Tempus Fugit

Ett av portmanteau-orden som bildats med cyberpunken som förebild är biopunk. Biopunk är från början en science fiction gengre som sedan även blev en rörelse för att genetisk information och möjlighet till forskning ska vara öppen för alla.

1987 kom första boken i Octavia Butlers trilogi Xenogenesis/Liliths brood. 1988 kom The brain of rats och 1989 The movement of mountains av Michael Blumlein. Dessa var (bland) den första biopunk-skönlitteraturen.

En del verkar även vilja räkna in äldre verk hela vägen tillbaks till Frankenstein. Dock ska biopunk handla om DNA-teknik i snävare mening om man vill skilja den från andra historier om biologi.


1996 kom Ribofunk av Paul Di Filippo, som bl.a försökte att ge genren ett alternativt namn. "Ribo" istället för "bio" och "funk" istället för "punk".

Journalisten Annalee Newitz skrev 2002 artikeln Genome liberation där hon ville "Free our genetic data!" och blev därmed en av de första som formulerade en biopunken som seriös teori. Hon har senare varit mycket framgångsrik bl.a som grundare till io9.

2005 grundades nätverket DIYbio.

Meredith L. Patterson är en programmerare, författare och journalist som 2010 höll talet "A biopunk manifesto". Hon menar där att folket måste återta vetenskapen, att det är vår rätt och att det vore ett värdefullt komplement till big science.

Medan termen "biopunk" mera verkar stå för en slags attityd, teori och litteratur så verkar "biohacking" mera avse den direkta praktik som utövas redan idag. Skönlitteraturen kom under 90-talet, teorin under 00-talet och praktiken hör väl ännu mest framtiden till, även om vissa även skulle vilja räkna in Mendel. "Biohacking" täcker dock in mycket mer än bara DNA-tekniker. Såna saker som kläder och glasögon skulle kunna ses som uråldriga biohacks. Neurohacking räknas också som en form av biohacking.

Några kända biohackare är

Lepht Anonym, Winslow Strong, Ellen Jorgensen, Steve Mann, Kevin Warwick och Natasha Vita-More.


Teorin och litteraturen är nyskapande och spännande men praktiken är inte riktigt där ännu. Antingen gör man något kroppshack som att koppla upp sitt nervsystem mot internet eller så försöker man att mutera fram självlysande yogurt eller nått.

Tekniken är idag ännu på en ganska låg nivå men folk är redan rädda att mera ska bli möjligt att göra för då kommer bioterrorism att bli ett större hot. De flesta tycks typ operera in en liten magnet i fingret eller nått.


Dock är det ingen idag som kan hacka sina egna gener. Tekniken finns helt enkelt inte. Ett spännande alternativ som inte verkar ha utforskats speciellt mycket är att försöka att förändra sina geners *uttryck*. Detta tycks vi göra mest hela tiden, fast omedvetet.

Det kan ju även handla om att bara undersöka sitt eget genom och se efter om det finns något intressant där som ärftliga genetiska sjukdomar t.ex. Som som kan vara bra att veta men som man kanske inte vill att vem som helst ska känna till.

Den mest *effektiva* biohackingen vi tycks kunna göra redan idag är att äta nyttigt, motionera regelbundet, sova ordentligt och meditera emellanåt. Fast det känns ju inte så undergroud och cuttingedge förstås.

Strassman skriver även en del i DMT: the spirit molecule om vad försökspersonerna egentligen upplever.

Antagligen pga att de aktiverar olika receptorer på olika sätt så ger olika hallucinogener lite olika upplevelser. Det är t.ex vanligt att man upplever sej komma i kontakt med okända andevarelser när man använder DMT. Dessa kan ibland påminna om reptiler, insekter eller organiska robotar. Teknik och natur verkar vara två olika sidor av samma sak.

Förutom ufo-abduktioner så kopplar ju Strassman DMT till Nära-Döden-Upplevelsers och Out-of-Body-Experiences, vilket ju är vad Robert Monroe sysslar med, som jag tidigare har nämnt här på bloggen.

Monroes teknik handlar om att förändra hjärnfrekvensen för att uppnå exceptionella upplevelser och Monroe institutet kallar detta för en "non-invasive-approach" just för att inga droger eller annat används, utan enbart ljud. Grundmekanismen verkar vara att om man spelar ljud med två olika frekvenser i öronen, ett i varje öra, så lägger sej hjärnan i en frekvens däremellan och det låter som en enda frekvens.

Trots att Monroe och hans hemisync inte använder sej av DMT så finns det vissa likheter i upplevelserna. Det skulle ju kunna vara så att vissa hjärnfrekvenser leder till att DMT frigörs eller att närvaron av DMT leder till vissa hjärnfrekvenser.

I "DMT:the spirit molecule" beskriver försökspersonerna upplevelser av vibrationer och skakningar när medvetandet frigör sej från kroppen, som t.o.m. kan kännas våldsamma.
Robert Monroe beskriver liknande upplevelser i sin första bok, när han lär sig OBEs. Senare lär han sej att undvika detta. Alltsomallt så gav han ut tre böcker under sitt liv.

En enskild föröksperson rapporterar:
"Aliens may communicate using a language of universal visual symbols rather than sounds or words"
(DMT s.217.)
Ickeverbal kommunikation nämns några gånger i DMT:the spirit molecule.
Monroe skriver att ickeverbal kommunikation är det vanliga sättet för andar att kommunicera ute i dimensionerna och att man måste lära sej det om man vill kommunicera med dem. Det är som att tänka i bilder.

En annan rapporterar:
"It felt like going backward from life in a physical body to life as simply an energy form with no body. The essence of who I am was alone in the void, back in the staging area for life where souls want to incarnate. I was in a place where there are no physical life-forms, only colors and sounds."
(DMT s. 212)
Detta påminner mej om vad Monroe skriver om "HT-95" och "ringsystemen" i andra och tredje boken.

Flera försökspersoner beskriver DMT-varelser som utomjordlingar. Strassman pekar på likheter med abductions-upplevelser (s.216ff)
Även Monroe möter ett fåtal utomjordlingar i ickekroppslig form. För det mesta så möter han dock mänskliga själar.

Något som nämns flera gånger både av Monroe och Strassman är att de främmande varelserna är intresserade av mänskliga känslor, som verkar vara en exotisk upplevelse för dem. Både hos Strassman och Monroe så nämns kärlek som den bästa mänskliga känslan.
"They were interested in emotions and feelings."
(DMT s.215)

En annan försöksperson upplever bi-liknande varelser i en högteknologisk bikupa som badar i kärlek. Han kommunicerar även med en varelse.
"It said to me that this was where our future lay."
(DMT s.210)
Det finns ingen exakt motsvarighet hos Monroe men påminner mej om teman med bin, honung och kärlek som finns i bok två av Monroe. Det finns t.o.m. ett tema hos Monroe om att mänskligheten är som bin i en bikupa vars uppgift är att producera honung.

"The great power sought to fill all possibilities. It was "Amoral", but it was love and it just was. There was no benevolent god, only this primordial power."
(DMT s.240)
Monroe har efter tre böcker skissat en ganska komplicerad metafysik men bortom allt han upplevt så rapporterar andarna på andra sidan om att det finns något okänt, som verkar vara någon form av högsta förklaring eller gud.

Monroe dog innan Strassman gav ut nånting om sin forskning så den vägen kan det inte finnas någon influens. Frågan är om Strassman har läst nånting av Monroe, men jag har inte hittat några uppgifter om det. Han ska ju även bara återge de upplevelser som försökspersonerna rapporterar om och då blir ju en eventuell influens både mindre sannolik och svårare att påvisa. Allt detta utspelas dock i den amerikanska kulturen och de allmänna föreställningar som finns där.

Såväl drömmar som hallucinationer, nära-döden-upplevelser och även delvis personlig utveckling skulle kanske i någon mån kunna förklaras av hallucinogener. Det finns nämligen naturliga hallucinogener som skapas i hjärnan av hjärnan själv. DMT är främsta exemplet men även endocannabinoider kan ha vissa hallucinogena effekter.

Hur dessa kemiska ämnen ger dessa effekter är dock rätt okänt liksom det är okänt hur hjärnan skapar medvetande och upplevelser öht. Varför är meningsfullhet, sammanhang, kärlek och upplevelser av en annan verklighet ihopknutna i dessa upplevelser? Vetenskapen kan idag knappt ens formulera hypoteser som skulle kunna svara på frågor som dessa. Man kan löst säga att dessa fenomen verkar vara anknutna i hjärnan och vissa ämnen aktiverar dessa samband. Men varför är det så?

Många av de inre hemlighetena hos religiösa och magiska raditioner tycks handla om att utforska dessa erfarenheter mha meditation eller på något annat sätt. Religiösa erfarenheter skulle kunna förklara varför religionen ursprungligen uppkom. Men varför har vi en potential till religiösa upplevelser?

Kanske är alltsamman bara resultatet av meningslösa felkopplingar i hjärnan. Men det finns idag inga direkta bevis som stödjer en sån hypotes. Det är också en förklaring som ligger nära att säga att det är oförklarligt.

De mystiska traditionerna vänder på frågeställningen och säger tvärtom att det är dessa upplevelser som är förklaringen till allting annat. Kan det finnas några andra alternativa förklaringar?

De vanligaste och populäraste drogerna - kaffe, alkohol tobak, kokain, amfetamin och opiatsläktingar som heroin - är inte intressanta här. I frågeställningarna så är det mest hallucinogener som är av intresse.

Det är direkt olämpligt att använda hallucinogener om man har schizofreni eller anlag för det. Man bör heller inte ha högt blodtryck och kanske inte heller lågt. Annars så verkar hallucinogener ha färre bieffekter än andra psykoaktiva ämnen.

Hallucinogener kan i sej delas in i tre grupper: psykedelia, som folk verkar föredra, dissociativer, som folk verkar vara mer tveksamma till, och "deliriants" som folk verkar avsky.

Psykedelia kan i sin tur delas in i tre grupper: tryptaminer, fenetylaminer och lysergamider. Av dessa så verkar tryptaminerna vara populärast.

Tryptaminer är en grupp av ämnen som kemiskt påminner om den essentiella aminosyran tryptofan. Tryptofan utgör bl.a grunden för hjärnans tillverkning av serotonin och melantonin. Två viktiga ämnen för hjärnans naturliga kemiska funktioner. Om vi får i oss för lite tryptofan med kosten så skulle vi kunna få allvarliga problem med både humöret och sömnen. Både serotonin och melantonin är tryptaminer liksom även DMT som också förekommer naturligt i hjärnan.

Lysergamiden LSD sparkade igång den första psykedeliska epoken. När den epoken tog slut så verkade tryptaminen psilocybin, magic mushrooms, vara de flestas favorithallucinogen. Inte bara var den lätthanterlig med få negativa effekter utan den verkade t.o.m. kunna orsaka en varaktig personlighetsförändring till det bättre efter bara ett fåtal tillfällen.

När det nu sakta håller på att bli acceptabelt med åtminstone vetenskaplig forskning i dessa ämnen igen så är inte minst DMT intressant. Dessutom så visar ny forskning att flera av de olagliga drogerna har bevisbart terapeutiskt värde, vilket var vad deras förespåkare hävdade innan de blev helt förbjudna under 60-talet.

Så vitt jag har kunnat utröna så tyckte inte "drogprofeter" som Timothy Leary att LSD-partyn var en speciellt bra idé. Traditionella shamaner har enbart använt sina enteogener i rituella sammanhang. (Även om marijuana ofta har rökts ganska friskt på många ställen.) Detta gäller t.ex den traditionella bryggden "ayahuasca" i sydamerika som innehåller DMT.

Dr Rick Strassman blev den förste person på tjugo år som utförde vetenskapliga studier av ett psykedeliskt ämne, med mänskliga försökspersoner. Han gav 2001 även ut den till allmänheten riktade boken "DMT: The spirit molecule" om sin forskning. 2010 gjordes en film.

Forskaren J.C. Callaway föreslog 1988 att DMT skulle kunna ha en koppling till drömmars visuella sida. Wallach föreslog att DMT även skulle kunna ligga bakom det vanliga vardagsmedvetandetillståndet. Hallucinationer uppkommer då bara när mekanismerna för det vanliga medvetandetillståndet inte längre korrelerar med yttervärlden.

Strassman pekade på likheter inte bara med drömmar utan även med religiösa upplevelser, nära-döden-upplevelser och även med abduktees som säger sej ha blivit bortförda av utomjordlingar. Enligt Strassman så kan DMT ligga bakom mycket av detta.

Redan på 50-talet så såg man likheter mellan hallucinogener och psykoser och schizofreni. En del hävdade att hallucinogener enbart satte personer i temporär psykos. Dock verkar det finnas skillnader mellan tillstånden. Psykos är ett skadligt sjukdomstillstånd som oftast upplevs som obehagligt. Hallucinogener tycks t.o.m. kunna användas på ett uppbyggligt sätt i psykedelisk terapi. Detta skedde under flera år i slutet av 50-talet och början av 60-talet och tydligen så var det en framgångsrik metod.

Personer som hindras från att sova utvecklar ganska snart en temporär psykos. Tydligen är det främst drömsömnen som är viktig här. Vi tycks ha ett behov av att drömma. Man vet inte varför.

DMT och dissociativen salvia divinorum tycks vara de psykoaktiva agenter som oftast ger en upplevelse av kontakt med exotiska varelser och intelligenser. Man vet inte varför.

Den naturvetenskapliga världsbilden är dock inte samma sak som naturvetenskapen. Vetenskapens hjärta sägs vara den vetenskapliga metoden och den kan inte vara identisk med någon världsbild. Den naturvetenskapliga världsbilden sägs ofta vara resultatet av den vetenskapliga metoden men historiskt så har det snarare varit tvärtom.

Man skulle då mera försiktigt kunna säga att de vetenskapliga resultaten stödjer en naturvetenskaplig världsbild, och det är nog i huvudsak rätt, men det är aningen naivt både att tro att det finns en enhetlig vetenskaplig metod och att det finns en enhetlig naturvetenskaplig världsbild.

Man kan inte heller utesluta att de vetenskapliga resultaten, som ibland brukar revideras, även skulle kunna stödja någon världsbild som skulle kunna vara ganska annorlunda från den som vi har idag. Många fysiker är rätt skeptiska till m-teori och holografiska hypoteser. Det är vanligt med det typen av kontroverser inom vetenskapen och därför är det alltid en förenkling att tala om den naturvetenskapliga världsbilden.

Det är också viktigt att komma ihåg att även om en del religösa auktoriteter har varit starkt negativa till naturvetenskap så har det även funnits andra religiösa människor som har varit positiva , liksom det även har funnits vetenskapsmän som har varit religiösa. Man skulle även kunna hävda att t.ex buddhism har mindre problem med en naturvetenskaplig världsbild än vad traditionella kristna har.

Moderna svenskar idag har fått mycket av sin världsbild från vetenskapen. Det är få som inte ser oss som besläktade med apor eller som i hemlighet går och bär på en geocentrisk världsbild. Men många säger också att även om de inte tror på den bibliska guden så tror de ändå på Nånting.

Det är lätt att se naturvetenskapen som en utmaning mot religionen eftersom den har reviderat många av de religiösa påståenderna om världen, som att världen skulle ha skapats på en vecka för 6000 år sen. Vetenskap och teknik har också inneburit en enorm förbättring för människors levnadsvillkår. Inte bara kan man skapa en världsbild (eller flera) ur de vetenskapliga resultaten utan man kan även skissa på en eskatologi. Mer eller mindre vetenskapliga prognoser ger människor mycket att både hoppas på och ängslas inför.

Om den naturvetenskapliga världsbilden är naturvetenskapen tolkad som ideologi eller filosofi så är transhumanismen samma filosofi utvecklad till en religion. För det mesta så finns det inga "övernaturliga" föreställningar hos transhumanismer men de ger oss ändå hopp om att kunna överleva döden, leva ett liv av ren njutning och lycka och på längre sikt utvecklas till gudalika varelser. Det är lätt att tolka situationen som att man försöker få vetenskapen att leva upp till religiösa behov hos människan. Det har även uppstått sekter som terasem och raelism.

Vetenskapen kanske inte kan undersöka frågan om Guds existens, men vetenskapen verkar åtminstone kunna undersöka mystiska upplevelser. Dessa kan mycket väl ha varit viktiga för uppkomsten av magiskt och religiöst tänkande en gång i tiden.

Olika typer av psykoaktiva ämnen ger olika effekter och upplevelser. Bl.a så verkar de flesta religiösa och mystiska uppleverna gå att framkalla med lite tur och skicklighet. Det är ju inte vissa specifika droger som är exklusivt intressanta i-sej utan det gäller ju allt som kan på verka hjärnan och/eller ge intressanta upplevelser.

De psykedeliska transhumanisterna tror att olika psykoaktiva ämnen skulle kunna ge oss intressant information om hjärnan, människan och kanske även verkligheten. Det verkar svårt att säga emot dem på de två första punkterna. Den tredje får vi nog överlämna åt framtida forskning. Att inte vilja utforska neurokemin och gränserna för vad vi kan uppleva verkar inte särskilt vetenskapligt.

Det finns vissa spänningar inom den transhumanistiska rörelsen. Man kan t.ex urskilja en mera libertariansk och en mera demokratisk sida. Det finns även olika synsätt på psykedeliska droger. Många transhumanister ser dessa som enbart skadliga och negativa. Andra har en mer positiv syn.

Framstående namn bland de psykedeliska transhumanisterna är Timothy Leary, Robert Anton Wilson, Terence McKenna, Eric Davies, Mark Pesce och David Pearce.