Tempus Fugit

Vad är konst? Ingen vet. En del säger att det kan vara vad som helst. Har konsten då inget typiskt utmärkande? Någon natur, substans eller essens?

Frågan om konstens natur beror på hur man definierar konst. Den allmänna uppfattningen, åtminstone bland förståsigpåare, är att konst inte går att definiera och följdaktiligen så blir det ett begrepp som saknar substans. Men allt man behöver göra är att definiera vad konst är så hittar man också strax lite substans i begreppet.

Fysik och matematik skulle också vara laglösa verksamheter om man inte kunde enas om vad det egentligen var för något. Att den sociologiska relativismen är så förhärskande, ja, har hegemoni, säger mer om vår tid och kultur än om konsten i sej.

I NE hittade jag inte mycket som talade för en essentialistisk/universalistisk tolkning av kultur och konst. Det var en sociologisk-relativistisk tolkning som övervägde. Ändå så är konst nära relaterat till matematik, fysik, biologi, psykologi och sociologi, som alla har sina universalistiska drag.

Konstens geneaologi visar att den är ett barn av kulturen. Historiskt och arkeologiskt har konstens evolution följt tecknets evolution; från naturtrogen avbildning till allt högre grader av abstraktion.

De allra äldsta bilder och skulpturer man har hittat är naturtrogna avbildningar av människor (gudar?) och djur. En del är riktigt bra. Detta gäller överallt i världen.

Det är först senare som mönster, ornamentik och andra estetiskt-abstrakta element introducerades i konst och kultur. Även detta gäller överallt i världen.

Detta innebär att konsten inte entydigt har utvecklats från det enklare till det mer komplicerade, eftersom det naturtrogna ofta är mer komplicerat än det abstrakta.

Den ursprungliga kulturen verkar ha haft sin förebild i naturen. Detta syns t.ex i totemism.

Tecknets uppkomst sker gradvis ur den avbildande konsten. En urgammal pinne med skåror kan vara någon slags räknepinne och i så fall är skårorna tecken.

Den kinesiska bildskriften visar hur skriften uppstod ur bilden. De kinesiska tecknen är ursprungligen, igrundochbotten bilder, men de är abstrakta, formaliserade och fungerar som en skrift.

Ytterliggare ett steg bort från avbildningar av naturen tog den egyptiska hieroglyfskriften. den innehåller fonetiska element som pekar fram mot den fonetiska skrift som sedemera spreds över hela västvärlden.

I fonetisk skrift så betecknar bokstäverna olika röstljud och när man lägger samman bokstäver så får man en abstrakt formel för talade ord, som i sin tur betyder olika saker. Den fonetiska skriften är inte en modell av naturen utan av det talade språket, och de som uppfann den fonetiska skriften var de första, och kanske även de största, fonetikerna.

Grekerna ansåg att de hade ärft mycket av sin kultur från egyptierna, men sitt fonetiska skriftspråk hade grekerna byggt på en fenicisk grund. Grekerna har en speciell ställning i västerländsk konst- och kulturhistoria. Under hela antiken och medeltiden ända fram till renässansen så sågs den grekiska kulturen som en guldålder i historien, med oöverträffad konst och kultur.

Men grekerna hade inget konstbegrepp i vår mening. Konst var en välintegrerad del av de praktiska hantverken. En stenhuggare gjorde en pelare, en annan en staty. Denna praktiska hantverkssyn på konst är den mest allmänt spridda bland olika folkslag och kulturer i historien. Är det någon i byn som är svårmodig och obegriplig så är det shamanen och inte spelemannen.

Det var först under 1700-talet och speciellt iochmed Kant (för att ignorera Winkelman) som uppfattningen om skönhetens estetik och den sköna konsten utvecklades. Vissa hantverk blev konster, andra blev det i mindre grad.

Efter Kant sågs konsten som viktig men onytting av de tyska romantikerna. Konsten var ett mål i sej. Man skilde på hög och låg konst och dyrkade geniet. Paret Goethe och Schiller var de främsta inom den tyska romantiska konstteorin. Den romantiska dyrkan av geniet innebar samtidigt att den geniale konstnären höjde sig över konkurrenterna i status och inkomst och att hela konstens samhällsställning höjdes. Hädanefter skulle en konstnär alltid kunna se sig som förmer än en simpel hantverkare.

Genom romatikernas krav på orginalitet och autenticitet fick konsten en stark upphovsmannarätt som har gjort en del konstnärer mycket rika. Även de postmoderna och dekonstruktiva konstnärerna lever, ibland högt, på äganderätten inom konsten. Det är även det unika med enskilda konstverk av döda mästare med lätt igenkännlig stil och avslutad produktion som ligger bakom den hauss som har drabbat konstauktioner i den dyrare klassen.

Övergången till modern konst är intressant. Inom måleriet märks en gräns när fotografiet uppfinns. Plötsligt börjar målarna avbilda subjektiva intryck (impressionism) och den psykologiska verkligheten (expressionism, surrealism). Fotografiet hade en djup inverkan på kulturen som fortsätter ännu idag. Den moderna konsten är mindre "objektiv", "avbildande" än den realistiska konsten (som oftast hade en stark symbolladdning).

Genom en historisk överblick så kan en konst teori skönjas.

För att ta det ifrån början kan man säga att kulturen är en modell eller avbildning av naturen: en kommentar, en metanivå. Totemism.

Klassisk konst (det romantiska konstidealet) är en modell av kulturen (kultur för kulturens egen skull).

Modern konst är en modell av klassisk konst (konst för konstens egen skull).

Och postmodern konst kan kanske vara en modell av modern konst: en kommentar, en metanivå, kanske en parodi.

Man kan jämföra med vad som händer när man har en filmkamera som filmar sin egen monitor i ett mörkt rum (skärmen förblir tom). Tillsätt bara en liten gnista så fångas ljuset upp av filmkameran som förstärker gnistan på monitorn som isintur filmas av samma kamera. Vi har fått en positiv återkoppling. Jag såg det på tv en gång och resultatet blev en slumpartat färgfläck som växte och bytte form och färg konstant. Den var hela tiden en reflektion över sitt förra tillstånd och liknade inte alls sin ursprungliga gnista. Den hade fått "eget liv".

På liknande sätt har kulturen skapat en positiv återkoppling i en sluten slinga som har lett fram till den postmoderna konsten.

Postmodern konst kan tolkas som en fråga om vart absolut frihet leder. Postmodern konst är en konkretistering av kulturrelativismen: "om vad som helst kan vara konst så kan också detta vara konst".

Det utimata tecknet är för abstrakt för att vara nånting speciellt. Låt mej konkretisera hypotesen: Härmed har jag skapat ett konstverk som består av en frånvaro som inte finns på något speciellt ställe. Det heter "Ingenting, ingenstans" och är till salu till högstbjudande.