Tempus Fugit

The Truman Show är ett ovanligt lyckat fall av mångdubbla betydelsebottnar i en berättelse. Det finns åtminstone en individualpsykologisk, en politisk-samhällelig och en religiös-metafysisk tolkning av filmen och antagligen så är alla dessa avsiktliga.

Den psykologiska tolkningen handlar om att överkomma sin barnsliga egocentrism och bli vuxen.
Den samhälleliga tolkningen handlar både om det narcisstiska samhället där alla vill bli sedda och vara dokusopakändisar istället för att växa ur sin narcissism, och om det nya övervakningssamhället som sakta tycks hålla på att förverkliga 1984 bakom ryggen på oss och ta ifrån oss vår integritet och vårt ansvar som vuxna individer.
Den religiösa tolkningen tycks vara gnostisk. Världen är en bluff och den riktiga världen finns utanför denna och vi måste försöka att fly. Detta återkopplar i sin tur till den psykologiska tolkningen.  Att undkomma den moderliga kupol som skyddar oss från den riktiga himlen och den måne som vakar över oss  och övervakar oss.

Andra bloggar om
truman show
trumanshow