Tempus Fugit

Det påstås en hel del om Swedenborgs vetenskapliga forskning som i vissa avseenden sätter honom århundraden före sin samtid.

Dock är det hans mystiska sida som mest har uppmärksammats av eftervärlden.

Förutom att ha grundat en egen frikyrka så tycks Swedenborg även ha varit anfadern till den spiritistiska rörelsen.

Det har genom seklerna varit många intellektuella som har varit intresserade av Swedenborg.

I sin ungdom var Kant imponerad av Leibniz och Wolff som var de två filosoferna på tapeten just då. Under 1760-talet tar han dock avstånd från Leibniz, Wolff och Baumgarten och utrycker istället sin beundran för Newton och Rousseau.

1764 skrev han em kritisk bok om Leibniz. 1766 en kritisk bok om Swedenborg.

Swedenborg som mystiker var först mycket uppskattad av sin samtid. När Kant publicerade en kritik av Swedenborg så började hans popularitet dock att dala.

Även om Kant öppet var kritisk till Swedenborg så tycks hans åsikter i hemlighet ha varit mer komplexa. Allra först är han försiktigt positiv men denna inställning slår snart över i kritik. Han skriver dock i förbigående att han ser stora likheter mellan Swedenborgs filosofi och Kants egen. Detta är dock skrivet av en ung Kant som ännu inte hade skrivit något av sina stora verk. Han skriver privat att han känner sej kluven inför Swedenborg och Kants kritiska bok kan även läsas som ironisk och ambivalent.

I sin första kritik, av det rena förnuftet, så attackerar Kant inte minst Leibniz idé om en mathesis universalis, att man genom rationalitet skulle kunna räkna ut saker om hur världen nödvändigtvis såg ut. Tinget-i-sej är principiellt ovetbart. Däremot hamnar antagligen Swedenborgs extrasensoriska visioner inte under den kritiken.

Gissningsvis hör de snarare till den tredje kritiken, av omdömesförmågan, där Kant tog upp ämnesområden som inte ännu var några väletablerade vetenskaper, t.ex kemi, biologi, samhällsvetenskap och estetik. Dessa ämnen var omdömesförmågans och de begåvade gissningarnas rike. Om Swedenborg hade rätt kunde man inte på förhand veta. Till det fick man använda sin omdömesfömåga.

Tjugo år efter sin kritiska bok kan Kant utala sej rätt positivt om Swedenborg. Den filosofihistoriska forskningen undersöker även möjligheten att Kant kan ha blivit influerad av Swedenborg i några av sina begrepp, t.ex "Ändamålens rike",

Enligt Iain Hamilton Grant så påminner Kants sista opuplicerade arbete återigen om Leibniz och Wolff. Samtidigt kriticerar han Fichte som håller på med ett snarlikt projekt.

Trots att Kants kritik gjorde Swedenborg ohipp så är det förvånansvärt många intellektuella som har gillat Swedenborg genom tiderna. Dock har han inte uppmärksammat så mycket av filosofer och vetenskapsmän utan mer av diktare, författare och kompositörer. T.ex de tre viktigaste kompositörerna av tolvtonsmusik!