Psykologi och estetik
Konstpsykologin kom igång i början av 1900-talet. Man fann först CG Jung och sedan gestaltpsykologin extra givande. Figurativ konst är lättare att uppskatta för de flesta. Folk gillar realism, symbolik, medelhög komplexitet och namnet är inte helt oviktigt för upplevelsen. Man hade ganska många empiriska undersökningar av folks reaktioner på konst. (Vänta nu, var Jung mera användbar än Freud?)
Konstpsykologin kom att kritiseras hårt under 60-talet och ersattes under 70-talet av freudianism, feminism, poststrukturalism, dekonstruktion och sociologi. Man menade att konst inte hade någon essens. Allt var kontext. Klassisk konstpsykologi utövas inte längre idag på samma sätt.
Neuroestetiken definierades officiellt 2002. Här studerar man nu återigen konst och underhållning naturvetenskapligt. Neuroestetiken har knappt hunnit komma igång och den har redan blivit kriticerad, framförallt för att vara ensidig och reduktionistisk men det finns nog också en viss oro för att den faktiskt skulle kunna förklara estetiken och därmed göra den mindre mystisk och levande.
Neuroskanning har visat att matematisk skönhet aktiverar hjärnan på samma sätt som vanlig empirisk skönhet. Så man kan anta att matematikerna har samma sorts skönhetsupplevelse av vacker matematik som vi andra har av en vacker solnedgång eller nånting.
"The formulae most consistently rated as beautiful (both before and during the scans) were Leonhard Euler’s identity, the Pythagorean identity and the Cauchy-Riemann equations."
"Mathematicians judged Srinivasa Ramanujan’s infinite series and Riemann’s functional equation as the ugliest."
Men skönhetsupplevelser kan inte bara mätas i hjärnan utan har också påtagliga effekter på hela vår hälsa. Kanske har det nånting att göra med att vårt estetiska sinne kan ha sprungit ur vår darwinistiska evolution så att vi uppfattar fenomen som vackra som är bra för oss. Även om det finns nånting cirkulärt över det resonemanget.
En gång när jag låg på sjukhus så hade man satt upp en hiskeligt ful tavla på motsatt vägg framför min säng, så jag stirrade på den när jag tittade rakt fram. Det kändes inte helt ovktigt. Det är sorgligt att tänka sej att landstinget hade betalat pengar för den för att gagna patienterna.
Antagligen så hör också färgpsykologi hemma i det här sammanhanget. Det sägs att man blir nedstämd i en färglös omgivning och deprimerade människor tycker också att världen ser gråare ut, och känner sej "grå".
Den mänskliga kroppen tycks vara ett unikt laddat objekt, speciellt ansiktet, och i andra hand är naturupplevelser och landskap viktiga för oss. Färger är viktiga. Jag skulle gissa att vi måste uppleva ansikten, kroppar, färger och landskap för att må bra.