Jag är en djefla man
Ibland så undrar jag om andra har läst min blogg eller inte. Det här är ett sånt tillfälle, när Pär Ström i AF skriver en replik med rubriken "Det är synd om människorna" vilket var titeln på min bloggpost om hans artikel om mansförtryck, och angränsande ämnen. Ok, han lägger till "även männen".
Pär Ström vill gärna vara en stor stygg antifeminist som ropar att kejsaren är naken, men i själva verket så är han själv en sorts feminist, hela debatten blir en uppgörelse mellan olika feministiska sidor, och det hela kan ses som ett stort bevis på feminismens seger i Sverige idag, ungefär som när den feministiska journalisten Evin Rubar vågade sej på att kritisera ROKS kvinnojourer.
Kvinnor är nämligen inte ett kollektiv som tycker likadant i alla frågor, det finns därför ingen typiskt kvinnlig ståndpunkt, liksom det inte finns någon typiskt manlig, och så länge som feministerna kände sej tvingade att hålla varandra om ryggen, trots meningsskiljaktligheter, så förtryckte de sig själva.
T.o.m. män som kallar sej antifeminister är för hela lönen och halva makten för bägge könen. Vad Pär verkar vilja göra är att pressa "feministerna" på det strukturella manliga förtrycket, som de säger finns, men sällan uppmärksammar.
"Männen har aldrig varit fienden - de har i lika hög grad varit offer, fångna i en förlegad manlig mystik som fått dem att utan anledning känna sig obehövda, när det inte längre fanns några björnar att döda."
Betty Friedan - The female mystique
andra bloggar om
Pär Ström,
feminism,
antifeminism,