Tempus Fugit

Den akademiska sociologin uppstod kring sekelskiftet 1900. Durkheim gav ut "Sociologins metodregler" 1895 och Weber gav ut "Den protestantiska etiken och kapitalismens anda" 1905.

Habermas sammanfattar det bästa av 1900-talets sociologi. Hans centrala hypotes är det kommunikativa förnuftet, även om han skriver om mycket annat också. Kan man sin Habermas så har man det bästa av vad sociologin och "the linguistic turn" har att erbjuda. Hur kan sociologin utvecklas vidare efter detta?

Baudrillard börjar under 70-talet på ett sätt som påminner om Habermas; han är en postmarxist som betonar vikten av kultur och kommunikation. I början av 80-talet tar han dock avstånd från sociologin och säger att man måste tänka om allting från början.

Detta sysslar han med under resten av sitt liv utan att komma fram till några stabila slutsatser. Hans olika tankeexperiment verkar dock peka i riktning mot slutsatsen att sociologin bör ersättas med något mer generellt och filosofiskt projekt. Det är inte omöjligt att tolka honom som att teorierna behöver återvända till verkligheten på något sätt. Ett av hans tankespår handlar om att underkasta sej objektens herravälde.

Baudrillard verkar säga att samhället tappar kontakten med verkligheten och börjar fabulera. Sociologin tappar även kontakten med samhället och börjar fabulera. Även Baudrillard tappar kontakten med sociologin och börjar fabulera. Samtidigt så menar han att det finns något av intresse i hans fabulationer.

Finns det även en konstruktiv sida hos Baudrillard? Han säger att det behövs en ny metafysik. Han återvänder till Leibniz fråga - varför finns nånting snarare än ingenting?

Latour kan ses som ett möjligt svar på Baudrillards problematik. Latour är lika mycket filosof som sociolog och upphäver skillnaden mellan naturen och samhället, som den moderna sociologin förutsätter. Latour har Whitehead som en av sina största idoler.

Latour är från början en vetenskapssociolog men utvecklar från tidigt 80-tal en egen metafysisk filosofi som innefattar både samhället och naturen. Allting är aktanter som vidareförmedlar tolkningar av varandra.

Latour är smått kritisk till de postmarxistriska nietzscheanerna Foucault och Deleuze som har varit så hippa under -90 och-00-talet. (och Latour skulle kunna vara en reinkarnerad Nietzsche.)

Latours teoretiserande är knappast utan egna problem. Det är snarare en intressant början än en mogen avslutning.

Latours tänkande är inte helt olikt Whitehead som har en mycket utvecklad och sammanhängande filosofi men som inte skriver speciellt mycket om samhället i snäv mening. (Även om varje objekt för honom är ett slags "samhälle".)

Jag tror att om sociologin någonsin ska söka sej bortom Habermas så bör den kanske influeras av folk som Latour och Whitehead.