Tes, antites, symfoni
"Pope is Bach in poetry; Thomson is Telemann. Beethoven is Hegel in notes."
skriver Mark Scroggins, bara för att nästa bloggpost skriva att det där med Beethoven och Hegel har han antagligen fått från Adorno.
En koppling mellan Beethoven och Hegel gör även musikprofessorn Janet Schmalfeldt i artikeln "Form as the Process of Becoming: The Beethoven-Hegelian Tradition and 'Tempest' Sonata," publicerad i Beethoven Forum 4 (1995): 37-71.
Jag har inte hittat artikeln på nätet men det skulle kunna finnas något intressant i den här boken, om någon är intresserad att forska vidare. Schmalfeldt verkar syssla med ganska avancerad musikteori.
För övrigt så föddes både Beethoven och Hegel 1770, tre och en halv månad efter varandra. Om Beethoven står det i sv. Wikipedia "Han betraktas som en av de mest hyllade och inflytelserika kompositörerna genom tiderna", och om Hegel "Många anser att Hegels tankar utgör höjdpunkten av den tyska idealismen. Han skulle komma att influera en mängd efterkommande filosofer, däribland Friedrich Nietzsche och Karl Marx".
Bägge blev mer allmänt kända kring sekelskiftet 1800. Beethoven var helt döv ca 1818, men fortsatte att komponera på gehör, bl.a sin nionde symfoni. Hegel utgav sitt sista större verk 1820 och därefter endast kortare artiklar. För övrigt så föddes Napoleon 1769, ett år innan de övriga. Napoleon var ju samtidens stora politiska fenomen som både Beethoven och Hegel hade starka åsikter om. Han dog 1821, Beethoven 1827 och Hegel 1831.
andra bloggar om
Soundtrack of our weltanschauung
Om man ska sätta musik till en dokumentär, eller så, så ska man ju fånga stämning, ämne, tid och plats, o.dyl.
Om du skulle försöka att para ihop några kända filosofer med några kända kompositörer, hur skulle det bli då?
Här har jag sju förslag:
Bach - Leibniz
Vivaldi - Spinoza
Haydn - Kant
Mozart - Fichte
Beethoven - Hegel
Wagner - Schopenhauer
Debussy - Bergson
(Såvitt jag vet så var Bach intresserad av Leibniz och Wagner intresserad av Schopenhauer.)
Känns det rätt? Fel? Har du något eget att komma med? Kanske någon serietidning som du vill para ihop med något rockalbum?
andra bloggar om
Ecce homo - en möjlig tolkning av the Watchmen
Warning: plot and ending revealed below!
Silk Spectre visar sej vara dotter till the comedian, som hon avskyr, och han är ingen trevlig typ heller. Ickedestomindre så tolkar jag honom som en symbol för Gud (eller möjligtvis Naturen). En hemsk verklighet kräver naturligtvis en hemsk gud. Hans gudalika skaparkraft visar sej dock i att han skapar något gott och vackert - Silk Spectre. Han är inte heller underställd någon moral utan är helt amoralisk.
Hans symbol är smileyn som även har blivit symbol för hela watchmenserien vilket visar hans centrala betydelse. Smileyn har beskrivits som ett helt oskyldigt ansikte. Aningslöst. Just tack vare watchmen så blev även smileyn symbol för ravekulturen under sent 80-tal.
Serien börjar med att the Comedian mördas - just det, gud är död och vi har mördat honom. Eller var det vi? det visar sej vara Ozymandias som jag tolkar som en djävulssymbol - han är smart, rik, vacker, ung, överlever ett attentat och förenar hela världen i fred - en närmast arketypisk antikrist med andra ord. Liksom the Comedian så försöker även Ozymandias att skapa något gott och vackert ur något fult och destruktivt, när Ozymandias vill upphäva atomkrigshotet och åstadkomma världsfred genom att döda miljoner människor.
Både the Comedian och Ozymandias sätter sej över lag och moral men den enda som egentligen är bortom gott och ont är Dr. Manhattan - en objektiv, neutral observatör. Han är inte bara övermänniska utan t.o.m. posthuman. Om the Comedian är denna världs skapare så är Manhattan höjd över denna värld, över tid och rum. There is a God and he is american. Intressant nog så var det the Comedian och Manhattan som krigade i Vietnam och de är de enda två superhjältarna som är tillåtna av myndiheterna efter att superhjältarna förbjöds. Intressant nog väljer Dr.Manhattan att aktivt stödja Ozymandias projekt när han dödar Rorschach.
Rorschach vill bekämpa ont med ont och ser inte att han ibland är lika hemsk som brottslingarna som han bekämpar. Det som närmast verkar vara ett självmord av Rorschach på slutet när han vägrar att ställa upp på Ozymandias plan, är isjälvaverket ett smart sätt att skydda den dagbok som han har skickat till en högerextrem tidning. Ozymandias och de andra skulle aldrig lita på honom om han sa sej ställa upp på hans plan.
I sista scenen så återvänder smileyn med ketchup istället för blod, men även ketchupen liknar en visare som är ställd på fem i tolv, och man kan misstänka att när Ozymandias plan blir avslöjad så börjar nedräkningen till kärnvapenhotet igen, och denna gång utan Dr. Manhattan som har gett sej av till en annan galax. The Comedian hade rätt - människans destruktiva natur kommer att få henne att förgöra sej själv.
andra bloggar om
Watchmen
Det kändes nostalgiskt att se filmen. Det var nästan som att läsa tidningarna igen fastän det är tjugo år sen. I början av historien så är det också en del nostalgi och tillbakablickar. Jag tyckte att de hade lyckats riktigt bra med att filma historien. Några ändringar hade de dock gjort.
Den ursprungliga serien var ett konstverk som utnyttjade seriemediets unika möjligheter och en filmatisering måste ta till andra lösningar förutom att ta bort vissa saker för att inte bli över tre timmar. En liten varning för extremt våld och du tänker se den. När jag tjuvlyssnade på publiken efter visningen så kommenterade de dock bara på att det var en del naket.
Flera har recencerat, men inte haft så mycket att säga. Butter är en av de bättre. Där hittar jag även detta. Verkar öht vara en kul blogg.
Alan Moore säger sej ha gjort en kritik av det fascistoida i superhjälteserien och av Reagans 80-tal. Själv tycker jag att scensmoralen är tvetydig och dubbelbottnad. Såsom ofta utmärker bra historier. Tillsammans med Dark Knight så skapade Watchmen en ny era av vuxenserier, "graphic novels". Watchmen är den enda tecknade serien som är med i Time Magazines topp hundra lista över bästa romanerna nånsin.
För övrigt är jag trött på att Rorschach ständigt kallas för "sociopat" när han snarare är en borderlinediagnos. Visserligen kallar Ozymandias honom för sociopat, men den karln ljuger ju som en häst travar. Ozymandias är för övrigt en grandios narcissist. The Comedian är den som mest liknar en sociopat.
Glycon prank.
Tips för hälsofreaks 5
Barn brukar ju smutsa ner sig rätt fort och då är det ju tur att lite smuts håller dina barn friska.
Kaffe håller dej inte bara pigg, smart och ung, utan kaffe är även bra för muskelbyggare
Alkohol minskar risken för ledgångsreumatism. Varför visste jag inte det för länge sen?
Kakao och blåbär är naturprodukter som är bra för och emot mycket, t.ex mot fetma och diabetes.
Om du är ute och reser, tänk då på att taxfreesprit är en miljöbov. (Hembränt är ett bättre alternativ.)
Tittar man på alla dessa tips så kan man ju tycka att de leder till en osund livsstil, men arbetsstress är värre för hälsan än en osund livsstil.
Tänk även på att överdriven sundhet kan leda till allvarlig sjukdom.
och vad du än gör, blogga inte!
Det viktigaste är att älska dej själv. Onani kan skydda mot cancer.
Förra tipspostningen.
andra bloggar om
mat, hälsa, livsstil, motion, friskvård, kvällspressen,
Hyllvärmare och hörnstenar
Jag hittar en lista över vilka böcker som folk oftast ljuger om att ha läst.
Topp tio ser tydligen ut såhär:
1. "1984" av George Orwell
2. "Krig och fred" av Leo Tolstoj
3. "Odysseus" av James Joyce
4. Bibeln
5. "Madame Bovary" av Gustave Flaubert
6. "Kosmos - en kort historik" av Stephen Hawking
7. "Midnattsbarnen" av Salman Rushdie
8. "På spaning efter den tid som flytt" av Marcel Proust
9. "Min far hade en dröm" av Barack Obama
10. "Den själviska genen" av Richard Dawkins
Själv har jag läst fem - men det kan hända att jag ljuger lite.
Det vore för övrigt kul med en lista över vilka böcker som är vanligtast att folk ljuger om att inte ha läst.
Vad kan man gissa på? Stephen King, Jean M Auel, Jan Guillou?
andra bloggar om
böcker, lögner, topplistor, heder, skam,
Blüë Öÿstër Cült (cover)
Tractatus logico-philosophicus
Här följer några intressanta utdrag ur Tractatus, skriven av en soldat i anteckningsböcker under första världskriget, vars släkt och vänner blev sårade och dödade. Jag har valt bort de logiska partierna och istället koncentrerat mej på de mer filosofiska:
"4.002 Människan har förmågan att skapa språk, vari varje mening kan uttryckas, utan att ha en aning om hur och vad varje ord betecknar. - Liksom man också talar utan att veta hur de enskilda ljuden frambringas.
Vardagsspråket är en del av den mänskliga organismen och inte mindre komplicerat än denna.
Det är mänskligt omöjligt att därur omedelbart framdra språklogiken.
Språket förkläder tankarna. Och närmare bestämt så att man från klädselns yttre form icke kan sluta sej till de påklädda tankarnas form; emedan klädselns yttre form danats enligt helt andra syften än att uppenbara kroppens form.
De underförstådda konventioner, som ligger till grund för förståelsen av vardagsspråket, är enormt komplicerade.
4.003 De flesta tanker och frågor, som skrivits om filosofiska ting, är icke falska utan nonsens. Vi kan därför överhuvudtaget icke besvara frågor av detta slag utan bara konstatera att de är nonsens. De flesta av filosofernas frågor och satser beror på att vi icke förstår vår språklogik.
(De är av samma slag som frågan om det goda är mer eller mindre identiskt än det sköna.)
Och det är icke förunderligt att de djupaste problemen egentligen icke alls är några problem."
"4.11 Totaliteten av sanna satser är den totala naturvetenskapen (eller naturvetenskapernas totalitet.)
4.111 Filosofin är icke en av naturvetenskaperna.
(Ordet "filosofi" måste betyda något som står över eller under men icke vid sidan om naturvetenskaperna.)
4.112 Filosofins syfte är att göra tankarna logiskt klarare.
Filosofin är ingen lära utan en aktivitet.
Ett filosofiskt verk består huvudsakligen av förtydliganden.
Filosofins resultat är icke "filosofiska satser" utan att satser klargöres.
Filosofin ska göra tankar, som eljest är så att säga dunkla och suddiga, klara och skarpt avgränsa dem.
4.113 Filosofin löser tvister om gränserna för naturvetenskapens område.
4.114 Den skall avgränsa det tänkbara och därigenom det otänkbara.
Den skall avgränsa det otänkbara inifrån genom det tänkbara.
4.115 Den antyder det osägbara genom att klart framställa det utsägbara.
4.1212 Det som kan visas, kan icke sägas."
"5.1361 Framtidens händelser kan vi icke sluta oss till ur de närvarande.
Tron på kausalsammanhanget är övertro.
5.1362 Viljans frihet består i att framtida handlingar icke nu kan vetas. Vi kunde veta dem endast om kausaliteten vore en inre nödvändighet liksom den logiska slutledningens nödvändighet. - Sammanhanget mellan vetandet och det som vetes är den logiska nödvändighetens sammanhang.
("A vet att p är fallet" är meningslöst, om p är en tautologi.)"
"5.6 Mitt språks gränser betyder min världs gränser.
5.61 Logiken uppfyller världen; världens gränser är också dess gränser.
I logiken kan vi alltså icke säga: Det och det finns i världen, men icke det.
Det skulle nämligen skenbart förutsätta, att vi utesluter vissa möjligheter, och detta kan inte ske, eftersom logiken i så fall måste sträcka sig utanför världens gränser; endast därigenom kunde den nämligen betrakta dessa gränser också från den andra sidan. Vad vi icke kan tänka, det kan vi icke tänka. Vi kan alltså icke heller säga, vad vi inte kan tänka.
5.62 Denna anmärkning ger nyckeln till lösningen av frågan i vad mån solipsismen är en sanning.
Vad solipsismen menar, är nämligen alldeles riktigt. Det är bara det att detta icke låter sej sägas, utan det visar sig.
Att världen är min värld, det visar sig i att gränserna för språket (det enda språk som jag förstår) betyder gränserna för min värld.
5.621 Världen och livet är ett.
5.63 Jag är min värld. (Mikrokosmos.)
5.631 Det tänkande, föreställande subjektet finns icke.
Om jag skreve en bok "Världen sådan jag fann den", så borde jag däri berätta också om min kropp och säga, vilka lemmar som är underkastade min vilja och vilka icke, etc. Detta är nämligen en metod att isolera subjektet eller snarare att visa, att det i en viktig bemärkelse icke finns något subjekt. Ty subjektet ensamt skulle denna bok icke omnämna.
5.632 Subjektet tillhör icke världen, utan det är en gräns för världen.
5.633 Var i världen röjer sig ett metafysiskt subjekt?
Du säger att det här förhåller sig precis som med ögat och synfältet. Men ögat ser du sannerligen icke.
Och i synfältet finns det ingenting, varur man kan sluta sig till att det är set av ett öga.
5.634 Det sammanhänger med att ingen del av vår erfarenhet också är apriori.
Allt vi ser kunde också vara annorlunda.
Allt som vi överhuvudtaget kan beskriva kunde också vara annorlunda.
Det finns ingen apriori given tingens ordning.
5.64 Här ser man att solipsismen strängt genomförd sammanfaller med den rena realismen. Solipsismens Jag krymper ihop till en punkt utan utsträckning och kvar blir endast den med Jaget samordnade realiteten.
5.641 Det finns alltså verkligen en mening, vari man i filosofin kan tala icke.psykologiskt om Jaget.
Jaget kommer in i filosofin därigenom att "världen är min värld".
Det filosofiska Jaget är icke människan, icke den mänskliga kroppen eller den mänskliga själen, varom psykologin handlar, utan det metafysiska subjektet, en gräns för världen - icke en del av den."
"6.371 Hela den moderna världsåskådningen bottnar i illusionen, att de s.k. naturlagarna utgör förklaringar på naturföreteelserna.
6.372 Man stannar sålunda inför naturlagarna som inför något oantastligt, liksom äldre tiders människor inför Gud och Ödet.
Och bägge har ju rätt, och orätt. De gamla var åtminstone såtillvida klarare som de erkände en klar slutpunkt, medan det enligt det nya systemet skall se ut som om allt vore förklarat."
"6.41 Världens mening måste ligga utanför världen. I världen är allt som det är och sker allt som det sker. I den finns inget värde - och funnes det ett, så hade det intet värde.
Om det finns ett värde som har värde, så måste det ligga bortom allt som sker och är så eller så. Ty allt, som sker och är så eller så, är tillfälligt.
Vad som gör värdet till något icke-tillfälligt, kan icke ligga inom världen, ty eljest vore detta självt tillfälligt.
Det måste ligga utanför världen.
6.42 Därför kan det icke finnas några etikens satser.
Satser kan icke uttrycka något högre.
6.421 Det är klart att etiken icke kan utsägas.
Etiken är transcendental.
(Etik och estetik är detsamma.)
6.422 Första tanken inför formuleringen av en etisk lag av formen "Du skall ..." är: Och än sedan, om jag icke gör det? Men det är klart, att etiken icke har nånting att göra med belöning och straff i vanlig bemärkelse. Alltså måste frågan om följderna av en handling vara irrelevant. - Åtminstone får dessa följder icke vara händelser.Ty nånting riktigt måste det ändå ligga i frågeställningen. Det måste visserligen finnas ett slags etisk belöning och etiskt straff, men dessa måste ligga i handlingen själv.
(Och det är också klart, att belöningen måste vara något angenämt, straffet något oangenämt.)
6.423 Om viljan som bärare av det etiska kan intet sägas.
Och viljan som fenomen intresserar bara psykologin.
6.43 Om det goda eller onda viljandet ändrar världen, så kan det endast ändra världens gränser, icke fakta; icke det som kan uttryckas genom språket.
Kort sagt, världen måste därigenom överhuvudtaget bli en annan. Den måste så att säga som helhet avta eller tillta.
Den lyckliges värld är en annan än den olyckliges.
6.431 Liksom världen icke ändrar sig vid döden utan upphör.
6.4311 Döden är ingen livshändelse. Döden upplever man icke.
Om man med evighet förstår icke oändlig varaktighet utan tidlöshet, då lever evigt den som lever i det närvarande.
Vårt liv är lika ändlöst som vårt synfält är gränslöst.
6.4312 Människosjälens tidliga odödlighet, dvs. dess eviga fortvaro efter döden, är icke blott på intet sätt säkerställd, utan framför allt åstadkommert detta antagande icke alls det som man alltid velat uppnå därmed. Blir då någon gåta löst genom att jag lever vidare i evighet? Är då icke detta eviga liv lika gåtfullt som det närvarande? Lösningen på den gåta, som livet i rum och tid innebär, ligger utanför rum och tid.
(Det gäller ju icke att lösa naturvetenskapliga problem.)
6.432 Hur världen är, är fullkomligt likgiltigt för det högre. Gud uppenbarar sej icke i världen.
6.4321 Fakta tillhör alla endast uppgiften, icke lösningen.
6.44 Icke hur världen är, är mystiskt, utan att den är.
6.45 Betraktelsen av världen sub specie aeterni är betraktelsen av den som - begränsat - helt.
Att förnimma världen som ett begränsat helt är det mystiska.
6.5 Till ett svar, som man icke kan uttala, kan man inte helle uttala frågan.
Gåtan finns icke.
Om en fråga överhuvudtaget kan framställas, så kan den också besvaras.
6.51 Skepticismen är icke ovederlägglig utan ett uppenbart nonsens, när den vill betvivla där man icke kan fråga.
Ty tvivel kan finnas, endast där en fråga finns; en fråga endast där ett svar finns, och ett svar endast där något kan utsägas.
6.52 Vi känner t.o.m. om alla möjliga vetenskapliga frågor blivit besvarade, så har våra livsproblem ännu icke alls blivit berörda. Visserligen finns det då icke längre någon fråga; och just detta är svaret.
6.521 Lösningen på livets problem märker man på att problemet försvinner.
(Är icke detta skälet varför människor, för vilka livets mening efter långt tvivel blivit klar, varför dessa då icke kunde säga vari denna mening bestod.)
6.522 Det ousägliga finns visserligen. Detta visar sig, det är det mystiska.
6.53 Den riktiga metoden i filosofin vore egentligen denna: Att icke säga något annat än vad som låter sig sägas, alltså satser i naturvetensakapen - alltså något som icke har med filosofi att göra - och så att, när någon annan ville säga något metafysiskt, alltsid visa honom, att han icke givit någon betydelse åt vissa tecken i sina satser. Denna metod vore otillfredställande för den andre - han skulle icke känna att vi lärde honom filosofi - men den vore den enda strängt riktiga.
6.54 Mina satser förklarar genom att den, som förstår mig, till slut inser dem vara nonsens, när han stigit ut genom dem - på dem - bortom dem. (Han måste så att säga kasta bort stegen, sedan han klättrat upp på den.)
Han måste övervinna dessa satser, då ser han världen riktigt.
7 Vad man icke kan tala om, därom måste man tiga."
andra bloggar om
filosofi, Wittgenstein,
Ludwig Wittgenstein
Moses Meyer hade flyttat till Korbach 1802 och öppnat en handelsaffär. Enligt laga dekret 1808 var han tvungen att ta sej ett efternamn och han valde sin ursprungsregion Wittgenstein som efternamn. Hans son Hermann Christian flyttade på 1830-talet affären till Gohlis. Hermann Christian konverterade till protestantism och gifte sej 1839 med Fanny Figdor som tillhörde en av de viktigaste handelsfamiljerna i Wien.
De fick elva barn varav den sjätte hette Karl (1847). Hermann Christians familj flyttade till Wien 1860. Karl åkte 1865 till USA där han försörjde sej som bartender och violinist. 1867 åkte han hem till Wien och utbildade sej till ingenjör. Han gifte sej med Leopoldine Kallmus 1873. De fick nio barn varav ett dog vid födseln, tre begick självmord och tre har var sin artikel i Wikipedia. Den yngste, Ludwig, föddes 1889.
Karl fick så småningom närmast monopol på järn- och stålindustrin inom habsburgska väldet och blev en av Europas rikaste män. Den wittgensteinska familjen var begåvad, exentrisk och aningen lagd åt psykiska problem. Musikalitet och konstintresse var även familjedrag och Karl blev konstmecenat och kända kompositörer besökte deras hem.
Ickedestomindre så antydde Ludwig ibland att han hade haft en olycklig barndom. Karl var tydligen en rätt dominant patriark. Ludwig var rätt olycklig mesta livet. Han såg sej som syndig och tänkte ibland på självmord. Hans liv kantades också av andras självmord och förtida död. En överdriven självkritik tycks vara något av ett familjedrag. Hans filosofi skulle kunna karaktäriseras som att han tror inte på något, är kritisk till allt, inte minst sej själv,
Fadern ville att Ludwig skulle bli ingenjör och han studerade vid tekniska högskolan i Wien. Ludwig läste och gillade Schopenhauer som ung. 1908 började han studera aerodynamik vid Manchester. Han blev intresserad av ren matematik och snart även matematikens filosofi. Han läste Principia Matematica och Ferges verk och besökte Frege 1911. På Freges inrådan sökte han sig till Cambridge 1912, träffade Russell och blev snabbt integrerad i de filosofiska kretsarna. Russel blev snabbt mycket imponerad av Ludwig. Här var någon som kunde fortsätta Russells arbete. Han lärde känna Keynes som var antagonist med Ludwigs kusin Hayek. Han hade även intressanta samtal med Whitehead och andra.
1912 träffade han även David Pinsent som även läste matematik i Cambridge just då. De reste snart till Island tillsammans. Ludwig beskrev senare David som sin förste och ende vän, men det är inte otroligt att de hade ett kärleksförhållande. Han ska även ha haft längre förhållanden med filosofen Frank Ramsey och arkitekten Francis Skinner. Ludwigs homosexualitet har varit ett kontroversiellt ämne som en del tycker bör lämnas ifred. Ludwig blev även en medlem i det hemliga sällskapet Cambridge Apostles.
Karl Wittgenstein dog 1913 och Ludwig blev Österikes rikaste man och en av Europas rikaste. I september reste han med Pinsent till Norge och kunde överlämna ett arbete om logik till Russell innan han i oktober återvände till Norge för att filosofera i ensamhet. Våren 1914 började han bygga ett trähus nära Skjolden i Norge.
Han blev överraskad när första världskriget bröt ut men blev snart frivillig i österrikiska armén. Han blev dekorerad för personligt mod flera gånger och skrev även filosofiska dagböcker kontinuerligt. I Notebooks 1914-16 märks schopenhauerskt influerade idealistiska tankegångar bland all logik.
Han blev sårad under kriget men inte så illa som hans bror Paul konsertpianisten som miste en arm. 1918 blev David Pinsent dödad i kriget. Ludwig ska ha tagit det hårt. Han hittar en bokhandel som bara har en bok kvar att sälja, Tolstojs Evangelierna, som han läste om och om igen och alltid bar med sig under kriget. I t.ex Wikipedia så står det att han blev en övertygad kristen, men andra betvivlar att han gick så långt.
3 november 1918 blev han tillfångatagen av italienska styrkor. Via Röda korset lyckas han skicka manuskripet till Tractatus logico-philosophicus till Russell och Frege i juni 1919. Han anser sig vara klar med filosofin och tänker när han blir fri bli lärare istället. Ännu en av hans bröder begår självmord precis i slutet av kriget. I augusti blir han frigiven och skänker genast hela sin förmögenhet till sina syskon. Russell skriver i ett privat brev att Ludwig var inspirerad av Tolstoj till detta. Han ville inte skänka pengarna till fattiga eftersom han ansåg att pengar skulle fördärva dem, men redan rika kunde inte skadas!
Han utbildar sej till lärare och försöker få Tractatus utgiven. Russell skriver ett uppskattande förord som Ludwig inte uppskattar. Han anser att Russell har missförstått Tractatus, medan Russell ogillar den kritik av honom som finns i Tractatus. Till sist blir Tractatus iallafall utgiven, först på tyska 1921 och sen på engelska 1922. Den är tillägnad Pinsent.
Förutom Frege och Russell så är han även inspirerad av Leibniz, Kirkegaard, Schopenhauer, Dostojevsky och Tolstoy. Liksom Tolstoy så är även Ludwig en självspäkande adelsman som tar avstånd från sitt förflutna och väljer att leva bland folket i enkelhet och fattigdom. (Lätt ironi från min sida, dock inte från deras.)
Ludwig själv koncentrerar sej dock på sin nästa karriär som en man av folket. Han blir lärare för barn i små byar uppe i tyska bergen. Ibland kallas detta hans sex "förlorade år". Både barnen och vuxna tycker att han är lite konstig. Värre ska det bli. Aga var både lagligt och vanligt i skolorna och trots detta så lyckas Ludwig läxa upp en elev utan begåvning i matematik så att föräldrarna hotar att polisanmäla honom.
Ludwig måste lämna lärarembetet och arbetar ett kort tag som trädgårdsmästare ett kloster. Han funderar på att bli munk. 1926 får han dock en förfrågan av sin ännu rika syster att rita och bygga ett hus till henne i Wien. Tillsammans med sin vän arkitekten Paul Engelmann gör han detta och står nu plötsligt i Wiens telefonkatalog som "arkitekt". Det blir ett hus i modernistisk stil.
Under tiden har Tractatus blivit mycket populär i vissa kretsar. Wienkretsen har bildats 1925, delvis inspirerade av Tractatus, och bjuder ibland in Ludwig på sina diskussionsaftnar. Han dyker ibland upp men tycker att de har missförstått hans verk. Inte minst "det outsägliga" (etik, estetik, meningen med livet, o.dyl) har de olika uppfattningar om. Ludwig anser att detta inte går att diskutera meningsfullt men wienkretsen anser snarare att det är strunt. Vid ett möte sitter han hela tiden med ryggen åt filosoferna och läser högt ur den indiske diktaren Tagore.
Ickedestomindre tycks hans intresse för filosofiska frågor ha väckts igen. Han är mer än välkommen tillbaka till Cambridge där man ordnar en anställning åt honom 1929. Han börjar föreläsa igen 1930 men publicerar inget mer under sin livstid. Föreläsningsanteckningar cirkulerar dock. Ofta återges hans idéer dåligt och han känner behov att diktera några texter för minimal spridning.
Han kritiserar sitt tidigare grundantagande att filosofin handlar om att spegla sanningen. Det finns andra sätt att se på filosofin och språket. Han verkar nu se vissa metaforer som grundläggande för vår omvärldsuppfattning. Hans nya syn på språket och filosofin är nu att det är en sorts verktyg snarare än en spegel av verkligheten. Han är redan påväg att bli en mytisk gestalt och unga studenter slår sig ibland för pannan och ropar "Ja!" (på tyska) precis som den store.
Han undervisar och forskar fram till 1935 då hans anställning går ut. Istället söker han sej till Sovjetunionen. Ludwig hade tagit lektioner i ryska i två år. Flera av hans vänner i väst är marxister och även om han inte kan acceptera marxismens teorier så är han sympatiskt inställd till dess anda. Han beskriver sig vid något tillfälle som "a communist, at heart". Det förekom att vänsterintellektuella i väst trodde att Sovjet var en arbetarutopi.
12 september kommer han till Leningrad och far nästa dag till Moskva. Han träffar flera människor, även västerlänningar men mest intresserade vetenskapsmän och filosofer som matematikern Sophia Yanovskaya och filosofen Yushevich. Yanovskaya lär ha uppmanat honom att läsa mer Hegel. Filosofen Tatiana Nikolayeva erbjöd honom anställning som filosofilärare vid Leningrads universitet. Han reste dock vidare till Kazakstan där han erbjöds en tjänst vid det universitet där Tolstoj hade studerat. Ludwig kortar dock av besöket och är redan första oktober tillbaks i Cambridge igen och har övergett planerna på att bo och arbeta i Sovjetunionen. Tydligen motsvarade stalinsovjet inte hans förväntningar.
Han bodde i sin stuga i Norge några år och forskade vidare inom logik, filosofi och allt däremellan. Han funderar på att omskola sej till läkare eller psykolog och är anhängare av Freuds teorier. 1937 lär han känna Alan Turing. Medan han tidigare hade varit logicist angående matematikens grundvalar så var han vid andra världskrigets utbrott en konventionalist som på sätt och vis förnekade att matematik existerade, dvs att allting inom matematik egentligen var godtyckligt.
Russell hade hyllat den unge Ludwig och det mesta av Tractatus men när Ludwig kritiserade metaforen språket-som-en-bild-av-verkligheten och istället såg språket-som-ett-verktyg så tyckte Russell att han hade blivit ''completely unintelligible.''
Turing var Ludwigs elev ett tag vilket Ludwig kommenterade såhär: "Turing does not object to anything I say. He agrees with every word. He objects to the idea he thinks underlies it. He thinks we're undermining mathematics, introducing Bolshevism into mathematics. But not at all."
Ludwig var på besök i Irland när Tyskland anekterade Österrike 1938. Han var nu en judisk medborgare av det utvidgade Nazityskland. Intressant nog hade Ludwig och Adolf gått i samma skola ett år, men i olika klasser. Hans kusiner lyckades köpa sej status som icke-judar genom en avsevärd donation till regimen. Ludwig ansökte om brittiskt medborgarskap. Han blev professor i filosofi 11 februari 1939 när G.E. Moore avgick. Strax därefter 14 april fick han sitt brittiska medborgarskap. Det sägs att han besökte Sofya Yanovskaya igen 1939.
När andra världskriget bryter ut vill Ludwig göra praktisk nytta igen. Han har aldrig gillat det akademiska livet, särskilt inte i Cambridge, och nu är han professor där. Det ryktas att han brukade avråda sina elever att bli akademiker. Han misslyckades med att bli ambulansförare vid fronten. I november 1941 börjar han göra frivilligarbete på ett sjukhus. Han gör lite av varje men 1943 blev han inblandad i doctor R. T. Grants arbete om chockskadeterapi. I praktiken blev han en medlem i forskargruppen. 1943 får Friedrich Doblhoff ett patent på en propeller som Ludwig hade designat redan 1910.
1944 kallas han tillbaka till Cambridge för att göra nån nytta som filosofiprofessor och publicera nånting. Ludwig, Russell och andra var medlemmar i the Moral Sciences Club som brukade ha gästföreläsare. Russell hade sett till att få dit Karl Popper, 25e oktober 1946, som hade åsikter som Russell gillade bättre än den nye Ludwig. Popper frågade "Are There Philosophical Problems?" vilket han ansåg att det fanns. Detta var tänkt att provocera Ludwig, vilket det gjorde.
En kort diskussion utbröt och det trettiotal som var närvarande har inte lyckats enas om detaljerna. Att Ludwig grep tag i en eldgaffel som han hytte med mot Popper verkar klart. Han brukade dock hytta med pekpinnar när han föreläste. I Poppers självbiografi skriver han att Ludwig vid ett tillfälle krävde att Popper skulle ge ett exempel på en moralisk regel varpå Popper svarade "Not to threaten visiting lecturers with pokers". Ludwig skulle därefter ha stormat ut ur rummet, vilket iofs var ett vanligt beteende från hans sida.
Ludwig avsa sej professuren 31 december 1947. Tillbakadragen fortsatte han att forska i filosofi. 1949 diagnosticerades han med prostatacancer. 29 april 1951 dog han, 62 år gammal. Han sista ord sägs ha varit "Tell them I've had a wonderful life".
Han lämnade 30000 sidor anteckningar som tre av hans studenter fick hantera hur de ville. Det brukar vara dispyter om hans outgivna material.
1951, samma år som Ludwig dog, aslöjades spioncirkeln i Cambridge. Detta skapade en populär stereotyp med homosexuella/kommunistiska/intellektuella konspirationer. Ludwig hade ju varit med i Cambridge Apostles, varit homosexuell och varit intresserad av kommunism så det är klart att folk undrade om han hade något med spionerna att göra.
1953 ges Filosofiska Undersökningar ut där den senare Ludwigs filosofi för första gången presenteras i en riktig bok. Han skriver om språkspel, livsform, familjelikhet, privatspråksargumentet, grammatik och mening. Den filosofiska Oxfordskolan är influerad av den senare Ludwigs vardagsspråksfilosofi. Vardagsspråksfilosofin var mest inflytelserik 1945 - 1970.
I Tractatus så förespråkar Ludwig, liksom Russell, en långtgående språkidealism. Endast det perfekta språket kan kallas ett språk. När Ludwig senare kritiserar Tractatus så är det inte de dunkla mystiska delarna utan denna långtgående språkperfektionism som han tar avstånd ifrån. Vardagsspråket fungerar utmärkt som det är och skall studeras som det är. Något språkspel för det mystiska eller transcendentala verkar han inte överväga.
Eftervärlden har ikoniserat Ludwig samtidigt som man har läst honom rätt selektivt, han har vitaliserat filosofin som han själv ville avskaffa, man har hyllat hans språkfilosofi som han själv kallade nonsens, Tractatus som han själv tog avstånd ifrån har blivit en klassiker och man slåss om han kvarlämnade anteckningar som han själv valde att aldrig publicera.
Inte bara analytisk filosofi och wienkretsen har intresserat sej för Ludwig. Försök har även gjorts att förena honom med Marx och med Heidegger (!)
''What is the use of studying philosophy if all that it does for you is to enable you to talk with some plausibility about some abstruse questions of logic . . . if it does not improve your thinking about the important questions of everyday life?''
- Ludwig Wittgenstein
andra bloggar om
11e Mars
Idag är det 11e mars. Ett lustigt sammanträffande är att Vannevar_Bush, född 11e mars, hade 1945 en tidig idé som liknade internet och Vladimir Odoevsky, död 11e mars, hade 1835 en tidig idé som liknade internet.
Historiska händelser som hänt 11e mars är att 1918 blir Moska Sovjetunionens huvudstad och 11e mars 1985 blir Gorbatjov Sovjetunionens ledare.
Dessutom är följande personer födda det datumet, ett godtyckligt urval:
Lewi Petrus, JCR Licklider, Cornelius Castoradis, Rupert Murdoch, Bobby McFerrin, Jerry Zucker, Douglas Adams, Nina Hagen, Nina Hartley, David LaChapelle, Lisa Loeb, Johnny Knoxville, Heidi Cortez, Thora Birch och jag.
Flera kul typer. Både Douglas Adams och LaChapelle är personliga favoriter. Johnny Knoxville not so much.
Hursomhelst. Grattis till mej.
andra bloggar om
födelsedag, högtidsdag, datum, dagar, kändisar, grattis, fest, tårta, fira, kalas, presenter,
mänskligt embryo redan genmanipulerat
Mitt förra inlägg handlade ju inte om egentlig genmanipulering, men även det är redan utfört. I maj ifjol kom nyheten att ett gäng forskare från Cornell University i New York hade genmanipulerat ett mänskligt embryo, mest för att se om det kunde göras, och sedan efter fem dagar förstört embryot, egentligen redan 2007. Tekniken verkar istortsett redan vara utvecklad. Nu är detta en fråga om moral, juridik och ekonomi.
andra bloggar om
forskning. vetenskap, medicin, barn, etik, moral, genetik,
Designa din baby redan idag
En klinik i Kalifornien erbjuder nu tjänsten att låta föräldrar välja kön, hudfärg, hårfärg och ögonfärg till sina kommande barn.
Med hjälp av en teknik som hittills har använts för att leta efter ärftliga sjukdomar så undersöker nu The LA Fertility Institutes även andra gener hos embryon.
Inte oväntat har kritik riktats mot detta.
andra bloggar om,
vetenskap, medicin, etik, barn, moral,
korta klassiker
I vår fragmentariska tid är det sällan som man har tid att sätta sej ner och fördjupa sej i litteraturhistoriens längre verk. Egentligen har man inte ens tid att ta reda på om någon av de där klassikerna egentligen är så pass kort att man orkar igenom den. För er i farten presenterar jag därför denna behjälpliga lista över 40 klassiker varav alla utom en är under 200 sidor. Kanske de kortaste klassikerna? (Fakta tagna här.) Äntligen slipper du sitta där och försöka se insatt ut när dina belästa vänner slänger sej med högtravande referenser!
1. Mann, Thomas. A Death in Venice. (60 pages)
2. Irving, Washington. The Legend of Sleepy Hollow. (80 pages)
3. Porter, Katherine Anne. Pale Horse, Pale Rider. (85 pages)
4. Kafka, Franz. Metamorphosis. (95 pages)
4. James, Henry. Daisy Miller. (95 pages)
6. Stevenson, Robert Louis. Dr. Jekyll and Mr. Hyde. (100 pages)
7. Hesse, Herman. The Journey to the East. (117 pages)
8. Steinbeck, John. The Pearl. (118 pages)
8. McCullers, Carson. Member of the Wedding. (118 pages)
8. Steinbeck, John. Of Mice and Men. (118 pages)
11. Schaefer, Jack. Shane. (119 pages)
12. Hesse, Herman. Siddhartha (122 pages)
13. Rand Ayn. Anthem. (125 pages)
14. Hemingway, Ernest. The Old Man and the Sea. (127 pages)
15. Orwell, George. Animal Farm. (128 pages)
16. Cather, Willa. Alexander's Bridge. (136 pages)
17. Dickens, Charles. A Christmas Carol. (147 pages)
18. Wilder, Thornton. The Bridge of San Luis Rey. (148 pages)
19. Camus, Albert. The Stranger. (154 pages)
20. Voltaire, Francoise. Candide. (155 pages)
21. Craven, Margaret. I Heard the Owl Call My Name. (159 pages)
22. James, Henry. The Turn of the Screw (165 pages)
22. Kipling, Rudyard. Captains Courageous. (165 pages)
24. Crane, Stephen. The Red Badge of Courage. (173 pages)
25. Solzhenitsyn, Alexander. One Day in the Life of Ivan Denisovich. (175 pages)
25. Stevenson, Robert Louis. Treasure Island. (175 pages)
27. Sillitoe, Alan. The Loneliness of the Long Distance Runner. (176 pages)
28. Wells, H. G. The Invisible Man. (178 pages)
29. Welty, Eudora. The Optimist's Daughter. (180 pages)
29. Hinton, S.E. The Outsiders. (180 pages)
31. Wharton, Edith. Ethan Frome. (181 pages)
31. Hersey, John. A Single Pebble. (181 pages)
33. Fitzgerald, F. Scott. The Great Gatsby. (182 pages)
33. Golding, William. Lord of the Flies. (182 pages)
35. Bradbury, Ray. Fahrenheit 451 (183 pages)
36. West, Rebecca. The Return of the Soldier. (187 pages)
36. Spark, Muriel. The Prime of Miss Jean Brodie. (187 pages)
38. Knowles, John. A Separate Peace. (196 pages)
39. Saint-Exupery, Antoine de. Night Flight. (198 pages)
40. Salinger, J. D. The Catcher in the Rye. (214 pages)
Är du riktigt stressad så försök med det här.
andra bloggar om
litteratur, lästips, klassiker, böcker, bok,