson är en reinkarnationsforskare verkar respekterad av det vetenskapliga samfundet trots att hans föräldrar var teosofer.

Det är först under 1900-talet som någon stapplande vetenskaplig undersökning av ämnet har inletts. Ett stort problem är naturligtvis att frånvaron av reinkarnation anses omöjligt att bevisa och därmed så anses reinkarnation vara ett ovetenskapligt antagande, enligt Poppers falsifikationskriterium för sann vetenskap. (Popper själv försvarade för övrigt en interaktionistisk teori om body/mind-problemet vilket kanske inte är helt irrelevant i sammanhanget.)

Om man dock istället kunde göra det troligt att reinkarnation faktiskt existerar så skulle det inledande hindret vara löst. Carl Sagan tyckte att fenomenet med barn som tycks minnas tidigare liv var värt att undersökas seriöst, så inte heller han avfärdade möjligheten helt.

Svafa holding the dying Helgi in their first incarnation of three

andra bloggar om

metempsykos,

transmigration,
reinkarnation,