Tempus Fugit

Filosofi betyder "kärlek till vishet" eller något liknande. Redan de gamla grekerna diskuterade kärlekens filosofi. Här är en ganska bra sammanfattning av kärlekens filosofi inom västerlandet. (Och en som emellanåt känns lite långrandig.) Kanske är kärleken påväg tillbaka som ämne?

Den moderna vetenskapen försöker att förklara kärleken. Helen Fischer är en av flera forskare som studerar ämnet. Hon har urskiljt tre olika faser i ett förhållande, baserat på vilka hormon som är dominerande.

I den första "lust"-fasen så är det testosteron och östrogen som påverkar våra känslor och beteeenden. Kärlek vid första ögonkastet handlar alltså mycket om sexuell attraktion.

Därefter inträder den egentliga "förälskelse"-fasen där människor t.ex kan känna mindre behov av sömn och mat och bara tänker på sin käraste. Här flödar vi av dopamin, adrenalin och serotonin. Tydligen även kortisol och fenyletylamin. Denna fas tycks som längst kunna hålla i sej upp till ett år.

Till sist inträder "fästelse"-fasen som ska verka mera långsiktigt i att hålla oss samman. Oxytocin och vasopressin är viktiga hormoner här.

Man har kommit fram till att det är vanligt att folk attraheras av ungdom, hälsa och skönhet, av likhet med en själv eller ens föräldrar och att den personliga doften av någon, deras feromoner, är viktiga för attraktion.

Av tradition råder det delade meningar om ifall kärlek gör dej tokig eller ovanligt förståndig och om den för dej glad eller ledsen. Vetenskapen tycks luta åt att den gör dej tokig och ledsen. Love is a harsh mistress. Kärlek uppvisar vissa gemensamma drag med Obsessive Compulsive Disorder och om man visar en bild på den älskade så minskar aktiviteten i prefrontalkortex.

Kärlek tycks också sänka nivåerna av serotonin vilket sänker stämningen men å andra sidan tycks ge bättre sexliv. Dopaminnivåerna flödar däremot vilket tillfredställer belöningscentret, så bilden är lite paradoxal. Via dopaminet tycks behovet av vår älskade påminna neurokemiskt om drogberoende. kanske hjälper kurer mot drogberoende även mot dålig kärlek, kanske hjälper att vräka i sej chokladglass även mot drogberoende?

"Love: A temporary insanity curable by marriage or by the removal of the patient from the influences under which he incurred the disorder. This disease, like caries and many other ailments, is prevalent only among civilized races living under artificial conditions; barbarous nations breathing pure air and eating simple food enjoy immunity from its ravages. It is sometimes fatal, but more frequently to the physician than to the patient."

(Ambrose Bierce in The Devil's Dictionary)

Jag tycker dock inte att beskrivningen av neurokemin hos kåta och tokiga tonåringar riktigt lyckas att uttömma de fenomen som människor under årtusenden har valt att kategorisera som "kärlek". Vi har här även problemet med reduktionism som jag tar upp någon annan gång.

Olika kulturer har olika kärleksbegrepp, men distinktionerna tycks påminna om varandra. Redan de gamla grekerna skiljde mellan eros, filio och agape (ibland nämns även andra ord som xenia, storge eller thelema).

Medan kyrkan pratade mycket om agape, så utvecklade Aristoteles filibegreppet, inte minst i "Den Nikomakiska Etiken". Platon tyckts dock betona eros, vilket kan vara lite förvånande eftersom agape har kallats andens kärlek, fili själens kärlek och eros kroppens kärlek, så varför föredrar idealisten Platon eros?

Även andra religioner tycks betona något agapeliknande på något erosliknandes bekostnad. För hinduer och buddhister tycks t.ex "kama" vara något dåligt medan "karuna" är något bra.

Enligt Platon är dock eros missförstådd. Eros är i själva verket en längtan efter perfektion. Det finns även ett språkbruk inom kyrkan som motsvarar denna tanke, då eros kallas ascenderande (stigande) kärlek och agape kallas descenderande (fallande) kärlek.

Eros är alltså en exklusiv kärlek medan agape är en inklusiv kärlek. Eros är din relation till den mest underbara människan i världen medan agape ska vara din relation till alla människor i världen, speciellt de som verkar svåra att älska. Du vet "älska mej när jag förtjänar det som minst för då behöver jag det som mest."

Religiösa mystiker betonar kärleken till Gud som den högsta kärleken och den tycks snarare vara en erosrelation än en agaperelation. Dock blir distinktionen oklar, bl.a eftersom det råder så delade uppfattningar om vad Gud är.

När mystiker eller religiösa talar om kärlek till Gud, världen eller mänskligheten så skulle kanske även detta kunna motsvaras av någon neurokemi. Drogen XTC har kallats "kärleksdrog" av användarna som hävdar att den får dom att älska hela världen. Detta skulle kanske även gå att uppnå på "naturlig" väg.

Det finns naturligvis många olika sorters kärlek; romantisk kärlek, kärlek till sina barn, kärlek till sina föräldrar, söt kärlek, passionerad kärlek och kanske även olika avarter av kärlek.

Jag fascineras av kärlekens förmåga att förvandla de älskande. det är inte alls bara fråga om att "lika attraherar lika" utan det är mycket mer komplicerat än så. Inte vanlig egoism, men inte heller altruism, utan snarare alter-ego-ism.

"The meeting of two personalities is like the contact of two chemical substances: if there is any reaction, both are transformed." (Carl Jung)

Det kanske inte är alla som är medvetna om hur relationer till andra människor kan förändra oss i grunden. Men tänk t.ex på hur störda relationer till föräldrarna i barndomen kan påverka oss negativt hela livet. Även dåliga relationer definierar ju oss. Betydde mobbarna ingenting för oss så vore dom ett mycket mindre problem. Vi söker bekräftelse i andra människor men ibland kan feedbacken vara transformerande.

"You make me wanna be a better person."

(Livet från den ljusa sidan)

Ofta undrar man vad älskande ser hos varandra, men det som stämmer överrens är kanske det ideal som de kan förädla varandra i riktning mot. "Jag är jurist och du städare men tillsammans borde vi rymma och bli trapetskonstnärer på cirkus."

"I love you not only for what you are, but for what I am when I am with you." (Elizabeth Barrett Browning)

Den spontana kärleken utmärks bl.a av att den struntar i konventioner och det praktiska. Den är ingen konventionell eller praktisk relation.

"And think not you can direct the course of love; for love, if it finds you worthy, directs your course." (Khalil Gibran)

Love heals. Det borde vara ett kraftigt placebo, åtminstone, kanske mer än så. Den kan iallafall påverka vår kemi rätt rejält.

Nå, det är ett stort ämne, det finns mycket mer att säga och jag kan med glädje meddela att jag är en amatör i ämnet.

andra bloggar om

kärlek,

passion,

älskare,

attraktion,

relationer,

kärleken,

förbjuden kärlek,

kemisk kärlek,

äkta kärlek,