Svenskarna är vana vid tunga droger
Egentligen är det inte så konstigt att drogmotståndet är så starkt i Sverige med tanke på att de droger som det finns en bred folklig erfarenhet av är relativt starka och farliga droger; alkohol och tobak. Det är dessa man utgår ifrån när man gör sin bedömning. Få tänker på att även kaffe och choklad skulle kunna kallas för droger. Den dödliga dosen av kaffe är ca 170 koppar eller femtio tabletter.
Koffein, en centralstimulantia nödvändig för Sveriges BNP.
Många, för att inte säga de flesta droger som finns, är mindre starka och farliga än alkohol och tobak. Två undantag är ex. kokain och heroin, som är lika eller mer farliga. Men kokain och heroin är alltså inte typiska för droger i allmänhet, trots att dessa är de två droger som flest människor känner till, brevid cannabisprodukter.
Denna grafik är lånad från Blogge. Han har lånat den här.
Kaffe hamnar här rimligtvis mellan lustgas och psilocybin.
(Detta säger t.ex ingenting om hur beroendeframkallande olika ämnen är.)
Om man kunde få folk att använda lättare droger än alkohol och tobak så skulle de medicinska och sociala problemen i Sverige antagligen minska. Drogskeptikerna tror snarare att de nya drogerna bara skulle konsumeras utöver de klassiska drogerna, som inte alls skulle minska. De totala problemen skulle då öka. Vad som stämmer är svårt att säga. Drogliberalerna brukar peka på Amsterdam som ett lyckat exempel, där t.ex den drogrelaterade dödligheten sägs vara lägre än i Sverige. Det brukar alltid gå att tolka statisktik på olika sätt.
Med droger följer alltid en kultur som bestämmer konsumtionsmönstren. Är en drog olaglig så blir det en kriminell kultur. Kanske mer tolerant för risker och bakslag. Betraktas något istället som normalt så brukar det också finnas normer för det. Folk vet när någon har druckit för mycket och inte ska ha mer.
Sen brukar det ibland även hävdas att organiserad brottslighet lever av just förbud. Något ligger det säkert i det.
Andra bloggar om
narkotika
droger
Fredrick Federley
knark
narkotikapolitik
drogpolitik
skademinimering
Koffein, en centralstimulantia nödvändig för Sveriges BNP.
Många, för att inte säga de flesta droger som finns, är mindre starka och farliga än alkohol och tobak. Två undantag är ex. kokain och heroin, som är lika eller mer farliga. Men kokain och heroin är alltså inte typiska för droger i allmänhet, trots att dessa är de två droger som flest människor känner till, brevid cannabisprodukter.
Denna grafik är lånad från Blogge. Han har lånat den här.
Kaffe hamnar här rimligtvis mellan lustgas och psilocybin.
(Detta säger t.ex ingenting om hur beroendeframkallande olika ämnen är.)
Om man kunde få folk att använda lättare droger än alkohol och tobak så skulle de medicinska och sociala problemen i Sverige antagligen minska. Drogskeptikerna tror snarare att de nya drogerna bara skulle konsumeras utöver de klassiska drogerna, som inte alls skulle minska. De totala problemen skulle då öka. Vad som stämmer är svårt att säga. Drogliberalerna brukar peka på Amsterdam som ett lyckat exempel, där t.ex den drogrelaterade dödligheten sägs vara lägre än i Sverige. Det brukar alltid gå att tolka statisktik på olika sätt.
Med droger följer alltid en kultur som bestämmer konsumtionsmönstren. Är en drog olaglig så blir det en kriminell kultur. Kanske mer tolerant för risker och bakslag. Betraktas något istället som normalt så brukar det också finnas normer för det. Folk vet när någon har druckit för mycket och inte ska ha mer.
Sen brukar det ibland även hävdas att organiserad brottslighet lever av just förbud. Något ligger det säkert i det.
Andra bloggar om
narkotika
droger
Fredrick Federley
knark
narkotikapolitik
drogpolitik
skademinimering
Kommentarer
Trackback