Tempus Fugit -

Tjena kexet, står du här och smular?

Boken "Spelet" uppmärksammades nyligen i SvD. Kommentarerna i bloggosfären verkade inte tyda på att någon faktiskt hade läst boken, men folk verkade rätt skeptiska till själva idén med "raggningsexperter".

Ingen kan väl tycka att det är skadligt om killarna tvättar håret, rätar på ryggen och lär sej en eller två kul öppningsrepliker. Det där är bara att göra tjejen en tjänst. Men var går gränsen? Hur naturlig måste man vara och hur mycket får man göra sej till?

Problemet är snarare att en del av killarna i subkulturen utvecklar en nedlåtande kvinnosyn. Det kan bero på lite olika saker.
Eftersom många tjejer förväntar sej positiv uppvaktning så blir de tagna på sängen (!) om man istället ignorerar dem eller t.o.m. är lite kritisk.
Eftersom många killar behöver avdramatisera det här med att flörta/bli nobbade så får de rådet att ragga på så många som det bara går.
Eftersom kognitiv psykologi har en tendens att reducera människor till minsta gemensamma nämnare så verkar tjejerna snart förutsägbara och utbytbara.
Detta tycker jag snarast visar på behovet av en duktig och ansvarsfull pickuplärare som vet lite mer om psykologi i allmänhet.

"According to an article in Eye Weekly, some feminists believe that pickup "isn't just cheesy; it's offensive." The article cites a proposal put forward by a feministblogs.org writer as an alternative to the formula used by expert PUAs: "Shake my hand. [Say] 'Hi, my name is...' Treat me like a human being. Avoid seeing women as conquests and men as competition." In reference to the proposal, Strauss retorted that "If that worked, I wouldn't have had to write this book." (*)

Nu läste jag faktisk boken för ett tag sen och jag kan ju avslöja att just den boken tecknar ett ganska nyanserat porträtt av pickupindustrin. Jag kommer tyvärr att behöva avlöja lite ur boken när jag nu recenserar den.

Journalisten Neil Strauss snubblade av en slump över pickuppscenen, beslöt sej att undersöka fenomenet inifrån och innan han visste ordet av var han en av de mest respekterade pickupexperterna i världen.

Samtidigt tornade stora problem upp sej. Olika kognitiva tekniker gjorde tjejerna förutsägbara och manipulerbara men tycktes i längden också förvandla pickupkillarna själva till kärlekslösa robotar med ett närmast drogliknande behov av att erövra nya tjejer. Allteftersom enorma pengar tornar upp sej i pickuppkurser så ökar också intrigerna och konflikterna mellan killarna. En del av killarna verkar ha psykiska problem från början och ibland verkar de tyvärr öka av att lära sej manipulera andra människor. Så om det här en viktig bok för den svenska pickupscenen så bör de redan från början ha fått en tydlig varning om att den här sortens spel ibland kan gå snett.

Men även om Neil Strauss visar på branscens baksidor så förkastar han inte pickupscenen. Andra halvan av boken handlar om raggning som ett steg på vägen som det är nödvändigt att gå vidare från.

"Utifrån hörde vi ljuden av män på väg uppför backen, upphetsade av spänningen från ännu en utekväll när de nästan hade fått sej ett ligg. "Allt det du lärde dej av RGE:arna gjorde nästan så att vi inte träffades", fortsatte Lisa. "jag vill att du ska vara Neil: en tunnhårig tönt med glasögon och allt.

Hon hade kanske rätt. Hon skulle kanske ha gillat den verklige Neil, men hon skulle aldrig ha fått en chans att träffa honom om jag inte hade ägnat de senaste två åren åt att lära mig att ta för mej. Utan all den där skolningen skulle jag aldrig ha fått självförtroendet att ta kontakt med och klara av en tjej som Lisa, som var en ständig utmaning."

Till sist faller Neil alltså för en tjej som hans vanliga tricks inte fungerar på.

"Lisa satte sej upp och drack en klunk ur ölflaskan som hon hade haft med sej upp. "Alla stötte på mej i kväll", fnissade hon. Blygsamhet hade aldrig varit hennes starka sida. "Jag hoppas att du har klart för dej att du dejtar den häftigaste tjejen i Los Angeles."

(---)

"Jag vet att du är det", svarade jag till slut. Jag har ägnat två år åt att träffa varenda tjej i Los Angeles, och bland alla dem valde jag dej."

(s.438)

Dom har dock gjort slut sen dess.

andra bloggar om

2008-04-29 @ 23:35:16 Permalink Psykologi Kommentarer (1) Trackbacks ()

Kärlek

Filosofi betyder "kärlek till vishet" eller något liknande. Redan de gamla grekerna diskuterade kärlekens filosofi. Här är en ganska bra sammanfattning av kärlekens filosofi inom västerlandet. (Och en som emellanåt känns lite långrandig.) Kanske är kärleken påväg tillbaka som ämne?

Den moderna vetenskapen försöker att förklara kärleken. Helen Fischer är en av flera forskare som studerar ämnet. Hon har urskiljt tre olika faser i ett förhållande, baserat på vilka hormon som är dominerande.

I den första "lust"-fasen så är det testosteron och östrogen som påverkar våra känslor och beteeenden. Kärlek vid första ögonkastet handlar alltså mycket om sexuell attraktion.

Därefter inträder den egentliga "förälskelse"-fasen där människor t.ex kan känna mindre behov av sömn och mat och bara tänker på sin käraste. Här flödar vi av dopamin, adrenalin och serotonin. Tydligen även kortisol och fenyletylamin. Denna fas tycks som längst kunna hålla i sej upp till ett år.

Till sist inträder "fästelse"-fasen som ska verka mera långsiktigt i att hålla oss samman. Oxytocin och vasopressin är viktiga hormoner här.

Man har kommit fram till att det är vanligt att folk attraheras av ungdom, hälsa och skönhet, av likhet med en själv eller ens föräldrar och att den personliga doften av någon, deras feromoner, är viktiga för attraktion.

Av tradition råder det delade meningar om ifall kärlek gör dej tokig eller ovanligt förståndig och om den för dej glad eller ledsen. Vetenskapen tycks luta åt att den gör dej tokig och ledsen. Love is a harsh mistress. Kärlek uppvisar vissa gemensamma drag med Obsessive Compulsive Disorder och om man visar en bild på den älskade så minskar aktiviteten i prefrontalkortex.

Kärlek tycks också sänka nivåerna av serotonin vilket sänker stämningen men å andra sidan tycks ge bättre sexliv. Dopaminnivåerna flödar däremot vilket tillfredställer belöningscentret, så bilden är lite paradoxal. Via dopaminet tycks behovet av vår älskade påminna neurokemiskt om drogberoende. kanske hjälper kurer mot drogberoende även mot dålig kärlek, kanske hjälper att vräka i sej chokladglass även mot drogberoende?

"Love: A temporary insanity curable by marriage or by the removal of the patient from the influences under which he incurred the disorder. This disease, like caries and many other ailments, is prevalent only among civilized races living under artificial conditions; barbarous nations breathing pure air and eating simple food enjoy immunity from its ravages. It is sometimes fatal, but more frequently to the physician than to the patient."

(Ambrose Bierce in The Devil's Dictionary)

Jag tycker dock inte att beskrivningen av neurokemin hos kåta och tokiga tonåringar riktigt lyckas att uttömma de fenomen som människor under årtusenden har valt att kategorisera som "kärlek". Vi har här även problemet med reduktionism som jag tar upp någon annan gång.

Olika kulturer har olika kärleksbegrepp, men distinktionerna tycks påminna om varandra. Redan de gamla grekerna skiljde mellan eros, filio och agape (ibland nämns även andra ord som xenia, storge eller thelema).

Medan kyrkan pratade mycket om agape, så utvecklade Aristoteles filibegreppet, inte minst i "Den Nikomakiska Etiken". Platon tyckts dock betona eros, vilket kan vara lite förvånande eftersom agape har kallats andens kärlek, fili själens kärlek och eros kroppens kärlek, så varför föredrar idealisten Platon eros?

Även andra religioner tycks betona något agapeliknande på något erosliknandes bekostnad. För hinduer och buddhister tycks t.ex "kama" vara något dåligt medan "karuna" är något bra.

Enligt Platon är dock eros missförstådd. Eros är i själva verket en längtan efter perfektion. Det finns även ett språkbruk inom kyrkan som motsvarar denna tanke, då eros kallas ascenderande (stigande) kärlek och agape kallas descenderande (fallande) kärlek.

Eros är alltså en exklusiv kärlek medan agape är en inklusiv kärlek. Eros är din relation till den mest underbara människan i världen medan agape ska vara din relation till alla människor i världen, speciellt de som verkar svåra att älska. Du vet "älska mej när jag förtjänar det som minst för då behöver jag det som mest."

Religiösa mystiker betonar kärleken till Gud som den högsta kärleken och den tycks snarare vara en erosrelation än en agaperelation. Dock blir distinktionen oklar, bl.a eftersom det råder så delade uppfattningar om vad Gud är.

När mystiker eller religiösa talar om kärlek till Gud, världen eller mänskligheten så skulle kanske även detta kunna motsvaras av någon neurokemi. Drogen XTC har kallats "kärleksdrog" av användarna som hävdar att den får dom att älska hela världen. Detta skulle kanske även gå att uppnå på "naturlig" väg.

Det finns naturligvis många olika sorters kärlek; romantisk kärlek, kärlek till sina barn, kärlek till sina föräldrar, söt kärlek, passionerad kärlek och kanske även olika avarter av kärlek.

Jag fascineras av kärlekens förmåga att förvandla de älskande. det är inte alls bara fråga om att "lika attraherar lika" utan det är mycket mer komplicerat än så. Inte vanlig egoism, men inte heller altruism, utan snarare alter-ego-ism.

"The meeting of two personalities is like the contact of two chemical substances: if there is any reaction, both are transformed." (Carl Jung)

Det kanske inte är alla som är medvetna om hur relationer till andra människor kan förändra oss i grunden. Men tänk t.ex på hur störda relationer till föräldrarna i barndomen kan påverka oss negativt hela livet. Även dåliga relationer definierar ju oss. Betydde mobbarna ingenting för oss så vore dom ett mycket mindre problem. Vi söker bekräftelse i andra människor men ibland kan feedbacken vara transformerande.

"You make me wanna be a better person."

(Livet från den ljusa sidan)

Ofta undrar man vad älskande ser hos varandra, men det som stämmer överrens är kanske det ideal som de kan förädla varandra i riktning mot. "Jag är jurist och du städare men tillsammans borde vi rymma och bli trapetskonstnärer på cirkus."

"I love you not only for what you are, but for what I am when I am with you." (Elizabeth Barrett Browning)

Den spontana kärleken utmärks bl.a av att den struntar i konventioner och det praktiska. Den är ingen konventionell eller praktisk relation.

"And think not you can direct the course of love; for love, if it finds you worthy, directs your course." (Khalil Gibran)

Love heals. Det borde vara ett kraftigt placebo, åtminstone, kanske mer än så. Den kan iallafall påverka vår kemi rätt rejält.

Nå, det är ett stort ämne, det finns mycket mer att säga och jag kan med glädje meddela att jag är en amatör i ämnet.