Tips för hälsofreaks 4
Nu är det sommar och nu är det sol. Ät då mycket pizza mot cancer!
Du vet väl att smör och fet fil är den nya hälsomaten?
Det är viktigt att näcka inför folk ibland. När gjorde du det senast?
När ni ändå håller på så är faktiskt sex hälsosamt.
Hela bloggosfären gick i taket när det plötsligt gick bra att kombinera alkohol och amning.
Ni vet väl att heta kryddor är både bakteriedödande och smärtlindrande? Det finns t.o.m. cayenneplåster.
Värst denna gång: bajs mot diarre.
Kom ihåg: överansträng dej inte. Små förändringar kan räcka långt. Fläskberg som slänger sej ut i motionsslingan får bara hjärtinfarkt.
Kom ihåg att ta en öl efter träningen.
Och oroa dej inte så mycket. "Hot mot din hälsa" hotar din hälsa.
Förra bloggposten.
andra bloggar om
mat,
hälsa,
livsstil,
motion,
friskvård,
kvällspressen,
Cobrastyle!
Kobror finns naturligt från afrika till oceanien. Centrum i deras rike tycks Indien vara. Den typiska indiska kobran (naja naja) har många underarter och det är egentligen inte alla kobror som är släkt med den. Alla ormar kan platta till halsen en aning, men kobror är speciellt bra på detta.
Kungskobran är utbredd från östra Indien och bort till Philipinerna. Den har fått ett flertal vetenskapliga namn genom tiderna och idag står det klart att den inte alls är speciellt nära släkt med övriga kobror. Det är världens största giftorm.
Idag räknas kungskobran som enda arten av släktet Opheophagus (ormätare). Vilket är lustigt eftersom den ser precis ut som en kobra, fast större. Alla ormar kan äta andra ormar men för kungskobran tycks andra ormar utgöra en ganska stor del av dieten.
Den har även kallats Hamadryad, vilket från början är en gammal grekisk trädnymf. Kanske beroende på att Kungskobran (opheophagus hanna) är stor som ett träd när den reser sej i varningsställning. När jag var på Phuket 2000 så såg jag The King Cobra Show i södra Phuket.
Det finns mycket folklig vidskepelse kring kobror, t.ex att de lever i par hela livet och att om man dödar ena kobran i ett par så kommer den andra att försöka att hämnas.
Kobror har dyrkats ända sedan MohenjoDaro. Delvis beror det nog på att de äter råttor och annan ohyra men även på att de finns högt i näringskedjan, har få naturliga fiender (som mungon) och ser majestätiska ut när de spänner ut sin "ryggsköld". I indisk mytologi tycks ingen skillnad göras mellan den indiska kobran och kungskobran. Alla kallas "Naga".
Nagas är attribut till alla de högsta hinduiska gudarna. Kobror sägs vara reinkarnerade visa män. Det finns även en myt om en ras av kobramänniskor (barn av Kadru). Nagas lever under marken. I en version sägs dessa en gång ha levat på en egen kontinent i Indiska oceanen, som sjönk i havet.
Inom buddhistisk mytologi tycks "Naga" kunna betyda orm, elefant, vis människa eller reptilmänniska. "Nagas" har koppling till vatten, fertilitet och magi.
Nagarjuna, som grundade Madhyamika, den postbuddhistiska visdomskolan, har "Naga" i sitt namn och sas ha fått sin visdom och sina texter från "Nagaraja", kobrornas kung.
Egyptisk kobra kallas även Ouraeus och är ett attribut till en anrik gudinna och även en personifiering av Faraos krona.
Kobrans gift är ett komplicerat nervgift som dödar genom att förlama andningsmuskulaturen. Forskning pågår ännu. Det tycks innehålla potentiellt användbara ämnen.
Arthur C Clarke
19 mars i år återvände Arthur C Clarke till den gamla världen vid 90 års ålder. Jag var dock upptagen med flera olika saker då och skrev ingenting omgående. Clarke var en av de absolut största sf-författarna under 1900-talet. Det är inte alla av hans verk som har klarat tiden tand så bra men han har lämnat en del imponerande bedrifter efter sej.
Från början försökte han mest skriva hård sf där teknik och vetenskap var viktigt för handlingen och där tekniken och vetenskapen helst skulle vara trovärdiga trots att historierna utspelade sej i framtiden.
Detta tema skulle han dock komma att kompletera med en fascination för det ännu okända (att skilja från det direkt övernaturliga). (Egentligen är det andra temat dominant i hans allra första berättelse Against the fall of night.) Berömda har Clarkes sk. tre lagar blivit:
"Clarke's three laws
From Wikipedia, the free encyclopedia
Arthur C. Clarke formulated the following three "laws" of prediction:
1. When a distinguished but elderly scientist states that something is possible, he is almost certainly right. When he states that something is impossible, he is very probably wrong.
2. The only way of discovering the limits of the possible is to venture a little way past them into the impossible.
3. Any sufficiently advanced technology is indistinguishable from magic."
"In his 1999 revision of Profiles of the Future, published in London by Indigo, Clarke added his Fourth Law:
4. For every expert there is an equal and opposite expert."
Clarke är berömd för att ha varit den förste som populariserade idén med geostationära kommunikationssatelliter, i oktober 1945, 14 år innan Sputnik. Pga detta så är den geostationära banan nu även känd som Clarke orbit eller the Clarke belt. Han har skrivit om hur han blev avrådd från att söka patent på idén.
Efter de enorma framgångarna med filmen och boken "2001" så blev Clarke mycket efterfrågad som kommentator till teknik och vetenskap i medier, inte minst Apollo-rymd-programmet. Kommandomodulen på Appollo 13 döptes även till "Odyssey" efter "2001". En marssond har senare också fått heta Odyssey.
"Most technological achievements were preceded by people writing and imagining them," har han sagt. "I'm sure we would not have had men on the Moon if it had not been for H.G. Wells and Jules Verne. I'm rather proud of the fact that I know several astronauts who became astronauts through reading my books."
Som en parafras på William James har Clarke föreslagit att utforskandet av solsystemet skulle kunna fungera som en "moral equivalent" till krig, som ett utlopp för motiv som annars skulle kunna leda till kärnvapenkrig. Dvs rymdkapplöpningistället för kapprustning.
I en intervju med Alan Watts sa Clarke att han inte kunde glömma eller förlåta de ohyggligheter som religionerna har lett till och i en intervju 1972 erkände han en motvilja mot religion.
Detta är även intressant eftersom han tar upp en del religösa teman i vissa berättelser. En del av hans framgångar kan förklaras av att hans storslagna berättelser tillåter materialister att känna lätt religiösa känslor.
I sina skrivna instruktioner till sin begravning skrev han att: "Absolutely no religious rites of any kind, relating to any religious faith, should be associated with my funeral."
2000 uppgav clarke i en SriLankesisk tidning att "I don't believe in God or an afterlife," och att han var ateist. Han var även med i International Academy of Humanism, men intressant nog så sa han sej även vara "crypto-Buddhist" och menade att buddhismen inte är en religion.
Clarke skulle vara med i Wired Magazines tema med historier på bara sex ord, men han skrev tio ord istället och vägrade att ändra sej:
"God said, 'Cancel Program GENESIS.' The universe ceased to exist."
(Datorn som universalmetafor, ett återkommande tema på den här bloggen.)
Det är kanske hans tredje lag som är hans mest karaktäristiska bidrag till sf-genren. Vår häpnad inför det fantastiska beror aldrig på att det är naturvetenskapligt omöjligt utan alltid på att vi eller hvudpersonerna inte förstår hur det görs.
Han försöker inte förklara eller åskådligöra framtida eller utomjordisk teknologi utifrån kända tekniker. Men han låter dem inte heller bryta mot naturlagarna. I "3001" så kan monolitens byggherrar t.ex inte bryta ljushastigheten, hur mäktiga de än verkar (s.229)
Hans första roman Against the Fall of Night utspelar sej om en miljard år. Efter en högteknologisk civilisation så har mänskligheten börjat att gå bakåt igen. Ställda inför tekniken från fornstora dagar så begriper människorna ingenting. Han skrev senare om historien som The City and the Stars som sägs mer tydligt ha ett parareligiöst tema, med alternativa svar på religiösa frågor.
Även "The Sentinel" som 2001: A Space Odyssey baserades på har denna karaktär. I "2001" är mänsklighetens skapare en högteknologisk ras som redan för årmiljoner år sedan lyckades utveckla sin teknik bortom fasta materian och sedan dess fortlever som en slags mäktiga energivarelser utan fasta kroppar.
Idén att evolution plus intelligens med tiden leder till gudaliknande livsform finns även i Childhood's End där mänskligheten måste utvecklas till något posthumant för att överleva. I
nspirationen till detta tema tycks ha kommit från Olaf Stapledon, vars fantasyromaner utspelar sej under årmiljoner. Clarke säger om Stapeldons bok Last and First Men att "No other book had a greater influence on my life ... [It] and its successor Star Maker (1937) are the twin summits of [Stapledon's] literary career".
Clarke är också inspirerad av Charles Fort och hade t.ex en tv-serie om antik okänd teknik och annat oförklarat (som t.ex kristallskallarna.)
Mike Oldfield har gjort en platta som heter Songs of Distant Earth som baseras på Clarkes roman med samma namn. Oldfield har även fler låtar som är uppkallade efter Clarke-historier på andra album.
När journalister frågade honom om han var gay brukade han svara "No, merely mildly cheerful."
andra bloggar om
Arthur C Clarke,
science fiction,
böcker,
litteratur,
Reflektioner över den kapitalistiska marknadsekonomin
Jag har ju tidigare varit inne på en distinktion mellan kapitalism och marknadsekonomi. Det utmärkande för den kapitalistiska marknadsekonomin sägs vara konkurrensen och vinsten.
Kapitalismen, vinst-ismen, tycks dock vara i konflikt med marknadsekonomin. Kapitalismens inneboende strävan är monopolet som upphäver marknadsekonomin. Under en monopolsituation så har man nästan 100% kapitalism och nästan 0% marknadsekonomi.
Principen hos marknadsekonomin som balanserar kapitalismen är konkurrensen. Vinst och konkurrens är varandras motpoler. Ju mer konkurrens desto mindre vinst. I ett hypotetiskt tillstånd av perfekt konkurrens så kan i teorin ingen vinst göras.
I praktiken oscillierar ekonomin mellan polerna vinst och konkurrens, säljare och köpare, kapitalism och marknadsekonomi.
Till skillnad från ortodoxa ekonomer så hävdar jag alltså att ekonomi är svårt. De har koncentrerat sej på marknadsteori och har missat kapitalismdelen av ekonomin.
Det finns inbyggda motsättningar inom ekonomin. Så långt hade Marx helt rätt, men så hade han också snott idén från klassiska liberala ekonomer. Däremot så har marxistinspirerade ekonomer fel på (minst) tre punkter:
1. De inbyggda motsättningarna innebär inte att kapitalismen/marknadsekonomin nödvändigtvis kommer att gå under. Det innebär bara att ekonomin måste fortsätta att vara dynamisk och föränderlig. Om den stagnerar går den under.
2. Om nu världsekonomin kraschar så innebär detta inte en automatisk övergång till en gyllenne era. Det innebär inte en automatisk övergång till nånting alls utom misär. Räkna med att både sociala och ekologiska problem då kommer att öka.
3. Ju mer känd framtiden är desto bättre fungerar planekonomi. Ju mindre känd framtiden är desto sämre fungerar planekonomi. Framtiden tenderar att vara rätt okänd och planekonomi är sällan någon bra idé utom i lokala undantagsfall.
Själva motsättningen mellan planekonomi och marknadsekonomi är falsk. Planekonomi har aldrig utgjort något realistiskt alternativ. Efter att ha försökt inrätta en planekonomi så var Lenin och grabbarna tvugna att nästan omgående acceptera en del marknadsekonomi i sovjetunionen och Sovjet var aldrig någon renodlad planekonomi efter det. Så frågan är istället vilken marknadekonomi vi vill ha.
Som marknadsteoretiker så bör man ju ha en föreställning om vad som skiljer olika sorters marknader åt, vad som gör finansmarknaden unik, vad som gör arbetsmarknaden unik osv.
En sak som kan vara lite förvirrande med arbetsmarknaden är vem som egentligen är säljare och vem som egentligen är köpare. Det verkar ju logiskt att anta att den som tar betalt är säljare och att den som betalar är köpare. Då är ju alltså "arbetarna" säljare och "arbetsgivarna" köpare. Detta innebär att det finns många fler säljare än köpare på arbetsmarknaden. På en vanlig marknad brukar det finnas fler köpare än säljare. En säljare brukar ju vanligen behöva flera köpare för att hålla sej flytande. På arbetsmarknaden är det vanligen tvärtom.
Fackföreningar är ett slags monopol som vill upphäva arbetsmarknaden. På en marknad pressas alltid priserna och på en arbetsmarknad så bli arbete hela tiden billigare. Säljarna (arbetarna) blir då konstant fattigare. Ner till en lägstanivå, antagligen. Då har arbetsmarknaden utplånat all vinst för den majoritet av befolkningen som säljer arbete.
Fackföreningar höjer arbetets värde genom att inskränka marknadsmekanismen och på så sätt skapa ekonomiskt värde genom sin verksamhet. Specialkompetens innebär ju att konkurrensen minskar och är ett kompleterande alternativ till fackföreningar. Fackföreningarna är en nödvändig del av ett kapitalistiskt system. Det är ju faktiskt inte ett nollsummespel. ;-)
En del liberala och borgerliga bloggare har förklarat att de egentligen gillar fackföreningar, i teorin, och att deras kritik av facket inte ifrågasätter fackets existensberättigande.
Istället för att handla med värden som faktiskt finns idag så handlar finansmarknaden om att handla med värden som kan komma att finnas i framtiden. Detta gör finansmarknaden till en sämre och farligare variant av spel och dobbel. Finansmarknaden eldar under ekonomin när den börjar bli varm och kyler av ekonomin ytterligare när den börjar bli kall. Bägge effekterna är skadliga.
Skatter är inte något externt till marknadsekonomin. Skatter är en speciell form av kollektiv konsumtion. Beslutsprocessen må vara trög och indirekt men i slutändan så vilar skatterna ändå på folks egna beslut. Kollektivt.
Konkurrensen har i längden en tendens att vinna över vinsten, saker blir billigare med tiden, vilket kan antyda att kapitalismen i längden är hotad av marknadsekonomin. Informationstekniken påskyndar antagligen denna process.
Information är nästan gratis att tillverka, mångfaldiga och distribuera. Ju mer samhället handlar om information, desto billigare skulle allting kunna vara. Kvalitet kommer dock alltid att vara en bristvara. Allt kan inte vara bäst.
andra bloggar om
ekonomi,
ekonomisk teori,
nationalekonomi,
Det öppna samhället och dess fiender
Jag har inte riktigt hängt med i övervakningsstriderna. Om jag rensar hårddisken på gamla textutkast och länkar så blir det dock såhär:
Var börjar problemen? Det finns nog flera olika rötter. En rot är den muslimska extremismen där terrornätverk vill provocera fram en större konflikt mellan islam och västvärlden. De tycks också ha lyckats delvis. För kristen, konservativ extremism, inte minst amerikansk, har ju svarat kraftigt på provokationerna.
Sverige är indraget i ett krig. Ett krig mellan amerikanska kristna och oljemuslimer. Det är ett krig som pågår i nordamerika, västeuropa, nordafrika och sydasien. Allra intensivast är det i Irak. Det brukar heta att krigets första offer är sanningen.
Jag känner mej tveksam till att gulfkrigen bara skulle ha handlat om olja. Fullt så rationella var de nog inte. Så väst i allmänhet och USA i synnerhet har gjort sitt bästa för att visa var skåpet ska stå i mellanöstern. Och läget där är nu värre än på länge. Ungefär som europeer tycks ha svårt att enas, annat än möjligtvis mot en yttre fiende som kommunismen, så tycks även folk i mellanöstern ha svårt att enas.
En bieffekt av detta är att de nya övervakningsmöjligheterna som utvecklas nu snabbt kommer i omfattande användning i väst. Dock misstänker jag att terrorism och kriminalitet inte egentligen är avgörande. Ny teknik strävar alltid efter att användas. Alltid hittar man nånting att skylla på, och annars så får man väl förneka allt man håller på med.
Erik Laakso identifierar the usual suspects. Promemorian synade -06 de slemma skurkarna i sömmarna.
Den nya övervakningstekniken är dock bara en del av hela paketet. Målet är ju inte att sätta så många som möjligt i fängelse eller att driva in så mycket böter som möjligt, utan att styra människors tankar och handlingar i vardagen. Det är inget hemligt eller skamligt mål. Varenda reklambyrå sysslar med det.
Swartz gav ut en rapport på Timbro som heter "Alternativ till Bodströmssamhället". Skriver om detta gör t.ex Opassande, , Swartz, Kommenterat.net , Christian Engström,
Swartz skriver här om Bodström och Ecpat.
När ny teknik uppfinns som kan användas för övervakning så används den för övervakning, oavsett om effekterna av övervakning blir bra eller inte. Kontrollfreaks har en övertro på kontroll. 9/11 var en skänk från ovan för hemliga-polis-organisationer.
Sålänge man bekämpar terrorism eller pedofili så låter det som om man utför ett viktigt och nödvändigt jobb och bör tillåtas en hel del manöverutrymme. Men fildelning?
De hot som pekas ut; pedofiler, fildelning, terrorister, trafficking, droghandel, organiserad brottslighet, grooming, nätmobbing, osv, visar på klassiska syndabockar och skräck för det okända. Groominglagen gör inte vad den sägs göra.
Livet är i grunden osäkert och skört. Det kan vara mitt på dagen på den säkraste stranden på Phuket. Det finns aldrig några garantier. De som garanterar din säkerhet ljuger.
Ju mer man lyder sin egen rädsla, desto räddare blir man. För ju mindre "ont" som händer en, desto mer rätt gjorde man som var rädd! (En slags negativ förstärkning?) Således är riskminimering en ond spiral som tenderar att ständigt vilja sluka mer och mer resurser.
Men förutom att det gör de trygghetstörstande människorna mer och mer rädda (kontraproduktivitet) så bör också mängden risktaganden av kreativa och aktiva människor minska, allteftersom en normalitetsdyrkande kult sprider sig. Orginella ses som potentiellt farliga.
Vad ska man göra åt terrorism? Det första man bör göra är att inte införa ett övervakningssamhälle.
Projo diskuterar hur vi bäst bör skydda oss mot terrorismen.
Projo diskuterar hur vi bäst bör skydda oss mot organiserad brottslighet.
Otäcka farliga saker ska såklart förbjudas.
Blogge diskuterar kriminalitet.
Svensson konstaterar att brottslighet motarbetast bäst geom förebyggande sociala åtgärder
och fortsätter genom att ge 8 mer konkreta tips.
Konspirationsteoretiker har inte den teoretiska kompetensen för att analysera spontana strukturer utan tror på en hemlig plan istället. En sak som gör mej lite rädd är att jag faktiskt inte tror att någon har kontrollen. Allting förändras och t.o.m. de mäktiga försöker mest bara att hänga med. Nog för att det finns konspirationer men de lägger nog krokben för varandra minst lika ofta som de samarbetar.
andra bloggar om
fra,
for what it´s worth
Jag köpte Cardigans best of. Jajamensan, jag köpte en liten plastbit för dyra pengar av vilka många går till att urholka rättsväsendet i Sverige, men så är jag en gammal gubbe också. Den var kanonbra iallafall. Alla de stora hitsen. Jag saknade dock en del som t.ex. någon Black Sabbath-cover. Inga covrar Black Sabbath som The Cardigans.
Det finns tydligen en version med extramaterial, men den fick jag inte.
andra bloggar om
CD,
Det Goda Livet
| Innehåller en berättelse hälften skratt och hälften tårar så kallar vi den en komedi. Är det mer skratt än tårar så är den en satir och är det mer tårar än skratt så är den realistisk. Är det bara tårar och inget skratt så är det en tragedi. Detta tycker jag stämmer bra överrens med livet i stort. Det är nog svårt att uppnå mer än jämvikt mellan skratt och tårar i livet. Åandrasidan tror jag att det är alldeles lagom. Lidande och motgångar är inte i sej någonting negativt, men blir lätt för mycket av. Även skratt och medgång kan det dock bli för mycket av, och det är inte heller bra. Låter det inte väldigt jobbigt att eftersträva och upprätthålla perfekt lycka i evighet? Små mängder lidande har övervägande positiva effekter. Det är de stora mängderna lidande som har negativa effekter. Men det har stora mängder lust och lycka också. Är man alltför lycklig alltför länge förändras ens psyke och man blir en otrevlig och självisk människa. Sorgligt men sant. Det är mycket svårt att stå emot det dåliga inflytandet av stora mängder lycka någon längre tid. Det är bra att försöka hålla reda på vad andra människor egentligen tycker om en. Ofta är man själv den siste att få reda på vilket kräk man egentligen är. Lyckligtvis tycks även medlidande fungera som balans mot överdriven lycka. Lidande förenar oss med varandra. Everybody hurts. Genom medlidandet delar vi varandras plågor och glömmer vårt egensinne för ett tag. Den som inte smärtas av att andra lider har svårt att utveckla en ärligt känd moral. När vi bär andras bördor lägger vi våra egna åt sidan. Om du inte orkar bära andras bördor så har du inte lagt dina egna åt sidan. Lidande förenar oss med vår kropp. Det finns en sjukdom som gör att man inte längre känner smärta men däremot allt annat. De drabbade rapporterar att de börjar se på sin kropp som ett dött objekt som de hanterar med viljan. Små sår och skavanker växer och blir värre när de inte tar hand om sin kropp som de ska. Lidande och njutning utesluter inte heller varandra, liksom inte sorg och glädje heller gör. Stort lidande utlöser kroppens egna knarkämnen (noradrenalin och serotonin) och stor lycka väcker i längden avsmak. När ravearna tar xtc blir de väldigt lyckliga och följdaktligen så älskar de alla och allting men dagen efter är de deprimerade och passiva för de har bränt av hjärnans hela lager av serotonin på en gång. Har du varit lycklig länge så har du inte enbart varit lycklig. En aning svärta gör ljuspunkterna ljusare. Ett effektivt sätt att förhindra för tidig utlösning är att tänka på något osexigt eller att smiska honom lite. Vi är inte gjorda för något himmelrike. Vi skulle få byta kroppar först. Lite annorlunda blir det när vi blir äldre. Sinnesstämningarna hos äldre verkar ha delvis annan biokemi än hos yngre. Lycka verkar på äldre dagar var något som fler kan besluta sig för att bara ha, något att tänka sig fram till. |
Denna text har varit publicerad förut.Derrida vs. Gadamer
I have tried to be missunderstood
but it didn´t do me any good
-Robbie Williams
Husserl siktade på den mest generella beskrivningen av fenomen, bortom ställningstaganden som "sant" och "falskt". Fenomenologin kan kortfattat beskrivas som metoden att inte ha någon metod, tolkningen att undvika alla former av tolkningar, föresatsen att undvika alla fördomar.
Hans favoritelev Heidegger hävdade dock att Husserl visst hade vissa antaganden kvar. Skillnaden mellan Husserls och Heideggers fenomenologi kan förenklat beskrivas som att Husserl beskriver "fenomen" som en slags abstrakta objekt, medan Heidegger beskriver olika slags rum där händelser kan tilldra sej.
Heideggers kombination av fenomenologi, hermeneutik och existentialism blev populär i fransk filosofi under 50-talet, med namn som Merleu-Ponty och Sartre. Sartre blev av någon anledning en internationell kändis och sågs kanske av några som Heideggers sanna uttolkare, men Heidegger var alltid tydlig med att han inte hade några högre tankar om Sartre.
Efter Heidegger kan man urskilja två huvudriktningar inspirerade av honom: den hermeneutiska fenomenologin med Gadamer som största namn och dekonstrukionen med Derrida som filosofisk überhaXXor. Heidegger själv verkar ha uppskattat Derrida och uttryckte t.ex önskemål om att få träffa honom.
Gadamer och Derrida möttes faktiskt i en filosofisk diskussion en gång. Eller gjorde dom det? Gadamer öppnade med att säga att de två hade mycket att prata om varpå Derrida svarade att han inte hade något att säga.
Sedan fortsatte det ung. såhär:
G - Vi ska säkert komma överrens.
D - Vi ska säkert inte komma överrens.
G - Men vi är ju bägge två heideggerianer, nog har vi mycket gemensamt.
D - Själv föredrar jag Nietzsche.
osv.
På varje punkt opponerar Derrida mot Gadamer. Som för att visa att opposition alltid var möjlig. Något eget system har Derrida ju inte. Han försöker inte att sälja en paketlösning. Han försöker visa att ingen rationalitet är universiell, inte hans och inte Gadamers. Det finns alltid en utsida. Gadamer ska ju vara den store hermeneutikern som kan prata med alla och förstå vad de säger. Yxskaft, svarar Derrida på det.
andra bloggar om
Time to kill
Life is like a box of chocolates
Vad är livet? Inte det biologiska livet utan det existentiella livet, hur kan det beskrivas? Knappast med någon vetenskaplig exakthet. Här får nog en smula poetisk frihet tillåtas. Historiskt tycks människan alltid ha sökt metaforer för att beskriva sin tillvaro.
Den kanske äldsta metaforen för livet kan nog vara stigen. Spåret vi följer genom tillvaron där andra som vi har prövat sin lycka. Spåret vi lämnar efter oss när vi har vandrat vidare som ett tecken på att vi har varit här.
Sedan kan den metaforen utvecklas; Livet är en resa. Vi vet var vi har varit men vart är vi på väg? Landskapet ändras runtomkring oss allteftersom vi kämpar vidare medan våra resekamrater byts ut en efter en. En resa är som en berättelse med början, mitt och slut.
En kanske lika gammal metafor för livet är nog sagan. Sagan är som en beskrivning av ett välavägt meningsfullt liv med lagom stora utmaningat som gör att man växer med uppgiften och får sin belöning på slutet.
Det individuella livet har nog sällan liknats vid en stad eller en åker, även om ett samhälle eller ett land nog kan liknas vid dem. Kom det något efter "stig", "resa", "berättelse", "saga"?
När boken uppfanns liknades livet vid en bok. Livets bok. Guds bok i himlen. Din egen dagbok. Memoarerna. Biografierna. Spåren vi lämnade efter oss kunde vara tecken på papper. En nedskriven berättelse. En utveckling av sagometaforen.
En annan variant på "berättelse"temat kan vara; Livet är en teater. Alla spelar vi våra roller på livets scen, bakom våra halvhjärtade papier maiche masker med ett sunkigt manus i händerna, alltid biroller i någon annas pjäs. Jag tycker att det finns något kritiskt vid att likna livet vid en teater. Däremot inte om man utvecklar metaforen till:
Livet är en film. Det heter t.o.m. "biograf". Filmmediet ändrade vår grundläggande syn på tiden. En film kan snabbspolas, spelas baklänges, spolas tilbaka, man kan se scener många gånger, pausa, osv. Att verkligen se en händelse baklänges kunde man varken med en bok eller teater. Detta påverkade både konsten och vetenskapen, men vad betydde det för vår syn på livet?
Det senaste tillskottet är nog att likna livet vid ett dataspel. En slags vidareutveckling av "film"metaforen kanske. Som övernaturliga hjältar kämpar vi liv efter liv i en heroisk saga där vi samlar poäng och kommer högre i nivåerna, inte helt olikt reinkarnationstro. Kan man fuska i spelet? Finns det påskägg? Tillägg? Nya versioner? Bör man komma ihåg att inte ta spelet på blodigt allvar?
Integritet
Avlyssningslagen går igenom och en fildelare har dömts till fängelse vilket öppnar möjligheter till mer polisundersökningar än vad som varit tillåtet hittills.
Den breda allmänheten tycks mest tycka att det är bra eftersom dom "inte har något att dölja". Äntligen ska terrorister och kriminella få det surt.
Bortsett från att övervakningssamhället kommer att både missbrukas och klantas med så finns det även mer subtila risker.
Det är psykologiskt sunt att ha hemligheter och att vilja ha dem för sej själv. Har man ingenting man vill dölja så är det faktiskt något konstigt med en. Det är synd om svenskarna som inte har några hemligheter.
Dessutom så tycks det finnas allmännytta i att folk har hemligheter.
Och blotta misstanken om att något man skriver i sin hemliga anteckningsbok skulle kunna läsas av någon obehörig påverkar naturligtvis vad man skriver.
Unga 90-talister tycks ibland vilja leva hela livet i rampljuset. Allt ska vara offentligt. Det är en attitydförändring som kan förklaras som narcissism, osäkerhet och omogenhet.
Att så extroverta människor har svårt att inse riskerna med övervakning kan man kanske gissa, men ett problem är att de som övervakar inte är offentliga alls utan är superduperhemliga.
Ett annat mer subtilt problem är att vägen från den där narcissistiska omognaden går via det inre rummet. Man utvecklas till en människa med integritet och konstans som kan både planera frammåt och hålla löften, genom att ha ett hemligt inre rum. Att kunna tänka utan att tala. En inre värld.
Löjligt säger säkert en del, säkerhetspolisen kommer inte att kunna läsa dina tankar. Helt bortsett från att forskning kring tankeläsningsteknik pågår så behöver inte det vara möjligt rent bokstavligt för att iallafall påverka både tankar och attityder.
I ett övervakningssamhälle så kommer en ny normalitetskultur antagligen att spridas där folk blir ännu mer misstänksamma mot avvikare och orginal än vad de är idag. Vilket är synd eftersom det inte sällan är avvikarna och orginalen som kommer med det genuina nytänkandet. Ett övervakningssamhälle motverkar alltså befolkningens psykologiska mognad. Bl.a.
andra bloggar om
fra,
privatliv,
polisstat,
integritet,
avlyssning,
övervakning,
rent mjöl i påsen,
LSDNA
88 år gammal lär Francis Crick på sin dödsbädd till sist ha erkänt det han förnekat under alla år.
Att han varit dopad när han gjorde sin nobelprisupptäckt.
andra bloggar om
DNA,
armed and ready
"Vilket av dina experiment har varit mest spännande?
- Det var nog när jag och min fru och våra nervsystem kopplades samman via elektroder - och jag faktiskt kunde känna pulser från hennes nervsystem. Det var ett första steg mot att elektroniskt kunna kommunicera hjärna mot hjärna och känna av tankar och känslor."
Appropå implantat i armen så har vi här en artikel om "digital tattoo interface".
Här är en kille som är nöjd med sin RFID i armen, något som många vill undvika.
Sen så får vi ju inte glömma Stelarc med ett öra på armen.
andra bloggar om
Albert Hofmann tackar för sej
Gudmundson och Fajaf är snabba att kommentera Hofmanns frånfälle. Ännu snabbare var Abstinence Kid och snabbast var Ristorante Mystica. DN,
andra bloggar om
Albert Hofmann,
hallucinogener,
lsd,
bicycle day,
Starta och ta en fika
andra bloggar om
teknik,
IT,
datorer,
hårdvara,