Tempus Fugit

Vid svenska universitet har man redan börjat att vända sej mera mot Kina med ökade studier i kinesiska språket och kulturen. Det är inte otänkbart att även svensk universitetsfilosofi kommer att följa trenden om det i framtiden blir tillräckligt tydligt att Kina blir en mäktigare stormakt än USA. Så vad finns det då för filosofi i Kina?

Traditionellt kan kinesisk filosofi indelas i två huvudriktningar; agrar-reaktionär taoism och stads-konservativ konfucianism. 

Hos vardagskinesen så kan dessa samverka ganska intimt. Jag har sett uttyck som att kineser lever enligt konfucianismen utåt och enligt taoismen inåt, och att barn ska uppfostras enligt konfucianismen medan åldringar ska försöka att leva enligt taoismen. Det är ganska vanligt att man blandar religioner och filosofier ute i världen. En typisk japan ska ju ha 2,5 religioner, typ.

Flera varianter och småskolor har dock funnits. En period kallas "de hundra skolorna". Kinas mest produktiva och varierande period filosofiskt infaller under The Axial Age.
I tredje hand har vi legalismen och i fjärde hand mohismen. Andra skolor som t.ex en liten skola med logiker försvann fort eller sögs upp av de större riktningarna.

Legalismen är den mest auktoritära av de kinesiska filosofierna med antagligen konfucianismen på andra plats. Enligt legalismen så skulle ämbetsmän straffas om de inte levde upp till målsättningarna, men även om de gjorde bättre än väntat ifrån sej!

Konfucianismen tycks bl.a utgå från familjen som ett idealmönster för samhället med Kejsaren som hela Kinas landsfader. Konfucius förnekade inte det övernaturliga men skrev väldigt lite om det och menade att man skulle koncentrera sej på denna världen i första hand.

I motsats till detta har vi taoismen som vill lämna saker åt sitt eget öde och mohismen som hade tankar liknande de universella mänskliga rättigheterna vilket annars inte har funnits i kinesisk filosofi.

Taoismen har även haft anknytning till folklig magi och kinesisk alkemi. Taoister har råkat ta livet av både kejsare och andra prominenser när de har envisats med att ha med kvicksilver i sina odödlighetsdrycker.

För att vara en kultur som har uppfunnit kompassen, krutet, pappret och fyrverkerier så är det märkligt att man aldrig utvecklade någon egentlig vetenskap. Kommunistpartiet har officiellt fastslagit att det berodde på de traditionella filosofierna

Kinesisk filosofi har en starkt etisk och politisk inriktning och brukar inte ha metafysiska grubblerier som huvudfokus. Naturlighet och harmoni tycks vara överordnade ideal. Man eftersträvar ett naturligt och harmoniskt samhälle i en naturlig harmoni med naturen.

Frågan om en högsta skapargud har inte varit speciellt uppmärksammad i Kina. Det är intressant med tanke på hur central den frågan har varit i västerlandet. Den högsta principen tycks istället vara "tao" som ofta kan tolkas som "rätt tillvägagångssätt" eller "inre natur". Ordagrant betyder det "väg". Tao sägs vara bortom definitioner och förklaringar. "Tao" istället för "Teo" kanske man kan säga.

Åtminstone sedan den gamla klassikern I Ching, Förändringarnas bok, så har det funnits en inriktning i Kina av att fokusera mönster av förändring snarare än varaktiga objekt, lite som Herakleitos i väst. I Ching är av okänd ålder men är en av de äldsta texterna i världen. "Tao" skulle då ungefär motsvara Herakleitos begrepp "Logos".

Allting är statt i förändring och idealet kineserna eftersträvar är stabilitet.

Dessutom så är den kinesiska skrivkonsten intressant. Den är närmare bildkonst än vad västerländska bokstäver är, vilket kineserna inte skäms för. Man ser en naturlig koppling mellan saken, bilden och tecknet. Jag har inte läst jättemycket om detta men det känns som att det finns en likhet med Peirces naturliga semiotik.

Sedan kommer buddhismen in i landet. Den uppfattas som mera teoretisk, abstrakt och pessismistisk än den ursprungliga kinesiska filosofin, som var enklare och mera livsbejakande. Kineserna såg dock likheter mellan taoism och buddhism. Buddhismen blev länge mycket framgångsrik i Kina och tuktades till sist politiskt. Tusentals buddhistkloster fick stänga och rikedomar konfiskerades.

Från 900-talet och frammåt skapas neokonfucianismen som förenar konfucianismens etik och politik med taoismens metafysik och naturfilosofi. En slags neokinesisk syntes mot utländskt (buddhistiskt) inflytande. Även den kunde dock inte undvika att ta visst intryck av buddhismen.

Många neo-konfucianer tyckte även att konfucianismen var mycket bättre än taoismen, även om den senare visserligen var inhemsk. Neokonfucianerna tycktes ha svårt att skapa en egen filosofi utan att stjäla från de filosofier dom de fördömde. 

Under mongolväldet så fick buddhism ett uppsving ingen men när de försvann så blev det neo-konfucianism för hela slanten igen.

Under 1900-talet har marxism och maoism haft enormt inflytande. Till skillnad från Marx så ansåg Lenin att socialismen mycket väl kunde genomföras i ett enstaka land och till skillnad från Lenin så ansåg Mao att det även gick bra i ett land som nästan helt saknade moderna industrier.

Men redan från början skapas motrörelser, inte minst nykonfucianismen som är en pånyttfödelse av neokonfucianismen. Det finns tydliga drag av konservatism och nationalism här.

Man bör dock kanske nämna en nykonfucian som Mou Zongsan som var djupt imponerad av Kant och som hävdade att demokrati var ett traditionellt kinesiskt ideal. I stort sett alla kinesiska filosofer idag försöker att jämka mellan kinas historia och moderniteten och västerlandet.

Kinas kommunistparti har fördömt alla de gamla filosofierna med ett intressant undantag - legalismen.

Med tiden utvecklas den officiella statsfilosofin från maoism och mot pragmatism och kapitalism.

Den intellektuella debatten är fortfarande dämpad i landet men det finns en spännande mix av filosofier som bara väntar på att få stångas och kopulera med varandra;

Vi har åtminstone taoism, konfucianism, buddhism, neokonfucianism, maoism, nykonfucianism och statskapitalism.
Och varianter av dessa.

Zhai Zhenming verkar vara en av de intressantare av de samtida kinesiska filosoferna.