Synkronicitet ur slumpen
I min post om kaotik skrev jag att jag ser kaosforskningen som mer grundläggande än t.ex kvantmekaniken. Det ena behöver naturligtvis inte utesluta det andra. Vilket Sebastian F Brant kanske kunde hålla med om.
Han började som kvantfysiker och har sedan gått mot biofysik och neurologi. 2005 var han den ledande forskaren, med två andra, bakom ett resultat som visade att neuroner kunde uppvisa periodiskt, ordnat beteende när de utsattes för slumpmässig stimulans och tvärtom kunde uppvisa oordnat, kaotiskt beteende när de utsattes för regelmässig, ordnad påverkan. Detta kan kanske hjälpa till att förklara hur hjärnan skapar ordning ur en ibland kaotisk omvärld.
Det visade sej dock att detta inte var nånting som var typiskt enbart för neuroner. Neuroner är bara ett exempel på kopplade oscilliatorer, där exempelvis Newtons vagga kan vara ett annat exempel. Så detta är inte bara en psykologisk eller neurologisk princip utan en med grundläggande fysisk eller matematisk princip som även gäller ute i objektiv natur: Kaos kan omvandlas till ordning via ett par saker som svänger tillsammans.
I min första post om ämnet så länkade jag även ett arbete där man konstaterade att samtida kvantfysik mycket handlar om sådana kopplade oscilliatorer. (Jo, jag vet att "coupled" betyder "ihop-parade" men jag tycker att "kopplade" är en minst lika bra översättning i sammanhanget.)
Det är arbete nr. 5 här:
S.F. Brandt, B.K. Dellen and R. Wessel:
Synchronization from Disordered Driving Forces in Arrays of Coupled Oscillators;
Phys. Rev. Lett. 96, 034104 (2006): ps, pdf
Vir. J. Appl. Supercond. 10(3) (2006)
Vir. J. Bio. Phys. Res. 11(3) (2006)
nlin.CD/0512064
(Det här kan ha nånting att göra med Bach, DNA och sånt.)
Här gör någon kaoz med Newtons kulor:
William James
"Be not afraid of life. Believe that life is worth living, and your belief will help create the fact."
Inom akademin så lär det finnas en traditionell antagonism mellan filosofin och psykologin, liksom mellan t.ex ekonomin och sociologin. William James däremot var framstående både som psykolog och filosof. (liksom även pragmatisten Dewey och t.ex Karl Jaspers) Han är också mycket litterär till skillnad från t.ex CS Peirce.
James liv var relativt händelselöst, bortsett från några resor till Europa och en expedition till Amazonas (där han ådrog sej vattkoppor). Hans inre liv innehöll några perioder med depression och en långsam filosofisk utveckling under hela hans liv.
Han började allra först med kemi men övergick raskt i medicin som han tog en examen i, men efter en personlig kris kom han på att psykologi nog passade honom bättre, övergick sakta i filosofi, och studerade även religion ur både psykologisk och filosofisk synvinkel. Hans stil var att intressera sej för psykologins filosofi och filosofins psykologi.
"I wished, by treating Psychology like a natural science, to help her to become one."
-WJ
Liksom materialism tilltalade vissa människor så tilltalade även idealism vissa människor. James uttryckte sympati för bägge uppfattningarna. Liksom JS Mill var han radikal empiricist vilket kom att utmärka hans pragmatism.
Inte bara påverkade filosofin och psykologin i hög grad varandra utan även människan och verkligheten påverkade varandra. Han skapade på sin ålders höst en "voluntaristisk epistemologi" där sanningen i sej var ett samarbete mellan verkligheten och betraktaren. "For pragmatism (reality) is still in the making."
De tidiga pragmatisterna var ju influerade bl.a av Darwin och såg uppfattningen om omvärlden som något som utvecklades evolutionärt. För James så innebar detta att människan och hennes värld utvecklades tillsammans. Kanske var det naturligt att han med den uppfattningen misslyckades med att skapa ett filosofiskt system när han försökte.
All kunskap måste i sista hand vara empirisk, men även religiösa upplevelser är empiriska (oavsett om de är sanna, men de verkar inte vara helt falska).
Hans far var rik, oberoende och swedenborgare. Hans bror blev en känd författare och även hans syster blev känd för sin dagbok där hon berättade om sitt liv med sjukdom. Även WJ var rätt sjuklig av sej.
WJ undervisade flera år i anatomi och utvecklade också idén att kroppsliga "uttryck" för känslor ofta kan förekomma och orsaka känslorna. Senare har ju psykologer konstaterat t.ex att ett leende kan göra dej gladare. Anatomi, psykologi och filosofi kunde belysa varandra i hans tänkande.
Hans filosofi kan med ett ord kallas för pragmatism, men han döpte inte sin psykologi. Allmänt kan sägas att han bejakade alla sätt att undersöka psyket på och att han intresserade sej för alla psykiska fenomen. Han var t.ex intresserad både av neurologi och introspektion. William James byggde det första psykologiska experimentlaboratoriet i USA. Eftervärlden kallar honom för den psykologiska funktionalismens fader.
Han är inte minst känd för att ha intresserat sej för religionspsykologi. Den sk. neuroteologin hade säkert intresserat honom mycket. Han brevväxlade med bl.a C.G. Jung och många andra.
James var en mycket begåvad människa och på hans tid var det kanske ännu möjligt för en sådan att behärska rätt mycket av psykologiämnet. Hans monumentala sammanfattning av psykologin utgavs 1890. Den var på 1200 sidor och hade tagit tolv år att skriva. På den tiden fick James symbolisera hur amerikansk psykologi försökte bryta sej fri från europeisk och bli världsledande.
Redan när han var psykolog så kunde man i hans skrifter se hans filosofiska teman: vikten av religion och känslor, variationen i den mänskliga reaktionen på livet och tanken att vi hjälper till att skapa den sanning som vi registrerar. Både som psykolog och filosof så var han mycket självständig i sin egen utbildning av sej själv. Han höll t.ex en föreläsning i psykologi innan han hade varit med om en själv.
James tycker att medvetandet verkar vara ett kontinuerligt flöde snarare än en följd av diskreta idéer. Detta har bl.a inspirerat James Joyce när han skrev Odyssevs. Bergson förnekade att han skulle ha inspirerats av James i sin första bok. Henry James skrev ur en deltagande persons synvinkel i sina berättelser vilket tillät honom att utforska medvetandet och perception och hans senare skrivande har jämförts med impressionistiskt måleri. Systern Alice James har genom sin dagbok uppmärksammats av som en kvinna som kämpar med sin sjukdom för att finna sin egen röst.
Ett ting, skriver WJ i "The Stream of Thought," är en grupp kvaliteer "which happen practically or aesthetically to interest us, to which we therefore give substantive names…".
Och verklighet "means simply relation to our emotional and active life…whatever excites and stimulates our interest is real "
Han anar även “an ultimate opacity in things, a dimension of being which escapes our theoretic control.”
William James uttrycker sej ofta mycket poetiskt och är tacksam att citera. Utströdda över hans karriär finns poetiska meningar som antyder hela teorier som han inte alltid utvecklade så mycket. Som t.ex:
"First, you know, a new theory is attacked as absurd; then it is admitted to be true, but obvious and insignificant; finally it is seen to be so important that its adversaries claim that they themselves discovered it."
Han myntade även "sciousness" i stället för "consciousness".
Hans livliga beskrivningar av upplevelser förebådar fenomenologin och liksom existentialismen intresserar han sej för människans plats i världen, men han är inte lika pessimistisk. Livet är ett äventyr och ett mysterium. En tropisk flod som bred flödar fram. Visserligen hade han sina depressiva stunder, men han själv ansåg att positiva tankar hjälpte.
Han nämner sex olika sidor som utmärker pragmatismen hos William James. Pragmatismen är ett filosofiskt temperament, en sanningsteori, en meningsteori, en holistisk kunskapsteori, en metafysisk teori och en metod för att lösa filosofiska dispyter.
Som sannings-, menings-, och kunskapsteori så ser pragmatismen inte verkligheten som en uppsättning oberoende fakta utan som en evolutionär kunskapsprocess. En objektiv verklighet är ett teoretiskt ideal medan vi i praktiken snarare har tillgång till föränderliga antaganden som samverkar i en dynamisk totalitet som även innefattar oss som iaktagare och våra föreställningar om oss själva.
I praktiken så är sanningen antaganden som fungerar i praktiken och i längden. Olika antaganden befinner sej i en närmast darwinistisk tävlan med varandra. Om ett antagande t.ex ger mening och skäl att kämpa vidare så kan det ge konkurrensmässiga fördelar framför en annan livsfilosofi som tecknar allting som meningslöst och lämnar folk håglösa. Sanning är helt enkelt det som fungerar i praktiken och i längden, totalt sett.
Den radikala empirismen innebär att filosofiska kategorier och värden tävlar i den mänskliga erfarenheten och att deras konflikter bara kan lösas allteftersom historien fortskrider och inte apriori. Alternativet som visar sej ha "the most massive destiny" kommer att vara det sanna alternativet (det som man får mest utbyte av, antar jag).
WJ anser dock att kunskapen skapas både av tolkaren och av världen, och detta kallar han vid nått tillfälle för "humanism": "there belongs to mind, from its birth upward, a spontaneity, a vote. It is in the game, and not a mere looker-on; and its judgments of the should-be, its ideals, cannot be peeled off from the body of the cogitandum as if they were excrescences…"
WJ skrev att idealism "will be chosen by a man of one emotional constitution, materialism by another." Idealism ger en känsla av intimitet med universum, känslan att jag till sist är besläktat med allt. Men materialister finner en sån idealism inskränkt och föredrar ett universum som är osäkert, vilt och farligt som inte har nån respekt för vårt ego. WJ sympatiserar med bägge idéerna.
Överlevnad är endast ett av flera mänskliga intressen: "The social affections, all the various forms of play, the thrilling intimations of art, the delights of philosophic contemplation, the rest of religious emotion, the joy of moral self-approbation, the charm of fancy and of wit — some or all of these are absolutely required to make the notion of mere existence tolerable;…"
Han ville inte ta ställning för någon speciell moral men all moral tycktes sträva efter ett “richer universe…the good which seems most organizable, most fit to enter into complex combinations, most apt to be a member of a more inclusive whole”
"Hands off: neither the whole of truth nor the whole of good is revealed to any single observer, although each observer gains a partial superiority of insight from the peculiar position in which he stands."
Eftersom det var “vision” som var “the important thing” hos en filosof så ogillade WJ “over-technicality and consequent dreariness of the younger disciples at our American universities…”
Det sägs att det var James som lärde Bertrand Russell den neutrala monismen som Russell till och från hade som sin officiella filosofi. Först ansluter sig WJ till radikal empirism som epistemologisk ståndpunkt, senare skapar han en ontologi där ren erfarenhet är det enda som existerar.
WJ undersökte hela sitt liv mystiska upplevelser och experimenterade även med kemisk påverkan från kloralhydrat (1870), amylnitrit (1875), lustgas (1882) och även peyote (1896). WJ hävdade att det bara var när han var influerad av lustgas som han kunde förstå Hegel (Ett tips till alla filosofilärare!)
Han drog slutsatsen att även om uppenbarelserna för mystikern är sanna så är de bara sanna för mystikern. För alla andra så är de bara intressanta idéer som inte är grundade i egen personlig erfarenhet.
James undersökte även den samtida spiritismen och parapsykologin och ansåg att ingen naturlig förklaring tillfredställande kunde förklara all den information som ett spiritistiskt medium kunde avslöja. Detta behöver ju inte nödvändigtvis betyda att de dödas andar har varit framme utan kan kanske även förklaras med t.ex någon form av esp. Han tröttnade dock efter ett tag på spiritister, precis som han tröttnade på sitt psykologiska experimentlaboratorium. James tycks ha varit en person som behövde nya kickar.
WJ var en god social nätverkare och träffade en stor del av alla samtida intellektuella, inklusive Ralph Waldo Emerson, Horace Greeley, William Cullen Bryant, Oliver Wendell Holmes, Jr., Charles Peirce, Josiah Royce, George Santayana, Ernst Mach, John Dewey, W. E. B. Du Bois, Helen Keller, Mark Twain, Horatio Alger, Jr., James George Frazer, Henri Bergson, H. G. Wells, G. K. Chesterton, Sigmund Freud, Gertrude Stein, och Carl Jung.
WJ influerade bl.a John Dewey, F.C.S. Schiller, Henri Bergson, George Santayana, Hilary Putnam, Nelson Goodman, Richard Rorty, m.fl. och även t.ex Russell och Wittgenstein läste honom.
William James gudfar var Ralph Waldo Emerson. Han själv var gudfar till William James Siddis, som uppkallades efter honom.
Finns det inte även vissa likheter med Nietzsche?
"If this life be not a real fight, in which something is eternally gained for the universe by success, it is no better than a game of private theatricals from which one may withdraw at will. But it feels like a real fight."
andra bloggar om
De sista ljuva åren
(Surprise! Just när ni satt där och väntade på William James så kommer något helt annat!)
Vi är på väg mot ett senilt samhälle. Människor lever bara längre och längre och har stor effekt på resten av samhället. Redan på åttiotalet så blev ålder och generation en viktigare variabel för att förutsäga egendomsfördelning, än t.ex utbildning. De unga har stora svårigheter att få ett jobb och en bostad och så har det varit länge. Ungdomar är idag en förtryckt grupp i samhället och ungdomen har aldrig varit längre än idag (samtidigt som puberteten börjar tidigare och tidigare).
Att medelåldern hos ledarna inom privata och offentliga sektorn är ganska hög är inget direkt nytt. Så har det alltid varit. Men ju fortare samhället förändras desto svårare har äldre generationer att förstå hur samhället egentligen fungerar nu för tiden. Och samhället har sällan förändrats så fort som idag. Släkternas nedärvda visdom har sällan varit mer inaktuell.
Att äldre människor är konservativa och tryggetstörstande har inte enbart att göra med att de inte förstår sej på världen längre, utan har även att göra med att människors neurokemi förändras i olika åldrar. Testosteronhalten brukar sjunka med högre ålder vilket brukar leda till överdriven ängslighet. Äldre i allmänhet och äldre kvinnor i synnerhet är de som är mest rädda för att bli utsatta för olika typer av brottslighet, trots att de i själva verket är några av de som utsätts minst för olika typer av brott i hela samhället.
Vi skaffar barn för att ha någon som kommer och hälsar på oss på hemmet ibland, och arbetar hårt hela livet för att skaffa oss en dräglig ålderdom och vår avkomma ett drägligt arv. Den som lever för stunden utan att spara är antingen boho eller hobo. Även om vi inte är hjälplösa idag så räknar vi med att vi kommer att bli det och tar ut det i förskott. Vi kryper in i buren och lägger oss i fosterställning. Vi förstör både våra egna och våra barns liv för att vi inte har vett att ta ner skylten när det inte är roligt att vara med längre.
De internationella finansmarknaderna gör sitt bästa för att störta den västerländska civilisationen i grus och aska och en stor del av kapitalet är pensionsfonder. Vi lånar ut stora delar av de tillgångar som vi har betalat med de bästa åren av våra liv, till psykopatiska gangstar som leker Las Vegas på global nivå. Istället för att njuta av vår krafts dagar så offrar vi blomman av vår ålder för att få åtnjuta ytterliggare ett fåtal år på slutet, bortglömda på nån toalett och så dementa att vi inte bryr oss. Och garantin för att vi ska få något mervärde tillbaka från pensionsfonden är egentligen ganska svag.
För övrigt så fyller jag förti idag. #justshootme.
Henri Bergson
Bergson var begåvad som ung och läste matematik. Han fick t.o.m. ett pris för att han löste något matematiskt problem. När han istället inriktade sej på filosofi så utbrast hans matematiklärare
“you could have been a mathematician; you will be a mere philosopher”
Han läste samtidigt som Durkheim och läste bl.a Herbert Spencer (som Durkheim öppet angrep men i hemliget verkar ha influerats av.)
Han gifte sej 1891 med Prousts kusin.
Hans tre första böcker var:
Tiden och den fria viljan -1889 (30 år gammal)
Materia och minne -1896
Kreativ evolution -1907
För någon som tidigt visade matematisk begåvning så är hans filosofi märkligt antirationell, i betydelsen att det inte går att göra några intellektuella modeller av den sanna verkligheten - Den kan man bara uppleva direkt intuitivt. Dock kan man beskriva den sanna verkligheten med liknelser och det är inte heller så att han inte tror att vetenskap fungerar. Vetenskapen använder intellektet och filosofin använder intuitionen och de kan kompletera varandra. Egentligen levererar intuitionen ett helhetsintryck som intellektet sen analyserar, dock utan att någonsin få med helheten. Det som fungerar i praktiken för oss är bara en liten del av hela sanningen. I sina böcker gör han alltid distinktioner för att sedan visa hur saker och ting egenligen hänger ihop. Verkligheten befinner sej bortom intellektets motsatspar och Bergson satte sej själv bortom såna motsatser som materialism och idealism. Kant hade ju satt upp antinomier som Bergson sa visade det rena intellektets gränser.
Intellektet kan inte lösa filosofiska problem, det kan bara intuitionen. Intuition är en sorts kunskap om att verkligheten är kontinuerlig och odelbar och ständigt föränderlig. Intelligensen kan inte fånga världen, intellektet är bara till för att göra verktyg. Intellektet är alltid styrt av något praktiskt intresse medan intuitionen är ett neutralt objektivt intryck av saker och ting. (eg. förkastar Bergson denna modell av perceptionen.) Vår kunskap är fångad i praktiska omsorger och relativ, men utanför intellektet kan vi nå kunskap om det absoluta. Intuitivt har vi direkt tillgång till tidens flöde, om vi inte reflekterar över det. Tiden är ett flöde utan avbrott och utan intervaller. Äkta Tid (la durée réelle) kan inte mätas utan kan bara upplevas direkt. Den verkliga livsupplevelsen kan inte matematiseras. Man kan varken säga att nuet är en punkt eller har utstäckning. Rymd och annan tomhet kan inte upplevas därför att de inte finns, de är bara en intellektuell idé. Det finns inga negationer i verkligheten.
Att utifrån en annorlunda syn på tid bejaka fri vilja är lite annorlunda och nämns inte på de vanligaste nätsidorna om "free will". Bergson är åtminstone lite orginell om inte annat. Det finns inga jättetydliga föregångare till honom. Herakleitos sa att allt flyter, dvs förändras ständigt, men det känns som en rätt långsökt referens. Bergson är en slags konkurrent till fenomenologin och är liksom den kritisk till nykantianismen under sent 1800-tal.
Han skriver i anslutning till sin preceptionsteori att avståndet till sakerna eg. inte existerar och att vår perception befinner sej i sakerna snarare än tvärtom.
"My perception can, then, only be some part of these objects themselves; it is in them rather than they in it." - Bergson
Han skriver även att rymden befinner sej i sakerna snarare än tvärtom.
Mot idealisterna säger Bergson att yttre saker är oberoende av hur vi ser dom och mot materialisterna säger han att saker trots detta är precis som vi uppfattar dom. Strikt materialism kan inte förklara vad medvetande har för funktion och kan inte visa hur medvetande skapas av hjärnan även om den kan påvisa paralleller mellan subjektiva upplevelser och objektiva hjärntillstånd. Idealister å andra sidan kan inte förklara varför själen verkar ha just en nära relation till hjärnan och den egna kroppen och ingenting annat - allt "förklaras" som en illusion. Men kroppen och själen är inte avbilder av varandra och den ena kan inte förklara den andra. Man kan visa att de påverkar varandra men man kan inte reducera den ena till den andra. Inte minst minnet tycks vara irreducibelt till kroppen och ju större och klarare minne man har, desto mer medveten och friare är man, och mer obunden av påverkan i nuet.
Bergson läste i sin ungdom Spencer och Darwin men kom att bli kritisk till dessa och utvecklade en egen syn på biologi och evolution. Den kreativa evolutionen kan inte förklaras med enbart mekanisk determinism men inte heller med teleologi eller finalism enbart. Den måste förklaras som en kombination av deterministiska och finalistiska principer. Både elan vital (som inte behöver tolkas som nånting konstigare än överlevnadsinstinkten) och intelligensen hos livet är finalistiska principer hos livet som siktar på vissa slutresultat.
Bergsons intuition kan tolkas som en föregångare till Husserls fenomenologi och att fenomenologin konkurrerade ut Bergson kan kanske delvis bero på att fenomenologin verkade vara ha en mer utvecklad metod och vara mindre - intuitiv.
Bergson kan kanske kallas för en filosofisk impressionist. I början av 1900-talet är han mycket känd och inflytelserik. Det är inte omöjligt att Bergson var en inspirationskälla för Proust när han skrev "På spaning" med ett subjektivt utforskande av tiden och minnet.
1907 kritiserade han filmmediet som gjorde tiden till en serie av ögonblick.
1908 träffades Bergson och William James i London. De hade varit intresserade av varandras filosofier en tid och blev nu goda vänner. James skulle ha skrivit förordet till den engelska översättningen av Creative Evolution men dog 1910. Enl. ett rykte så skulle Bergson ha varit influerad av James idé "stream of conscioussness" när han skrev sin första bok, vilket han förnekade.
1914 fördömde katolska kyrkan hans filosofi.
Besökte USA 1913 och orsakade den första trafikstockningen i Broadways historia.
Under första världskriget skickas han som diplomatisk emissarie till USA och får jobba med president Wilsons projekt League of Nations.
1922 debaterade han med Einstein om tidbegrepp och observatörens roll. Detta var början till nedgången för Bergson och uppgången för Einstein.
1922 blev han utnämnd till president för UNESCOs föregångare. Han var en tid mer känd för politiskt arbete än för filosofiskt.
Han fick under andra halvan av 20-talet dra sej tillbaka pga sjukdom.
Bergson fick nobelpriset 1927. Det är ett fåtal filosofer (5?) som har fått nobelpriset, och urvalet känns kanske aningen underligt. Möjligtvis kan man peka på att liksom Bergson hade bred popularitet i början av 1900-talet så hade även Sartre det under 1950-talet.
Under 20-talet tappade han i popularitet. Han överraskade med en fjärde större bok 1932. Det dröjde 25 år mellan hans tredje och fjärde bok. Han publicerade bara fyra större verk under sin livstid men även en del kortare artiklar och artikelsamlingar.
Först med sin fjärde bok tar han upp tydligt religiösa idéer. Hans intuition kopplas för första gången tydligt till mystik. Det finns en bra och en dålig religion och moral. Den dåliga är konservativ (och låter som durkheimiansim), den bra är progressiv, universell och mystisk. Äkta religiositet kan ine formaliseras.
i mitten av 30-talet varnar Whitehead för Bergsons och Nietzsches inflytande i USA, trots att han tidigare hade erkänt ett inflytande från Bergson. Bergson funderar på att konvertera till katolicism.
Sina sista år var Bergson mycket kritisk till Vichyregimen i Frankrike och han krävde att räknas som jude av Vichyregimen trots att han kunde ha kommit undan. Bergson kan som filosof associeras till den fredliga och borgerliga la belle epoque och därför är det ju intressant attt han även som gammal och sjuk kunde vara upprorisk mot en ockuperande regim. Han dog 1941, 82 år gammal.
Efter hans död 1941 minskade hans populäritet snabbt och efter ww2 var den riktigt låg tills Deleuze publicerade "Bergsonisme" 1966. Sedan har den långsamt ökat igen.
Bergson återuppväcktes av Deleuze i kampen mot de tre Hna (Hegel, Husserl, Heidegger). Verkligheten saknar negationer. Bergsons mångfalder är bara positiviteter brevid varandra. Enl. Bergson så finns det inga negationer i verkligheten, vilket Hegel hävdar. Deleuze använder även Bergsons idéer när han skriver sina filmteoretiska texter - ironiskt nog
“To exist is to change, to change is to mature, to mature is to go on creating oneself endlessly.”
“There is no greater joy than that of feeling oneself a creator. The triumph of life is expressed by creation.”
“The essential function of the universe, which is a machine for making gods”
andra bloggar om