Tempus Fugit

Johan Hakelius är ett brittisktorginal-wannabee som poppar upp i olika mediala sammanhang. Han har faktiskt en seriös och intressant sida också. Hans mest ambitiösa verk är "Den Österrikiska Skolan" (ISBN: 9175663031).

Det är inte bara diverse vänsterteoretiker som kritiserar den rådande ekonomiska vetenskapen. Att det finns en liberal opposition mot den ortodoxa ekonomismen är ganska okänt: Friedrich Hayek och resten av Den Österrikiska Skolan.

Österrrikarna, oavsett nationalitet, är metodologiska subjektivister och individualister. De är kritiska till alla kollektiva resonemang och till aggregerade analyser av den allmänna räntenivån , prisnivån, lönenivå, efterfrågan osv. Det tycker inte heller om avancerade matematiska modeller och prognoser som de menar är ogrundade. Den nivån av kunskap är inte möjlig i ekonomiska sammanhang.

Själva sysslar de i hög grad med vardagsnära resonemang. De utgår från vad individer kan tänkas veta och ha för motiv. De tror inte heller att ekonomiska teorier kan bevisas eller motbevisas av empiri. De är på det hela taget försiktiga med empiri.

De är dock även innehållsmässigt sett i opposition. Jämviktsteorin förutsätter en marknadsmekanism som alltid är i jämvikt därför att alla aktörer är perfekt informerade economic men.

Österrikarna är däremot processteoretiker som förutsätter att marknadsprocesserna aldrig är i jämvikt bl.a därför att ingen aktör någonsin är perfekt informerad. Men också därför att utbud och efterfrågan ständigt förändras. Jämviktsteorin förutsätter att alla marknadsaktörer alltid är nöjda. Den österrikiska skolan förutsätter att alla marknadsaktörer alltid är missnöjda.

I uppslagsverk brukar det heta att marknaden är en allokeringsmekanism som skall fördela knappa resurser. Österrikarna tycker inte att detta är marknadens viktigaste uppgift. Marknaden handlar i första hand om kommunikation och information. På marknaden informerar människor sej, som köpare och säljare, om vilket utbud och vilken efterfrågan och vilka pris som finns, och ingen vet någonsin allting. Det är här som nya idéer, uppfinningar och produkter testas.

Om alla människor visste allting så skulle marknaden inte behövas. Om framtiden vore perfekt förutsägbar så skulle inga pengar behövas. På en sådan perfekt marknad så kan inte heller någon vinst uppkomma och det skulle antagligen inte finnas några företag utan bara individer. Individer vars planer alltid skulle vara perfekt koordinerade med varandra. Kritiken av ortodoxin verkar även träffa marxismen som visar sig vara beroende av en del antaganden gemensamma med den neoklassisistiska analysen.

Att vinsten strängt taget verkar onödig i en sån modell har marxismen tagit fasta på. För österrikare är vinsten dock ett pris på kunskap som entreprenören har och utnyttjar. Reklam verkar också helt överflödigt i en ortodox jämviktsmodell där alla alltid redan vet allting. För österrikare fyller reklam både en informerande och en manipulerande funktion. Det är omöjligt att dra någon absolut gräns mellan naturliga och konstlade behov. I viss mån kritiserar österrikarna också neoklassikerna för att förbise vikten av marknadens institutionella inramning.

Man kan säga att den ekonomiska teorin kan delas in i ett objektivistiskt och ett subjektivistiskt fält. Isåfall utgör ortodox ekonomism och marxism höger och vänster inom det objektivistiska fältet, medan österrikiska skolan och keynesianismen utgör höger och vänster inom det subjektivistiska fältet.

Det finns minst tre olika inriktgningar inom österrikiska skolan. De flesta verkar höra till von Mises aptodiktiska praxeologi som jag tycker känns rätt passé i tider av Cumulative Prospect Theory. Intressantare och mest känd är annars von Hayek som också har några efterföljare. Men den riktning som jag tycker verkar intressantast är annars den sista och minst kända, som inte har något riktigt namn. Det är en blandad samling ekonomer som är influerade av österrikiska skolan brevid institutionalism, keynesianism och annan heterodox ekonomisk teori.

Den gamle socialisten Sten Ljunggren har i boken "Marknad och kapital - ett omaka par" satt marknaden mot kapitalet (ISBN/ISSN:  91-87670-24-0). Han inleder dock med att jämföra ekonomisk jämviktsteori med processteori och får så följande uppsättning (som påminner lite om komplexitetsekonomi):

De riktigt stora kapitalen sägs också har uppkommit under många långa sekel av statsunderstödd plundring vilket inte har så mycket med marknadsprocessen att göra. Marknaderna har intagits av dessa onaturliga kapital. Ljunggrens slagord i den här boken blir "Befria marknaden!"