Universaliestriden och jag
(Tidigare publicerad på annat ställe.)
När jag först började lära mej filosofi på gymnasiet så var det många nya tankar och filosofer att hålla reda på. Jag ville ha något sätt att ruta in alla dessa alternativ. Jag testade att göra en fyrafältsmodell.
Två av de allra viktigaste dikotomierna inom västerländsk filosofisk tradition är de grundläggande dikotomierna inom metafysik och kunskapsteori. Dessa dikotomier är realism/idealism och empirism/rationalism. Ett gångbart sätt att kartlägga den västerländska filosofiska traditionen borde då kunna vara att göra ett teoretiskt fält eller en modell av dessa två dikotomier.
Man kan göra en fyrfältsmodell av dem genom att lägga dikotomierna korsvis så att den lodräta axeln har rationalism uppe och empirism nere, medan den vågräta axeln har realism till vänster och idealism till höger. Vi får då fyra rutor med var sitt ontologiska och var sitt epistemologiska värde.
Rutan uppe till vänster blir enligt förslaget den rationalistisk-realistiska rutan, rutan uppe till höger blir den rationalistism-idealistiska rutan, den nere till vänster blir den empirisk-realistiska rutan och den nere till höger blir den empirisk-idealistiska rutan.
Dilthey gjorde ett försök att kategorisera hela filosofin och alla filosofer i tre övergripande positioner. Enligt honom var alla filosofer antingen realister, objektiva idealister eller subjektiva idealister.
Jag tycker att Ditheys kategorier passar in i min fyrfältstabell, med det förbehållet att han förstås bara har tre kategorier.
En mera slående överrensstämmelse med min modell hittar jag i den medeltida universaliestriden, som i ett nötskal rymmer mycket av hela den medeltida filosofin och som handlar om problem som egentligen är aktuella även idag. Ett av problemen är relationen mellan det betecknande och det betecknade, som har varit väldigt centralt för hela 1900-tals-filosofin.
Kort sagt handlar universaliestriden om universaliernas ställning. En "universalie" är ett allmänbegrepp och den tänkta motsatsen till universalien är en "partikulär". T.ex så är begreppet "bil" en universalie medans min renault är en partikulär. Min renault existerar på så sätt att man kan se den, peka på den, ta på den, hoppa in och ta en tur i den. Men på vilket sätt kan allmänbegreppet "bil" sägas existera?
I stort sett utkristalliserades fyra svar på den frågan under universaliestriden:
Nominalisterna hävdade att begreppet "universalie" självt endast refererade till de ord som kunde användas om många olika enskilda ting, som "påve" eller "plog".
Att enbart undersöka själva ordet hjälper en dock inte att veta när man ska säga påve och när man ska säga plog. Om det nu inte går att säga påve och plog om vad som helst, vad är det då som bestämmer vad som är det ena och vad som är det andra?
Konceptualismen är ett försök att lösa den renodlade nominalismens problem genom att hävda att det är element i våra tankar, begrepp, som blir universella genom att ordna en mångfald av enskilda ting under ett begrepp. Man har begrepp om vad en påve och en plog är och därför så känner man igen dem när man ser dem. Man bildar sej sina begrepp efter tingen och därför är varken begreppsbildningen eller ordanvändningen godtycklig.
Hur bildar man sej sina begrepp efter tingen? Man fäster sej vid relevanta likheter mellan iaktagna föremål. Men då är det ju egenskaper hos föremålen och inte enbart hos våra begrepp, som är universalier. Det är föremålen i-sej som uppvisar påveegenskaper och plogegenskaper. Den aristoteliska begreppsrealismen hävdar just detta: att skilda föremål har egenskaper gemensamt.
Men hur kan de ha det? Min plog har ju sin uppsättning plogegenskaper och din plog har ju sin. Vad menar man när man säger att de har samma egenskaper i det att vara plog? Att säga att de inte har numeriskt samma utan bara lika egenskaper hjälper inte eftersom de då delar på likheten. Den platonska begreppsrealismen hävdar att universalier existerar oberoende av de enskilda instanser som är exempel på universalierna. Att vara plog är en egenskap oavsett hur många plogar det finns. Men det det är fortfarande inte klart hur flera olika saker kan ha en och samma egenskap. Åandrasidan så är det common sense att det är så, trots att det är svårt att förklara.
Detta var istortsett de fyra synsätt som fanns i universaliestriden - nominalism, konceptualism, aristotelisk och platonsk begreppsrealism. Jag tycker att det lustigt nog verkar som om dessa positioner passar hyfsat in i min fyrfältstabell.
Den platonska begreppsrealismen är närabesläktad med Diltheys "objektiva idealism" och hör hemma i min övre vänstra ruta: rationalistisk realism.
Den aristoteliska begreppsrealismen är närabesläktad med Diltheys "realism" och hör hemma i min nedre vänstra ruta: empirisk realism.
Konceptualismen tror jag hör ihop med Diltheys "subjektiva idealism" och hör förmodligen hemma i min nedre högra ruta: empirisk idealism.
Nominalismen har ingen motsvarighet hos Dilthey men kan höra hemma i min övre högra ruta: rationalistisk idealism. Fast i det här fallet passar nog beteckningen "antirealism" bättre än "idealism". Här häckar nog alla skeptiker och nihilister. Det är en antifilosofisk ruta vilket kan förklara varför Dilthey saknar denna position i sin uppräkning.
Detta är grovhuggna liknelser som behöver bearbetas men jag inbillar mej ändå att likheterna mellan min modell, Diltheys tre kategorier och den medeltida universaliestriden antyder något.
Många filosofer är svåra att placera i en enda ruta i modellen. Men även detta kan vara talande. Man kan ju tänka sig att det för en filosof som har en realistisk syn på empiri, kan vara naturligt att ha en nominalistisk syn på rena förnuftsresonemang. På så vis kan de diagonalt motsatta rutorna sägas komplettera varandra.
Det är även intressant att jämföra med t.ex de olika positionerna inom metaetiken eller med den filosofiska debatten kring matematikens grundvalsfrågor.
andra bloggar om
filosofi,