William James
"Be not afraid of life. Believe that life is worth living, and your belief will help create the fact."
Inom akademin så lär det finnas en traditionell antagonism mellan filosofin och psykologin, liksom mellan t.ex ekonomin och sociologin. William James däremot var framstående både som psykolog och filosof. (liksom även pragmatisten Dewey och t.ex Karl Jaspers) Han är också mycket litterär till skillnad från t.ex CS Peirce.
James liv var relativt händelselöst, bortsett från några resor till Europa och en expedition till Amazonas (där han ådrog sej vattkoppor). Hans inre liv innehöll några perioder med depression och en långsam filosofisk utveckling under hela hans liv.
Han började allra först med kemi men övergick raskt i medicin som han tog en examen i, men efter en personlig kris kom han på att psykologi nog passade honom bättre, övergick sakta i filosofi, och studerade även religion ur både psykologisk och filosofisk synvinkel. Hans stil var att intressera sej för psykologins filosofi och filosofins psykologi.
"I wished, by treating Psychology like a natural science, to help her to become one."
-WJ
Liksom materialism tilltalade vissa människor så tilltalade även idealism vissa människor. James uttryckte sympati för bägge uppfattningarna. Liksom JS Mill var han radikal empiricist vilket kom att utmärka hans pragmatism.
Inte bara påverkade filosofin och psykologin i hög grad varandra utan även människan och verkligheten påverkade varandra. Han skapade på sin ålders höst en "voluntaristisk epistemologi" där sanningen i sej var ett samarbete mellan verkligheten och betraktaren. "For pragmatism (reality) is still in the making."
De tidiga pragmatisterna var ju influerade bl.a av Darwin och såg uppfattningen om omvärlden som något som utvecklades evolutionärt. För James så innebar detta att människan och hennes värld utvecklades tillsammans. Kanske var det naturligt att han med den uppfattningen misslyckades med att skapa ett filosofiskt system när han försökte.
All kunskap måste i sista hand vara empirisk, men även religiösa upplevelser är empiriska (oavsett om de är sanna, men de verkar inte vara helt falska).
Hans far var rik, oberoende och swedenborgare. Hans bror blev en känd författare och även hans syster blev känd för sin dagbok där hon berättade om sitt liv med sjukdom. Även WJ var rätt sjuklig av sej.
WJ undervisade flera år i anatomi och utvecklade också idén att kroppsliga "uttryck" för känslor ofta kan förekomma och orsaka känslorna. Senare har ju psykologer konstaterat t.ex att ett leende kan göra dej gladare. Anatomi, psykologi och filosofi kunde belysa varandra i hans tänkande.
Hans filosofi kan med ett ord kallas för pragmatism, men han döpte inte sin psykologi. Allmänt kan sägas att han bejakade alla sätt att undersöka psyket på och att han intresserade sej för alla psykiska fenomen. Han var t.ex intresserad både av neurologi och introspektion. William James byggde det första psykologiska experimentlaboratoriet i USA. Eftervärlden kallar honom för den psykologiska funktionalismens fader.
Han är inte minst känd för att ha intresserat sej för religionspsykologi. Den sk. neuroteologin hade säkert intresserat honom mycket. Han brevväxlade med bl.a C.G. Jung och många andra.
James var en mycket begåvad människa och på hans tid var det kanske ännu möjligt för en sådan att behärska rätt mycket av psykologiämnet. Hans monumentala sammanfattning av psykologin utgavs 1890. Den var på 1200 sidor och hade tagit tolv år att skriva. På den tiden fick James symbolisera hur amerikansk psykologi försökte bryta sej fri från europeisk och bli världsledande.
Redan när han var psykolog så kunde man i hans skrifter se hans filosofiska teman: vikten av religion och känslor, variationen i den mänskliga reaktionen på livet och tanken att vi hjälper till att skapa den sanning som vi registrerar. Både som psykolog och filosof så var han mycket självständig i sin egen utbildning av sej själv. Han höll t.ex en föreläsning i psykologi innan han hade varit med om en själv.
James tycker att medvetandet verkar vara ett kontinuerligt flöde snarare än en följd av diskreta idéer. Detta har bl.a inspirerat James Joyce när han skrev Odyssevs. Bergson förnekade att han skulle ha inspirerats av James i sin första bok. Henry James skrev ur en deltagande persons synvinkel i sina berättelser vilket tillät honom att utforska medvetandet och perception och hans senare skrivande har jämförts med impressionistiskt måleri. Systern Alice James har genom sin dagbok uppmärksammats av som en kvinna som kämpar med sin sjukdom för att finna sin egen röst.
Ett ting, skriver WJ i "The Stream of Thought," är en grupp kvaliteer "which happen practically or aesthetically to interest us, to which we therefore give substantive names…".
Och verklighet "means simply relation to our emotional and active life…whatever excites and stimulates our interest is real "
Han anar även “an ultimate opacity in things, a dimension of being which escapes our theoretic control.”
William James uttrycker sej ofta mycket poetiskt och är tacksam att citera. Utströdda över hans karriär finns poetiska meningar som antyder hela teorier som han inte alltid utvecklade så mycket. Som t.ex:
"First, you know, a new theory is attacked as absurd; then it is admitted to be true, but obvious and insignificant; finally it is seen to be so important that its adversaries claim that they themselves discovered it."
Han myntade även "sciousness" i stället för "consciousness".
Hans livliga beskrivningar av upplevelser förebådar fenomenologin och liksom existentialismen intresserar han sej för människans plats i världen, men han är inte lika pessimistisk. Livet är ett äventyr och ett mysterium. En tropisk flod som bred flödar fram. Visserligen hade han sina depressiva stunder, men han själv ansåg att positiva tankar hjälpte.
Han nämner sex olika sidor som utmärker pragmatismen hos William James. Pragmatismen är ett filosofiskt temperament, en sanningsteori, en meningsteori, en holistisk kunskapsteori, en metafysisk teori och en metod för att lösa filosofiska dispyter.
Som sannings-, menings-, och kunskapsteori så ser pragmatismen inte verkligheten som en uppsättning oberoende fakta utan som en evolutionär kunskapsprocess. En objektiv verklighet är ett teoretiskt ideal medan vi i praktiken snarare har tillgång till föränderliga antaganden som samverkar i en dynamisk totalitet som även innefattar oss som iaktagare och våra föreställningar om oss själva.
I praktiken så är sanningen antaganden som fungerar i praktiken och i längden. Olika antaganden befinner sej i en närmast darwinistisk tävlan med varandra. Om ett antagande t.ex ger mening och skäl att kämpa vidare så kan det ge konkurrensmässiga fördelar framför en annan livsfilosofi som tecknar allting som meningslöst och lämnar folk håglösa. Sanning är helt enkelt det som fungerar i praktiken och i längden, totalt sett.
Den radikala empirismen innebär att filosofiska kategorier och värden tävlar i den mänskliga erfarenheten och att deras konflikter bara kan lösas allteftersom historien fortskrider och inte apriori. Alternativet som visar sej ha "the most massive destiny" kommer att vara det sanna alternativet (det som man får mest utbyte av, antar jag).
WJ anser dock att kunskapen skapas både av tolkaren och av världen, och detta kallar han vid nått tillfälle för "humanism": "there belongs to mind, from its birth upward, a spontaneity, a vote. It is in the game, and not a mere looker-on; and its judgments of the should-be, its ideals, cannot be peeled off from the body of the cogitandum as if they were excrescences…"
WJ skrev att idealism "will be chosen by a man of one emotional constitution, materialism by another." Idealism ger en känsla av intimitet med universum, känslan att jag till sist är besläktat med allt. Men materialister finner en sån idealism inskränkt och föredrar ett universum som är osäkert, vilt och farligt som inte har nån respekt för vårt ego. WJ sympatiserar med bägge idéerna.
Överlevnad är endast ett av flera mänskliga intressen: "The social affections, all the various forms of play, the thrilling intimations of art, the delights of philosophic contemplation, the rest of religious emotion, the joy of moral self-approbation, the charm of fancy and of wit — some or all of these are absolutely required to make the notion of mere existence tolerable;…"
Han ville inte ta ställning för någon speciell moral men all moral tycktes sträva efter ett “richer universe…the good which seems most organizable, most fit to enter into complex combinations, most apt to be a member of a more inclusive whole”
"Hands off: neither the whole of truth nor the whole of good is revealed to any single observer, although each observer gains a partial superiority of insight from the peculiar position in which he stands."
Eftersom det var “vision” som var “the important thing” hos en filosof så ogillade WJ “over-technicality and consequent dreariness of the younger disciples at our American universities…”
Det sägs att det var James som lärde Bertrand Russell den neutrala monismen som Russell till och från hade som sin officiella filosofi. Först ansluter sig WJ till radikal empirism som epistemologisk ståndpunkt, senare skapar han en ontologi där ren erfarenhet är det enda som existerar.
WJ undersökte hela sitt liv mystiska upplevelser och experimenterade även med kemisk påverkan från kloralhydrat (1870), amylnitrit (1875), lustgas (1882) och även peyote (1896). WJ hävdade att det bara var när han var influerad av lustgas som han kunde förstå Hegel (Ett tips till alla filosofilärare!)
Han drog slutsatsen att även om uppenbarelserna för mystikern är sanna så är de bara sanna för mystikern. För alla andra så är de bara intressanta idéer som inte är grundade i egen personlig erfarenhet.
James undersökte även den samtida spiritismen och parapsykologin och ansåg att ingen naturlig förklaring tillfredställande kunde förklara all den information som ett spiritistiskt medium kunde avslöja. Detta behöver ju inte nödvändigtvis betyda att de dödas andar har varit framme utan kan kanske även förklaras med t.ex någon form av esp. Han tröttnade dock efter ett tag på spiritister, precis som han tröttnade på sitt psykologiska experimentlaboratorium. James tycks ha varit en person som behövde nya kickar.
WJ var en god social nätverkare och träffade en stor del av alla samtida intellektuella, inklusive Ralph Waldo Emerson, Horace Greeley, William Cullen Bryant, Oliver Wendell Holmes, Jr., Charles Peirce, Josiah Royce, George Santayana, Ernst Mach, John Dewey, W. E. B. Du Bois, Helen Keller, Mark Twain, Horatio Alger, Jr., James George Frazer, Henri Bergson, H. G. Wells, G. K. Chesterton, Sigmund Freud, Gertrude Stein, och Carl Jung.
WJ influerade bl.a John Dewey, F.C.S. Schiller, Henri Bergson, George Santayana, Hilary Putnam, Nelson Goodman, Richard Rorty, m.fl. och även t.ex Russell och Wittgenstein läste honom.
William James gudfar var Ralph Waldo Emerson. Han själv var gudfar till William James Siddis, som uppkallades efter honom.
Finns det inte även vissa likheter med Nietzsche?
"If this life be not a real fight, in which something is eternally gained for the universe by success, it is no better than a game of private theatricals from which one may withdraw at will. But it feels like a real fight."
andra bloggar om
Kommentarer
Postat av: Ingemar
Vilket innebär att Henri Bergson hängde både med den sociologiska funktionalismens grundare Durkheim, och med den psykologiska funktionalismens grundare W James.
Trackback