Tempus Fugit

Här följer några intressanta utdrag ur Tractatus, skriven av en soldat i anteckningsböcker under första världskriget, vars släkt och vänner blev sårade och dödade. Jag har valt bort de logiska partierna och istället koncentrerat mej på de mer filosofiska:

"4.002 Människan har förmågan att skapa språk, vari varje mening kan uttryckas, utan att ha en aning om hur och vad varje ord betecknar. - Liksom man också talar utan att veta hur de enskilda ljuden frambringas.

Vardagsspråket är en del av den mänskliga organismen och inte mindre komplicerat än denna.

Det är mänskligt omöjligt att därur omedelbart framdra språklogiken.

Språket förkläder tankarna. Och närmare bestämt så att man från klädselns yttre form icke kan sluta sej till de påklädda tankarnas form; emedan klädselns yttre form danats enligt helt andra syften än att uppenbara kroppens form.

De underförstådda konventioner, som ligger till grund för förståelsen av vardagsspråket, är enormt komplicerade.

4.003 De flesta tanker och frågor, som skrivits om filosofiska ting, är icke falska utan nonsens. Vi kan därför överhuvudtaget icke besvara frågor av detta slag utan bara konstatera att de är nonsens. De flesta av filosofernas frågor och satser beror på att vi icke förstår vår språklogik.

(De är av samma slag som frågan om det goda är mer eller mindre identiskt än det sköna.)

Och det är icke förunderligt att de djupaste problemen egentligen icke alls är några problem."

"4.11 Totaliteten av sanna satser är den totala naturvetenskapen (eller naturvetenskapernas totalitet.)

4.111 Filosofin är icke en av naturvetenskaperna.

(Ordet "filosofi" måste betyda något som står över eller under men icke vid sidan om naturvetenskaperna.)

4.112 Filosofins syfte är att göra tankarna logiskt klarare.

Filosofin är ingen lära utan en aktivitet.

Ett filosofiskt verk består huvudsakligen av förtydliganden.

Filosofins resultat är icke "filosofiska satser" utan att satser klargöres.

Filosofin ska göra tankar, som eljest är så att säga dunkla och suddiga, klara och skarpt avgränsa dem.

4.113 Filosofin löser tvister om gränserna för naturvetenskapens område.

4.114 Den skall avgränsa det tänkbara och därigenom det otänkbara.

Den skall avgränsa det otänkbara inifrån genom det tänkbara.

4.115 Den antyder det osägbara genom att klart framställa det utsägbara.

4.1212 Det som kan visas, kan icke sägas."

"5.1361 Framtidens händelser kan vi icke sluta oss till ur de närvarande.

Tron på kausalsammanhanget är övertro.

5.1362 Viljans frihet består i att framtida handlingar icke nu kan vetas. Vi kunde veta dem endast om kausaliteten vore en inre nödvändighet liksom den logiska slutledningens nödvändighet. - Sammanhanget mellan vetandet och det som vetes är den logiska nödvändighetens sammanhang.

("A vet att p är fallet" är meningslöst, om p är en tautologi.)"

"5.6 Mitt språks gränser betyder min världs gränser.

5.61 Logiken uppfyller världen; världens gränser är också dess gränser.

I logiken kan vi alltså icke säga: Det och det finns i världen, men icke det.

Det skulle nämligen skenbart förutsätta, att vi utesluter vissa möjligheter, och detta kan inte ske, eftersom logiken i så fall måste sträcka sig utanför världens gränser; endast därigenom kunde den nämligen betrakta dessa gränser också från den andra sidan. Vad vi icke kan tänka, det kan vi icke tänka. Vi kan alltså icke heller säga, vad vi inte kan tänka.

5.62 Denna anmärkning ger nyckeln till lösningen av frågan i vad mån solipsismen är en sanning.

Vad solipsismen menar, är nämligen alldeles riktigt. Det är bara det att detta icke låter sej sägas, utan det visar sig.

Att världen är min värld, det visar sig i att gränserna för språket (det enda språk som jag förstår) betyder gränserna för min värld.

5.621 Världen och livet är ett.

5.63 Jag är min värld. (Mikrokosmos.)

5.631 Det tänkande, föreställande subjektet finns icke.

Om jag skreve en bok "Världen sådan jag fann den", så borde jag däri berätta också om min kropp och säga, vilka lemmar som är underkastade min vilja och vilka icke, etc. Detta är nämligen en metod att isolera subjektet eller snarare att visa, att det i en viktig bemärkelse icke finns något subjekt. Ty subjektet ensamt skulle denna bok icke omnämna.

5.632 Subjektet tillhör icke världen, utan det är en gräns för världen.

5.633 Var i världen röjer sig ett metafysiskt subjekt?

Du säger att det här förhåller sig precis som med ögat och synfältet. Men ögat ser du sannerligen icke.

Och i synfältet finns det ingenting, varur man kan sluta sig till att det är set av ett öga.

5.634 Det sammanhänger med att ingen del av vår erfarenhet också är apriori.

Allt vi ser kunde också vara annorlunda.

Allt som vi överhuvudtaget kan beskriva kunde också vara annorlunda.

Det finns ingen apriori given tingens ordning.

5.64 Här ser man att solipsismen strängt genomförd sammanfaller med den rena realismen. Solipsismens Jag krymper ihop till en punkt utan utsträckning och kvar blir endast den med Jaget samordnade realiteten.

5.641 Det finns alltså verkligen en mening, vari man i filosofin kan tala icke.psykologiskt om Jaget.

Jaget kommer in i filosofin därigenom att "världen är min värld".

Det filosofiska Jaget är icke människan, icke den mänskliga kroppen eller den mänskliga själen, varom psykologin handlar, utan det metafysiska subjektet, en gräns för världen - icke en del av den."

"6.371 Hela den moderna världsåskådningen bottnar i illusionen, att de s.k. naturlagarna utgör förklaringar på naturföreteelserna.

6.372 Man stannar sålunda inför naturlagarna som inför något oantastligt, liksom äldre tiders människor inför Gud och Ödet.

Och bägge har ju rätt, och orätt. De gamla var åtminstone såtillvida klarare som de erkände en klar slutpunkt, medan det enligt det nya systemet skall se ut som om allt vore förklarat."

"6.41 Världens mening måste ligga utanför världen. I världen är allt som det är och sker allt som det sker. I den finns inget värde - och funnes det ett, så hade det intet värde.

Om det finns ett värde som har värde, så måste det ligga bortom allt som sker och är så eller så. Ty allt, som sker och är så eller så, är tillfälligt.

Vad som gör värdet till något icke-tillfälligt, kan icke ligga inom världen, ty eljest vore detta självt tillfälligt.

Det måste ligga utanför världen.

6.42 Därför kan det icke finnas några etikens satser.

Satser kan icke uttrycka något högre.

6.421 Det är klart att etiken icke kan utsägas.

Etiken är transcendental.

(Etik och estetik är detsamma.)

6.422 Första tanken inför formuleringen av en etisk lag av formen "Du skall ..." är: Och än sedan, om jag icke gör det? Men det är klart, att etiken icke har nånting att göra med belöning och straff i vanlig bemärkelse. Alltså måste frågan om följderna av en handling vara irrelevant. - Åtminstone får dessa följder icke vara händelser.Ty nånting riktigt måste det ändå ligga i frågeställningen. Det måste visserligen finnas ett slags etisk belöning och etiskt straff, men dessa måste ligga i handlingen själv.

(Och det är också klart, att belöningen måste vara något angenämt, straffet något oangenämt.)

6.423 Om viljan som bärare av det etiska kan intet sägas.

Och viljan som fenomen intresserar bara psykologin.

6.43 Om det goda eller onda viljandet ändrar världen, så kan det endast ändra världens gränser, icke fakta; icke det som kan uttryckas genom språket.

Kort sagt, världen måste därigenom överhuvudtaget bli en annan. Den måste så att säga som helhet avta eller tillta.

Den lyckliges värld är en annan än den olyckliges.

6.431 Liksom världen icke ändrar sig vid döden utan upphör.

6.4311 Döden är ingen livshändelse. Döden upplever man icke.

Om man med evighet förstår icke oändlig varaktighet utan tidlöshet, då lever evigt den som lever i det närvarande.

Vårt liv är lika ändlöst som vårt synfält är gränslöst.

6.4312 Människosjälens tidliga odödlighet, dvs. dess eviga fortvaro efter döden, är icke blott på intet sätt säkerställd, utan framför allt åstadkommert detta antagande icke alls det som man alltid velat uppnå därmed. Blir då någon gåta löst genom att jag lever vidare i evighet? Är då icke detta eviga liv lika gåtfullt som det närvarande? Lösningen på den gåta, som livet i rum och tid innebär, ligger utanför rum och tid.

(Det gäller ju icke att lösa naturvetenskapliga problem.)

6.432 Hur världen är, är fullkomligt likgiltigt för det högre. Gud uppenbarar sej icke i världen.

6.4321 Fakta tillhör alla endast uppgiften, icke lösningen.

6.44 Icke hur världen är, är mystiskt, utan att den är.

6.45 Betraktelsen av världen sub specie aeterni är betraktelsen av den som - begränsat - helt.

Att förnimma världen som ett begränsat helt är det mystiska.

6.5 Till ett svar, som man icke kan uttala, kan man inte helle uttala frågan.

Om en fråga överhuvudtaget kan framställas, så kan den också besvaras.

6.51 Skepticismen är icke ovederlägglig utan ett uppenbart nonsens, när den vill betvivla där man icke kan fråga.

Ty tvivel kan finnas, endast där en fråga finns; en fråga endast där ett svar finns, och ett svar endast där något kan utsägas.

6.52 Vi känner t.o.m. om alla möjliga vetenskapliga frågor blivit besvarade, så har våra livsproblem ännu icke alls blivit berörda. Visserligen finns det då icke längre någon fråga; och just detta är svaret.

6.521 Lösningen på livets problem märker man på att problemet försvinner.

(Är icke detta skälet varför människor, för vilka livets mening efter långt tvivel blivit klar, varför dessa då icke kunde säga vari denna mening bestod.)

6.522 Det ousägliga finns visserligen. Detta visar sig, det är det mystiska.

6.53 Den riktiga metoden i filosofin vore egentligen denna: Att icke säga något annat än vad som låter sig sägas, alltså satser i naturvetensakapen - alltså något som icke har med filosofi att göra - och så att, när någon annan ville säga något metafysiskt, alltsid visa honom, att han icke givit någon betydelse åt vissa tecken i sina satser. Denna metod vore otillfredställande för den andre - han skulle icke känna att vi lärde honom filosofi - men den vore den enda strängt riktiga.

6.54 Mina satser förklarar genom att den, som förstår mig, till slut inser dem vara nonsens, när han stigit ut genom dem - på dem - bortom dem. (Han måste så att säga kasta bort stegen, sedan han klättrat upp på den.)

Han måste övervinna dessa satser, då ser han världen riktigt.