bortom frihet och värdighet
Humanister och naturvetare har länge haft en godartad rivalitet mellan sej. Eftersom områderna inte har setts som överlappande så har inget ämnesområde behövt känna sej hotat av invasion från den andre. Nu så har det kanske ändrats. Även människans samhälle och kultur kan nu ses som en del av naturen och som möjligt att studera naturvetenskapligt.
Liksom naturvetenskapen utvecklas över tiden så gör även humaniora och samhällsvetenskap det. Inom många samhällsvetenskapliga discipliner så är det någon form av social konstruktivism som är förhärskande idag. Den sociala konstruktivismen är som konstruerad för att stå emot ett invasionsförsök från naturvetenskapen.
Sociala konstruktivister har en naiv syn på biologin och nervsystemet som felfria och fulländade. Ett perfekt medium som aldrig märktes i sej själv. Biologister och andra anser däremot att biologin och nervsystemet är en ganska skakig konstruktion som ofta låter höra av sej och påverkar oss. Mycket av samhället och kulturen kan därför förklaras utifrån psykologin och neurologin.
Det finns vissa universella behov och förmågor hos människan som i samspel med en miljö av högst varierande slag kan åstakomma en imponerande mångfald av mänskliga beteenden och föreställningar. Vetenskapens uppgift är då att hitta möster och lagar, att reducera mångfalden i största möjliga mån till något överblickbart, att avförtrolla världen.
Konflikten mellan humaniora och naturvetenskap får en oanad fördjupning när demokrati och mänskliga rättigheter visar sig vara en utväxt från humaniora som naturvetenskapen i längden försöker att undergräva genom att förneka människans särställning i naturen.
andra bloggar om
mänskliga rättigheter, naturvetenskap, humaniora,