Biosemiotik
"Thus, biosemiotics is opposed both to physicalism in biology and to anthropomorphism in semiotics."
-Alexei Sharov
"The life sciences and the sign sciences thus mutually imply one another."
-Sebeok
"Den första nervretningen. Den första metaforen."
-Nietzsche
Tidiga förgångare för biosemiotik var CS Pierce och Charles W Morris, Jakob von Uexküll, Heini Hediger, Giorgio Prodi, Marcel Florkin och Friedrich S Rothchild. Darwin hade också funderingar kring liknande ämnen.
Jakob von Uexküll mytade begreppet "umvelt" och kan retrospektivt kanske ses som biosemiotikens egentlige grundare. Hans son Thure var med om att etablera biosemiotiken tillsammans med Thomas Sebeok. Jacob var intresserad av att forska i hur varelser egentligen upplever sin värld. Han förebådade inte bara biosemiotiken utan även begrepp inom informationsteori och cybernetik. Liksom Peirce så är han influerad av Kant och han har influerat inte bara vetenskapsmän utan även filosofer som Heidegger, Deleuze och Foucault.
Termen biosemiotik användes först av Friedrich S Rothchild 1962 men Thomas Sebeok och Thure von Uexküll har gjort mer för att göra termen populär.
"From a historical point of view, in the 1960s and 70s Thomas Sebeok, a linguist, launched first the investigation of Zoosemiotics and later Biosemiotics with the goal of studying the biological roots of human semiosis, the path taken by Nature to go from the organic world to the world of signaling, signs, communication and language. In the following years, however, some biologists started pointing out that there are semiotic mechanisms at the very heart of organic life."
-Barbieri
Framstående biologer som Ernst Mayr och Manfred Eigen har sett livets informationshanterande sida som nånting utmärkande för just levande fenomen.
Biosemiotik vill se biologi och semiotik som två sidor av samma sak. Biologins utveckling, evolutionen, är också en utveckling av semiotiken.
Semiotiken bör ha utvecklats och fördjupats samtidigt som intelligensen och nervsystemet har utvecklats.
Påpekas bör dock att även bakterier, svampar och växter kommuniserar, främst genom kemiska signaler, trots att dessa inte har något nervsystem i vår mening. Växterna semiotik kallas phytosemiotik.
Semiokemi handlar oftast om insekters kemiska signaler men även så enkla kreatur som bakterier kommuniserar via kemiska signaler.
De dofter som parfymindustrin har kopierat från växter och djur var ofta kommunikativa tecken redan ifrån början.
Blommor är ett visuellt sätt för växter att kommunisera med inte minst insekter.
Människor samtalar med varandra men delar av människans kropp kommuniserar också med varandra, endosemiotik. Mycket av den interna kroppskemin liknar ändlösa konferenser och förhandlingar. Information skickas fram och tillbaka. Du är egentligen bara en gigantisk byråkrati. Detta sker ända ner på cellnivå och inuti celler så kommunicerar delar med varandra.
DNA brukar ofta liknas vid en kod, men en del anser att en kod behöver en mottagare som kan tolka den, och detta skulle isåfall vara RNA som översätter DNA-koden till proteiner osv.
Vissa biosemiotiker tror att biosemiotiken kan vara ett fruktbart angreppsätt för att tackla kropp/själ-problematiken. Än så länge så verkar de dock inte ha haft så mycket nytt att tillägga. Föregångaren C S Peirce var en slags panpsykist.
För C.S. Peirce så kan varje fenomen tolkas som ett tecken på något annat fenomen. Dessa teckenkedjor är det som gör att världen hänger ihop. Ett fenomen som inte vore ett tecken på nånting annat vore något mirakulöst och oförklarligt.
(Om allt är tecken så är dock semiotik inget utmärkande för biologin.)
Både A N Whitehead och Bruno Latour skulle kunna vara intressanta i sammanhanget, men jag har inte sett dem nämnas.
Förutom de mer djupgående filosofiska frågorna så är det även intressant att bara studera hur djur kommunicerar på olika sätt.
2001 hölls en årslig biosemiotikkonferens för första gången.
2005 gav första numret av en internationell biosemiotiktidsskrift ut.
2005 grundades också International Society for Biosemitics studies.
2009 publicerades en gemensam programskrift.
En djupare historisk analys av biosemiotikens framväxt finns här.
Man kan också konstatera att ett budskap uppstår genom variation och urval. Om mutationerna står för variationen och det naturliga urvalet för urvalet så kan själva den anpassade organismen ses som det färdiga budskapet, kanske en beskrivning över artens historia.
"Thus, an organism has a dual nature: it stands for itself and it is also a message sent from all previous generations to all future generations."
-Sharov