Tempus Fugit

Popper var utbildad psykolog och arbetade som lärare i sex år, i matematik och fysik. Som österrrikisk jude så flydde han till Nya Zeeland under ww2 ("landet närmast månen") Efter kriget så levde och verkade han huvudsakligen i London. Han blev sedemera professor i logik och vetenskapsmetod.

Popper var kommunist i sin ungdom men blev sedan socialliberal. Han såg ett starkt samband mellan sin vetenskapliga falsifikationism och sitt försvar för ett öppet samhälle. Att han fick en vagnslast priser och utmärkelser och blev adlad berodde nog inte minst på hans intellektuella försvar för västlig demokrati och kritik av östlig diktatur. Formellt var det snarare för hans vetenskapsteori.

Så hur falsifierades marxismen för honom? När den trodde sej kunna förutsäga framtiden och var beredd att offra människoliv för vad som skulle komma. Detta tyckte han var en orimlig chansning. Människoliv är värdefulla och framtiden är nödvändigtvis okänd.

Att framtiden är okänd innebär egentligen att ingen teori kan antas vara sann, eftersom vi då skulle veta helt säkert att den även vore sann imorgon.

Varje teori om verkligheten måste kunna antas vara fel. Om man förutsätter att den inte kan falsifieras så kan den inte diskuteras rationellt. Inom politik så innebär frånvaron av rationellt samtal att bara retorik och tvångmetoder återstår. I samhället så är det de totalitära ideologierna som kräver blod och underkastelse.

"…we should claim the right to suppress them if necessary even by force; for it may easily turn out that they are not prepared to meet us on the level of rational argument, but begin by denouncing all argument; they may forbid their followers to listen to rational argument, because it is deceptive, and teach them to answer arguments by the use of their fists or pistols."

-Popper

Inom vetenskapen så görs bara framsteg när konkurrerande hypoteser besegrar varandra och visar att den ena var fel. En hypotes som inte kan antas vara fel är det något fel med.

I teorin så räckte det med ett enda motexempel för att en hel teori skulle falsifieras, men Popper erkände att det i praktiken var mer komplicerat än så och att något som verkade vara ett motexempel kunde bero på många olika saker.

Hur kan vår kunskap om världen förbättras med tiden om ingenting någonsin kan bevisas utan bara falsifieras? Processen liknar biologisk evolution: hypoteser som överlever falsifikationsförsök är inte bevisade utan passande i situationen - de är tillämpbara. Likt en organism som tar sej levande igenom en knipa. Men de kan alltid utplånas vid ett senare tillfälle. Den vetenskapliga evolutionen skapar för Popper mer och mer intressanta problem.

"New ideas have a striking similarity to genetic mutations. Now, let us look for a moment at genetic mutations. Mutations are, it seems, brought about by quantum theoretical indeterminacy (including radiation effects). Accordingly, they are also probabilistic and not in themselves originally selected or adequate, but on them there subsequently operates natural selection which eliminates inappropriate mutations. Now we could conceive of a similar process with respect to new ideas and to free-will decisions, and similar things. "That is to say, a range of possibilities is brought about by a probabilistic and quantum mechanically characterized set of proposals, as it were - of possibilities brought forward by the brain. On these there then operates a kind of selective procedure which eliminates those proposals and those possibilities which are not acceptable to the mind."

-Popper

Influerad av bl.a Tarski skapade Popper en sanningsteori där "sannolikhet" var ett objektivt tillstånd som kunde mätas (åtminstone i efterhand) och som inte hade någonting med statistik att göra. Olika falska teorier kunde vara närmare eller längre ifrån sanningen. Man kan därför säga att nya vetenskapliga hypoteser närmar sej sanningen även om de senare visar sej vara falska.

Om en tekopp är blå så är det närmare sanningen att säga att den är grön än att säga att den är gul. Trots att både "grön" och "gul" strikt är lika fel.

En hypotes som passerade många test fick en högre grad av "korroborering", som antydde att den uppvisade "verisimilitude".

Ungefär som den biologiska evolutionen hade skapat den ekologiska biosfären så hade människans kollektiva utforskande av världen skapt en värld av teorier och andra abstrakta artefakter - den tredje världen.

"By "world 1" I mean what is usually called the world of physics, of rocks, and trees and physical fields of forces. By "world 2" I mean the psychological world, the world of feelings of fear and of hope, of dispositions to act, and of all kinds of subjective experiences.

By "world 3" I mean the world of the products of the human mind. Although  I  include  works of art in world 3  and  also  ethical values  and  social  institutions  (and  this,   one  might  say, societies),  I  shall  confine myself largely to the  world  of scientific libraries,  to books,  to scientific problems,  and to theories, including mistaken theories."

-Popper

Poppers tredje värld är ganska kontroversiell. När jag som liten pilt läste filosofi i Gbg så bad jag en lärare att förklara Poppers tredje värld för mej och han frågade mej hur jag själv såg på den. Jag sa att den påminde mej om platonism och han blev upprörd och indignerad och sa att den bestod av böcker och konstverk och sånt och inte alls hade nånting med platonism att göra. Jag kände mej dum och tillrättavisad. När jag år senare läste mer om Popper så fick jag veta att han själv hade sagt att det fanns vissa likheter med Platons idélära, liksom med Bolzanos universum av propositioner och Freges syn på propositioner.

"I suggest that it is possible to accept the reality or  (as  it may be called) the autonomy  of the third world,  and at the same time  to  admit that  the third world originates as a product  of human activity.  One can even admit that the third world is  man-made and, in a very clear sense, superhuman at the same time . It transcends its makers.  (We must beware, however, of interpreting these  objects  [of  thought] as  the thoughts  of  a  superhuman consciousness as did,  for Aristotle, Plotinus, and Hegel)."

-Popper

Ayer raljerade om '...the Platonic tradition which Sir Karl Popper  has lately  attempted  to  revive...,'

Vetenskapliga teorier är abstrakta till sin natur och kan bara testas indirekt, via sina konsekvenser. Vetenskapen började inte med rena observationer, utan med problem; där den redan existerande kunskapsmassan tycktes uppvisa någon form av brist. Det finns inga rena observationer utan all empiri är teoribemängd. Han omformulerade induktion som inte-ännu-falsifierade-teorier. Vetenskapliga teorier är abstarkta entiteter som existerar i värld tre och som inte kan verifieras empiriskt, men de kan falsifieras.

Fyra exempel på icke-falsifierbara-teorier: marxism, freudianism, matematik och darwinism, värderas på fyra olika sätt av Popper.

Marxism hade varit en vetenskap urspungligen eftersom den hade kommit med testbara förutsägelser, men när dessa förutsägelser inte slog in så byggdes teorin ut med hjälphypoteser och urartade från att vara en vetenskap längre.

Freudianismen däremot skulle kanske kunna bli en vetenskap nång i gång i framtiden om man försökte utveckla den till att skapa falsifierbara hypoteser.

Senare så såg Popper att åtminstone delar av darwinismen kunde testas empiriskt men från början så såg han den närmast som en tautologi: de bäst lämpade att överleva är de som överlever. Darwinismen är nästan lika tautologisk som matematiken, men inte riktigt. Den väcker många intressanta följdfrågor. (En följdfråga är om inte freudianism också gör det?) Popper gillar darwinismen och försöker rädda den genom att kalla den "ett metafysiskt forskningsprogram".

Både matematiken och darwinismen var tautologier som kunde orientera oss i världen. Varken marxism eller freudianism är tautologiska men är trots det inte falsifierbara.

Matematiken är inte falsifierbar i sej själv. Den existerar i den tredje världen. Men applicerad på värld ett så är den falsifierbar. Ett matematiskt påstående kan tolkas som antingen analytiskt eller empiriskt. Som empiriskt påstående så är det falsifierbart.

Poppers syn på första och andra världen var interaktionistiskt dualistisk. Han förblev oklar om andra och tredje världens metafysiska status. Han vidareutvecklade sina teorier hela livet.

Popper var tydlig med att han inte hade en instrumentalistisk syn på hypoteser och vetenskap. Han kritiserade utförligt Niels Bohr köpenhamnstolkning av kvantfysiken och stödde istället Einsteins realistiska attityd till teorier om världen.

Popper erkände att hans teori påmindre om C S Peirce men hävdade att han inte blev bekant med Peirce teorier förrän sent.

Popper var hela livet god vän med Hayek och de tillägnade var sin bok till varandra. Lakatos och Feyerabend var bägge elever till Popper som skulle kritisera honom och vidareutveckla vetenskapteorin. Lakatos är något av min favorit i sammanhanget.

Även miljardären George Sorros hade Popper som idol och hävdar att Poppers teorier vägledde honom i hans investeringsstrategier. Sorros skapade även Open Society institute, uppkallat efter Poppers bok.

Popper och Wittgenstein möttes ju i en ökänd tio minuters dialog som snabbt slutade med att Wittgenstein hytte med en eldgaffel åt Popper. Popper må ha varit populär ett tag under 1900-talet men jag tror nog att mer tid och uppmärksamhet idag har givits åt Wittgenstein.

Habermas nämner Poppers tre världar i Theory of Communicative Action. Habermas lär tidigt ha haft skäl att fördjupa sej i Poppers tankar under positivismstriden inom tysk sociologi.

Popper utsattes för en hel del sofistikerad kritik och det är tveksamt om falsifikationismen i slutändan klarar sej bättre än den verifikationism som han kritiserade. Ingen förnekar dock att han förde upp diskursen på en högre nivå.

Det finns mycket mer att säga om Popper, men det får vänta till någon annan gång.