It takes a village to raise a child
Beatrice Ask har lagt ett förslag om att bötfälla föräldrar till barn som vandaliserar. Upp 8000 kronor av reparationerna ska de få betala. På så vis ska de förstå att de måste hålla bättre reda på vad deras barn har för sej.
Beatrice tänker kanske på den halva miljard som alla skolbränder i Sverige kostar per år. Kanske tänker hon även på stenkastningen och bilbränderna i Gottsunda och Stenhagen nyligen som tydligen utfördes av en mindre grupp killar snarare än hela befolkningen.
Det är en gammal konservativ föreställning att föräldrar har stort inflytande över sina barns utveckling genom uppfostran. Barn är föräldrars ansvar och föräldrar ska ta sitt ansvar.
Det gäller även de konservativa framtidsdrömmarna. I dynastisk anda fostras äldsta sonen till en kopia av fadern och döps till hans namn med ett nummer efter.
Forskning visar att det där är långt ifrån hela sanningen. Föräldrar har visserligen stort inflytande på sina barn men inte lika stort som barnets jämnåriga. Även lärare och andra vuxna tävlar med föräldrarna om att påverka barnen.
Här är en artikel om en bok om saken och här uttalar sej Germund Hesslow. Lägg märke till att han gillar en del av forskningen men inte allt.
Beatrice Asks förslag om att bötfälla föräldrar vars barn vandaliserar angriper antagligen inte själva problemet, att föräldrarna är otillräckliga, utan skulle t.o.m. kunna göra det värre. Om föräldrarna t.ex måste jobba ännu mer för att klara en redan dålig ekonomi och därmed kan umgås ännu mindre med sina barn.
Jag ser det mera som en symbolisk åtgärd när man egentligen inte har några bra förslag i en komplicerad fråga. Att fördela skulden är också ett sätt att hantera problemet.
Kanske skulle man kunna hantera t.ex skolbränderna genom att göra skolor till ett ställe där barn och ungdomar faktiskt trivs och vill vara. Men det låter ju förstås inte det minsta realistiskt alls. Det kostar säkert minst en halv miljard och vad har man då vunnit? (Obs, sarkasm.)
Det sägs att det finns ett afrikanskt ordspråk som lyder "It takes a village to raise a child". Hillary Clinton skrev en bok med den titeln och fick en del kritik från konservativt håll.
Sedan så är det också viktigt att kraftigt sänka ungdomsarbetslösheten så att ungdomarna har någon framtid att se fram emot.
andra bloggar om
politik, samhälle, skolor, barn, ungdomar, psykologi, skola, familj, uppfostran,
Det här är, för mig, ännu en fråga som görs mer komplerad än den är ;-) Den som har ansvaret för sina handlingar är först och främst individen själv, men i den mån individen inte är mogen nog till (själv)insikt åligger det personerna i direktmiljön att medvetandegöra individen om hans/hennes ansvar. Direktmiljön är föräldrarna, lärarna, äldre kompisar o.s.v. De med störst inflytande har också störst ansvar för medvetandegörandet; och dessa personer varierar naturligtvis från fall till fall.
Och nyckeln till beteendeförändring är att individen inte ska tjäna på ett destruktivt beteende, utan tvärtom förlora socialt på det. Uppmuntran för positiva beteendemönster - och ingen respons alls på dåliga, eller negativ respons om de om de är akuta. Och jo, jag talar Skinner; men även om det är tråkigt och positivistiskt, så funkar det empiriskt och i praktiken ;-)
"... som görs mer komplicerad" ska det vara.
Du säger "i praktiken" men får det mycket att låta som ett laboratorieexperiment med isolerade variabler. Ungdomarna har sitt eget belöningssystem i sina egna kretsar. huvudpoängen med den här posten var att det är orimligt att lägga allt ansvar på föräldrarna eftersom de antagligen är maktlösare än vad man traditionellt har trott.
Nej, jag hävdar att det "i praktiken" är enklare än man tror, även om principen stödjer sig på laboratorieexperiment. Ungdomarna har sitt eget belöningssystem - exakt, det är ju det jag skriver: man måste se till att det belöningssystemet inte uppstår.
Men "i praktiken" krockar sådant också med så många förutfattade meningar och ideologier. Individens frihet är helig för många människor, även om det innebär att stora delar av samhället brakar samman. Det måste alltid finnas en balans mellan individens och kollektivets fri- och rättigheter, vilket innebär att bådas frihet inte kan bli absolut.
Nu låter du som om vi skulle kunna vara överrens, så det är bäst att jag inte ber dej att exemplifiera.