Det Cancer Avskyr
Det verkar som om ett viktigt framsteg i bekämpandet av cancer har gjorts. Ett av de viktigaste poängerna med cancerceller är att de är odödliga. Dvs de åldras inte som vanliga celler. De är celler som istället för att harmoniskt infoga sej i kroppens övergripande planer skaffar sej en egen agenda som går ut på odödlighet och världsherravälde.
De har inte en aning om att de i första hand bara tar livet av den organism som skapade dom. Vanliga celler har en självmordsmekanism som kallas apoptosis. Den är avstängd i cancerceller. Man har länge letat efter något sätt att sätta på den igen. Nu tycks man ha funnit något.
Man har länge känt till att hajar inte verkar få cancer. Varför vet jag inte. Jag antar att de inte äter DCA (dichloroacetate). Kanske mycket fet fisk i kosten? En diet på fet fisk och nötter tycks ju vara väldigt nyttigt och närmast garantera oss hälsa och långt liv. (och låter rätt gott för mej) Långt liv är ju närmaste en religion för vissa, The immortality meme.
En sak som har visat sej fungera ganska bra mot ålderskrämpor är tillväxthormon. Det reducerar t.o.m. den åldersfetma som består i att muskelceller förvandlas till fettceller. Hela organismen genomgår en föryngringskur. Den stora nackdelen med tillväxthormon är att risken för cancer ökar.
Vilket man alltså nu tycks kunna göra någonting åt. En kombination av tillväxthormon och DCA är kanske ingen patentkur för evig ungdom, men borde kunna vara en viktig del av en friskare och längre ålderdom. Nationalekonomerna sliter sitt hår.
Andra bloggar om
och
och
och
jag skulle nog inte hoppas speciellt mycket på DCA förrän de visar att den är effektiv (och relativt ofarlig) också för människor. Rått-tester och cellkulturer är inte bevis nog.
Eller som "Orac" säger
"This drug has only been tested in cell culture and rats. Yes, the results were promising there, but that does not--I repeat, does not-- mean the results will translate to humans. In fact, most likely, they will not. Those of us who've been in the cancer field a while know that all too common are drugs that kill tumors in the Petrie dish and in mice or rats but fail to be nearly as impressive when tested in humans. In the 1980's it was immunotherapy. Man, some immunotherapies totally melted tumors away but, sadly, didn't do nearly as well in human trials."
(utdrag ur posten: http://scienceblogs.com/insolence/2007/01/in_which_my_words_will_be_misinterpreted.php)
Har du nån aning om vaför cancer tycks vara så motståndskraftigt i sin "naturliga" miljö?
Jag tror inte det handlar om motståndskraft i första hand, när "lovande" mediciner visar sig mindre effektiva, utan det faktum att det biologiska systemet människan är komplicerat. I en cellkultur saknas väldigt många faktorer. Jämförelser mellan råttor och människor är inte heller så enkla; även om vi biologiskt sett liknar varandra är vi inte identiska. (Rimligtvis innebär det även att vi missar mediciner för att de inte ser lovande ut i de första teststadierna, trots att de kanske skulle fungera i den "naturliga miljön")
Men jag är inte i första hand biolog eller medicinare. Du skulle säkert få ett annat svar av någon med en annan bakgrund.