Tempus Fugit

I sitt första verk från 1709 hävdar han att objekt som man känner med känseln är andra objekt än objekt som man ser med synen (heterogenitetstesen). Exempelvis så är det man ser tvådimensionellt medan det man känner är tredimensionellt. I "Essay towards a new theory of vision" skriver han att vi inte har direkt tillgång till världen runt oss. Ljuset faller tvådimensionell på näthinnan och vi kan därför aldrig direkt se tredimensionellt. För att uppfatta den tredje dimensionen så måste vi använda oss av känseln. Detta är inte enbart något han har kommit på själv. Under hans tid så kallades projektiv geometri för "visuell geometri" och euklidisk geometri kallades "känslans geometri".

Hans samtid tyckte redan från början att han var märklig. Berkeley är en sån där typ som får en fix idé och som sedan tar den för långt. En text som "Siris" (1744) får en att undra om han inte har rökt på. Och under hans livstid så var det hans mest lästa verk. Samtidigt så är han onekligen väldigt intelligent, vilket märks mest i hans tidigare skrifter, men hans senare skrifter kastar ett nytt ljus även över hans tidigare verk. I sin ungdom var han besatt av sin kritik av Lockes epistemologi, på äldre dar var han besatt av tallkåda som universalmedicin mot alla åkommor. Man gissar att han kan ha haft ett IQ på bortemot 190 på ett ungefär.

Endast en del av Principles blev utgiven 1710 och finns bevarad. Egentligen så skulle de ha blivit tre delar. Den andra delen handlade om själen, Gud, moral och frihet, men Berkeley tappade bort den på en av sina resor och skrev sedan inte om den. Han var en upptagen man med mycket att göra. Tredje delen skrev han aldrig.

Berkeleys subjektiva idealism är en reaktion på Lockes perceptionsteori. Locke skiljde mellan våra intryck och objektet bakom våra intryck och Berkley förnekade detta senare begrepp. Vad du ser är vad du får och allt är precis vad det ser ut som. Någon dold yttervärld bakom våra intryck finns inte. Inte heller någon underliggande materia. Han betraktade alltså upplevelser som konkreta och materia som en abstraktion. Här uppkommer den ökända frågan om trädet som faller i skogen; om ingen hör braket , låter det då något? (Kanske inte helt obesläktat med Schrödingers katt?)

Man kan inte föreställa sej något som ingen upplever, utan att föreställa sej det och därför uppleva det. Detta brukar vanligtvis ses som ett dåligt argument. Men medan kritikerna koncentrerar sej på idéerna så pekar Berkeley på själva utförandet. Man kan visst föreställa sej något som ingen upplever, men inte utan att uppleva det. Det är lite grann av en performativ paradox.

Samuel Johnson var en av många som ansåg Berkeley för att vara galen. Ilsket sparkade han till en sten och sa att han hade motbevisat Berkeleys irrealism. Men som Fichte senare skulle uttycka saken: "Ein Stein, Ihr Herren, es ist ein schlechtes Argument!"

Berkeley kritiserar även föreställningar om primära och sekundära egenskaper (ung. motsvarande distinktionen mellan objektiva och subjektiva egenskaper) och föreställningar om materia och andra substanser.

Först var det bara observatören och det observerade som fanns för Berkeley, men snart så kommer även Gud in i bilden och gör så att världen existerar oberoende av människorna. Eftersom Gud alltid ser allting så finns alltid allting, även när ingen människa tittar på det. Hans filosofi syftar till att betona Guds funktion i tillvaron, och så var han också biskop.

Den "yttre" världen förklaras av den "inre" världen, men den inre världen förklarar Berkeley inte. Han skriver dock i förbigående att psyket (mind) inte kan uppfattas direkt, utan endast indirekt genom den värld och de objekt som det skapar. Han skriver visserligen också att han kan uppfatta sej själv direkt som ett immateriellt medvetande, men förutom detta så är allt man skulle kunna säga om medvetandet egentligen objekt för medvetandet.

Tidigt hävdar han även att abstrakta idéer inte existerar. Abstraktioner kan inte existera i verkligheten och kan därför inte heller föreställas. Endast paradoxer kan inte existera och kan därför inte heller föreställas. Alla idéer är partikulära. Ett partikulärt ord som "äpple" refererar direkt till alla partikulära äpplen i världen utan att gå omvägen via någon abstrakt idé om "äpple". Detta innebär bl.a en nominalistisk syn på matematiken.

Hans första böcker är hans mest renodlat berkeleyanska och hans mest stringenta. Snart kompleterar han sin tidigare teori med något som liknar platonism, som han tidigare har tagit avstånd ifrån.

Jag ser honom lite som en föregångare till Husserls fenomenologi. Upplevelserna beskrivs i sej utan hänvisning till någon bakomliggande sanning, och sedan tillkommer en idé om en eidos, en idé om en allmän form hos ett objekt, som aldrig går att uppleva direkt. För Husserl så är "eidos" summan av alla sätt som vi skulle kunna uppleva ett objekt på, och alltså ingenting som vi kan uppleva direkt. Berkeley verkar ha ett liknande resonemang.

Senare kommer även alkemi med i bilden, vilket var populärt i Berkleys samtid men i efterhand så kan man undra varför en smart kille som Berkeley föll för det.

En fysiker som Niels Bohr hade ju en positivistisk och instrumentalistisk attityd, och följer man de idéhistoriska linjerna bakåt i tiden så kommer man till Berkeley som verkar vara urfadern till både fenomenalismen och instrumentalismen. Berkeleys antimetafysik influerade fysikern Mach, som senare Einstein kritiserade (mera influerad av Leibniz). Berkeley var även en viktig föregångare till skeptikern Hume och senare fenomenalister.  "Esse est percerpi" har hans filosofi sammanfattats som. Egentligen skrev han att vara är att se eller att synas, och det skulle kunna tolkas som en positivistisk princip.

Newton hävdade att det fanns en tyngdkraft som verkade över avstånd medan samtida mekaniska förklaringar gick ut på att objekt måste röra vid varandra för att påverka varandra. Det fanns vissa försök till att skapa en teori om tyngd bara utifrån atomer som knuffade varandra. Berkeley kallade Newtons teori för ockultism, eftersom Newton uppfann osynliga och ickemekaniska krafter. (Att Newton dessutom fuskade i alkemi och annat anade ingen då.)

I "The Analyst" 1734 kritiserade han Newtons infinitesimala calculus. Han kallade infinitesimalerna "ghosts of departed quantities". En infinitesimal är ju mindre än någon mängd men större än noll. Bullshit, sa Berkeley. Weierstrass rensade senare ut infinitesimalerna ur calculusen, och ännu senare så återinförde Abraham Robinsson dem igen på ett mer rigoröst sätt (1966).

Före Berkeley så har vi haft empirikerna på ena sidan och de metafysiska idealisterna på andra sidan, men Berkeley är den förste idealistiske empirikern, som hävdar att det är materialisterna som är metafysiker.

Just genom att vara extrem så har han provocerat fram starka motreaktioner och mycket intressant filosofi. Genom att ifrågasätta vad en yttervärld var så fick han oss att se världen som ett begripligt sammanhang snarare än en samling objekt, en inställning som senare återkommer hos Hegel.

Berkeley har så vitt jag vet aldrig haft några anhängare, det finns inga "berkeleyaner". Hans filosofi är alltför konstig. Han verkar vara ursprunget till både "antimetafysik" och "instrumentalism" trots att han själv brukar räknas som metafysisk idealist. Hur kan det hänga ihop?

En möjlig tolkning av situationen är att Berkeley faktiskt är metafysiker, men att hans metafysik inte specifikt beskriver just vår värld utan är ger generell, eller abstrakt. Berkeleys metafysik beskriver inte tre rumsdimensioner och en tidsdimension som något grundläggande ontologiskt, utan detta är något kontingent som kan läggas till hans metafysik så att den blir mer inställd på en värld som vår, men den skulle även kunna beskriva andra världar.

Kanske kan man göra en jämförelse med geometri. Om vi säger att vår värld är geometriskt euklidisk och andra universa kan finnas som kan följa andra geometrier, så är den mest grundläggande och generella geometrin för alla universa den projektiva geometrin.  Som inte beskriver våra tredimensionella objekt som vi vill se som "det verkliga". Och vad Berkeley sysslar med skulle alltså vara nånting som kunde kallas "projektiv ontologi".

Berkley har även fått ge namn åt Kalifoniens universitet, känt för egensinniga teorier, åtminstone på studenternas fritid. Berkeley skrev nämligen även en del poesi om Amerikas lysande framtid. Och var biskop i västindien. Vilket på sätt och vis gör honom till amerikas förste filosof.

andra bloggar om

filosofi,