Tempus Fugit

Tittar man på statistik över religionerna i världen och hur de utvecklas så tycks alla religioner växa. Antagligen därför att världsbefolkningen växer.

De störta religionerna i världen är dessa:

Christianity 31.5%
Muslim 23.2%
Unaffiliated 16.3%
Hindu 15.0%
Buddhist 7.1%
Folk 5.9%
Other 0.8%
Jewish 0.2%

Det senaste seklet, 1900-2000, har ateism och agnosticism vuxit mest, följt av spiritism, bahai och daoism.

Det senaste decenniet, 2000-2010, har islam vuxit mest följt av daoism och bahai, medan ateism och agnosticism däremot har vuxit mycket lite.

Bahai och daoism har dock bara 7 respektive 8 miljoner anhängare medan islam och kristendom har 1,5 respektive 2,2 miljarder anhängare. Daoism har väl inte minst vuxit pga Kinas ekonomiska utveckling.

Agnosticism och ateism har 677 respektive 137 miljoner anhängare. Globalt sett ökade de rätt lite senaste decenniet. Så de som ser ateism eller agnosticism som en naturlig grund för framtiden får kanske vänta på sin framtid.

Religionen verkar fortsätta att vara en central del i människors liv. Människor kanske blir mer sekulariserade men de blir inte ateister. I Kina, i USA och runt hela världen så är religion en viktig del av människors liv.

Moderniteten och vetenskapen har länge setts som utmaningar mot religionen och det verkar nu vara prövningar som religionerna kommer att klara av. Som jag nämnt tidigare så verkar människan vara ett religiöst djur, kanske rentav ha ett religiöst behov. Att 2% av världsbefolkningen är hardcore-ateister är ingen stor invändning.

Ateism och agnosticism har sitt starkaste fäste i Europa, speciellt nordeuropa. Är det någonstans som kristendom, islam och ateism kommer att mötas så är det här.

Till saken hör också att sekularism verkar följas åt med avtagande befolkningsökning eller till och med minskande, medan mer religiösa kulturer föder fler barn. I en allt mer överbefolkad värld så är ju färre barn en dygd men det innebär också en minskande position gentemot mer religiösa kulturer.

De politiska ideologierna liberalism, socialism, feminism osv har kallats för sekulära religioner. Som Stora Berättelser så har de delvis utmanat religionerna men i en cynisk och korrumperad värld så verkar de idag vara i reträtt. Transhumanismen verkar vara ett försök att göra religion av den vetenskapliga världsbilden men den är än så länge en rätt marginell historia.

Hellre än att attackera allt vad religion heter så bör man försöka att erbjuda bättre religiösa alternativ för människor.

Religionerna är dock långt från statiska. De har alltid utvecklats och förändrats med samhällsutvecklingen. Nya religioner brukar inte minst uppstå genom att gamla religioner blandas, samtidigt som det alltid finns de som vill bevara sin religions ursprungliga renhet. Religionshistoriskt så finns dock ingen ursprunglig, oförfalskad religion. (Shamanismen kommer närmast.)

Jag har tidigare skrivit om hur olika talmängder förhåller sig till varandra; att man kan tala om en hierarki från de naturliga talen till de transcendentala talen.

Man kan även göra en liknande sak inom geometrin.

Förutom talteorin så är geometrin den kanske äldsta grenen av matematiken.

De finns idag en mångfald av olika geometrier och man kan även sätta vissa av dessa i en hierarki till varandra.

Under 1800-talet fann man sej för första gången i historien med en mångfald av geometrier.

Felix Klein och hans Erlangenprogram löste hur man skulle relatera dem till varandra.

Alla dessa nya geometrier kunde väl inte vara lika "sanna" som den klassiska euklidiska geometrin?

Jodå, svarade Klein.

Erlangenprogrammet såg euklidisk och ickeeuklidisk geometri som två sidor av samma sak.

På sin tid var det revolutionerande men idag så är det självklart.

Att öht ha olika "geometrier" som man försökte att relatera till varandra innebar en ny epok inom matematiken.

Olika geometrier betraktas av Klein som grupper, enligt "gruppteorin", som vara ganska ny då.

Projective>Affine>Similarity>Euclidian

Affin geometri hamnar mellan projektiv geometri och euklidisk geometri på så sätt att den åenasidan är identisk med euklidisk geometri utan kongruens, och åandrasidan är identisk med projektiv geometri om ett partikulärt plan eller linje får representera punkterna vid oändligheten.

1912 så utvecklade Wilson och Lewis en affin geometri för att uttrycka den speciella relativitetsteorin.

Den mest generella geometrin med minst antal lagar eller begränsningar är den projektiva.

De övriga geometrierna får man genom att lägga till ytterliggare lagar till den projektiva geometrin.

Detta gör att de övriga geometrierna kan liknas vid objekt inom den projektiva geometrin.

Inom matematiken idag så är "matematiska objekt" och "matematiska rum" ofta synonymer.

Den minst generella och mest specifika av de geometrier som Klein relaterade till varandra var den euklidiska, vår vardagliga geometri.

Den mest generella geometrin är den projektiva geometrin, som jag tidigare har skrivit lite om.

Den projektiva geometrin fick ett uppsving i början av 1800-talet och var inte allmänt känd innan.

Erlangenprogrammet gjorde de olika geometrierna så nära besläktade med varandra att de bara kunde vara "sanna" och "falska" samtidigt.

Innan hade många frågat sej vilken som egentligen var den rätta geometrin bland alla dessa nya och gamla geometrier.

Alla dessa geometrier kan hittas i naturen.

Projektiv geometri beskriver t.ex skuggor och andra projektioner.

Erlangenprogrammet har haft ett enormt inflytande över stora delar av matematiken och även inom fysiken.

Innehållet är idag grundläggande självklarheter.

Ett annat namn för Erlangenskolan är Kleingeometri.

En generalisering är "Cartans geometri".

Cartans geometri användes bl.a för en tidig formulering av gravitationsteori.

Idag finns det fysiska teorier kring "observer space" som bygger på cartans geometri.

Alfred Tarskij höll 1966 ett föredrag som hette "What are logical notons?" där han föreslår en skiljelinje mellan logik och icke-logik som är inspirerad av erlangenprogrammet. Han blev mycket citerad.

När Saunders MacLane och Samuel Eilenberg skapade kategoriteorin 1945 så skrev de att:

"This may be regarded as a continuation of the Klein Erlanger Programm, in the sense that a geometrical space with its group of transformations is generalized to a category with its algebra of mappings"

Noether, som även var en föregångare till kategoriteorin, såg på matematiken som ett relationellt spel. inga talmängder utan konstruktionsmetoder.

Whitehead och Russell förenade logik med algebra och mängdlära, men geometrin och topologin ville inte passa in för Whitehead som istället skapade mereotopologin.

Inom kategoriteori så kan man nu jämföra algebra, logik, geometri och topologi.

Olika geometrier betraktas nu som grupper, enligt gruppteorin.

Kan det vara så att A.N. Whitehead inte kunde tämja geometrin för att han var otillräckligt bekant med gruppteorin och istället använde sej av mängdlära?

Bland de nutida så är Simon Haiduk bra,

och Cameron Gray är bättre, och Justin Totemical.

men Android Jones är bäst. Som 11-åring fick han en hjäntumör bortopererad och han säger att det inte minst är traumatiska upplevelser som har format honom som konstnär. Han brukar ofta uppträda live tillsammans med electronica-artister och skapa verk under en föreställning.

Som den starkaste stjärnan på himlen så har Sirius en viktig mening för otaliga folkslag över hela världen. För de gamla egyptierna så var det dags att skörda när Sirius steg på himlen. Speciellt ett folkslags myter om Sirius har dock väckt speciell uppmärksamhet, och det rör sej om Dogon-folket i Mali i nordvästafrika.

De sa sej ha fått besök av "Nommo" för länge sen, som var en amfibisk intelligent typ av varelser som gav dogonerna deras första visa män, hogoner.

De franska antropologerna Marcel Griaule och Germaine Dieterlen publicerade först en bok 1948 som bl.a innehöll uppgifter om att de från en av dogonfolkets vise hade fått några astronomiska uppgifter som verkade vara korrekta. Den vise sa att informationen ursprungligen kom från Nommo och antropologerna påstod ingenting själva om saken.

1976 kom så The Sirius Mystery av Robert K G Temple där han kom fram till att den troligaste förklaringen till den astronomiska kunskapen var att Dogonerna för kanske 6500 år sen haft kontakt med utomjordlingar. Temple diskuterade även andra möjligheter som han dock fann mindre sannolika. Det är en mycket spekulativ bok som t.ex tar upp likheter mellan Nommo-myten och Oannes-myten. Temple har senare klargjort att han inte på något sätt stödjer de "sinister cults" som har inspirerats av boken.

1977 kom Cosmic Trigger av Robert Anton Wilson, där han bl.a diskuterar möjligheten av intelligent liv i Sirius-systemet. Hans speciella vinkel är dock att han upplever sej ha fått telepatisk kontakt med dem. Det behöver dock inte nödvändigtvis vara sant. Wilson anser sej vara agnostiker angående precis allt och vill också att vi andra ska bli det. Hans ursprungliga kontakter med siriusianerna ska ha skett 1973-74. Det finns en intressant koppling till science fiction-gengrens okrönte kung Philip K Dick och till nobelpristagerskan Doris Lessing här.

"Phil Dick and I had a long conversation one afternoon at Santa Rosa, and it was only a year later that I found out that he and I had exactly similar experiences at approximately the same time, which left both of us wondering if we'd been contacted by god, by the devil, by an extra-terrestrial from Sirius or by some evil parapsychologist working for either the CIA or the KGB, or if we had just gone temporarily crazy. Then I realized this whole long conversation was Phil's attempt to find out how crazy I was. If I was sane, there was a chance that he was sane too. But if I was crazy, that increased the probability that he was crazy. He apparently decided that I was sane enough that he could trust that he was possibly sane too, so he started publishing some of his experiences, which now are in several books: Valis, The Divine Invasion, The Transmigration of Timothy Archer, Radio Free Albemuth and the Exegesis. My accounts of similar experiences are in Cosmic Trigger Vol. 1."

- Robert Anton Wilson

"In this connection, I am often asked about two books by other authors which are strangely resonant with Cosmic Trigger -- namely VALIS by Philip K. Dick and The Sirian Experiment by Doris Lessing. VALIS is a novel which broadly hints that it is more than a novel -- that it is an actual account of Phil Dick's own experience with some form of "Higher Intelligence." In fact, VALIS is only slightly fictionalized; the actual events on which it is based are recounted in a long interview Phil gave shortly before his death (see Philip K. Dick: The Last Testament, by Gregg Rickman.) The parallels with my own experience are numerous -- but so are the differences. If the same source was beaming ideas to both Phil and me, the messages got our individual flavors mixed into them as we decoded the signals.

I met Phil Dick on two or three occasions and corresponded with him a bit. My impression was that he was worried that his experience was a temporary insanity and was trying to figure out if I was nutty, too. I'm not sure if he ever decided.

I interviewed Doris Lessing a few years ago for New Age magazine. She takes synchronicities very seriously, but was as agnostic as I am about the possibility that some of them are orchestrated by Sirians.

I heartily recommend all three volumes -- VALIS, The Last Testament and The Sirian Experiments -- to readers of this book. Unless you are locked into a very dogmatic reality-tunnel, you will have a few weird moments of wondering if Sirians are experimenting on us, and a few weird moments can be a liberating experience for those who aren't scared to death by them." 

- Robert Anton Wilson

"Shikasta gave rise to a religious cult in America. Lessing said in an interview that its followers had written to her and asked, "When are we going to be visited by the gods?", and she told them that the book is "not a cosmology. It's an invention", and they replied, "Ah, you're just testing us"."
-Lord

Karlheinz Stockhausen skrev 1975 - 77 ett stycke som kallades Sirius, med lite av en science fiction handling. Han hävdar att han fick inspiration från en serie drömmar.

"Other snippets of vitally important information then came to me through a couple of revelatory dreams. Crazy dreams, from which it emerged that not only did I come from Sirius itself, but that, in fact, I completed my musical education there."

PKDs sista outgivna, knappt påbörjade, bok skulle ju också ha handlat om ljud och utomjordlingar.