Holism eller atomism; vilken reduktionistisk fråga.
Vanligen brukar jag se analys och syntes, atomism och holism, som synsätt eller metoder, snarare än objektivt uteslutande tillstånd. Man kan alltså se på samma fenomen med antingen holistisk eller analytisk approach.
Folk med aspergers syndrom sägs ha svårt att uppfatta helheter. Detta kan t.ex yttra sej som att de kan se en byggnad som en enhet när den befinner sej långt borta vid horisonten, men ju närmare de kommer byggnaden desto mer upplöses den i deras perception till en mångfald detaljer och även om de intellektuellt begriper att byggnaden fortfarande finns där så har de svårt att uppfatta den i sin helhet på samma gång. (Ibland undrar jag om inte en lätt släng av asperger är rätt så vanligt bland filosofer idag.)
Dock kan man fråga sej om det inte iallafall finns nånting som i-sej-självt är reduktionistiskt snarare än holistiskt?
Man kan skilja mellan interna och externa relationer. Enkelt uttryckt säger reduktionisten att alla (eller många) relationer är externa medan holisten säger att alla (eller många) relationer är interna. En relation är intern om det som relateras förändras om relationen försvinner. En relation är extern om det som relateras är detsamma om relationen försvinner. Därmed blir en holist ung. samma sak som en relativist.
De engelska idealisterna Bradley och Royce hävdade att alla relationer var interna. Man kan t.ex enligt dem bara ha fullständig kunskap om ett ting om man har fullständig kunskap om hela universum. För Wittgenstein var däremot en intern relation en analytisk sanning som inte sa nånting om den empiriska världen.
Inom estetik, perceptionspsykologi o.dyl är någon form av holism ett oomstritt fakta. Men vad säger fysiken? Empiriskt så tycks det finnas gott om interna relationer på subatomär nivå, (reduktionistens lägsta?) men någon slutgiltig fysisk teori som förklarar hur det egentligen förhåller sig finns ju ännu inte. Holisten tycks dock ha fördel framför en alltför hård reduktionist. Subatomära partiklar påverkar starkt varandras egenskaper och förvandlar regelbundet varandra till andra partiklar.
Reduktionismen delar först upp världen i helheter och delar och hävdar sedan att bara delarna är verkliga. Först analyserar man världen i nivåer och sedan hävdar man att bara den lägsta nivån (atomer eller nåt sånt) är egentligt verklig. Man kan tycka att om helheten är identisk med sina delar så borde även delarna vara identiska med helheten.
Reduktionistens/atomistens fördel är informationsekonomisk. Det är mer praktiskt att vara reduktionist än holist. Holisten lever i en kletig och klistrig värld där allt fastnar i allt annat. Atomisten lever i en hård och kall värld där allting alltid är klart avgränsat. Ja är ja och nej är nej. För en relativist är svaret ofta "både ja och nej".
Kanske kunde vårt universum resa sej ur kvantskummet först när någon begränsning för kvantskummets relativism uppstod. När den holistiska vågfunktionen kollapsade i en reducerande observation.
andra bloggar om