Om judefrågan
Antisemitismen är ju på tapeten med jämna mellanrum. Tidigare i år var det en opinionsundersökning som vissa tolkade som att svenskarna var mer antisemitiska än man trodde. Och för kanske två veckor sen så kallade en israelrepresentant Sverige för
Europas mest antisemitiska land, troligen för att vi hade tagit emot Hamasföreträdare och inte deltagit i millitärövningar med Israel.
Jag vet inte hur pass spridd eller rotad antisemitismen är i folkdjupen men det är intressant att den finns både hos extremvänstern och
extremhögern. Hos extremvänstern kan det dock inte vara någon judisk natur som kritiseras eftersom man inte tror på sånt, utan det brukar vara Israels politik, judarnas medieinflytande o.dyl. som kritiseras.
Vilka är då dessa judar som gör folk så upprörda? Har du
träffat någon? Varför, kan man fråga sej, har de ett sånt oproportionerligt inflytande i världen, vilket gör så många misstänksamma?
Folkslag i gemen som envisas med att avvika från majoritetskulturen brukar ju alltid få veta att det är något fel på dem, men det blir ju knivigare i fallet judarna vilka faktiskt brukar få några mer framstående företrädare så snart chansen ges historiskt. Här måste andra anklagelser än bara allmän underlägsenhet fram. Här rör det sej snarare om ondska än om dumhet och inkompetens.
Språkinstinkt
När människor eller människogrupper som inte kan varandras språk ska leva och verka tillsammans över en längre tid så uppstår ett sorts minimalt språk som kallas ett
pidginspråk. Sådana språk har t.ex inte någon utvecklad sammanhängande grammatik. Ord- eller frasförrådet kan komma mest från ena språket eller från bägge.
Detta kan utvecklas till ett riktigt, nytt språk; ett
kreolspråk. Vad som krävs är att en nya generation barn växer upp som närmast uppfinner det nya språket.
Barns förmåga att förvandla pidginspråk till kreolspråk kan tolkas som tecken på en medfödd språklig förmåga, dvs medfödd "kunskap" om grammatik och syntax. Barnen uppfinner ett nytt språk - något som deras föräldrar inte klarade av. Den mänskliga språkinstinkten tycks försvagas när vi växer upp vilket även kan förklara varför det är mycket lättare att lära sej ett nytt språk som barn än som vuxen. (Genom s. 106f)
Liknande iaktagelser kan kanske även göras om etikett och etik.
Andra bloggar om
språk
Rippoff!
Har man sett;
Illustrerad Vetenskap har kraftigt inspirerats av
ett eller
två av mina tidigare inlägg. Jag får ta det som en komplimang. Eller vad tror du? Är det en ren slump? Eller ser du kanske inga likheter alls?
Hur som helst ska jag resa till Stockholm ikväll och jag tror att jag är tillbaka vid min dator på söndag. Kanske postar jag inget förrän på måndag. Vi får se.
Bortom patriarkatet
Jag kallar mej inte feminist. Bara för att man inte är feminist så betyder det inte att man är för att kvinnor ska ha mindre lön än män, eller att kvinnor misshandlas eller våldtas, eller att man inte bryr sig om övriga problem som feminister brukar uppmärksamma.
Det betyder att man har en annan syn på hur problemen uppstår och vad man ska göra åt dem. Det betyder också att man tror att feminismen egentligen är sämre på att lösa dessa problem.
Vad är feminism? Vad betyder ordet? Man måste tro på någon form av förtryckande partriarkat, även om själva ordet inte längre används av alla feminister. Så vad är patriarkatet?
Vi har haft en patriarkal samhällsordning genom hela historien som har betonat skillnaderna mellan kvinnor och män. Idag har vi formellt jämlikhet. Feminister anser dock att det finns ett informellt patriarkat fortfarande. Det finns alltså normer som nedvärderar och begränsar kvinnor mer än det finns normer som nedvärderar och begränsar män. Detta kan och bör ändras. Ungefär så förstår jag den feministiska övertygelsen.
Jag ser dock inga tydliga tecken på att kvinnor som grupp är mer nedvärderad och begränsad av informella normer än vad män som grupp är. Sedan så finns det självklart sexistiska subkulturer. Men jag har inget behov av någon partriarkatshypotes för att beskriva Sverige idag.
Jag kan t.ex tänka mej att kvotera företagsstyrelserna. Jag misstänker starkt att dessa är mansklubbar och att det inte är bra för företagen. Consortium Silencium vid Chalmers i Gbg är ett olustigt exempel.
Att öka fädernas barnledighet tror jag kan vara bra för bägge könen. Inte nödvändigtvis med lagstiftning dock.
I alla ålderskategorier så är det fler män än kvinnor som utsätts för våld, som dräps och mördas, och som begår självmord, även om det är fler kvinnor än män som begår misslyckade självmordförsök under tonåren.
Det har visat sig att män oftare döms till fängelse och kvinnor till vård för samma typ av brott.
Trots att prostatacancer är vanligare än bröstcancer så finns det ingen offentlig diskussion om en obligatorisk undersökning av alla män, utan bara om mammografi.
Det finns många andra frågor att diskutera.
Jag tror att könsroller är socialt konstruerade på en biologisk grund och att vi bör ha en friare inställning till dem. Jag är även för homoäktenskap, homoadoptioner, polyamouri och polygami. Men jag är inte feminist.
"Sverige var i mångt och mycket science fiction samhället"
Techne har skrivit om
Tankar kring science fiction och postmodern liberalism. Waldemar verkar antyda att socialdemokratin var modernismens essens.
Nu bultar det postmoderna samhället på dörren men varken sossarna eller borgarna verkar riktigt beredda. Waldemar vill att borgarna läser mer postmodern science fiction för att lära sig att tänka nytt.
Då får jag väl önska att sossarna gör detsamma. Gibson beskriver t.ex ett ganska dystopiskt samhälle där en kall kapitalism segrat. Inte precis någon borgerlig propaganda.
Andra bloggar om
science fiction
klasskamp
De som talar om "klasser" brukar inte sällan falla tillbaka på Marx. När jag läste sociologi så brukade min handledare inte sällan tala om att ur marxistisk synvinkel så fanns det ingen "medelklass" utan bara en överklass och en underklass. Överklassen var de som levde av att äga (produktionsmedel, kapital, rikedomar) och underklassen var de som på något sätt måste arbeta för att försörja sig. Jag minns inte exakt hur många som var överklass enligt denna definition, men inte var det många procent inte.
Det är inte många som kan leva enbart av räntan på sitt sparande. Så långt är distinktionen mellan besuttna och övriga helt korrekt. Men jag tilldelar inte denna enda grupp samma centrala betydelse som Marx gör.
Jag är inte marxist. Jag anser inte att de sociala "klasserna", eller strata som Weber sa, är en strikt ekonomisk fråga. Stratifieringen av samhället är mycket äldre än kapitalismen, än penningekonomin, än marknadsekonomin, än bytesekonomin...
Människoapor lever i hierarkiskt uppbyggda flockar. En del leds av honor och även dessa är hierarkiskt uppbyggda. Apforskarna rangordnar flockens medlemmar från Alfadjuret (Alfahannen) till omegadjuret. Den lägs rankade medlemmen i flocken får alltid ta all skit.
Vi är släkt med apor. Så långt är de flesta överrens. Men kan man på något sätt förklara mänskligt beteende utifrån djurs beteende? Jag tycker att det är självklart, men jag förstår oxå invändningarna. Är vi blott själlösa, meningslösa överlevnadsmaskiner med en handfull förprogrammerade beteenden som piskar oss från en oönskad födsel till en oönskad död? Självklart inte. Vi har impulser, instinkter, drifter men vi kan välja att förhålla oss till dem hur vi vill. Det är det som skiljer oss från djuren.
Stratifieringen av de mänskliga populationerna är ett uttryck för vårt animala arv och man kan hävda att det vore mänskligt av oss att avskaffa samhällsstratana. Men samhället är en organisation och jag har svårt att tänka mig en organisation som inte är hierarkisk. Däremot har jag inga problem att tänka mig mindre orättvisa samhällen än dagens samhällen. Människor som inte får vård. Människor som inte får bostad. Människor som inte får jobb. Människor som inte får mat. osv.
Hos människoaporna så finns det bara en hierarki. deras samhälle är endimensionellt. mänskliga samhällen är mångdimensionella. Man kan vara högt skattad inom ett område men amatör inom ett annat. Detta gör oxå konflikter mindre intensiva för att de sällan delar hela samhället i två uteslutande läger. Jag röstar på det ena partiet och du på det andra men vi röstar likadant om EMU. Det finns inte bara en elit i samhället. De olika eliterna sammarbetar ganska ofta men hugger varandra i ryggen ibland. Det finns inte bara ett maktcentrum i samhället. inte bara en makt att slåss om. Hitta en meningsfrände i en fråga så har ni skapat en egen social makt att bygga vidare på. Några markörer som tyder på att en person har potential att klättra inom samhället är hög intelligens och låg moral. Foucault skriver att makten på medeltiden gjorde sitt bästa för att visa upp sig, men idag så gör den sitt bästa för att dölja sig. ("Skulle jag vara inflytelserik? Äh, det där är överdrivet.") Det vore intressant att testa alternativet att hög intelligens och hög moral kunde leda någonvart.
Det finns ett problem med kapitalismen här och det är att den återigen tenderar att göra samhället endimensionellt. Om allting - alla varor och tjänster - går att värdera enligt samma endimensionella skala - priset - så finns det inga kvalitativa skillnader i tillvaron. Kvantitet värderas högre än kvalitet.
Andra bloggar om
samhällemarxapor
En gammal historia
Relationen mellan könen har påverkats av de tekniska epoker som mänskligheten har gått igenom.
Under lättare tider så har samhället glidit mot ett jämlikt ideal och modergudinnor har dyrkats. När tiderna har blivit hårdare så har ett hierarkiskt-patriarkalt ideal tagit över och fadergudar har dyrkats.
I jägar-samlar-samhället så verkar mannen snarast ha varit dominant över kvinnan. Livet var farligt, otäckt och kort. De antropologiska folkslagen befinner sig oftast i detta stadium eller nästa. Små klaner, exogami och incestförbud.
I de tidiga kolonilottsamhällena så var könen mer jämställda, och livet lättare, men gudinnekulten krävde tydligen människooffer. Ingen tillväxt och inga större projekt var möjliga.
När plogen utvecklades så fick mannens styrka värde igen. Mannen var ute på åkern och kvinnan fick sköta hemmet. Manliga höggudar dyrkades och imperier kämpade.
Så var det i 5000 år.
Under denna epok uppkommer även urbaniseringen, med nya arbeten och nya könskontrakt.
I det gamla agrarsamhället så hade könen i hög grad olika samhällsuppgifter. Patriarkal var den gamla sortens familj där fadern var familjeöverhuvud över kvinnor, barn och tjänstefolk, åtminstone officiellt.
Under 1700-talet uppstår så världen första postagrara samhälle i Europa, där ett överflöd av spannmål är regel snarare än undantag. Städerna växer och så även brittiska imperiet. Liksom i Rom fick överklassens kvinnor en stark ställning.
Till skillnad från agrarsamhället så verkar det moderna samhället verka för att könsskillnaderna ska minskas så mycket som möjligt. De har inte längre samma betydelse i produktionen och reproduktionen. Könsskillnaderna tenderar att nedvärderas och underskattas.
I det moderna samhället gäller inte längre släkternas nedärvda visdom. En ny infantilisering sprider sig. Ur den nya barndomen ska en ny vuxenhet växa, en ny man och en ny kvinna, anpassade till de nya kraven: Den Nya Människan. (Men transhumanismen kan hinna före.)
Andra bloggar om
historiajämställdhet
På spaning efter den tid som flytt
The most successful society the world has ever known
Hur kan man jämföra olika samhällen? Sverige är naturligtvis bäst på att vara Sverige och leva upp till svenska ideal. För att jämföra olika samhällen så får man försöka att komma bortom den rena kulturrelativismen. Om även andra länder anser att ett land är bra eller t.o.m. bättre än det egna landet så torde det betyda något annat än om någon anser att det egna landet är bra eller bäst. Nåväl, inom varje land ryms en massa åsikter om allting. Här är iallafall två ickesvenska artiklar om hur bra Sverige och norden är:
Sannolika och osannolika konspirationer
Jag har lovat att skriva nånting om konspirationer så då gör jag väl det då. För att börja med osannolika konspirationer som jag har svårt att tro på så har vi följande exempel:
ZOG, den judiska världskonspirationen, är det bara antisemiter som tror på. AIDS är antagligen inte alls ett hemligt militärt experiment. Estonia sänktes troligen inte av hemliga agenter. Patriarkatet är inte alls alla mäns hemliga brödraskap.
Lady Di's dödsolycka arrangerades inte av huset Windsor. Månlandningen var inte en bluff. Världskonspirationen Illuminati styr inte världshistorien. Amerikanska krafter var inte inblandade i 9/11 för att legitimera millitärisering och krig. USAs millitär har inte ufos och ufonauter i förvar.
Allt sånt är sånt som jag förknippar med konspiracism snarare än äkta konspirationer. Men det finns konspirationer som jag tycker verkar mer sannolika också.
Här är några sannolika konspirationer:
Tydligen så ville FBI inte stödja Nixon när han försökte att skylla Watergate på dem vilket ledde till hans fall. Vid Chalmers har de nått som heter
Consortium Silencium. CIA var inte alls glada på Carter eftersom han bantade organisationen rätt mycket och sen förlorade han valet. Palme kan mycket väl ha skjutits av en konspiration. Det är väl bevisat att Kennedy sköts av en konspiration. Presidentkandidaterna Bush och Kerry var bägge med i Skulls and bones och många politiker och rika är med i hemliga sällskap som frimurarna. Microsoft sammarbetar med NSA och CIA och övervakar din datoranvändning.
Echelon vet vad du läser just nu.
Men konspirationer behöver inte alls vara så storstilat och avlägset. Det kan vara något som just du har råkat ut för. En insändare i en dagstidning ansåg att de fem viktigaste tillgångarna för att få in en fot på arbetsmarknaden var:
1. Kontakter
2. Kontakter
3. Kontakter
4. En högre akademisk utbildning med yrkesspecifik inriktning
5. Kontakter.
Ser inte det ut som en konspiration så säg?
Konspirationsteorisyndromet
Copyriot-Rasmus har tydligen skrivit en
d-uppsats i samtidshistoria om konspirationsteorier. Han skriver om det
här och
här.
Han kan urskilja likheterna mellan konspirationsteorier till både vänster och höger, hos både islamister, kristna och sekulära och ser en gemensam konspiracism avteckna sej.
Att enbart intressera sej för faktafelen hos konspirationsteorier leder inte så långt enligt honom. Det omvänder iallafall ingen övertygad. Bättre är att lära sej att se tecknen på typisk konspiracism. Det kan vara den nya tidens religion.
"Konspirationstänkandet handlar ytterst om vikten av att upprätthålla en absolut åtskillnad mellan den rådande mänskliga världen och en kommande gudomlig tidsålder."
Det är en i grunden reaktionär reaktion även när konspiracismen uppträder inom rörelser som vill vara progressiva.
Konspirationsteorier har ingen större plats i min världsbild. mycket av det som anses vara konspirationer kan förklaras av sociologiska teorier istället. Sociologiska teorier visar ofta hur det som ser ut att vara en medveten planering i själva verket kan vara en spontan förekomst av ordning.
Teorin om det naturliga urvalet visar hur ordning kan synas uppkomma ur tomma intet utan någon medveten planering, och den teorin gäller även för samhället. Konspirationsteoretiker tror inte på spontan ordning utan någon hjärna bakom.
Den sociologiska institutionsteorin visar att mycket ordning uppkommer spontant utan planering. Ett annat sätt att utrycka det är att kalla det spontana marknadsprocesser och vagt hänvisa till Hayek.
Dock anser jag givetvis att det förekommer konspirationer. Det är självklart. Konspirationsteorier visar på sätt och vis att konspirationer antagligen finns, eftersom både konspirationsteorier och konspirationer är uttryck för en paranoid världsbild.
En kort beskrivning av paranoia kan vara att man ser för mycket ordning i världen. Saker som egentligen är meningslösa och slumpmässiga tolkas som tecken och bevis. Paranoia innebär dessutom att man tror att människor vill en illa, har sammansvärjt sej, konspirerar och förföljer. Konspirationer och konspirationsteorier har delvis samma ursprung.
Det är gott om konspirationsteorier i världen men det finns inte så många ignoransteorier. Ändå tycker jag att det verkar vara ett större problem.
Problemet är inte att storebror övervakar dej utan att folk skiter i dej. Problemet är inte att makthavare vet för mycket utan att de vet för lite.
Trots det: imorgon tror jag att jag skriver något kort om olika konspirationstorier, om jag inte kommer på något bättre tills dess.
xbox
Här i Umeå ska hemtjänsten datoriseras. Vi kommer att få handdatorer som vi ska bära omkring på och lyda. På så vis ska vi effektiviseras. Personalen har skurits ner de senaste åren och vi klagar över att vi inte hinner med. Personligen är jag inte speciellt orolig över det nya systemet som en del av de äldre är. Jag kommer nog inte att ha några problem att anpassa mej. Det låter nästan lite kul. Hemtjänst på xbox, ungefär.
Det första jag misstänkte var att datasystemet snart skulle braka ihop, men tydligen så fungerar det redan på andra ställen, och sägs mycket riktigt mjölka mer effektivitet ur personalen, så att kommunens genomskärningar är genomförbara. Det är bara att hoppas att den överflödiga personalen hittar något annat jobb trots att sysselsättningsgraden bara är 80% här i landet.
Sen får man också hoppas att de som är kvar i tjänst inte blir mer stressade och sjuka än vad de redan är. Men det kanske är en del av spelet - att medtävlarna blir utslagna så att de som är kvar i spelet kan pricka av ännu fler besök per dag hos vårdtagare.
Inom produktionssektorn så är det självklart så att ju fler enheter som blir klara per arbetare och dag, desto effektivare är produktionen, och detta drivs främst av att tekniken går frammåt.
Men är det verkligen så inom tjänstersektorn? Om en lärare har 30 elever i en klass, är det då ett framsteg om han istället får 40 elever, eller är det ett framsteg om han istället får 20 elever?
Det senare är fallet, mina vänner, inte det förra.