Harman tycket att Heidegger gjorde sin insats med det första han gjorde, analysen av verktyget. därefter så bara upprepade han sej och pratade om intet. Kanske blev Heidegger influerad av zenbuddhism eftersom han hade både Tabane och Nishitani som elever. De är medlemmar av den sk. Kyotoskolan.
Utanför universitetet i Kyoto ska det stå en staty av Buddha, Nagarjuna och Kant, men tyvärr har jag inte hittat någon bild på nätet av den. Kyoto är ett gammalt kulturellt centrum i Japan medan universitetet först grundades 1897.
Kyotoskolan är varken traditionell japansk buddhistisk filosofi eller västerländsk filosofi utan snarare en hybrid av bägge, irreducibel till någondera.
.
1913 blev Nishida den förste ledaren av Kyotos filosofiavdelning. Fastän han uppmuntrade självständighet hos sina elever så bör de ändå använda hans språkbruk och vara intresserade av den zenbuddhistiska föreställningen om Tomhet eller Intighet. Nishida hade en omöjlig dröm om att föra zenbuddism och västerländsk filosofi närmare varandra. Han var inte minst intresserad av Kant. Medan västerländsk filosofi ser det varande som det grundläggande så ser zen tomhet som det mest grundläggande. Västerländsk filosofi har också intresserat sej för Intet, men bara för det relativa Intet som är motsatsen till Något. Nishida talar om det absoluta Intet som inte har någon motsats. Det absoluta Intet är den "plats" där subjektet och objektet uppstår och existerar. (jmf
Malebranche!) Det absoluta är bortom subjektivitet och objektivitet.
.
Tanabe studerade under Heidegger under 1920-talet och blev 1924 den förste i världen som skrev en artikel om Heideggers filosofi. "All vetenskap måste studera det ena eller andra. Beröringspunkten är alltid något, aldrig ingenting. Disciplinen som hanterar ingenting är filosofi." Han hade studerat Hegel mycket och hade en dialektisk filosofistil. Kritiserade sin lärare Nishida, bl.a begreppet Absolut Intet. Tanabe genomgick under andra världskriget något av en
kris som utvecklade hans filosofi ytterliggare. Han studerade också kristendomen ur ett buddistiskt perspektiv. Efter honom har flera inom skolan ägnat sej åt buddistisk-kristen dialog.
.
Nishitanis dissertation från 1924 handlade om Schelling och Bergson. Han var också intresserad av Kierkegaard, Nietzsche och de tyska mystikerna. Han studerade för Heidegger i Freiburg 1937-39. Han intresserade sej bl.a för den västerländska upplevelsen av den moderna nihilismen som ett problem. I den västerländska filosofihistorien fann han ingen ren tomhet utan endast
relativ tomhet. För en buddist är ju roten till det onda själva fasthållandet vid något. Han använde sej inte av Nishidas begrepp Absolut Intet utan lyfte istället fram "sunya" (tomhet). Kanske var det via Nishitani som Nishidas filosofiska "topologi" senare dök upp som Heideggers "varats topologi". Heidegger bjöd ofta hem Nishitani för att lära sej om zen. Nishitani var en god stilist och lyfte fram det estetiska som ett sätt att uttrycka buddhism.
Under andra världskriget så delades Japan upp i
fascister och antifascister medan
Kyotoskolan under Nishitani försökte att hålla sej i
mitten. 'During the war we were struck on the cheek from the right; after the war we were struck on the cheek from the left.' Nämnas kan dock att han kritiserar västerländsk demokrati och att en del yttranden om t.ex kineser utifrån dagens kulturklimat kan verka fördomsfulla.
.
andra bloggar om