Nagarjuna
Buddhismen är konventionellt indelad i theravada och mahayana. Ibland anses vajrayana utgöra ett tredje alternativ. Den äldre buddhistiska traditionen kallas theravada, fastän det ursprungligen bara var en av flera skolor. Mahayana har länge varit den mer spridda varianten.
Inom de äldre buddhistiska traditionerna så strävade man efter att bli en arhat, vilket överges eller läggs åt sidan inom mahayana. Inom mahayana har man istället bodhisattvor som istället för att fullborda sitt buddaskap hjälper människor och allt levande att uppnå nirvana.
Efter Buddhas död så delades buddhismen upp i olika rivaliserande inriktningar. Även om praktiken ansågs viktigast så hade de även olika teoretiska tolkningar av Buddhas lära. Ibland kunde ganska avancerade metafysiska system byggas. Nagarjuna var kritisk såväl till det överdrivna teoretiserandet som till konflikterna inom buddhismen. Buddha hade lärt att teori och metafysik inte var vägen till nirvana.
Nästan inget är känt om Nagarjunas liv med säkerhet även om det finns flera myter och legender. Han räknas som en av de allra viktigaste filosoferna och skolbildarna inom buddhismen. I hans namn finns "Naga" - den visa kobran. Han ska ha varit född i södra Indien som hindu i en brahminfamilj men konverterade senare till buddhismen. Han ska även ha varit bekant med en lokal kung vilket placerar hans livstid till nån gång mellan 150-250 ekr.
Genom att förespråka den gyllenne medelvägen så tycks han ha velat motverka sekterism inom buddhismen men istället så råkade han indirekt orsaka den största splittringen av dem alla - den mellan theravada och mahayana. Visserligen så fanns det ansatser till mahayanabuddhism redan innan Nagarjuna men hans madhyamikaskola räknas som mahayanabuddhismens äldsta filosofi. Och Nagarjuna som bara ville återupprätta Buddhans ursprungliga lära.
Den Gyllenne Medelvägen är en tanke som återfinns både inom buddhism och inom aristotelism. Det finns åtminstone vissa vaga likheter mellan buddhism och aristotelism:
Aristoteles var en slags hedonist som hävdade att meningen med livet var lycka. Buddhister hävdar att "allt är lidande" och att "lidandet går att upphäva". En slags negativ hedonism, alltså.
För Aristoteles så består allting av form och materia, och ren materia är helt egenskapslöst. För buddhister så består allting av form och "tomhet", och "tomhet" är något ovetbart.
Medan Aristoteles grundlade den västerländska logiken som vetenskap så var buddhister framstående inom österländsk logik. Nagarjuna accepterade dock inte den etablerade logiken.
Tetralemmat återfinns i antik grekisk logik;
för en proposition så finns det fyra alternativ:
ja, nej, både ja och nej samt varken ja eller nej.
Buddhistisk logik kom att fokusera på detta.
Nagarjuna däremot är känd för att han hävdar ett femte alternativ som inte är något av de fyra nämnda alternativen.
Frågan som diskuterades är om något finns. Buddhismen skiljde sej från hinduismen genom att hävda att allt är tomt. Allt är en illusion därför att det inte har någon varaktig existens. Likaså hade människan inte en odödlig själ (atman) utan en icke-själ (anatman) och när man till sist nådde nirvana så innebar detta inte att nå tillvarons fullhet utan tillvarons tomhet. Alla dessa trossatser debatterades och tolkades på olika sätt inom buddhismen.
Nagarjuna ville visa teoretiserandets fåfänglighet. Att tillvarons sanning var tomhet innebar inte att ingenting finns. Inte heller att någonting finns. Inte heller att nånting både finns och inte finns. Inte heller att nånting varken finns eller inte finns. När man hade lagt de alternativen åt sidan så hade man kommit fram till sanningen: tomhet.
Hans skiljde mellan konventionell och faktisk sanning men ingenting hamnade i den senare kategorin. Allt var bara tomma åsikter. Han uttryckte att även (buddhismens) tomhet var något tomt. Han skrev även att om man skapade en lära av hans skrifter så hade man missförstått honom helt. Ickedestomindre har begreppet "tomhet", sunya, efter honom kommit att bli grundläggande inom buddhistisk filosofi.
Nagarjunas icke-dualistiska skola, Madhyamika, intar en mellanposition, den gyllenne medelvägen, mellan att något finns (hinduism) och att inget finns (buddhism). I sin konsekventa buddhism är den alltså lika postbuddhistisk som posthinduistisk. Nagarjuna förnekar oxå anatman-teorin liksom skillnaden mellan samsara och nirvana. Inom vissa esoteriska buddhistiska sekter tolkas detta som att det finns nivåer av upplysning bortom Buddhas nirvana. Nagarjuna själv betonade vikten av rätt leverne och goda handlingar.
Senare mahayanafilosofer har försökt att förena Nagarjuna med de tidigare buddhistiska läror som han kritiserade. (Vilket kanske är att driva den gyllenne medelvägen för långt.) Madhyamikaskolan växelverkade med yogacaraskolan, men hinduismen återintog Indien, tack vare islam, och båda skolorna är idag utdöda. Buddhism, huvudsakligen i mahayanaform, spred sej i övriga östasien.
andra bloggar om
Kommentarer
Trackback