I regnbågens skugga
Könsbestämning av mänskliga barn bedömmer fem olika kroppsliga egenskaper; har personen XY- eller XX-kromsoner, har personen testiklar eller äggstockar, fördelningen av könshormoner samt intern och extern anatomi. Allt detta kan variera och alla kombinationer kan finnas.
Förutom de vanliga könskromosonerna så finns det dessutom personer med XXY-, XYY- och XXYY-kromosoner. Dessa är vanligen sterila, brevid andra egenskaper.
Olika definitioner av intersexualitet ger lite olika uppskattning om förekomst, men den högsta siffran är 1,7% av alla födda. I den siffran ingår en mängd olika tillstånd och diagnoser som för sej är rätt sällsynta.
Homosexualitet räknas inte som en form av intersexualitet. Mindre än 5% ser sig själva som exklusivt homosexuella, men upp till 20% av befolkningen rapporterar att de någongång har haft homosexuella känslor.
Såvitt jag förstår så räknas inte heller transsexuella som intersexuella. Ca 1 av 500 identifierar sej med motsatt kön, utan att de kroppsligen är intersexuella.
Dessa siffror kan problematiseras men det gör jag inte här.
En del intersex-personer bejakar sin intersex-identitet. Det finns aktivister som kämpar för intersexuellas rättigheter.
Vanligare är att intersexuella upplever sitt tillstånd som problematiskt. De flesta vill se sej som antingen män eller kvinnor. Könstillhörighet är en grundläggande del av en persons identitet och samhället räknar bara med två kön, även om man tillåter en bred variation inom könskategorierna.
Att liknas vid det andra könet upplevs vanligen som nedsättande av både kvinnor och män. Att som vuxen kvinna få reda på att man har XY-kromosoner men att ens kropp är okänslig för testosteron och därför har utvecklats till en kvinnokropp, kan vara en existentiell chock som kan leda till temporär psykos.
Det är oftare utvecklingen till en biologisk man som brukar leda någonannanstans. Den manliga biologiska utvecklingen är känsligare än den kvinnliga. Den allra vanligaste varianten är dock kvinnor vars könsorgan ser lätt maskulina ut (CAH). Detta brukar gå att behandla med hormontillskott. Det förekommer även kirurgisk behandling.
Främst under 1990-talet var det en kontrovers om kirurgiska ingrepp, där främst ingreppen att operera om XY-barn med svårbestämbara könsorgan till kvinnliga könsorgan, kritiserades och praktiken har också ändrats efter det. Trots ingeppen brukade dessa personer se sig som män när de blev större, och det förekom även självmord.