Arthur Koestler
"Indeed, the ideal for a well-functioning democratic state is like the ideal for a gentleman's well-cut suit- it is not noticed. For the common people of Britain, Gestapo and concentration camps have approximately the same degree of reality as the monster of Loch Ness. Atrocity propaganda is helpless against this healthy lack of imagination."
-Arthur Koestler, 1943
Arthur Koestler föddes 1905 i en judisk medelklassfamilj i Budapest. Fadern var uppfinnare och fabrikör. Hans mor hade en känd forskare bland sina förfäder och gick en kort tid i terapi hos Freud. Han var ett stort barn och födseln tog två dygn. Arthur var enda barnet.
Faderns firma gick omkull under första världskriget och en vänster- och en högerrevolution skakade Ungern. Den trygga medelklasstillvaron slogs i bitar. Arthur skulle komma att leva ett äventyrligt liv.
1922 började han vid universitetet i Wien och kom snart i kontakt med zioniströrelsen. 1926 flyttade han till Palestina utan att ha tagit sin examen. Där blev han snart journalist. 1929 flyttade han till Tyskland. Eftersom han redan var politiskt radikal så blev han snart kommunist också. Hans första bok var bolsjevikpropaganda.
1931 var han som journalist med på en zeppelinresa över nordpolen. 1932 flyttade han till Frankrike. När spanska inbördeskriget började så åkte han dit som journalist.
Hans andra bok från 1937 är både självbiografisk och kominternpropaganda och avhandlar hans fångenskap hos Franscos fascister i Spanien där han dömdes till döden men blev frigiven pga internationella påtryckningar. Den första mer propagandistiska halvan försvann snart ur tryck men den andra mer biografiska halvan återutkom som Dialog med döden.
På flykt genom Frankrike så får han självmordpiller av Walter Benjamin som Koestler senare senare tar, men han överlever. Han hade även på vägen lunch med Thomas Mann, söp med Dylan Tomas, blev vän med George Orwell osv.
1939 ger han ut sin första skönlitterära bok som dock symboliskt kan sägas handla om hans egna erfarenheter. Han beskriver Spartakusupproret bland antikens slavar som slutade med nederlag och massavrättningar. Temat för denna och kommande böcker är idealism som går fel. Samma år går Koestler ur kommunistpartiet.
1940 ger han ut Natt klockan tolv på dagen, som blir ett stort internationellt genombrott för honom. Det är hans mest hyllade bok och den som troligen har påverkat mest. Den blev en internationell storsäljare i en tid när det ännu var kontroversiellt att vara kritisk till stalinsovjet. Europeiska intellektuella som Sartre stödde Stalin ända tills Krustjov tog avstånd från honom.
Han var med i brittiska armén 1941-42 och blev brittisk medborgare 1945. Han skulle dock fortsätta att vara kosmopolit. Han hade senare hus i flera olika länder.
Trots att han sägs ha gett Camus ett blåöga så influerade Koestler honom att bli mer sovjetkritisk. Som internationellt känd intellektuell så fortsatte Koestler sin självdestruktiva livsstil. Kedjerökare, stordrickare, experimenterade med droger, kvaddade flera bilar, hade otaliga kvinnoaffärer (bl.a Simone de Beauvoir) och hade åsikter om allt.
Han gav ut flera böcker som på olika sätt handlade om totalitarianism och Sovjet samt några självbiografiska verk. Han var med i en antikommunistisk konferens som senare visade sej vara anordnad av CIA.
Från The Sleepwakers (1950) och frammåt så tog han upp nya teman att skriva om; vetenskap, filosofi, mystik och parapsykologi. Just Sleepwalkers är en idéhistorisk och vetenskapsteoretisk bok, där han skriver om världsbildernas historia och om hur de stora vetenskapsmännen genom historien sällan om nånsin hade full kontroll på vad de höll på med. Drivna lika mycket av intuition och religiösa dogmer som av rationalitet så förutsåg de sällan om nånsin konsekvenserna av sina upptäckter.
Ungefär som politiken och ekonomin inte kan planeras i för hög grad så kan inte forskningen göras det heller.
Ett års resa till Indien och Japan resulterade i The Lotus and the robot 1960. Han utforskar där österländsk mystik men även om han har en del positiva saker att säga så är han på det hela taget besviken. Boken har senare anklagats för att vara eurocentrisk och sånt.
1964 kommer The act of creation, där Koestler försöker att skapa en generell teori om mänsklig kreativitet. Med exempel från humor, konst och vetenskap så hittar han ett generellt möster som han kallar "bisociation" som är själva mekanismen bakom kreativitet. Element från olika mentala sammanhang blandas till ett nytt sammanhang. Teorin har senare vidareutvecklats av andra.
The ghost in the machine (1967) fortsätter hans psykologiska forskning. Den avhandlar mind-body-problemet och introducerar Koestlers begrepp holon och holarki. Han kritiserar Skinners behaviourism och föreslår ett mera komplext funktionalistiskt perspektiv med emergenta nivåer. Helheten han inte reduceras till sina delar. Koestler ser inte psyket som något som skulle kunna överleva kroppen.
1967 publicerar han även en artikel där han kritiserar 60-talets drogromantik och beskriver sina egna erfarenheter av droger. Han har bl.a sedtrippat på psilocybin och tagit LSD med Leary. Koestlers egen slutsats vara att detta bara var färgglada hallucinationer utan djupade innebörd alls. Han påpekar även att de flesta religiösa mystiker tar avstånd från droger och ger en känga till Aldous Huxley.
Från slutet av 60-talet började han få litterära priser och sånt.
1971 gav han ut the case of the midwife toad som handlade om en gammal vetenskaplig kontrovers.
Med The roots of coincidence (1972) så ger han för första gången ut något om parapsykologi och hittar ett nytt sätt att vara kontroversiell på. Han ger en översikt över den parapsykologiska forskning som hade gjorts, menade att detta egentligen inte var mer bisarrt än samtida kvantfysik, och visade att begåvade människor länge hade dragits till parapsykologi.
Fler noveller, artiklar, samlingar och priser.
I den trettonde stammen (1976) driver han tesen att europeiska judar inte är släkt med övriga judar. Även om det var en rimlig hypotes då så har gentester senare visat att det inte stämmer. Han sa att boken skulle motverka antisemitism i Europa.
Han hade själv judiskt-europeiskt påbrå och från att i sin ungdom ha varit zionist så verkar han med tiden ha distanserat sej från judendomen. Historikern Cesarani som har specialiserat sej på judisk historia, släppte 1998 en kritisk biografi över Koestler. Cesarani har även skrivit kritiskt om Hannah Arendt och har utalat sej för begränsningar i yttrandefriheten.
Janus: a summing up (1978) ska sammanfatta hans teoretiska fas från Sleepwalkers och frammåt. Begreppen holon och holarki (holarchy) är centrala i hans filosofi. Han skapade de först i ett psykologiskt sammanhang men visar här att de kan användas snart sagt överallt.
Med många exempel från vetenskaperna visar han att (nästan) vadsomhelst är en helhet av mindre delar och själv ingår i större helheter. Att vara både del och helhet kallar han att vara en "holon". Inte bara konkreta objekt utan även t.ex språkliga beteenden som "memer" kan beskrivas som holoner.
Alla holoner fungerar som helheter och som delar och hos levande holoner så blir detta en drift att vara en del och en drift att vara en helhet. Helhetsdrifter handlar om att vara självständiga individer, konservatism och aggressivitet. Delaktighetsdrifterna handlar om självuppoffring och anpassning.
Koestler hävdar att genom mänslighetens historia så har självuppoffring lett till mera ont än vad egoism har gjort. Han har erfarenhet av krig och hävdar att soldater sällan drivs av aggressivitet utan oftare av ädel självuppoffring. Dock skriver han även att människan är en paranoid och inte fullt frisk art och han sätter större tilltro till vetenskapen än till politiken, att rädda vår framtid.
Även om vissa saker i boken är inaktuella så förebådar han både epigenetik och transhumanism. Efter att ha diskuterat och kritiserat biologin och psykologin (och parapsykologin) och konstaterat att vetenskapen ännu har mycket att upptäcka så avslutar han boken med ett citat ur sin själbiografiska bok The invisible writing från 1953, där han beskriver hur han dödsdömd i fånglägret ibland fick små mystiska upplevelser av ett större sammanhang i tillvaron än vad vi idag känner till.
Janus blev hans sista egentliga bok. Den är tillägnad Daphne. Strax innan boken hade han fått parkinson och strax efter så fick han leukemi. 1983 begick han självmord. Det var ett inslag i hans kontroversiella liv som han åtminstone hade argumenterat för teoretiskt. Men att hans tredje fru, tjugo år yngre och fullt frisk, begick självmord tillsammans med honom, var det många som var kritiska till.
