Biopunk, ribofunk och nukleotidrumbha!
Ett av portmanteau-orden som bildats med cyberpunken som förebild är biopunk. Biopunk är från början en science fiction gengre som sedan även blev en rörelse för att genetisk information och möjlighet till forskning ska vara öppen för alla.
1987 kom första boken i Octavia Butlers trilogi Xenogenesis/Liliths brood. 1988 kom The brain of rats och 1989 The movement of mountains av Michael Blumlein. Dessa var (bland) den första biopunk-skönlitteraturen.
En del verkar även vilja räkna in äldre verk hela vägen tillbaks till Frankenstein. Dock ska biopunk handla om DNA-teknik i snävare mening om man vill skilja den från andra historier om biologi.
1996 kom Ribofunk av Paul Di Filippo, som bl.a försökte att ge genren ett alternativt namn. "Ribo" istället för "bio" och "funk" istället för "punk".
Journalisten Annalee Newitz skrev 2002 artikeln Genome liberation där hon ville "Free our genetic data!" och blev därmed en av de första som formulerade en biopunken som seriös teori. Hon har senare varit mycket framgångsrik bl.a som grundare till io9.
2005 grundades nätverket DIYbio.
Meredith L. Patterson är en programmerare, författare och journalist som 2010 höll talet "A biopunk manifesto". Hon menar där att folket måste återta vetenskapen, att det är vår rätt och att det vore ett värdefullt komplement till big science.
Medan termen "biopunk" mera verkar stå för en slags attityd, teori och litteratur så verkar "biohacking" mera avse den direkta praktik som utövas redan idag. Skönlitteraturen kom under 90-talet, teorin under 00-talet och praktiken hör väl ännu mest framtiden till, även om vissa även skulle vilja räkna in Mendel. "Biohacking" täcker dock in mycket mer än bara DNA-tekniker. Såna saker som kläder och glasögon skulle kunna ses som uråldriga biohacks. Neurohacking räknas också som en form av biohacking.
Några kända biohackare är
Lepht Anonym, Winslow Strong, Ellen Jorgensen, Steve Mann, Kevin Warwick och Natasha Vita-More.
Teorin och litteraturen är nyskapande och spännande men praktiken är inte riktigt där ännu. Antingen gör man något kroppshack som att koppla upp sitt nervsystem mot internet eller så försöker man att mutera fram självlysande yogurt eller nått.
Tekniken är idag ännu på en ganska låg nivå men folk är redan rädda att mera ska bli möjligt att göra för då kommer bioterrorism att bli ett större hot. De flesta tycks typ operera in en liten magnet i fingret eller nått.
Dock är det ingen idag som kan hacka sina egna gener. Tekniken finns helt enkelt inte. Ett spännande alternativ som inte verkar ha utforskats speciellt mycket är att försöka att förändra sina geners *uttryck*. Detta tycks vi göra mest hela tiden, fast omedvetet.
Det kan ju även handla om att bara undersöka sitt eget genom och se efter om det finns något intressant där som ärftliga genetiska sjukdomar t.ex. Som som kan vara bra att veta men som man kanske inte vill att vem som helst ska känna till.
Den mest *effektiva* biohackingen vi tycks kunna göra redan idag är att äta nyttigt, motionera regelbundet, sova ordentligt och meditera emellanåt. Fast det känns ju inte så undergroud och cuttingedge förstås.