Loop Quantum Gravity
M-teorin tycks vara det stora framtidshoppet inom teoretisk fysik, men det är faktiskt inte den enda teorin idag som försöker att förklara "allting". Den del har problem med många-världar-teorin och hypostaserandet av elva dimensioner och vill gärna se alternativ. Det främsta alternativet idag är Loop Quantum Gravity.
Det började med att en Abhay Ashtekar försökte att formulera einsteinsk relativitet inom en kvantfysisk ram. Det gick vägen om man antog att själva rymden var kvantifierad, som pixlar eller mosaik.
På annat håll så sökte partikelforskare efter preoner, teoretiska partiklar som antogs bygga upp de kända elementarpartiklarna som verkade alldeles för komplicerade för att vara verkligt "elementära". Sundance Bilson-Thompson antog att preonerna inte var enkla punkter utan hade en struktur, som en sorts flätor.
Bilson-Thompson, Lee Smolin och Fotini Markopoulou Kalamara antog att flätorna kunde vara ren rumtid. De kända elementarpartiklarna kunde beskrivas som flätad rumtid. De föreslog sen att Loop Quantum Gravity kunde modellera standardmodellen med de kända partiklarna och krafterna.
Bilson-Thompson har skrivit att detta inte är preoner i den ursprungliga meningen av ordet. Han har också skrivit att flätade preoner ännu skulle kunna förklaras av m-teorin. Lee Smolin har attackerat m-teorins ställning inom amerikansk fysikforskning och har framhållit LQG som ett alternativ. Smolin har bl.a kritiserat bruket av alternativa universa inom fysiken:
The scenario of many unobserved universes plays the same logical role as the scenario of an intelligent designer. Each provides an untestable hypothesis that, if true, makes something improbable seem quite probable.
Även han har dock skrivit att LQG och m-teori skulle kunna vara varianter av samma teori.
Kalamara är bl.a intresserad av de matematiska antaganden som förutsätts i nutida fysisk forskning. Det är Markopoulou som har förklarat att kausaliteten fungerar som den ska i LQG. Enligt henne gör LQG universum till en kvantdator och det tredimensionella rummet existerar egentligen inte.
Andra viktiga namn för LQG är bl.a David Kribs, John Baez och Carlo Rovelli.
LQG tycks kunna förklara svarta hål utan att ta till singulariteter, LQG behöver inga osynliga dimensioner eller parallella världar, den tycks kunna ge en gravitationsteori (duh), men det återstår massor att göra, t.ex att hitta någon empirisk bevisning.
Andra bloggar om
Ah, tack för intressant genomgång! Måste erkänna att jag inte gjort någon djupdykning i ämnet ännu.(Däremot i supersträngteorier, som jag ganska snart började bli skeptisk mot.)
Hoppas bara att jag har fått detaljerna rätt. Vad är det som du ogillar med supersträngteorier?
Supersträngar är i alla fall än så länge en ren ad hoc-hypotes. Man löser en del viktiga problem och hoppas att de andra ska lösas efterhand och att det ska uppstå en möjlighet att kunna falsifiera bygget. Påminner mig för mycket om den gamla etern: en bra hypotes men som bara behövde göras mer och mer komplicerad för att bibehålla eller antyda någon inre konsistens. Se hur strängteorin behövt fler och fler dimensioner för att funka...
Den gamla eterhypotesen var inte så tokig när allt kommer omkring.
Det har nyligen kommit fram teorier som visar att den kan vara riktig trots allt.
Michael Levin och Xiao-Gang Wen har skrivet en artikel: Quantum ether: photons and electrons from a rotor model, som finns på: http://arxiv.org/abs/hep-th/0507118 .
Här har du visst skrivit nånting.
http://groups.google.com/group/everything-list/browse_thread/thread/6072353e0555c9ad