D&G


Unga vänsterintellektuella killar irrar yrvaket runt i vakuumet efter Marx och Engels. Vilka teorikomplex ska de analysera samhällets strukturer utifrån nu? Deleuze och Guattari verkar lovande. Synd bara att de är så svårtolkade, värre än både Bourdieu och Foucault. Det finns bloggare som verkar tycka att D & G fungerar bra för dem.


D & G är annars inte mina främsta kandidater till filosofin idag. Nog för att D&G kan vara kul och givande ibland. Jag tycker dock inte att
maktanalys och samhällskritik är deras starkaste gren. Snarare gör de med den västerländska filosofin vad Picasso gjorde med konsten. Vad nu det var.


"Konsten är en lögn som får oss att se sanningen"
 - Picasso

Vad är filosofin? Detta ser ut som en traditionell metafysisk fråga. För Deleuze kan traditionen inte avslutas eller upphävas liksom metafysiken inte går att undkomma. Hans alternativ tycks snarast vara att karikera den. Upprepning med skillnad. Patafysik.




Han förnekar att metafysiken kan avbilda sanningen; kan det då vara så att filosofens uppdrag är att förändra världen, som Marx sa? Deleuze verkar onekligen vara inne på det spåret, men han har även en annan tendens att se filosofin som ett mål i sej själv - som en sorts konstprodukt, varken sann eller användbar.


Kanske inte ens en produkt, utan kanske mera en stunds aktivitet. Om filosofi är att skapa begrepp så kan det vara övningen i skapande som är det intressanta och inte resultatet.


Han försöker se till att det inte kan finnas någon "sann läsning" av Deleuze genom att låta betydelserna hos sina olika begrepp glida och utvecklas. Alla läsningar av Deleuze är felläsningar som säger mer om läsaren än om Deleuze.

Deleuze brukar förskjuta sina begrepp, vilket är ovanligt. Det vanligaste är nog förtätning; dubbla betydelser osv.


Deleuze skapar nya begrepp, ofta genom att omtolka gamla begrepp. Att tänka nytt tycks vara en av de viktigaste poängerna med filosofi för honom. Att spränga de gamla ramarna. Men det handlar mindre om att kompletera gamla begrepp och etablerade teorier och mera om att befria sej från dom. Nyhetens behag får ett filosofiskt egenvärde. Ständigt nya uttryck för att glömma det gamla. Depeche mode.




andra bloggar om

Deleuze,

filosofi,


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback