Tempus Fugit

Konstpsykologin kom igång i början av 1900-talet. Man fann först CG Jung och sedan gestaltpsykologin extra givande. Figurativ konst är lättare att uppskatta för de flesta. Folk gillar realism, symbolik, medelhög komplexitet och namnet är inte helt oviktigt för upplevelsen. Man hade ganska många empiriska undersökningar av folks reaktioner på konst. (Vänta nu, var Jung mera användbar än Freud?) 

Konstpsykologin kom att kritiseras hårt under 60-talet och ersattes under 70-talet av freudianism, feminism, poststrukturalism, dekonstruktion och sociologi. Man menade att konst inte hade någon essens. Allt var kontext. Klassisk konstpsykologi utövas inte längre idag på samma sätt.

Neuroestetiken definierades officiellt 2002. Här studerar man nu återigen konst och underhållning naturvetenskapligt. Neuroestetiken har knappt hunnit komma igång och den har redan blivit kriticerad, framförallt för att vara ensidig och reduktionistisk men det finns nog också en viss oro för att den faktiskt skulle kunna förklara estetiken och därmed göra den mindre mystisk och levande.

Neuroskanning har visat att matematisk skönhet aktiverar hjärnan på samma sätt som vanlig empirisk skönhet. Så man kan anta att matematikerna har samma sorts skönhetsupplevelse av vacker matematik som vi andra har av en vacker solnedgång eller nånting.

"The formulae most consistently rated as beautiful (both before and during the scans) were Leonhard Euler’s identity, the Pythagorean identity and the Cauchy-Riemann equations."
"Mathematicians judged Srinivasa Ramanujan’s infinite series and Riemann’s functional equation as the ugliest."

Men skönhetsupplevelser kan inte bara mätas i hjärnan utan har också påtagliga effekter på hela vår hälsa. Kanske har det nånting att göra med att vårt estetiska sinne kan ha sprungit ur vår darwinistiska evolution så att vi uppfattar fenomen som vackra som är bra för oss. Även om det finns nånting cirkulärt över det resonemanget.

En gång när jag låg på sjukhus så hade man satt upp en hiskeligt ful tavla på motsatt vägg framför min säng, så jag stirrade på den när jag tittade rakt fram. Det kändes inte helt ovktigt. Det är sorgligt att tänka sej att landstinget hade betalat pengar för den för att gagna patienterna.

Antagligen så hör också färgpsykologi hemma i det här sammanhanget. Det sägs att man blir nedstämd i en färglös omgivning och deprimerade människor tycker också att världen ser gråare ut, och känner sej "grå".

Den mänskliga kroppen tycks vara ett unikt laddat objekt, speciellt ansiktet, och i andra hand är naturupplevelser och landskap viktiga för oss. Färger är viktiga. Jag skulle gissa att vi måste uppleva ansikten, kroppar, färger och landskap för att må bra.

Minimalism är ju en musikstil också, som jag gillar. Det vore kul att försöka dra paralleller mellan musikstilar och arkitekturstilar. Arkitektur har ju kallats för "frusen musik". Undrar om en minimalistiskt kyrka kunde kallas för "holy minimalism"?

Samtidigt som usonia fanns också "googie" som är en av de humoristiska arkitekturstilarna, brevid "dekonstruktivism" och "memphis group". Humor är bra, men man kan kanske inte bygga hela städer i såna stilar.
Fast jag vill helst inte se hela städer i nån enskild stil. Jag gillar variation och mångfald. Statsarkitekter som bestämmer hur alla hus i en stad ska se ut borde verkligen spänna av, om de behövs alls.

Postmodern arkitektur kan också vara lite småhumoristisk ibland, och ofta så gillar jag den.

Alla dessa är ju reaktioner på modernism, utom rysk futurism som är dem mest rättframt modernistiska av de här stilarna. Senare stilar som high-tech eller structural expressionism har ingenting att tillföra. Man låter bara de bärande elementen synas tydligare vilket bara är fantasilöst och uppgivet. Som om man inte ens orkat göra huset färdigt.

Funktionalism och brutalism är ju mycket hatade arkitekturstilar men jag misstänker starkt att det som folk retar sej mest på är den gråa, nakna betongen. Om man bara hade haft vett att måla husen i lite starka, glada färger så tror jag att folk hade accepterat dem rätt fort. Sen så är det rätt svårt att få färg att fästa på betong men det är ett annat problem.

Critical regionalism brukar ofta innebära kreativa utmaningar när man försöker att kombinera modernistisk universalism med traditionell regionalism. Det kan bli bra ibland.

Metabolism movement försökte att kombinera funktionalism med nått slags organicistiskt tänkande. Det låter intressant, men det fåtal bilder som jag har sett ser inget vidare ut.

Sustainable är ju en arkitekturtrend men det spelar ingen roll hur husen ser ut, bara det är miljövänligt. Man har ju till sist kommit på att det på ett sätt är rätt ekonomiskt att tränga ihop människor i stora städer och därmed så gör de av med mindre resurser vilket då blir ekologiskt också.

Något av det senaste som har kommit kallas "blobitechture" och innebär att stora glaskomplex inte längre är fyrkantiga lådor utan får väldigt runda och flytande former. Jag gillar det skarpt.

Annars kom jag faktiskt in lite grann på det här med arkitektur när jag försökte att hitta en alternativ benämning på Whiteheads "organic philosophy", som han kallade den själv.

Jag hittade på "digital organicism" och googlade detta och hittade en arkitekturstil, där man genom dataprogram lyckas att efterhärma naturens ibland rätt intrikata lösningar på arkitekturproblem. Jag älskar det. Tydligen besläktat med "genetic architecture" och "parametric design".

Och faktiskt så påminner det litegrann om alvernas arkitektur i tolkien-filmerna.

Lite off topic så blev jag Elrond när jag för nått decenium sen gjorde nått webbtest om vilken tolkien-figur jag var.

Den estetiska teorin uppkommer ungefär samtidigt som Benthams utilitarism under upplysningen. Är estetik njutning för sinnena? Det är ett ganska naturligt antagande som Kant vände sej emot.

Ursprungligen hade "estetik" en dubbelbetydelse av "skönhetsupplevelse" och "empiri" i bredare mening. Kanske kan man tala om "upplevelser", "bra upplevelser" och "de bästa upplevelserna"?

Så väl Kant som Platon poängterar skönheten som nånting oberoende av betraktaren.

Platon talade om det goda, det sanna och det sköna som de högsta värderna. Ett närmast identiskt uttryck finns inom hinduismen.

Under modernismen så har såväl konsten som den estetiska teorin handlat mindre om njutning och mera om att utforska gränserna för semiotiken. Vad är egentligen meningsfullt? Är det här konst? Vad ska det här betyda?

Den moderna semiotiken uppkommer ungefär samtidigt som den moderna konsten.

Estetiken får då åtminstone dessa betydelser: 1) empiri (klassicism), 2) skönhet (romantik), 3) semiotik (modernism)

Modern och postmodern estetik har en starkt kulturelativistisk tendens.

Tittar man på vanligt klädmode så tycks de olika stilarna som följer efter varandra handla om att acceptera den ena eller andra sortens fulhet. Oftast finns det någon form av överdrivenhet eller obalans som gör det hela till en igenkännbar stil. Som utsvängda byxor eller axelvaddar.

Kanske kan estetik vara både: 1) subjektiv 2) intersubjektiv och 3) objektiv?

Om det estetiska är det som man finner tilltalande då finns både det som bara jag gillar, det som alla i min kultur gillar och det som alla människor (eller allt levande) gillar.

Det sista är ju inte nödvändigtvis samma sak som det objektiva, skulle Kant kunna invända. Det verkligt sköna i sej själv kanske vi aldrig får veta något om enligt honom.

Varför uppskattar inte människor flugor? För att de sprider sjukdomar, irriterar våra sinnen och inte är till någon nytta alls.
Varför uppskattar spindlar flugor? För att de är mat.
Vad människor och djur uppskattar har naturligtvis mycket med vår biologi att göra.
Levande varelser tenderar att gilla sånt som bidrar till deras överlevnad, direkt eller indirekt. Detta är en slags darwinistisk estetisk teori.

Antiestetik handlar om att testa sina egna gränser och utforska det motbjudande.
"Rock gives courage".
Tragedier ger katharsis.
Skräckfilmer får dej att skratta åt din rädsla.
Vi stärker oss själva genom att utsätta oss för det negativa under kontrollerade former.

Den ytligaste nivån är idiosynkrastisk. Bakom den finns en kulturrelativistisk nivå. Bakom den finns en evolutionsbiologisk nivå. Bakom den matematisk skönhet.

Inom matematik sägs djupa sanningar vara estetiska. Fysiken sägs ge en estetisk bild av världen för vissa. Detta torde väl vara så nära "objektiv" estetik som vi kan komma?

Liksom matematik så kan estetik ses som ett mål i sej själv. Den har ett intrinsikalt värde.

Omvänt så påminner allt intrinsikalt om estetik. Om något existerar av sej själv eller för sej själv så associerar man till estetik. Lárt pour lárt.

"Here's to pure mathematics— may she never be of any use to anyone!"

Omvänt så kan man även se en koppling mellan estetik och etik.

Jag beter mej etiskt (välvilligt) när jag vill uppfattast som estetisk (tilltalande) av dej.
Jag uppfattar dej som estestisk (tilltalande) när du beter dej etiskt (välvilligt).

How To Fight A Duel by VideojugCreativeCulture