Tempus Fugit

Frågan om hur man blir lycklig eller lever det goda livet går åtminstone tillbaks till Aristoteles, och hans bok Den nikomakiska etiken, inom västerländsk filosofi.

Inom hinduism finns en idé om att det finns fyra livsmål:

Dharma: moral
Artha: god ekonomi i bred mening (att inte ligga andra till last)
Kāma: estetik/lycka
Mokṣa personlig utveckling/andlig befrielse

Det västerländska begreppet om det goda livet tycks utgå från frågan hur man blir lycklig och filosoferna har ända sedan antiken menat att det inte minst handlar om vänskap och moral och att kultivera sitt sinnelag. Inställningen till "artha" tycks ha varit något spretig. Modern forskning visar att för lite pengar gör dej olycklig men att mycket pengar gör dej inte nödvändigtvis lycklig. Det tycks finnas en avtagande marginalnytta med rikedom. Detta syns även om man jämför länders ekonomiska nivå med deras lyckonivå. Det verkar vara viktigare att bekämpa fattigdom än att eftersträva rikedom.

Det finns en del vetenskaplig forskning kring lycka, liksom det även finns en psykologisk riktning, positive psychology, som mest handlar om hur folk ska bli lyckligare. Det finns vissa resultat som att den långsiktiga lyckonivån verkar vara rätt stabil för de flesta men att det är vanligt med en dipp mellan 40 och 50. Här är fem punkter som verkar göra folk lyckliga:

"Pleasure (tasty food, warm baths, etc.),
Engagement (or flow, the absorption of an enjoyed yet challenging activity),
Relationships (social ties have turned out to be extremely reliable indicator of happiness),
Meaning (a perceived quest or belonging to something bigger), and
Accomplishments (having realized tangible goals)."

Lycka i livet uppnås inte bäst genom att eftersträva ett lyckligt liv utan genom att eftersträva ett meningsfullt liv. Det finns ett uttryck som heter hedonismens paradox. Ett lustfyllt liv av utsvävningar gör en i längden direkt olycklig.

(Ungefär som JS Mill upptäckte att ren hedonism var paradoxalt eftersom den inte ledde till mest lycka. Han ersatte därför Benthams situationistiska hedonism med sin egen regelutilitarism)

The moral law does not enjoin on us to render ourselves happy, but instructs us how to become worthy of happiness.
-Immanuel Kant

Livet upplevs mer meningsfullt främst genom goda sociala kontakter och genom att hjälpa andra. Det kan räcka med en hund.

En del kreativa människor kan ibland uppfattas som asociala och kan känna att deras introverta skapande process är mycket meningsfull. Oftast så vill de dock att deras verk ska komma alla till gagn.

Materialism i snäv mening gör dej inte lycklig. Vissa neurotiker kan dock känna en lättnad i sin existentiella ångest av att äga statusprylar. Om jag skriver nånting som gäller för människor generellt så finns det alltid undantag.

Men det är inte otänkbart att pengar skulle kunna köpa lycka. Om man t.ex skänker stora summor till välgörande ändamål.

Positivt tänkande fungerar bra , förutsatt att det kombineras med realism; dvs först måste man stirra situationen i vitögat och sen måste man försöka att göra nånting positivt av den.

"I have not failed. I've just found 10,000 ways that won't work."
(ofta tillskriven Thomas Edison, antagligen felaktigt)

“Very little is needed to make a happy life; it is all within yourself, in your way of thinking.”
Marcus Aurelius

Det kan vara en bra idé att tänka på vad man faktiskt gör. Inte vad du tänker, säger, känner eller äger utan vad du gör med din kropp. Detta påverkar ofta vad du tänker, säger, känner och äger, mer än tvärtom. Lycka och olycka handlar mer om vad du gör än om vad du tänker, säger, känner och äger, även om det inte är oviktigt heller.

Förutom detta så finns det en lång lista med saker att göra för att bli lyckligare, som har statistiskt underlag. Du behöver inte göra alla dessa saker. Bara så många som gör dej lycklig.

 Hoppas att det här gjordet det lite lättare att vara människa.