Words made flesh
John Tierney skrev i augusti i fjol några artiklar i The New York Times vetenskapsdel om hyptesen att vi lever i en virtuell värld. Läsarnas budskap till våra digitala överherrar är lite småkul.
Det är dr. Nick Boström som har utforskat hypotesen mest rigoröst och han har kommit fram till en del anmärkningsvärda slutsatser.
Words made flesh , som ursprungligen utgavs 1988, var på sin tid en mycket framsynt och nyskapande bok. Drygt tjugo år senare har en del av den redan blivit sann och stora delar av dess tankegods har spridit sej till bredare cirklar.
Den utforskar möjligheterna kring en virtuell värld och kring artificiell intelligens, som enligt boken är nära sammanknutna. Varje intelligens lever i sin egenskapade virtuella värld som ska representera omvärlden, men bara om det inre livet motsvarar det yttre livet kan man tala om att vara medveten om sin omvärld.
En virtuell värld måste alltså kunna skapa sina egna medvetanden som håller den världen för att vara den verkliga. Annars är det ingen värld utan något som kallas för en värld, ung. som iPod "nano" inte egentligen innehåller nanoteknologi. Ur den synvinkeln tycks utmaningen med en virtuell värld och med ett artificiellt medvetande nästan vara samma sak.
Han pekar på de digitala spelmaskiner som stod i spelhallar 1988 och förutspådde att en stor den av vår framtid skulle komma ur dessa leksaker som alla seriösa debattörer föraktade. Tjugo år senare finns det fler registrerade onlinespelare än det finns jordbrukare, i USA, och utvecklingen mot den virtuella världen har bara börjat.
Här tar han också upp möjligheten att vi redan lever i ett virtuellt universum. På den tiden en exotisk hypotes för filosofer, idag efter Matrixtrilogin, kulturellt allmängods. Vem vet, om ytterligare tjugo år kanske boken har gått från att ha varit knasig underground till att vara självklar och ointressant. Läs själv. Boken är full av intressanta idéer, uppslag och perspektiv.
I appendix B kommenterar han Roger Penrose som har använt Gödels ofullständighetsteorem för att argumentera emot möjligheten av AI. Dukes vill försvara möjligheten av AI. Penrose beskriver fyra alternativa synsätt på AI och medvetande:
"A All thinking is computation; in particular, feelings of conscious awareness are evoked merely by carrying out appropriate computations.
B Awareness is a feature of the brain's physical action; and whereas any physical action can be simulated computationally; computational simulation cannot itself evoke awareness.
C Appropriate physical action of the brain evokes awareness, but this physical action cannot be properly simulated computationally.
D Awareness cannot be explained by physical, computational or any other scientific terms.
A he calls the `hard AI` view, D is the `viewpoint of the mystic`."
(s.176)
Dukes själv formulerar en femte ståndpunkt:
"AA All is computation; in particular, feelings of conscious awareness are invoked by the carrying out of appropriate computations."
Detta ska alltså vara ett synsätt ännu hårdare än "the hard AI view". Skillnaderna är till att börja med att AA uttalar sej om "allt" medan A bara handlar om "allt tänkande". Ett citat av John Searle lyder "Of course the brain is a digital computer. Since everything is a digital computer, brains are too."
Vidare så innebär AA att "conscious awareness" egentligen inte är en egenskap hos en hjärna, en dator eller något annat avancerat informationssystem, utan en relation mellan systemet och dess omgivning. Penrose Gödelargument utgår från individuella, isolerade datorer och gäller då inte för AA.
"In AA therefore, consciousness loses much of its mystique, in fact it becomes as cheap as dirt because any complex dynamical system might partake of it." (s.177f)
Ramsey Dukes säger att hans bok Words made flesh finns nämnd i den här artikeln, New Scientist 27th july 2002 page 48, men det går tyvärr inte att läsa om man inte subscibe to New Scientist.
(Det här är däremot en helt annan bok.)
andra bloggar om