Publish and perish
Det tycks mej som om kunskapssektorn länge har varit på ett sluttande plan både i Sverige och internationellt. Man kan fråga sej vad det beror på. Moderna västerländska samhällen är kunskapsintensiva och det krävs att en stor del av befolkningen är rätt så välutbildad för att allting ska fortsätta att fungera smidigt. Därför finns det goda skäl att vara orolig inför framtiden.
När jag läste idéhistoria så klagade en lärare på att ekonomerna godkände många fler studenter än andra discipliner, typ fyra gånger fler per termin, och att ekonomerna underligt nog sågs som normen som alla andra skulle anpassa sej till.
Svensk grundskola var en gång världsledande. Sedan så genomfördes flera reformer från sent 80-tal och framåt. Det är först på senare tid som resultaten verkligen har gått utför. Debattörerna vill dock inte enas om orsakerna. Är det friskolereformen, bristande lärarauktoritet eller något helt annat?
De bästa eleverna skickas ofta till friskolor av sina föräldrar, där det dock tycks vara viktigare att ge bra betyg än att ge bra kunskaper.
På 60-talet ansågs lärare vara en så viktig del av samhället att riksdagslönerna sattes utifrån lärarlöner. För några generationer sen så hade lärare hög staus. Så är det inte idag.
Det talas också om sjunkande kvalitet på högskolestudenter. När jag läste historia i mitten av 90-talet så sa de att de fick förenkla grundkursen nästan varje termin eftersom studenterna bara blev mer obildade hela tiden.
Är det därför man förutspår en ingenjörsbrist? Eller för att alla bara vill ”jobba med media”?
Kan detta leda fram till att man accepterar tveksamma teorier?
På senare år så har vi fått en ”replikationskris” inom flera discipliner, bl.a medicin, psykiatri och psykologi, vilket innebär att tidigare accepterade resultat nu inte går att upprepa och bekräfta, vilket öppnar frågan om det någonsin har varit sant.
Ett skäl till att även kvantitativa studier är opålitliga är att p-värdet i statistik är opålitligt. P-värdet handlar ungefär om hur mycket man kan generalisera ett resultat.
Inom den akademiska världen så spårar jag många av problemen till ett system som kallas ”Publish or perish”. Som akademiker är du piskad att hela tiden producera och publicera dej, men folk tittar mer på kvantitet än kvalitet.
Värderar man kvantitet över kvalitet så evolverar man fram sämre vetenskap. Det finns vetenskap på det.
Till skillnad från det tidigare tyska systemet där kvalitet värderades högre än kvantitet. Gadamer gav ut sitt magnum opus Wahrheit und Methode vid 60 års ålder.
Så det är åtminstone en viktigt orsak till dagens problem. Kan det även finnas andra rotorsaker än publish or perish?
Kanske minskar också det folkliga stödet för vetenskap när den börjar att säga saker som man har svårt att acceptera?