WVOQ
"Modern empiricism has been conditioned in large part by two dogmas. One is a belief in some fundamental cleavage between truths which are analytic, or grounded in meanings independently of matters of fact and truths which are synthetic, or grounded in fact. The other dogma is reductionism: the belief that each meaningful statement is equivalent to some logical construct upon terms which refer to immediate experience. Both dogmas, I shall argue, are ill founded. One effect of abandoning them is, as we shall see, a blurring of the supposed boundary between speculative metaphysics and natural science. Another effect is a shift toward pragmatism."
-Quine
Willard Van Orman Quine var logiker, vetenskapsteoretier och filosof vid Harvard i USA. Whitehead var hans lärare och även mentor för hans doktorsavhandling.
I sin ungdom var Quine influerad av Carnap. Han besökte Wienkretsen på 1930-talet. Under 30- och 40-talet så var det Wienkretsen som ansågs vara den mer rigorösa filosofins banerförare. Quine var dock skeptisk till deras konventionalistiska syn på logik och matematik. Han profilerade sej som självständig filosof när han kom med kritik av Carnap 1951 i den epokgörande uppsatsen "kritik av två av empiricismens dogmer". Speciellt avsnitt 3 sägs ha varit avgörande.
"According to Harvard professor of philosophy Peter Godfrey-Smith, this "paper [is] sometimes regarded as the most important in all of twentieth-century philosophy"."
Den ena dogmen är att det går att skilja mellan analytiska och syntetiska satser.
Den andra dogmen är att det finns enkla påståenden som tagna för sej kan bekräftas eller motbevisas med erfarenhet.
Han utforskar först vad det innebär att nånting är "analytiskt", som i "analytiskt sant", och påvisar problem med alla förslag.
"But, for all its a priori reasonableness, a boundary between analytic and synthetic statement simply has not been drawn. That there is such a distinction to be drawn at all is an unempirical dogma of empiricists, a metaphysical article of faith."
-Quine
Även om inte alla anser att Quine har bevisat att distinktionen analytisk/syntetisk är ett godtyckligt antagande eller en trossats så kan man inte efter Quine förutsätta den som en närmast analytisk självklarhet.
Han utforskar sen vad han kallar reduktionistisk empiricism, antagandet att det finns enkla iaktagelser som all kunskap bygger på. Detta är egentligen aldrig bevisat.
"Carnap was the first empiricist who, not content with asserting the reducibility of science to terms of immediate experience, took serious steps toward carrying out the reduction."
-Quine
Detta visar sej i praktiken vara mycket svårare än man kan tro. Faktiskt så verkar ingen ha lyckats att bevisa det.
"Reductionism in its radical form has long since ceased to figure in Carnap's philosophy."
-Quine
Tills vidare så är det ett antagande som man trots försök har misslyckats med att bevisa.
"My present suggestion is that it is nonsense, and the root of much nonsense, to speak of a linguistic component and a factual component in the truth of any individual statement. Taken collectively, science has its double dependence upon language and experience; but this duality is not significantly traceable into the statements of science taken one by one."
-Quine
För Quine så är dock egentligen inga enkla påståenden meningsfulla i sej själva. I varje vetenskapligt experiment så testas egentligen allt som ingår eller förutsätts i experimentet, från att batterierna är laddade till att grundläggande aritmetik verkligen stämmer. Denna metodologiska eller epistemologiska holism brukar kallas Duhem-Quine-tesen.
"The unit of empirical significance is the whole of science."
-Quine
All kunskap kan liknas vid ett nätverk. Kunskapen hänger ihop och är beroende av varandra, men det finns också ett centrum och en periferi. Vissa antaganden är lättare att betvivla än andra.
"The totality of our so-called knowledge or beliefs, from the most casual matters of geography and history to the profoundest laws of atomic physics or even of pure mathematics and logic, is a man-made fabric which impinges on experience only along the edges. Or, to change the figure, total science is like a field of force whose boundary conditions are experience. A conflict with experience at the periphery occasions readjustments in the interior of the field."
-Quine
På ett liknande sätt så förespråkade Quine en språklig holism. Varje ords betydelse hänger på sammanhanget och i förlängningen på hela språket. Det är ett helt språk och inte ett ord som är den grundläggande meningsbärande enheten. Ord kan bara ha mening om det finns ett språk. För att bestämma om en översättning mellan språk är sann så måste man titta på språkets inre sammanhang och på språkanvändarnas beteende.
Quine argumenterade då för att man utifrån språktalarnas beteende alltid skulle kunna göra mer än en möjlig översättning mellan språk. Man skulle kunna göra en annan översättning av vartenda ord i ett språk om bara det föreföll vara sammanhängande internt och inte motbevisades av talarnas beteende. I teorin så går det då inte att slutgiltigt översätta ord eller språk till varandra. Detta innebär att det som vissa ord i olika språk sägs ha gemensamt, nämligen samma mening, inte går att påvisa.
"The two dogmas are, indeed, at root identical."
-Quine
Ungefär som flera olika tolkningar är möjliga mellan olika språk så är flera olika tolkningar möjliga mellan empiri och teori. Empiri kan bevisa oförenliga teorier. Teorier är empiriskt underbestämda. Det finns alltid flera möjligheter.
"Total science, mathematical and natural and human, is similarly but more extremely underdetermined by experience. The edge of the system must be kept squared with experience; the rest, with all its elaborate myths or fictions, has as its objective the simplicity of laws."
-Quine
Kanske kan man hos Quine tala om en övergång från ett blott linjärt tänkande till en fältteori för språk, teori och vetenskap?
Hans filosofi i stort var ett projekt om att skapa en "naturaliserad epistemologi", en slags enhetsvetenskap där både vardagskunskap och filosofi skulle underordnas vetenskapliga metoder. Filosofin föregår inte vetenskapen. Ett projekt som t.ex påminner om Deweys naturalism. Dewey försökte också att tolka logiken ur ett empiristiskt-pragmatiskt perspektiv. Quine förnekade ju att det fanns rent analytiska satser även om han med åren mjukade upp och nyanserade sitt ställningstagande.
"Science is a continuation of common sense, and it continues the common-sense expedient of swelling ontology to simplify theory."
-Quine
Till skillnad från Carnap så gör Quine ingen skarp distinktion mellan filosofi och naturvetenskap och kan även tänka sej generella spekulationer av metafysisk typ utifrån vetenskapliga resultat.
"As an empiricist I continue to think of the conceptual scheme of science as a tool, ultimately, for predicting future experience in the light of past experience. Physical objects are conceptually imported into the situation as convenient intermediaries not by definition in terms of experience, but simply as irreducible posits comparable, epistemologically, to the gods of Homer . . . For my part I do, qua lay physicist, believe in physical objects and not in Homer's gods; and I consider it a scientific error to believe otherwise. But in point of epistemological footing, the physical objects and the gods differ only in degree and not in kind. Both sorts of entities enter our conceptions only as cultural posits. The myth of physical objects is epistemologically superior to most in that it has proved more efficacious than other myths as a device for working a manageable structure into the flux of experience."
-Quine
Om nu flera olika teorier eller tolkningar alltid är möjliga, kan man då säga att de alla är sanna?
"Creatures inveterately wrong in their inductions have a pathetic but praise-worthy tendency to die before reproducing their kind."
-Quine
Quine gjorde även insatser inom logik och mängdlära, även om dessa inte är lika aktuella idag. Han ansåg enbart första ordningens logik vara logik och kallade logik av högre ordning för "set theory in drag".
Quine har även, tillsammans med Putnam, argumenterat för matematisk realism.
"Nonbeing must in some sense be, otherwise what is it that there is not? This tangled doctrine might be nicknamed Plato's beard; historically it has proved tough, frequently dulling the edge of Occam's razor."
-Quine
Quine undervisade om Hume men visade annars inget större intresse för den filosofiska historien. Quine återupplivar Humes kritik av kausalitetsbegreppet men underminerar kantianismen när han kritiserar att vi egentligen kan skilja mellan det analytiska och det syntetiska.
Ibland kallas Quine analytisk filosof, ibland pragmatiker. Egentligen var han ovanlig både som analytisk filosof och pragmatiker. Efter Quine så blir den analytiska traditionen mer pragmatisk och den pragmatiska traditionen mer analytisk. Ibland talar man om "postanalytisk filosofi", ibland om "analytisk pragmatism". Medan B Russell ursprungligen var rätt kritisk till pragmatisk filosofi så tycks dessa två traditioner under andra halvan av 1900-talet ha närmat sej varandra.
Även om Quine gjorde distinktionen analytiskt/syntetiskt till nånting liknande en gradskillnad och fick den analytiska och pragmatiska traditionen att närma sej varandra så attackerade han även Derrida för att denne ville relativisera distinktioner och var en dålig filosof.
Dummett försökte att återupprätta en mer traditionell analytisk filosofi, genom att återgå till källor som Frege och Russell, och var i polemik med Quine. Han hävdade t.ex att en meningsteori var möjlig medan Quine ville underkänna meningsbegreppet inom akademisk filsofi (med nonsenseordet "gavagai" som exempel). Dummett förespråkade en "antirealistisk" eller "falsifikationistisk" meningsteori, eftersom han inte ansåg att en realistisk meningsteori var möjlig. Tyvärr har jag hittat ganska lite om diskussionen med Quine.
Medan Derrida och Dummett var lätt vänstervridna så var Quine tydligt högervriden. Han uttalade sej t.ex mot skattefinansierade grundskolor och ville inskränka de medborgerliga rättigheterna. Han var även frimärkssamlare.
Arvet efter Quine tycks ha inneburit större tolerans och bredd inom anglosaxisk akademisk filosofi, vilket han antagligen inte skulle ha gillat.
"Wyman's overpopulated universe is in many ways unlovely. It offends the aesthetic sense of us who have a taste for desert landscapes."
-Quine
andra bloggar om
filosofi, vetenskapsteori,
Något om Popper
Popper var utbildad psykolog och arbetade som lärare i sex år, i matematik och fysik. Som österrrikisk jude så flydde han till Nya Zeeland under ww2 ("landet närmast månen") Efter kriget så levde och verkade han huvudsakligen i London. Han blev sedemera professor i logik och vetenskapsmetod.
Popper var kommunist i sin ungdom men blev sedan socialliberal. Han såg ett starkt samband mellan sin vetenskapliga falsifikationism och sitt försvar för ett öppet samhälle. Att han fick en vagnslast priser och utmärkelser och blev adlad berodde nog inte minst på hans intellektuella försvar för västlig demokrati och kritik av östlig diktatur. Formellt var det snarare för hans vetenskapsteori.
Så hur falsifierades marxismen för honom? När den trodde sej kunna förutsäga framtiden och var beredd att offra människoliv för vad som skulle komma. Detta tyckte han var en orimlig chansning. Människoliv är värdefulla och framtiden är nödvändigtvis okänd.
Att framtiden är okänd innebär egentligen att ingen teori kan antas vara sann, eftersom vi då skulle veta helt säkert att den även vore sann imorgon.
Varje teori om verkligheten måste kunna antas vara fel. Om man förutsätter att den inte kan falsifieras så kan den inte diskuteras rationellt. Inom politik så innebär frånvaron av rationellt samtal att bara retorik och tvångmetoder återstår. I samhället så är det de totalitära ideologierna som kräver blod och underkastelse.
"…we should claim the right to suppress them if necessary even by force; for it may easily turn out that they are not prepared to meet us on the level of rational argument, but begin by denouncing all argument; they may forbid their followers to listen to rational argument, because it is deceptive, and teach them to answer arguments by the use of their fists or pistols."
-Popper
Inom vetenskapen så görs bara framsteg när konkurrerande hypoteser besegrar varandra och visar att den ena var fel. En hypotes som inte kan antas vara fel är det något fel med.
I teorin så räckte det med ett enda motexempel för att en hel teori skulle falsifieras, men Popper erkände att det i praktiken var mer komplicerat än så och att något som verkade vara ett motexempel kunde bero på många olika saker.
Hur kan vår kunskap om världen förbättras med tiden om ingenting någonsin kan bevisas utan bara falsifieras? Processen liknar biologisk evolution: hypoteser som överlever falsifikationsförsök är inte bevisade utan passande i situationen - de är tillämpbara. Likt en organism som tar sej levande igenom en knipa. Men de kan alltid utplånas vid ett senare tillfälle. Den vetenskapliga evolutionen skapar för Popper mer och mer intressanta problem.
"New ideas have a striking similarity to genetic mutations. Now, let us look for a moment at genetic mutations. Mutations are, it seems, brought about by quantum theoretical indeterminacy (including radiation effects). Accordingly, they are also probabilistic and not in themselves originally selected or adequate, but on them there subsequently operates natural selection which eliminates inappropriate mutations. Now we could conceive of a similar process with respect to new ideas and to free-will decisions, and similar things. "That is to say, a range of possibilities is brought about by a probabilistic and quantum mechanically characterized set of proposals, as it were - of possibilities brought forward by the brain. On these there then operates a kind of selective procedure which eliminates those proposals and those possibilities which are not acceptable to the mind."
-Popper
Influerad av bl.a Tarski skapade Popper en sanningsteori där "sannolikhet" var ett objektivt tillstånd som kunde mätas (åtminstone i efterhand) och som inte hade någonting med statistik att göra. Olika falska teorier kunde vara närmare eller längre ifrån sanningen. Man kan därför säga att nya vetenskapliga hypoteser närmar sej sanningen även om de senare visar sej vara falska.
Om en tekopp är blå så är det närmare sanningen att säga att den är grön än att säga att den är gul. Trots att både "grön" och "gul" strikt är lika fel.
En hypotes som passerade många test fick en högre grad av "korroborering", som antydde att den uppvisade "verisimilitude".
Ungefär som den biologiska evolutionen hade skapat den ekologiska biosfären så hade människans kollektiva utforskande av världen skapt en värld av teorier och andra abstrakta artefakter - den tredje världen.
"By "world 1" I mean what is usually called the world of physics, of rocks, and trees and physical fields of forces. By "world 2" I mean the psychological world, the world of feelings of fear and of hope, of dispositions to act, and of all kinds of subjective experiences.
By "world 3" I mean the world of the products of the human mind. Although I include works of art in world 3 and also ethical values and social institutions (and this, one might say, societies), I shall confine myself largely to the world of scientific libraries, to books, to scientific problems, and to theories, including mistaken theories."
-Popper
Poppers tredje värld är ganska kontroversiell. När jag som liten pilt läste filosofi i Gbg så bad jag en lärare att förklara Poppers tredje värld för mej och han frågade mej hur jag själv såg på den. Jag sa att den påminde mej om platonism och han blev upprörd och indignerad och sa att den bestod av böcker och konstverk och sånt och inte alls hade nånting med platonism att göra. Jag kände mej dum och tillrättavisad. När jag år senare läste mer om Popper så fick jag veta att han själv hade sagt att det fanns vissa likheter med Platons idélära, liksom med Bolzanos universum av propositioner och Freges syn på propositioner.
"I suggest that it is possible to accept the reality or (as it may be called) the autonomy of the third world, and at the same time to admit that the third world originates as a product of human activity. One can even admit that the third world is man-made and, in a very clear sense, superhuman at the same time . It transcends its makers. (We must beware, however, of interpreting these objects [of thought] as the thoughts of a superhuman consciousness as did, for Aristotle, Plotinus, and Hegel)."
-Popper
Ayer raljerade om '...the Platonic tradition which Sir Karl Popper has lately attempted to revive...,'
Vetenskapliga teorier är abstrakta till sin natur och kan bara testas indirekt, via sina konsekvenser. Vetenskapen började inte med rena observationer, utan med problem; där den redan existerande kunskapsmassan tycktes uppvisa någon form av brist. Det finns inga rena observationer utan all empiri är teoribemängd. Han omformulerade induktion som inte-ännu-falsifierade-teorier. Vetenskapliga teorier är abstarkta entiteter som existerar i värld tre och som inte kan verifieras empiriskt, men de kan falsifieras.
Fyra exempel på icke-falsifierbara-teorier: marxism, freudianism, matematik och darwinism, värderas på fyra olika sätt av Popper.
Marxism hade varit en vetenskap urspungligen eftersom den hade kommit med testbara förutsägelser, men när dessa förutsägelser inte slog in så byggdes teorin ut med hjälphypoteser och urartade från att vara en vetenskap längre.
Freudianismen däremot skulle kanske kunna bli en vetenskap nång i gång i framtiden om man försökte utveckla den till att skapa falsifierbara hypoteser.
Senare så såg Popper att åtminstone delar av darwinismen kunde testas empiriskt men från början så såg han den närmast som en tautologi: de bäst lämpade att överleva är de som överlever. Darwinismen är nästan lika tautologisk som matematiken, men inte riktigt. Den väcker många intressanta följdfrågor. (En följdfråga är om inte freudianism också gör det?) Popper gillar darwinismen och försöker rädda den genom att kalla den "ett metafysiskt forskningsprogram".
Både matematiken och darwinismen var tautologier som kunde orientera oss i världen. Varken marxism eller freudianism är tautologiska men är trots det inte falsifierbara.
Matematiken är inte falsifierbar i sej själv. Den existerar i den tredje världen. Men applicerad på värld ett så är den falsifierbar. Ett matematiskt påstående kan tolkas som antingen analytiskt eller empiriskt. Som empiriskt påstående så är det falsifierbart.
Poppers syn på första och andra världen var interaktionistiskt dualistisk. Han förblev oklar om andra och tredje världens metafysiska status. Han vidareutvecklade sina teorier hela livet.
Popper var tydlig med att han inte hade en instrumentalistisk syn på hypoteser och vetenskap. Han kritiserade utförligt Niels Bohr köpenhamnstolkning av kvantfysiken och stödde istället Einsteins realistiska attityd till teorier om världen.
Popper erkände att hans teori påmindre om C S Peirce men hävdade att han inte blev bekant med Peirce teorier förrän sent.
Popper var hela livet god vän med Hayek och de tillägnade var sin bok till varandra. Lakatos och Feyerabend var bägge elever till Popper som skulle kritisera honom och vidareutveckla vetenskapteorin. Lakatos är något av min favorit i sammanhanget.
Även miljardären George Sorros hade Popper som idol och hävdar att Poppers teorier vägledde honom i hans investeringsstrategier. Sorros skapade även Open Society institute, uppkallat efter Poppers bok.
Popper och Wittgenstein möttes ju i en ökänd tio minuters dialog som snabbt slutade med att Wittgenstein hytte med en eldgaffel åt Popper. Popper må ha varit populär ett tag under 1900-talet men jag tror nog att mer tid och uppmärksamhet idag har givits åt Wittgenstein.
Habermas nämner Poppers tre världar i Theory of Communicative Action. Habermas lär tidigt ha haft skäl att fördjupa sej i Poppers tankar under positivismstriden inom tysk sociologi.
Popper utsattes för en hel del sofistikerad kritik och det är tveksamt om falsifikationismen i slutändan klarar sej bättre än den verifikationism som han kritiserade. Ingen förnekar dock att han förde upp diskursen på en högre nivå.
Det finns mycket mer att säga om Popper, men det får vänta till någon annan gång.
Survival of the fittest and some others
27 mars i år offentligjordes ett resultat i experimentell evolution, som visade att de bäst lämpade för att överleva i lägre grad än väntat konkurrerade ut de sämre anpassade konkurrenterna och att det naturliga urvalet även efter hundratals generationer lämnade kvar en större genetisk variation än vad man kunde ha trott. Inblandade var forskare som Professor Robert Beardmore, från the University of Exeter, Dr Ivana Gudelj, också från the University of Exeter, Professor Laurence Hurst, från the University of Bath och Dr. David Lipson från San Diego State University.
andra bloggar om
Dewey (och Mead)
John Dewey (1859-1952) pysslade med filosofi, psykologi, pedagogik och politik. Han myntade uttrycket "learning by doing" och kallas den progressiva pedagogikens fader. Dewey brukar räknas som den tredje av pragmatismen fäder efter Peirce och James.
Dewey var högskolelärare två år innan han bestämde sej för att läsa filosofi på universitetsnivå. Han var tidigt imponerad av evolutionsteorin. Han såg att kunskapsutveckling är en anpassning av organismen till omgivningen.
När han läste filosofi så fick han först ära sej om Hegel och tysk idealism. Det fanns sedan tidigare en hegeliansk tradition inom amerikansk pedagogik. Han fick även lära sej om experimentell psykologi. Dewey blev först idealist innan han kom i kontakt med pragmatismen som visade sej dela hans darwinistiska syn på kunskap.
Han blev pragmatist under 1890-talet och grundade ett pedagogiskt laboratorium och gav ut The school and society 1899.
När han flyttade från Chicago till Columbia 1904 så hamnade han i mer intellektuellt stimulerande miljö och gav ut många böcker.
Dewey skrev om Darwins betydelse för filosofin, han föddes samma år som origin of species kom ut, och han gav en pragmatistisk kritik av Platon och Descartes för vilka kunskap exiterade i en värld för sej.
Han blev känd och inflytelserik filosof och pedagogisk teoretiker och räknas till funktionalistisk psykologi. Eleverna var inte bara ett psyke utan även en kropp och det var viktigt med praktik, interaktivitet och elevinflytande
Dewey började även skriva om politiska frågor. Han stödde suffragetterna och lärarnas fackföreningsbildande. Demokrati var hans övergripande ideal som strukturerade hans tankar kring pedagogik och etik. Skolan skulle fostra eleverna till demokrati.
Han blev imponerad av ryska revolutionen 1917, som hände när han var 58. Dewey tillhörde vänstern och fick höra att hans teorier tillämpades i den nya Sovjetunionen. Han samarbetade först med den nya sovjetstaten men under 1930-talet kom han att bli kritisk och avståndstagande.
Från början så betonade han mer hur skolan skulle få eleverna att passa in i samhället men efterhand så kom han att betona vikten av att eleverna lär sej att tänka kritiskt och inte svälja allt som auktoriteter säger. Att anpassa sej till omgivningen kanske inte enbart var det enda idealet för organismer. Att få se sina teorier tillämpade i praktiken i t.ex Sovjet var säkert en lärorik erfarenhet.
Dewey bekämpade ett kommunistiskt övertagande av lärarnas fackförening och gick 1935 med i (pre)FN-kommissionen för intellektuell frihet.
Den sk. Deweykommissionen frikände 1938 Trotski från alla anklagelser som Stalinregimen hade riktat mot honom. (Trotski blev ju sen mördad 1940)
Under 1940-talet skrev Dewey om the Bertrand Russell case och han var även med i en organisation för svartas rättigheter.
Dewey dog 1952, 93 år gammal. Han var inte så populär efter ww2. Under Mcarthyeran sågs han som samhällsfarlig. Dewey var den sista av den första generationen av amerikanska pragmatister. När det kalla kriget var som kallast så var pragmatismen mindre populär. När folk som Putnam och Rorty började hänvisa till klassiska pramatister som influenser så började de att kallas "neopragmatister".
Rorty ville återuppliva vissa delar av Dewey, främst under 1990-talet. Liberalen Rorty var kritisk till stora delar av den samtida postmoderna vänstern och ville lyfta fram Dewey som ett uppbyggligt föredöme. En essä hette "Dewey mellan Hegel och Darwin".
G H Mead (1863-1931) kallas ibland den fjärde av pragmatismens fäder. Han var psykolog och sociolog och en av socialpsykologins grundare.
Han var god vän med Dewey och flyttade med honom till Chicago 1894. Fastän Dewey först var viktig för Meads tänkande så skulle Mead sen utvecklas vidare. Han beskrev hur identitet och omvärldsuppfattning först bildades i en social kontext.
Mead skapade den symboliska interaktionismen (som påminner om Dawkins memetik och Tardes smittologi).
Influerad av tidigare pragmatister så såg han idéer som verksamma entiteter i samhället snarare än hemmahörande i någon platonsk olymp. Idéer cirkulerar mellan oss och märks på sina effekter.
Mead var viktig i den sociologiska Chicagoskolan, som sysslade mycket med mikrosociologi till skillnad från Talcot Parsons samtida strukturfunktionalistiska skola som sysslade mycket med makrosociologi.
Såväl Dewey som Mead sägs ha likheter med den ryske pedagogiteoretikern Vygotski.
andra bloggar om
filosofi, psykologi, sociologi, socialpsykologi, pedagogik, pragmatism,.